tisdag, juli 03, 2007

Yllet

Igår umgicks jag lite med en gammal vän. Vi insåg att vi känt varandra sen

Mulleskolan

En tall, en gran, en ekorre två barn, hej hej Kollikok
Man ska aldrig aldrig aldrig kasta papper, alltid alltid alltid plocka upp

Herregud. Yllet. Kompis sen Mulleskolan. Vi har alltså knatat omkring i stövlar i regniga skogar och förtvivlat ropat Hej Kolikok för att den jävla Mulle skulle komma fram nån gång. Druckit saft ur sirapsflaskor. Fast jag hade inte sirapsflaska. Shit vad jag ville ha sirapsflaska. Alla andra hade ju det! Fast jag hade ju varm oboy och kalla pannkakor, vad är en sirapsflaska mot det? säger Yllet, som bara har ett enda minne från Mulleskolan. När hon fick med sig saft som smakade mögel. I sirapsflaskan.

Yllet är för övrigt förbannat rolig, fortfarande. Växte upp med en galet socialistisk pappa. "Vilket är det vackraste ord ni vet barn?" "Men ååååå farsan...." "Vilket är det vackraste ord ni vet?" "Solidaritet." "Vad sa ni?" "SOLIDARITEEEEEEEEEEEEET"

Det är fränt när man känt någon i 29 år.


7 kommentarer:

vandrarvild sa...

JAG hade sirapsflaska!!!!
jag har inte känt nån speciellt länge. jag tappar vänner. det är lite sybd, det hade varit coolt att lärt känna nån på dagis och sen känt dem för resten av sitt liv.

Anonym sa...

nyss läste jag en klockren kommentar i min helgondagbok som jag hade glömt att jag skrev till ett KK en gång.

"Ska jag smsa eller ringa om jag ska ha sex med nån annan, du ville ju veta sa du. Ska jag göra det innan eller är det okej om jag gör det efteråt?".

Haja så ROLIG man kan vara ibland. Ha!


/vandrarvildjävlerskan med jordens jävla helvetiska bajshuvudvärk

Lintin sa...

Hahaha, dom där förbannade sirapsflaske-ungarna! Jag hade heller aldrig någon sådan, utan en liten röd asfräck termos med musse pigg på. Fast jag var ändå ganska avis på sirapsflaskorna..

Anonym sa...

Gaahhh HUR kommer du IHÅG sånt där?? Självklart fanns där sirapsflaskor och självklart finns uttrycket Hej Kolikok... det är bara det att jag aldrig hade kommit ihåg det av mig själv.
Mulle var bara en tant (småortens privata dagisfröken, alternativet till att gå på "riktiga" dag, för att vara exakt) som klätt ut sig i grönt med en lustig hatt och svans med en äcklig brun tofs på.
Mulle var fasen äcklig öht...

KuriÅsa sa...

vv- hurra för kk-kommentaren!

Ms D - ja, man blev ju lite snopen när man såg att det var dagisfröken Jane med lösnäsa typ. Men ändå.

vandrarvild sa...

första ggn jag träffade Mulle var jag rädd för henom, sen såg jag att det var min granne Birgitta, och då föll hela illusionen. Men det var fortfarande kul att sitta i skogen och äta macka.

Malin sa...

Jag hade inte heller någon sirapsflaska och jag var oxå avis på alla som hade det!