Den är min!

Imorrn är det dags för årets lantliga höjdpunkt. PRO:s loppmarknad. God damn it. Ska vara där en timma innan dörrarna öppnar. Förra året var jag där en halvtimma innan. Räckte inte. Redan bilkö in till jätteparkeringen. Gamla fabbröder i gula västar står och viftar och låter viktiga i walkie talkies.

"Ok Gösta, du kan släppa in två bilar te"

Gösta är dock halvdöv och viftar inte in nån bil. Eller så viftar han in femton bilar och orsakar trafikkaos.

När man väl lyckats parkera skådar man långt bort i fjärran själva loppisen. In och slåss! Fast det är inte så mycket slåssande. Själv brukar jag bella in lamporna först, och sedan chilla i bokrummet. Sen är det dags för det traditionella fikat: Kaffe och tårtbit 35 kronor.

Sen går man och snackar skit med folk man inte sett sen man var fjortis, hälsar på gamla släktingar och väntar på att auktionen ska börja. Sen står man och väntar på att de ska ropa ut nån gammal stenkakestereo eller ball stol som man tror att ingen annan vill ha. Naturligtvis ropas de grejerna ut sist av allt, och alla vill ha dem, så priset blir löjlhögt och Ozzy går hem med endast en bok och magen full av tårta.

Fast en gång lyckades jag köpa en golvlampa tidigt som fan, som jag sen fick gå omkring och släpa på resten av dagen. Varje gång jag satte ner den kollade nån på den och trodde den var till salu. Flera stycken frågade mig om jag ville sälja den. Skitfin tvåarmad à la funkis för 50 spänn. Känner fortfarande segerns sötma.

Adrenalinet har redan börjat pumpa. Måste kämpa. Måste slåss. Måste hitta fin lampskärm imorrn.

Dunk dunk dunk dunk...

---