lördag, juli 21, 2007

Jaha, det blev en blogg om jobbet, körs, det trodde ja'nte.

Va e detta?

Brist på stimulantia?

Ozzy, vad gör du dagarna i ända? Jo, när jag inte är i stan, vilket jag inte är 95% av min tid just nu, så sitter jag och glor rakt framför mig, eller glor på en dataskärm där mina gubbar blir dödade hela tiden.

Konstigt. När jag var inne i stan i veckan kom jag igång järnet. Men med det kom stressen. Pulsen i hundranitti. Hårda hjärtslag. Nervös.

Kändes det som. För jag var inte van. Härute går pulsen ner till noll. Vet inte riktigt vad stress är. Kommer jag för sent till jobbet gör det ingenting, för där gör vi ju ingenting heller. Så när jag kommer till jobbet sätter jag på en kopp kaffe, sätter mig och läser tidningen, och sen sitter jag och min kollega och pratar skit halva kvällen. Eller så tittar vi på tv. Eller så läser vi bok. Eller så spelar vi dataspel. Eller så surfar vi.

Nån enstaka gång spelar vi yatzy eller fia med knuff med någon boende. Tre gånger om dagen ger vi insulin. På morgonen ringer de boende och säger att de gått upp och tagit sin medicin. En gång i veckan följer vi med dem och handlar. Och några få dagar åker vi med på utflykt.

I Söndags: Taubespelen. Kunde inte riktigt hålla mig för skratt. Ozzy sitter och sjunger allsång med Bosse Larsson. Samborombon en liten by förutan gata. Fniss fniss. Jag var så fel där! Samma syndrom som när jag demonstrerade. Gör folk sånt här liksom? På allvar? Där satt jag. Mitt bland en massa vithåringar. Med ett häfte i handen. Lajj lajj lajj. Och så lite Peter Harrysson. Och Östen me resten. Klämkäckt. Och totalt o-Ozzy.

I måndags var vi på uflykt till Saltön. Titta här spelade de in scenen där Emily låg med han den dära. Jag har sett noll avsnitt av Saltön. Men jag fick sol på mig. Och höra roliga kommentarer från övriga resenärer. (Alla funktionshindrade på olika sätt.)

Guiden: Här spelade de in den och den scenen.
Farbror G: Det har jag sett på tv!
Guiden: Det var så som den sa det och så kom det en båt här borta.
Farbror G: Det har jag sett på tv!

En annan tjej gick på tillbakavägen och återberättade allt guiden berättat och avslutade varje mening med DET BERRRRRÄTTADE GAJJJJDENNNNN.

Men oftast gör vi som sagt ingenting. Man blir helt försoffad. Orkar inte ens städa personallägenheten eller tvätta personaltvätten. Och häromdagen spelade jag dataspel på jobbet, i sju timmar. Vet inte om man får klaga på sånt? Fast å andra sidan så har jag efter utflykterna varit en boendes hatobjekt, så jobbdagarna har varit fyllda av konflikter och ångest. Men nu är jag nog bra igen, för jag räddade henne från Farbror G:s friarstråt häromdagen. Han kom på cykel från grannbyn med cykelkorgen full av blommor. Hallego. Ozzy fick ont i hjärtat. Fast farbror G hade missat att man nog bara ska flörta med en tjej i taget. För han hade med sig två buketter. Till två olika kvinnor. På ett boende med fem. Duktig farbror.


4 kommentarer:

Anonym sa...

det var snor- och/eller sketaskönt att sova lite mitt på dagen. Testa det, typ på jobbet. *hehe* Dagens middag bar en morot, en bit sockerkaka och en kopp te. Jag är för gammal för sånt, jag vill ha färdiglagad mat på bordet när jag är hungrig, men sen är jag för ung för att inse att jag själv måste laga maten. kan man inte bo i ett kollektiv? I alla fall runt lunch- och middagstid.


äh, blogspot är en bajssajt, så jag tänker inte logga in nu heller.
//Leeeeeeeeenaaaaaaa i Malmöööö.

fan så lam jag är. schäjm ån mi

Persilja sa...

Äntligen!
Ozzy är back in business!
Nu börjar det likna nåt igen!
Hurra dej!

Rasmus sa...

Så det är såhär min överkvinna i bloggrankingen ser ut... Intressant...

Ozzy sa...

vv-wordpress är svår!

persilja - det är bara temporärt som du märker. när jag jobbar är jag seeeeeeg.

rasmus - jag har nog åkt ner på listan, bloggar knappt nuförti'n.