Allvarligt, såhär pratar jag. Ofta.
Varenda gång i sommar när jag öppnar bloggen ba ghäää fifan jag är så trött så jag dööör orkar inte.
Och sen skriver man inlägg som man får kommentar-vm på och då ba yeah blogga järnet.
För det första: Jag ska bli svenskafröken. Bra föredöme.
För det andra: Kommentarer rules.
För det tredje: Jag pratar fan som en fjortis.
Min kära stammis Persilja tycker spontant ibland att jag borde växa upp. Och ibland håller jag med.
Fast å andra sidan. Shit la même. Jag pratar som jag vill.
Dagens sötaste var den lille fjortonårige punkaren med hängande rosa tuppkam och en sprayflaska i handen som frågade om han fick gå före i kön för att köpa den sista Bohusläningen. Ja visst. (Konstigt att en fjortis köper Bohusläningen.) Sen börjar killen bläddra, fippligt, tills han plötsligt brister ut i ett leende. Han håller upp tidningen mot mig, pekar. "Titta". Han är med i tidningen. Premiär på en pjäs.
Hallego. Och såna ska jag få jobba med. Måckla mig!
tisdag, juli 31, 2007
söndag, juli 29, 2007
And the Oscar goes to...
Så har barnvaktsbrallorna åkt på igen. Och barnvaktslinnet.
För när jag kom hem hade jag ett piffigt linne med volanger och ett par dötajta jeans. Miket opraktisk klädsel när man ska vara lektant. Jobbigt att resa sig i vråltajta brallor.
Fast jag tror att Lilla Larsson tvåkettalft fast nu är hon nog snart tre ellerrrr gillade den första outfiten bättre för när vi var ute och lekte jage och "jag vill hoppa bättre högt Ozzy" - en lek där diskbråcksfastern offrar sin hälsa och hystar småbarn högt i luften - så hamnade vi ett tag i nån konstig "jag hänger uppånerpådittbenOzzy"-lek och då säger underbarnet plötsligt "va fin du e Ozzy du e fin"
Ozzy da faster charmas fett.
"haduenblommadäääär" (pekar på fultatten) "haduenfinblommadääär å en fjäril ocksåååå".
Fast det är konstigt det där med det dåliga samvetet. För så fort jag leker med henne så får jag dåligt samvete för att det känns som om jag försummar brodern. Så då tillbringar jag ett antal timmar med att klå (läs fetförlora mot) brodern i Risk. Och får dåligt samvete för att jag försummar Lilla Larsson. Och för att jag inte hjälper min mor med disken.
Hur gör föräldrar?
Det är verkligen ett mirakel att mänskligheten lever vidare. För jag tycker liksom inte att tiden räcker till mig själv ens i vanliga fall. Och nu passar jag två snälla barn i tre dagar. Och räcker inte till åt dem. Mig själv är ju bara att fetglömma. Tänk då att man skulle knö in en partner i alltihop också. Och ööö vänner?
Så, här alla föräldrar får ni välja, guldmedalj eller Oscar. I give you. Och min djupaste respekt.
För när jag kom hem hade jag ett piffigt linne med volanger och ett par dötajta jeans. Miket opraktisk klädsel när man ska vara lektant. Jobbigt att resa sig i vråltajta brallor.
Fast jag tror att Lilla Larsson tvåkettalft fast nu är hon nog snart tre ellerrrr gillade den första outfiten bättre för när vi var ute och lekte jage och "jag vill hoppa bättre högt Ozzy" - en lek där diskbråcksfastern offrar sin hälsa och hystar småbarn högt i luften - så hamnade vi ett tag i nån konstig "jag hänger uppånerpådittbenOzzy"-lek och då säger underbarnet plötsligt "va fin du e Ozzy du e fin"
Ozzy da faster charmas fett.
"haduenblommadäääär" (pekar på fultatten) "haduenfinblommadääär å en fjäril ocksåååå".
Fast det är konstigt det där med det dåliga samvetet. För så fort jag leker med henne så får jag dåligt samvete för att det känns som om jag försummar brodern. Så då tillbringar jag ett antal timmar med att klå (läs fetförlora mot) brodern i Risk. Och får dåligt samvete för att jag försummar Lilla Larsson. Och för att jag inte hjälper min mor med disken.
Hur gör föräldrar?
Det är verkligen ett mirakel att mänskligheten lever vidare. För jag tycker liksom inte att tiden räcker till mig själv ens i vanliga fall. Och nu passar jag två snälla barn i tre dagar. Och räcker inte till åt dem. Mig själv är ju bara att fetglömma. Tänk då att man skulle knö in en partner i alltihop också. Och ööö vänner?
Så, här alla föräldrar får ni välja, guldmedalj eller Oscar. I give you. Och min djupaste respekt.
lördag, juli 28, 2007
Det hade jag glömt
Det var länge sen vi såg den, men nu kommer den!
Dagens låt!
Le vent nous portera med Noir Désir. Shit majbritt. diggelidigg
Dagens låt!
Le vent nous portera med Noir Désir. Shit majbritt. diggelidigg
En kaffe med påtår med påtår med påtår med påtår
Ozzy, vad ska du göra idag?
Jag ska köra fikamaraton! Kvart över ett - Kåån, som avlöses av Eva, som avlöses av Erika och Moa. Frågan lyder, skall jag sitta kvar på samma fik and let the sheep come to me, eller behöver jag variation?
Jag ska köra fikamaraton! Kvart över ett - Kåån, som avlöses av Eva, som avlöses av Erika och Moa. Frågan lyder, skall jag sitta kvar på samma fik and let the sheep come to me, eller behöver jag variation?
fredag, juli 27, 2007
Stad i ljus eller nåt
Hmm... sitter och lyssnar på radio. Och tänker - vad lustigt att p3 humor fortfarande håller på fast att det är dags för nyheter. För det låter så roligt. Låter som extrem ironi.
Jaha. Det var nyheterna. De pratar alltså så när de pratar seriöst. Hurra!
Har varit i stan i ungefär en timma nu och känner mig redan fett inspirerad. Människor! Rörelse! Hurra!
Det första som hände var i och för sig att jag sprang på strulputten. Snubben försöker spara till långt hår. Eller nåt. Minimal tofs i nacken. Why oh why? Killen med ingen stil alls i hela världen! Och ändå dras jag lite till honom.
Jag är nog bekräftelsesucker after all.
Jaha. Det var nyheterna. De pratar alltså så när de pratar seriöst. Hurra!
Har varit i stan i ungefär en timma nu och känner mig redan fett inspirerad. Människor! Rörelse! Hurra!
Det första som hände var i och för sig att jag sprang på strulputten. Snubben försöker spara till långt hår. Eller nåt. Minimal tofs i nacken. Why oh why? Killen med ingen stil alls i hela världen! Och ändå dras jag lite till honom.
Jag är nog bekräftelsesucker after all.
torsdag, juli 26, 2007
Det var kompisar från förrrrrrr
En av mina kära borttappade vänner Niklas träffade en gång en man från Hawaii som hade tröttnat på sitt namn. Och döpt om sig till
Kai Kingsley III
Uttalas Kai Kingsley the third.
Fast det fanns ingen first och second.
Ååå Niklas. Vännen från förr. Vännen finns fortfarande i krokarna, det är bara det att vi hinner aldrig träffas. Eller har ingen kontext där vi ses varenda dag, som vi hade då jag jobbade som hare på den stora nöjesparken i väster.
Det dräller verkligen av vänner från förr som man saknar så man nästan dör. Igår åkte jag in med modern till det stora shoppingcentret i norr, och sprang helt oförhappandes på Ulf som jag gick teaterskola med 95-97. Som jag funderat så över vad han gör och hur han mår. Han har blivit lärare. Jag berättade att jag också ska bli det. Ulf utbrast: Det är en sjukdom! Jag tog hans nummer hurra nu jävlar ska kontakten återupptas.
Jag tycker att jag är ganska bra på att hålla kvar vänner, hålla kontakten. Två av mina bästa vänner har jag haft sen 1984. En sen 1988 (är det va Lindex?). Och som föregående exempel visar så är jag även en mästare på att återknyta kontakter. Det är ju så lätt nuförtiden när det finns sms, världens mest opretentiösa kontaktforum.
Men ändå. Jag önskar jag kunde hålla kvar fler. Som Lufsen, som första gången jag såg honom hade en hatt gjord av en avsågad saftflaska på huvudet. Eller mannen som myntade smeknamnet Ozzy. Eller Katja, som jag burit en enorm planka genom stan tillsammans med för att kunna säga "vi tänkte planka in" till vakterna på Rockbaren.
Moget? Och sjukt roligt.
Kai Kingsley III
Uttalas Kai Kingsley the third.
Fast det fanns ingen first och second.
Ååå Niklas. Vännen från förr. Vännen finns fortfarande i krokarna, det är bara det att vi hinner aldrig träffas. Eller har ingen kontext där vi ses varenda dag, som vi hade då jag jobbade som hare på den stora nöjesparken i väster.
Det dräller verkligen av vänner från förr som man saknar så man nästan dör. Igår åkte jag in med modern till det stora shoppingcentret i norr, och sprang helt oförhappandes på Ulf som jag gick teaterskola med 95-97. Som jag funderat så över vad han gör och hur han mår. Han har blivit lärare. Jag berättade att jag också ska bli det. Ulf utbrast: Det är en sjukdom! Jag tog hans nummer hurra nu jävlar ska kontakten återupptas.
Jag tycker att jag är ganska bra på att hålla kvar vänner, hålla kontakten. Två av mina bästa vänner har jag haft sen 1984. En sen 1988 (är det va Lindex?). Och som föregående exempel visar så är jag även en mästare på att återknyta kontakter. Det är ju så lätt nuförtiden när det finns sms, världens mest opretentiösa kontaktforum.
Men ändå. Jag önskar jag kunde hålla kvar fler. Som Lufsen, som första gången jag såg honom hade en hatt gjord av en avsågad saftflaska på huvudet. Eller mannen som myntade smeknamnet Ozzy. Eller Katja, som jag burit en enorm planka genom stan tillsammans med för att kunna säga "vi tänkte planka in" till vakterna på Rockbaren.
Moget? Och sjukt roligt.
onsdag, juli 25, 2007
I confess
I gårdagens inlägg avslöjades en av Ozzys mörka hemligheter.
Hon äger ett par Foppatofflor.
Jag vill dock ta tillfället i akt och ifrånsäga mig allt ansvar för innehavet av dessa skodon. Jag har fått dem som ironisk present av kungen av ironiska presenter och hans helt normala flickvän.
Skrattade ljudligt när jag fick dem. De var dock för stora och behövdes bytas. Då insåg Ozzy att hon kan byta dom mot något annat. Men, det gjorde hon inte. Hon bytte dem mot ett par babyblå med dödskallar och blixtar på.
Ska man skämmas så ska man göra det ordentligt.
Men det värsta är...
att de är skitsköna
Hon äger ett par Foppatofflor.
Jag vill dock ta tillfället i akt och ifrånsäga mig allt ansvar för innehavet av dessa skodon. Jag har fått dem som ironisk present av kungen av ironiska presenter och hans helt normala flickvän.
Skrattade ljudligt när jag fick dem. De var dock för stora och behövdes bytas. Då insåg Ozzy att hon kan byta dom mot något annat. Men, det gjorde hon inte. Hon bytte dem mot ett par babyblå med dödskallar och blixtar på.
Ska man skämmas så ska man göra det ordentligt.
Men det värsta är...
att de är skitsköna
tisdag, juli 24, 2007
Ok då, slackerjobbet är inte alltid fantastiskt.
För idag blev jag mordhotad av en boende.
De skojiga, men ack så utåtagerande flickorna hade busat och slängt jord i en annan boendes brevlåda. För den stackars boendens skull bestämmer vi att vi måste ta tag i detta. Kanske var fel val dårå. För det hela slutade med att en av de skojiga, men ack så utåtagerande flickorna, rusade mot mig vrålandes "JAG SKA DÖÖÖDA DIIIIG" med efterföljande avgrundsvrål. Mer såg jag inte, för jag fick vända på foppatoffelklacken och rusa därifrån för att undgå fett med stryk och förmodligen strypning.
Och hur hanterar man sånt?
Låsa in sig i personallägan. Be den stackars jordbrevlådsboenden att inte säga något till skojflickorna utan låta personalen sköta det.
Och i efterhand kommer allt blejmande på sig själv. Vi skulle ha väntat med att konfrontera dem. Jag skulle inte ha varit med. Och så vidare. Fast vi egentligen vet att det finns inget rätt sätt att hantera just dessa flickor. Men ändå. Ska jag föreställa en pedagog? Fet lust att ringa och säga upp mig med omgående verkan.
Eller för att citera kollegan för kvällen:
Rajjdidajjj.
De skojiga, men ack så utåtagerande flickorna hade busat och slängt jord i en annan boendes brevlåda. För den stackars boendens skull bestämmer vi att vi måste ta tag i detta. Kanske var fel val dårå. För det hela slutade med att en av de skojiga, men ack så utåtagerande flickorna, rusade mot mig vrålandes "JAG SKA DÖÖÖDA DIIIIG" med efterföljande avgrundsvrål. Mer såg jag inte, för jag fick vända på foppatoffelklacken och rusa därifrån för att undgå fett med stryk och förmodligen strypning.
Och hur hanterar man sånt?
Låsa in sig i personallägan. Be den stackars jordbrevlådsboenden att inte säga något till skojflickorna utan låta personalen sköta det.
Och i efterhand kommer allt blejmande på sig själv. Vi skulle ha väntat med att konfrontera dem. Jag skulle inte ha varit med. Och så vidare. Fast vi egentligen vet att det finns inget rätt sätt att hantera just dessa flickor. Men ändå. Ska jag föreställa en pedagog? Fet lust att ringa och säga upp mig med omgående verkan.
Eller för att citera kollegan för kvällen:
Rajjdidajjj.
måndag, juli 23, 2007
Dagen då världen, och vettet, försvann
Nä, jag dricker inget kaffe innan jag åker till jobbet, jag dricker där istället.
Kommer till jobbet.
Öppnar dörren.
Välkomnas av en halvsminkad kollega och ett öronbedövande pipande ljud.
Kollegan: Välkommen, det är strömavbrott och brandlarmet har ballat ur.
Ozzy: Har du provat att trycka på några knappar?
Kollegan: Men det finns ju inga knappar att trycka på.
Ozzy trycker på diverse knappar som finns, men som inte syns om man inte vet om dem.
Tystnad.
Kollegan hade suttit och lyssnat på pipet i 3,5 timma.
Ozzy dagens hjälte.
Sen inser hon vad strömavbrott får för konsekvenser.
Man kan inte koka kaffe.
Man kan inte titta tv.
Man kan inte surfa nätet.
Man kan inte spela dataspel.
.....
Trogna läsare vet kanske hur slitigt mitt jobb är. Alltså att jag sitter och spelar dataspel halva dagarna och får betalt för det. Alternativt glor på tv. Oftast pga att de boende inte vill göra nåt som involverar oss. Idag var det dessutom en person hemma. Vi var två som jobbade.
Och ingen ström.
Och inget KAFFE!
Tog bilen åkte Statoil köpte kaffe kom hem sjönk ner i soffan tog en klunk....
smakade varm mjölk med en svag touch av kaffe.
Ingen mat kan man laga utan ström.
Den enda boenden som var hemma kom in och hade spuck för att det inte fanns nån ström. Plötsligt var vi tre personer som gick varandra på nerverna för att vi var utan ström.
Jagsägerbaradet.
Kommer till jobbet.
Öppnar dörren.
Välkomnas av en halvsminkad kollega och ett öronbedövande pipande ljud.
Kollegan: Välkommen, det är strömavbrott och brandlarmet har ballat ur.
Ozzy: Har du provat att trycka på några knappar?
Kollegan: Men det finns ju inga knappar att trycka på.
Ozzy trycker på diverse knappar som finns, men som inte syns om man inte vet om dem.
Tystnad.
Kollegan hade suttit och lyssnat på pipet i 3,5 timma.
Ozzy dagens hjälte.
Sen inser hon vad strömavbrott får för konsekvenser.
Man kan inte koka kaffe.
Man kan inte titta tv.
Man kan inte surfa nätet.
Man kan inte spela dataspel.
.....
Trogna läsare vet kanske hur slitigt mitt jobb är. Alltså att jag sitter och spelar dataspel halva dagarna och får betalt för det. Alternativt glor på tv. Oftast pga att de boende inte vill göra nåt som involverar oss. Idag var det dessutom en person hemma. Vi var två som jobbade.
Och ingen ström.
Och inget KAFFE!
Tog bilen åkte Statoil köpte kaffe kom hem sjönk ner i soffan tog en klunk....
smakade varm mjölk med en svag touch av kaffe.
Ingen mat kan man laga utan ström.
Den enda boenden som var hemma kom in och hade spuck för att det inte fanns nån ström. Plötsligt var vi tre personer som gick varandra på nerverna för att vi var utan ström.
Jagsägerbaradet.
lördag, juli 21, 2007
Jaha, det blev en blogg om jobbet, körs, det trodde ja'nte.
Va e detta?
Brist på stimulantia?
Ozzy, vad gör du dagarna i ända? Jo, när jag inte är i stan, vilket jag inte är 95% av min tid just nu, så sitter jag och glor rakt framför mig, eller glor på en dataskärm där mina gubbar blir dödade hela tiden.
Konstigt. När jag var inne i stan i veckan kom jag igång järnet. Men med det kom stressen. Pulsen i hundranitti. Hårda hjärtslag. Nervös.
Kändes det som. För jag var inte van. Härute går pulsen ner till noll. Vet inte riktigt vad stress är. Kommer jag för sent till jobbet gör det ingenting, för där gör vi ju ingenting heller. Så när jag kommer till jobbet sätter jag på en kopp kaffe, sätter mig och läser tidningen, och sen sitter jag och min kollega och pratar skit halva kvällen. Eller så tittar vi på tv. Eller så läser vi bok. Eller så spelar vi dataspel. Eller så surfar vi.
Nån enstaka gång spelar vi yatzy eller fia med knuff med någon boende. Tre gånger om dagen ger vi insulin. På morgonen ringer de boende och säger att de gått upp och tagit sin medicin. En gång i veckan följer vi med dem och handlar. Och några få dagar åker vi med på utflykt.
I Söndags: Taubespelen. Kunde inte riktigt hålla mig för skratt. Ozzy sitter och sjunger allsång med Bosse Larsson. Samborombon en liten by förutan gata. Fniss fniss. Jag var så fel där! Samma syndrom som när jag demonstrerade. Gör folk sånt här liksom? På allvar? Där satt jag. Mitt bland en massa vithåringar. Med ett häfte i handen. Lajj lajj lajj. Och så lite Peter Harrysson. Och Östen me resten. Klämkäckt. Och totalt o-Ozzy.
I måndags var vi på uflykt till Saltön. Titta här spelade de in scenen där Emily låg med han den dära. Jag har sett noll avsnitt av Saltön. Men jag fick sol på mig. Och höra roliga kommentarer från övriga resenärer. (Alla funktionshindrade på olika sätt.)
Guiden: Här spelade de in den och den scenen.
Farbror G: Det har jag sett på tv!
Guiden: Det var så som den sa det och så kom det en båt här borta.
Farbror G: Det har jag sett på tv!
En annan tjej gick på tillbakavägen och återberättade allt guiden berättat och avslutade varje mening med DET BERRRRRÄTTADE GAJJJJDENNNNN.
Men oftast gör vi som sagt ingenting. Man blir helt försoffad. Orkar inte ens städa personallägenheten eller tvätta personaltvätten. Och häromdagen spelade jag dataspel på jobbet, i sju timmar. Vet inte om man får klaga på sånt? Fast å andra sidan så har jag efter utflykterna varit en boendes hatobjekt, så jobbdagarna har varit fyllda av konflikter och ångest. Men nu är jag nog bra igen, för jag räddade henne från Farbror G:s friarstråt häromdagen. Han kom på cykel från grannbyn med cykelkorgen full av blommor. Hallego. Ozzy fick ont i hjärtat. Fast farbror G hade missat att man nog bara ska flörta med en tjej i taget. För han hade med sig två buketter. Till två olika kvinnor. På ett boende med fem. Duktig farbror.
Brist på stimulantia?
Ozzy, vad gör du dagarna i ända? Jo, när jag inte är i stan, vilket jag inte är 95% av min tid just nu, så sitter jag och glor rakt framför mig, eller glor på en dataskärm där mina gubbar blir dödade hela tiden.
Konstigt. När jag var inne i stan i veckan kom jag igång järnet. Men med det kom stressen. Pulsen i hundranitti. Hårda hjärtslag. Nervös.
Kändes det som. För jag var inte van. Härute går pulsen ner till noll. Vet inte riktigt vad stress är. Kommer jag för sent till jobbet gör det ingenting, för där gör vi ju ingenting heller. Så när jag kommer till jobbet sätter jag på en kopp kaffe, sätter mig och läser tidningen, och sen sitter jag och min kollega och pratar skit halva kvällen. Eller så tittar vi på tv. Eller så läser vi bok. Eller så spelar vi dataspel. Eller så surfar vi.
Nån enstaka gång spelar vi yatzy eller fia med knuff med någon boende. Tre gånger om dagen ger vi insulin. På morgonen ringer de boende och säger att de gått upp och tagit sin medicin. En gång i veckan följer vi med dem och handlar. Och några få dagar åker vi med på utflykt.
I Söndags: Taubespelen. Kunde inte riktigt hålla mig för skratt. Ozzy sitter och sjunger allsång med Bosse Larsson. Samborombon en liten by förutan gata. Fniss fniss. Jag var så fel där! Samma syndrom som när jag demonstrerade. Gör folk sånt här liksom? På allvar? Där satt jag. Mitt bland en massa vithåringar. Med ett häfte i handen. Lajj lajj lajj. Och så lite Peter Harrysson. Och Östen me resten. Klämkäckt. Och totalt o-Ozzy.
I måndags var vi på uflykt till Saltön. Titta här spelade de in scenen där Emily låg med han den dära. Jag har sett noll avsnitt av Saltön. Men jag fick sol på mig. Och höra roliga kommentarer från övriga resenärer. (Alla funktionshindrade på olika sätt.)
Guiden: Här spelade de in den och den scenen.
Farbror G: Det har jag sett på tv!
Guiden: Det var så som den sa det och så kom det en båt här borta.
Farbror G: Det har jag sett på tv!
En annan tjej gick på tillbakavägen och återberättade allt guiden berättat och avslutade varje mening med DET BERRRRRÄTTADE GAJJJJDENNNNN.
Men oftast gör vi som sagt ingenting. Man blir helt försoffad. Orkar inte ens städa personallägenheten eller tvätta personaltvätten. Och häromdagen spelade jag dataspel på jobbet, i sju timmar. Vet inte om man får klaga på sånt? Fast å andra sidan så har jag efter utflykterna varit en boendes hatobjekt, så jobbdagarna har varit fyllda av konflikter och ångest. Men nu är jag nog bra igen, för jag räddade henne från Farbror G:s friarstråt häromdagen. Han kom på cykel från grannbyn med cykelkorgen full av blommor. Hallego. Ozzy fick ont i hjärtat. Fast farbror G hade missat att man nog bara ska flörta med en tjej i taget. För han hade med sig två buketter. Till två olika kvinnor. På ett boende med fem. Duktig farbror.
torsdag, juli 19, 2007
Intresseklubben informerar
Nästan perfekt tajming. Fint väder - Ozzy i stan. Ozzy åker tillbaka till landet - regn.
Ä vaffan jag har apsilut inget intressant alls att skriva om. Tänkte plocka hallon men det regnar.
Och?
Ä vaffan jag har apsilut inget intressant alls att skriva om. Tänkte plocka hallon men det regnar.
Och?
tisdag, juli 17, 2007
Ett avbrott från mitt bloggavbrott
Det är ju skitbra att det är fint väder nu.
När jag är i stan.
Och bara har tagit med mig jättetjocka jeans.
Jag var förresten hos tatueraren idag och diskuterade hur jag ska göra om min ångesttatuering. Det kommer bli skitfint, I tell you. Tatueraren frågade "vem har gjort den?" "det har Max på Inkstation" svarade jag. Tatueraren hoppade högt och sa "har MAX gjort den?!?!"
Jag tror Max har tappat stinget. Synd. Max var en rolig och trevlig prick annars.
När jag är i stan.
Och bara har tagit med mig jättetjocka jeans.
Jag var förresten hos tatueraren idag och diskuterade hur jag ska göra om min ångesttatuering. Det kommer bli skitfint, I tell you. Tatueraren frågade "vem har gjort den?" "det har Max på Inkstation" svarade jag. Tatueraren hoppade högt och sa "har MAX gjort den?!?!"
Jag tror Max har tappat stinget. Synd. Max var en rolig och trevlig prick annars.
Jag lever trots allt
God morgon kära läsekrets. Som ni märker är jag toktrött på bloggeri just nu. Eller, rättare sagt, hade jag kunnat logga in på blogspot på jobbet så hade det kommit tokmånga inlägg, för det var väldans vad man sitter av tiden där i år. Men av någon anledning bestämmer sig bajsblogspot att det inte ska hända nåt när man klickar på "logga in".
Bajsblogspot.
Men jag har inte bytt än, som ni märker. Tänkte vänta tills Lena kommer på hur man lejblar och taggar på wordpress. Då kanske jag blir wordpressare. Med nytt bloggnamn ox ox ox!
Det blir sen. Nu - totalt nolläge i bloggen.
Och nu ska jag åka till staaaaan hurra.
Bajsblogspot.
Men jag har inte bytt än, som ni märker. Tänkte vänta tills Lena kommer på hur man lejblar och taggar på wordpress. Då kanske jag blir wordpressare. Med nytt bloggnamn ox ox ox!
Det blir sen. Nu - totalt nolläge i bloggen.
Och nu ska jag åka till staaaaan hurra.
torsdag, juli 12, 2007
jaeförtröttförminblogg
ALLVARLIGT! Jag skrev det här inlägget IGÅR och bajsblogspot har inte publicerat det än fast att det har gått apmånga timmar. Funderar allvarligt på att byta plejs. Förslag? Blogger? Wordpress?
Nu ska jag försöka publicera det IGEN och se om det händer nåt. Annars baj baj bajsblogspot. Här kommer det jag skrev igår förresten.
Det finns en sak man inte ska göra om man är rädd för att drabbas av blogg-olust.
Tjacka ett kul dataspel man kan leka med istället.
Varje gång jag sätter på datorn vill jag bara spela.
Loppisrapport: Dagen innan bestämde jag och M att vi skulle vara på plats klockan nio. Loppisen öppnar officiellt klockan tio, men alltid om man kommer tio så är det redan packat med folk. Tisdag morgon hade vi dock lite annan inställning. "Det räcker om vi är där innan tio". Kvart i tio var vi där. Inget krig på parkeringen, bådar gott! Kommer in.
Det var inte krig.
Det var världskrig.
Människorna var som getingar kring en sockerbit. Man såg ingenting, och M blev trött efter ett litet litet varv utan att ha bråkat och knött alls. Vi gick in i bokrummet, för där är det alltid mindre folk. M hittade en tavla som hennes morfar gjort, som hon köpte för 70 pix. Jag hittade massa böcker som jag sen tänkte att jag lika gärna kan låna på bibblan.
Ut igen. Träffa Cicci. Dags igen för att gå in och bråka. Ah, mindre folk. M hittade en vas, en 50-talsklocka utan glas och nåt mer. C hittade en massa onödiga köksredskap. C:s mor hittade också krimskrams.
Fika. Kaffeåäggoståtekakormeoståläskåtårtbit. Delat på fyra.
Ut och glo på auktionen. Ingenting att ha. C ville köpa sjyssta rottingfåtöljer till verandan. M gick till bilen och försökte sova. Glo glo på auktion.
In och slåss igen!
Köpa två kanske fina tavlor av typ sten eller nåt och en liten onödig skål samt Bröderna Karamazov och nån Torgny Lindgren.
Sen köpte C en SOFFA för tjugo spänn. Lagom pris för soffa.
Sen dog vi fan av utmattning.
Och vad skulle jag ha ejenklien? En lampskärm. Tji lampskärm.
Nu ska jag försöka publicera det IGEN och se om det händer nåt. Annars baj baj bajsblogspot. Här kommer det jag skrev igår förresten.
Det finns en sak man inte ska göra om man är rädd för att drabbas av blogg-olust.
Tjacka ett kul dataspel man kan leka med istället.
Varje gång jag sätter på datorn vill jag bara spela.
Loppisrapport: Dagen innan bestämde jag och M att vi skulle vara på plats klockan nio. Loppisen öppnar officiellt klockan tio, men alltid om man kommer tio så är det redan packat med folk. Tisdag morgon hade vi dock lite annan inställning. "Det räcker om vi är där innan tio". Kvart i tio var vi där. Inget krig på parkeringen, bådar gott! Kommer in.
Det var inte krig.
Det var världskrig.
Människorna var som getingar kring en sockerbit. Man såg ingenting, och M blev trött efter ett litet litet varv utan att ha bråkat och knött alls. Vi gick in i bokrummet, för där är det alltid mindre folk. M hittade en tavla som hennes morfar gjort, som hon köpte för 70 pix. Jag hittade massa böcker som jag sen tänkte att jag lika gärna kan låna på bibblan.
Ut igen. Träffa Cicci. Dags igen för att gå in och bråka. Ah, mindre folk. M hittade en vas, en 50-talsklocka utan glas och nåt mer. C hittade en massa onödiga köksredskap. C:s mor hittade också krimskrams.
Fika. Kaffeåäggoståtekakormeoståläskåtårtbit. Delat på fyra.
Ut och glo på auktionen. Ingenting att ha. C ville köpa sjyssta rottingfåtöljer till verandan. M gick till bilen och försökte sova. Glo glo på auktion.
In och slåss igen!
Köpa två kanske fina tavlor av typ sten eller nåt och en liten onödig skål samt Bröderna Karamazov och nån Torgny Lindgren.
Sen köpte C en SOFFA för tjugo spänn. Lagom pris för soffa.
Sen dog vi fan av utmattning.
Och vad skulle jag ha ejenklien? En lampskärm. Tji lampskärm.
måndag, juli 09, 2007
Världens skvallraste ö
Idag fick jag avec till middagen.
Avecen bestod av ett styck flatskratt från modern.
Varför? Jo, vi talade om skvaller. Ön jag just nu befinner mig på är tydligen världsberömd för att folk här är så nyfikna och skvallrar och snokar.
Ja, säger modern, morsan va ju helt gaaarn. Stirra ud gönnum de lille funstert ovanför bänken så fort där åkte förbi nôn udaför.
Ja, säger morbror, du ved atteeee så fort nôn åkte förbi på vejjen udaför så sa det popp så var där e ny blomkruga i funstert.
Då bröt mor. Fick knappt i sig middagen.
De va farli rolit
Avecen bestod av ett styck flatskratt från modern.
Varför? Jo, vi talade om skvaller. Ön jag just nu befinner mig på är tydligen världsberömd för att folk här är så nyfikna och skvallrar och snokar.
Ja, säger modern, morsan va ju helt gaaarn. Stirra ud gönnum de lille funstert ovanför bänken så fort där åkte förbi nôn udaför.
Ja, säger morbror, du ved atteeee så fort nôn åkte förbi på vejjen udaför så sa det popp så var där e ny blomkruga i funstert.
Då bröt mor. Fick knappt i sig middagen.
De va farli rolit
Den är min!
Imorrn är det dags för årets lantliga höjdpunkt. PRO:s loppmarknad. God damn it. Ska vara där en timma innan dörrarna öppnar. Förra året var jag där en halvtimma innan. Räckte inte. Redan bilkö in till jätteparkeringen. Gamla fabbröder i gula västar står och viftar och låter viktiga i walkie talkies.
"Ok Gösta, du kan släppa in två bilar te"
Gösta är dock halvdöv och viftar inte in nån bil. Eller så viftar han in femton bilar och orsakar trafikkaos.
När man väl lyckats parkera skådar man långt bort i fjärran själva loppisen. In och slåss! Fast det är inte så mycket slåssande. Själv brukar jag bella in lamporna först, och sedan chilla i bokrummet. Sen är det dags för det traditionella fikat: Kaffe och tårtbit 35 kronor.
Sen går man och snackar skit med folk man inte sett sen man var fjortis, hälsar på gamla släktingar och väntar på att auktionen ska börja. Sen står man och väntar på att de ska ropa ut nån gammal stenkakestereo eller ball stol som man tror att ingen annan vill ha. Naturligtvis ropas de grejerna ut sist av allt, och alla vill ha dem, så priset blir löjlhögt och Ozzy går hem med endast en bok och magen full av tårta.
Fast en gång lyckades jag köpa en golvlampa tidigt som fan, som jag sen fick gå omkring och släpa på resten av dagen. Varje gång jag satte ner den kollade nån på den och trodde den var till salu. Flera stycken frågade mig om jag ville sälja den. Skitfin tvåarmad à la funkis för 50 spänn. Känner fortfarande segerns sötma.
Adrenalinet har redan börjat pumpa. Måste kämpa. Måste slåss. Måste hitta fin lampskärm imorrn.
Dunk dunk dunk dunk...
"Ok Gösta, du kan släppa in två bilar te"
Gösta är dock halvdöv och viftar inte in nån bil. Eller så viftar han in femton bilar och orsakar trafikkaos.
När man väl lyckats parkera skådar man långt bort i fjärran själva loppisen. In och slåss! Fast det är inte så mycket slåssande. Själv brukar jag bella in lamporna först, och sedan chilla i bokrummet. Sen är det dags för det traditionella fikat: Kaffe och tårtbit 35 kronor.
Sen går man och snackar skit med folk man inte sett sen man var fjortis, hälsar på gamla släktingar och väntar på att auktionen ska börja. Sen står man och väntar på att de ska ropa ut nån gammal stenkakestereo eller ball stol som man tror att ingen annan vill ha. Naturligtvis ropas de grejerna ut sist av allt, och alla vill ha dem, så priset blir löjlhögt och Ozzy går hem med endast en bok och magen full av tårta.
Fast en gång lyckades jag köpa en golvlampa tidigt som fan, som jag sen fick gå omkring och släpa på resten av dagen. Varje gång jag satte ner den kollade nån på den och trodde den var till salu. Flera stycken frågade mig om jag ville sälja den. Skitfin tvåarmad à la funkis för 50 spänn. Känner fortfarande segerns sötma.
Adrenalinet har redan börjat pumpa. Måste kämpa. Måste slåss. Måste hitta fin lampskärm imorrn.
Dunk dunk dunk dunk...
söndag, juli 08, 2007
Sim sim
Vill våga vägra skriva om vädret.
Och därför blir det absolut ingenting skrivet idag heller.
Jävla väder.
Och därför blir det absolut ingenting skrivet idag heller.
Jävla väder.
fredag, juli 06, 2007
Båtgråt
På grund av spricka i molnet fick jag idag morse ordern "båt idag".
Kastar mig i bilen och hastar iväg. Vi köper grillgrejs, Lindex och flickvän har fixat bulgursallad, vi har kaffe och kakor, allt är perfa för en (ÄNTLIGEN!) dag på havet.
Åker båt i tjugo minuter. Ankrar för att fika. Dripp dropp. Kollar runt. Men titta, det är bara en tillfällig skur, vi åker in till Kyrkesund och chillar tills det gått över. Väntar. Ösregn. Titta, därborta är en spricka i molnet. Full fart.
Äää.
Spricka? Hallå sprickan? Sprickan försvann. Drunknade i gråsvart himmel och ingen sikt. Lindex: Vi bränner på lite och åker in i Stenungsund och chillar tills det försvinner.
Halvvägs till Stenungsund slår blixtarna ner runt omkring oss och vi ser ungefär en meter framför oss. Hjälp! Lyckas puttra in till okänd brygga och chillar där tills det värsta är över.
Puttrar hem, Lindex styr med huvudet ut genom kapellet. Skojig syn. Lindex är Kapten Haddocks barnbarn tror jag.
När man kommer hem känns det som om man varit med om en katastrof. Fast ejenklien har vi bara varit ute och pruttat båt i bajsigt väder. Fast jag känner mig som körd i en centrifug.
Uppväxt på en ö och helt ovan vid båtar. Duktig Ozzy. Ozzy längtade hem till torrt varmt hem med el, internet, rinnande vatten och mat.
Kastar mig i bilen och hastar iväg. Vi köper grillgrejs, Lindex och flickvän har fixat bulgursallad, vi har kaffe och kakor, allt är perfa för en (ÄNTLIGEN!) dag på havet.
Åker båt i tjugo minuter. Ankrar för att fika. Dripp dropp. Kollar runt. Men titta, det är bara en tillfällig skur, vi åker in till Kyrkesund och chillar tills det gått över. Väntar. Ösregn. Titta, därborta är en spricka i molnet. Full fart.
Äää.
Spricka? Hallå sprickan? Sprickan försvann. Drunknade i gråsvart himmel och ingen sikt. Lindex: Vi bränner på lite och åker in i Stenungsund och chillar tills det försvinner.
Halvvägs till Stenungsund slår blixtarna ner runt omkring oss och vi ser ungefär en meter framför oss. Hjälp! Lyckas puttra in till okänd brygga och chillar där tills det värsta är över.
Puttrar hem, Lindex styr med huvudet ut genom kapellet. Skojig syn. Lindex är Kapten Haddocks barnbarn tror jag.
När man kommer hem känns det som om man varit med om en katastrof. Fast ejenklien har vi bara varit ute och pruttat båt i bajsigt väder. Fast jag känner mig som körd i en centrifug.
Uppväxt på en ö och helt ovan vid båtar. Duktig Ozzy. Ozzy längtade hem till torrt varmt hem med el, internet, rinnande vatten och mat.
torsdag, juli 05, 2007
Min kropp och min själ är inte överens
Jag är fan bakvänd. Gör allt i fel ordning.
När jag var tjugo och det är tänkt att man ska flumma runt, resa och upptäcka sig själv och världen hade jag fast anställning i en ICA-affär. Gick omkring och var bitter och hatade män. För det gjorde mina kollegor. Och det smittade av sig.
Nu är jag 35. Och vill ut och resa jorden runt och springa på rockfestivaler och prova knark. (Läs det sista med ironi, knark är bajs.)
Vad är felet? Jag måste fötts som panchis och lever mitt liv baklänges. Vad blir nästa steg? Första förälskelsen? Fjortisfniss och busringningar (-rigningar?)?
När jag var tjugo och det är tänkt att man ska flumma runt, resa och upptäcka sig själv och världen hade jag fast anställning i en ICA-affär. Gick omkring och var bitter och hatade män. För det gjorde mina kollegor. Och det smittade av sig.
Nu är jag 35. Och vill ut och resa jorden runt och springa på rockfestivaler och prova knark. (Läs det sista med ironi, knark är bajs.)
Vad är felet? Jag måste fötts som panchis och lever mitt liv baklänges. Vad blir nästa steg? Första förälskelsen? Fjortisfniss och busringningar (-rigningar?)?
onsdag, juli 04, 2007
Vad sägs om en tur till tombolan?
Nämen ser man på. Det regnar.
Det var sol i en minut igår kväll.
Och i kanske tio idag.
Plötsligt börjar man bläddra i "det händer idag" för att hitta något kul att göra. Å. Kulturvandring med poängpromenad på Flatön. Å. Dragspelsstämma i kyrkan. Elvakaffe med styrdans. Kulturdagar med amatörteater och tombola.
Längtar stan.
Det var sol i en minut igår kväll.
Och i kanske tio idag.
Plötsligt börjar man bläddra i "det händer idag" för att hitta något kul att göra. Å. Kulturvandring med poängpromenad på Flatön. Å. Dragspelsstämma i kyrkan. Elvakaffe med styrdans. Kulturdagar med amatörteater och tombola.
Längtar stan.
tisdag, juli 03, 2007
Yllet
Igår umgicks jag lite med en gammal vän. Vi insåg att vi känt varandra sen
Mulleskolan
En tall, en gran, en ekorre två barn, hej hej Kollikok
Man ska aldrig aldrig aldrig kasta papper, alltid alltid alltid plocka upp
Herregud. Yllet. Kompis sen Mulleskolan. Vi har alltså knatat omkring i stövlar i regniga skogar och förtvivlat ropat Hej Kolikok för att den jävla Mulle skulle komma fram nån gång. Druckit saft ur sirapsflaskor. Fast jag hade inte sirapsflaska. Shit vad jag ville ha sirapsflaska. Alla andra hade ju det! Fast jag hade ju varm oboy och kalla pannkakor, vad är en sirapsflaska mot det? säger Yllet, som bara har ett enda minne från Mulleskolan. När hon fick med sig saft som smakade mögel. I sirapsflaskan.
Yllet är för övrigt förbannat rolig, fortfarande. Växte upp med en galet socialistisk pappa. "Vilket är det vackraste ord ni vet barn?" "Men ååååå farsan...." "Vilket är det vackraste ord ni vet?" "Solidaritet." "Vad sa ni?" "SOLIDARITEEEEEEEEEEEEET"
Det är fränt när man känt någon i 29 år.
Mulleskolan
En tall, en gran, en ekorre två barn, hej hej Kollikok
Man ska aldrig aldrig aldrig kasta papper, alltid alltid alltid plocka upp
Herregud. Yllet. Kompis sen Mulleskolan. Vi har alltså knatat omkring i stövlar i regniga skogar och förtvivlat ropat Hej Kolikok för att den jävla Mulle skulle komma fram nån gång. Druckit saft ur sirapsflaskor. Fast jag hade inte sirapsflaska. Shit vad jag ville ha sirapsflaska. Alla andra hade ju det! Fast jag hade ju varm oboy och kalla pannkakor, vad är en sirapsflaska mot det? säger Yllet, som bara har ett enda minne från Mulleskolan. När hon fick med sig saft som smakade mögel. I sirapsflaskan.
Yllet är för övrigt förbannat rolig, fortfarande. Växte upp med en galet socialistisk pappa. "Vilket är det vackraste ord ni vet barn?" "Men ååååå farsan...." "Vilket är det vackraste ord ni vet?" "Solidaritet." "Vad sa ni?" "SOLIDARITEEEEEEEEEEEEET"
Det är fränt när man känt någon i 29 år.
måndag, juli 02, 2007
En tanthjälm tack?
Jag undrar en sak.
Varför kan inte frisörer stajla frisyrer?
För några år sedan gick jag stadigt till min käre tidigare i bloggen omnämnde transvestitvän tillika frisör A var tredje vecka för skitsnackning och frisering. Av kanske tvåhundra stylingar blev jag nöjd... en gång. Eller möjligen två. Till slut suckade han, gav mig fönen och fri tillgång till alla produkter och sa "varsågod och lek". Han, som klippt mig, färgat och fönat mig flera hundra gånger stylade mig fortfarande som
Dallas.
Fast han försökte göra fint. Men resultatet blev alltid...
Dallas.
Hörde igår på radion en snubbe som fick välja att leva någon annans liv i en vecka. Han valde Angela Channing, mycket för att han varit hos frisören för en vecka sedan och fått en styling à la Angela. Även min kära vän Lindex var hos frisören nyligen och fin en fin fluffig tanthjälm.
Alltså... Om man tittar på henne så ser man att hon inte är en tanthjälmsfrisyrperson. Tittar man på mig ser man dito. Och stylar man en ung man som Angela Channing så har man väl antingen valt fel yrke eller så missade man kanske kursen i just föning?
Eller är alla frisörer sadister?
Varför kan inte frisörer stajla frisyrer?
För några år sedan gick jag stadigt till min käre tidigare i bloggen omnämnde transvestitvän tillika frisör A var tredje vecka för skitsnackning och frisering. Av kanske tvåhundra stylingar blev jag nöjd... en gång. Eller möjligen två. Till slut suckade han, gav mig fönen och fri tillgång till alla produkter och sa "varsågod och lek". Han, som klippt mig, färgat och fönat mig flera hundra gånger stylade mig fortfarande som
Dallas.
Fast han försökte göra fint. Men resultatet blev alltid...
Dallas.
Hörde igår på radion en snubbe som fick välja att leva någon annans liv i en vecka. Han valde Angela Channing, mycket för att han varit hos frisören för en vecka sedan och fått en styling à la Angela. Även min kära vän Lindex var hos frisören nyligen och fin en fin fluffig tanthjälm.
Alltså... Om man tittar på henne så ser man att hon inte är en tanthjälmsfrisyrperson. Tittar man på mig ser man dito. Och stylar man en ung man som Angela Channing så har man väl antingen valt fel yrke eller så missade man kanske kursen i just föning?
Eller är alla frisörer sadister?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
