tisdag, augusti 28, 2007

Titel?

Morgonen börjar med tok-chatt med Rim om gårdagens tatte-upplevelse. När man har tattat sig är det nästan som att man är med i en klubb. Pratar med andra som har tattat sig (jag vägrar säga gadda, mesord. aj fan nu dissade jag.) om hur och var det gjorde ont, hur man ska smörja efteråt, endorfinkickar och annat. Man är da hood liksom.

Och nu kommer följdfrågan: Hur limmar man upp en tatuerande dansk som man inte känner? För han var ju helt fantastisk. Som de i och för sig alltid är. Varför är tatuerare så snygga? Jämt! Nästan. Och den här var dessutom ödmjuk, det brukar inte riktigt hänga ihop med hårda tattare. Och så var han från Danmark. Slurp. Danska. Mmmm. Och trevlig... och... allt som man kan hitta på i sin drömhjärna när man inte känner killen.

Och återigen hör jag improJens ord inom mig, att det inte är konstigt att jag är singel när jag bara faller för såna där killar. Hårdingar. Inte världens bästa utgångsläge för fast relation, vovve villa volvo.

Och precis NU kom det allra första anfallet av klia klia klia i tatueringen. Går inte att klia nu. Får inte. Dessutom är den ju än så länge täckt av en sölig plast så fingret kanar bara runt.

Sådeså



1 kommentar:

Rim of the World sa...

Haha, ja vad är dealen med det egentligen? Lite "Vi har båda låtit någon rita på oss, och nu går det aldrig bort! Och det gjorde ont, hihihi!" Och så säger nån "Men endorfinkicken, endorfinkicken!" och då säger den andra "JAAA! Endorfiner!"

Din tatuering blev i alla fall seriöst snygg. Grattis! Du har ju guldläge att limma på tatueraren! Du vill såklart bjuda på en öl för du blev så nöjd med den! Plus att du är snygg, och jättejättecool i din nya fina tatuering.

P.S. Jag får kväljningar av ord som "tatte" och "tattat". Hah!