Hejdå härligheten, hej härligheten!

Mitt fantastiska liv meddelar härmed att sommaren är slut.

Ja, så är det.

Sommarrummet håller på att städas (med avbrott för blogg), sommarkläderna packas ner, kroppen är nybrun och fin efter två dagars västkustande. Igår ensamma stranden HELT ENSAMMA med musselplock, tokljungdoft och titta på kammaneter, idag färska räkor, sol, freedomkiss bakom klippa och två kulor glass i hembakat rån på Gullholmen.

Och nu ska det alltså stadas igen. Kommer vara där om tre timmar ungefär. Och har redan två förslag för kvällsaktivitet. Jitterbugga eller ta några lugna öl med Tant Johanna. Jitterbuggen innebär även viss ensamhetsångest, eftersom jag inte har nån att gå dit med och därför utsätter mig för risken att sitta som ensam panelhöna i ett hörn och inte våga prata med nån. Men, nyktert och hälsosamt. Ölen innebär sämre hälsa och sämre morgonhumör imorrn när jag ska måla skojiga saker i ansiktet på barn. Ach, dessa stadsdilemman!

Cicci och jag pratade idag, när vi låg på vår sista sommarklippa för i år, om hur jobbigt det är med förändringar. Jag får ångest varje år innan jag ska åka hit. Och jag får ångest när jag ska åka hem. Jag får ångest när jag börjar ett nytt jobb. Och när jag slutar det. Det är liksom inte själva händelsen i sig, att åka till ett annat ställe eller börja i ett nytt sammanhang som skapar ångest, det är bara själva förändringen.

Men, skit i det, hinner inte tänka på det mer nu för nu måste jag fortsätta förändra. Städa klart, packa klart, äta upp min mat och åka till mitt vinterliv igen.

---