Jag gör något jag inte gjort sen faghagtiden.
Jag tittar på Eurovision song contest.
Intresserat.
Och saknar transorna något vansinnigt och undrar hur fantastiskt stupfulla och galaklädda de är just nu.
Och eftersom jag pga trötthet efter några tidiga morgnar och sena nätter kollar på spektaklet i min ensamhet får jag helt enkelt dela upplevelsen med er, kära bloggläsare! (Dvs typ Lena och Mikael...)
----------
Hallå, vad hände i Spaniens bidrag, en snubbe kutar upp och posar! Jag skrattar ihjäl mig! Underbart!
Hallå, Moldavien, fantaaastiskt! Mera saxofonjuck, pimpade fioler och electric boogie i ESC! Min vinnare helt klart so far...
Ok, vill man sjunga något viktigt ska man ha en kör som går i gemensam samlad tropp framåt. Steg. Steg. Steg.
Hahahaha Belgien, underbar kommentar från kommentatorsbåset. "Me and my guitar, den handlar förvånansvärt nog om honom och hans gitarr." Fan, kommentatorerna rular ju, "Hur många är de egentligen i 2+3?"
21:46 - Oh, nu kommer kvällens kortaste sångerska, vet ni att hon står på en låda som göms under klänningen?
21:51 - Grekland: Årets studentflaksplåga? Oppa! Hahaha han spelar på en jättestor träflaska, mer etnoinstrument i ESC! Å, avslutas med en mobilsignalkoreografi, hurra! Andraplacering på Ozzylistan. Moldavien leder fortfarande tack vare saxofonjuckaren.
21:54 - UK: Å, pax för att sjunga smetig ballad i en låda. Åhå, nähä, nu blev det pop. Men visst är det lite Picadilly circusvarning på dansarna i bakgrunden? Det här bidraget skulle ju lätt platsa i ESC 198..6? AJ! Där skar det sig rejält! Och hurra! Kommentatorerna håller med om 80-talstouchen!
22:05 - Turkiet: Höll på att somna, men vips så slänger de in en dansande astronaut! Hurra!
22:08 - Albanien: Ja. Det är elfiolernas och de stora krullfrisyrernas år i år.
22:15 - Ukraina: Oh yeah, döden sjunger ballad.
22:20 - Frankrike: För icke insatta berättar tolk-Ozzy att texten ungefär går såhär: Kom igen kom igen kom igen, dansa dansa, man måste dansa, kom igen allihopa, dansa dansa, kom igen kom igen, alla människor dansar. Fin text, man blir nästan rörd.
22:23 - Rumänien: Det är alldeles för lite glasflygeldubletter och operaarior i ESC. En favvo! Fast rörig. Den passar också in under kategori 80's is back förresten. Känns lite... Haakon Pedersen - Nattens drottning på nåt vis.
22:29 - Ryssland: Humor igen! Mer pratinslag i ESC! Sång: What am I doing noooow? (Sångaren håller ritad bild på tjej i handen.) Prat: You're looking at a photo of your darling. Underbart! Jag skrattar så jag gråter.
22:33 - Armenien: Börjar bli för trött för detta, men detta bidrag kan inte gå omärkbart förbi. Speciellt inte kommentarerna innan låten startar. "Den här låten handlar om att hon tar med sig aprikoskärnor från hemlandet vart hon än åker. Vad tar du med dig Christin?" "Sillsallad!" Sen får vi se en orgie i etnoflöjt och etnodans. Å jag dansar runt med en liten kruka i lergods och låtsas vattna aprikoskärnor, och se, det växer aprikosbös ur en stor sten!
Rysk update: Linda messar ang. Vad gör jag nuuu? Du tittar på ett foto på din älskade: "Det var väl inget foto, vem som helst kunde ju se att det var en fusklapp!" Hahahaha! Å jag skrattar så jag gråter åt detta spektaaakel.
22:44 - Israel: Jag är ledsen men jag kan inte låta bli att göra turkhitstexter av alla såna här låtar. (ansiktsburk, hatten är din..) "Gamla killknarkaaaar, ta mej meeed din saltsill, ååååhåååå, einar hattar in" 22:47 skrattar jag så jag gråter igen, för Linda lider tydligen av samma åkomma som mig: ""Svålen suddar in, shakalala ser min mandolin" hahahaha jag gråter. Två människor, en tanke.
22:48 - Danmark: Det är alldeles för lite fluffiga frisyrer och vi försöker hålla handen men åker iväg från varandra på en liten snurrskiva i scenen. Hurra! Linda hävdar att Gary Moore är dansk fast smal och ljuhårig. Åhå, det var Thomas G:son som skrivit den. Såklart. Varför skulle de annars ha en fluffrockare på scen?
Gode gud, gode gud, gör så att någon mer i publiken springer upp och posar nu när Spanien ska sjunga igen! Jag tycker fan det är fetfusk att han ska få spela sin låt två gånger. Tyckte han skötte sabotören apsnygg första gången och tyckte den var en av de bästa. Nu - skruttfjant. No karma for me. Vad är det förresten för skillnad mellan sabotören och sångarens svartklädda wannabe-körare som kutar in efter halva låten?
lördag, maj 29, 2010
torsdag, maj 27, 2010
Kulturkrock à la carte
Ikväll var jag på världspremiär. På en fin liten dokuentärfilm om ett naturskyddsområde i mina hemtrakter där farbror Åke bor och har bott i hela sitt liv. Grädden på moset i just denna film är att... tadammm, mitt syskonbarn spelar Åkes bror som barn! Yey! Så idag var det tjolahopp, röda mattan, J är kändis!
Fast på byhålevis.
Så vi fick kaffe och kaka. Tror vi... Eller... det fanns kaffe och kaka. Jag och J:s storebrolla knafsade lite fika och tog för givet att det var substitut för skumpan och röda mattan. (Och det var det nog. Eller?) Sen bösade vi in i biosalongen och kunde stolt konstatera att J-familjen upptog nästan en hel rad. Yey för uppslutning!
Nåt slags kommunaltant hälsade välkommen, regissören sa hejsan hoppsan och - fint tyckte Ozzy! - sa "kan inte alla som syns i filmen vinka lite?", vilket resulterade i att J fick vinka. Yey! Jag vill också gå på mellanstadiet och få vinka inför en hel biosalong att jag är skådis i filmen!
Tjoff, filmen börjar och först ut ser vi... tadamm, J! (som såg fnissblandat generad ut i biobänken). (Ok då. Nästan först ser jag när jag kollar på trailern. Killen med de irriterande hängslena som enligt säkra källor bara halkade ner HELA TIDEN är mitt kick-ass-syskonbarn. Oscarsgalan nästa!)
Jag vill också gå på mellanstadiet och få vara med i film! Sen är det en massa fin dokumentär som alla vi vuxna bara sög i oss. Barnskådisar och småsyskon... inte lika intresserade. Lillasyster L satt i farmors knä varvat med att springa till pappa och lite annat, men ändå var det spännande. Få applådera storebrollan!
Speciellt efter filmen, när regissören säger att "den här filmen hade inte blivit vad den blev utan de tre pojkarna som spelade Åke och hans bröder som barn, kan inte ni ställa er upp?" och så får de göra det och ta emot publikens applåder. Yey regissören med koll! Jag vill också gå på mellanstadiet och motta publikens jubel!
Allmän frågestund hoppsan hejsan, men... nu måste vi sluta för det finns andra filmer som också har premiär, typ Sex and the city. Så vi får hasa oss ut i foyern, och möts av den långa publikräckan som ska se Sexfilmen.
Och... Ozzy försöker dölja sitt fniss. För i kön står... tjej 30+, tjej 30+, tjej 30+, tjej 30+, tjej 30-... och två.
TVÅ!
"män".
En medsläpad pojkvän, it's a fact. Och hålans just nu mest välkända och högljudda gaykille. Humor! Och krocken med den vithåriga dokumentärfilmspubliken uppblandad med enstaka fastrar, mostrar och småsyskon blir fenomenal.
Killar, gillar ni inte sex and the city eller va e de me errrr? Eller är ni rädda för tjejgrejer?
Man e la'tte bôg ellerrrr
Fast på byhålevis.
Så vi fick kaffe och kaka. Tror vi... Eller... det fanns kaffe och kaka. Jag och J:s storebrolla knafsade lite fika och tog för givet att det var substitut för skumpan och röda mattan. (Och det var det nog. Eller?) Sen bösade vi in i biosalongen och kunde stolt konstatera att J-familjen upptog nästan en hel rad. Yey för uppslutning!
Nåt slags kommunaltant hälsade välkommen, regissören sa hejsan hoppsan och - fint tyckte Ozzy! - sa "kan inte alla som syns i filmen vinka lite?", vilket resulterade i att J fick vinka. Yey! Jag vill också gå på mellanstadiet och få vinka inför en hel biosalong att jag är skådis i filmen!
Tjoff, filmen börjar och först ut ser vi... tadamm, J! (som såg fnissblandat generad ut i biobänken). (Ok då. Nästan först ser jag när jag kollar på trailern. Killen med de irriterande hängslena som enligt säkra källor bara halkade ner HELA TIDEN är mitt kick-ass-syskonbarn. Oscarsgalan nästa!)
Jag vill också gå på mellanstadiet och få vara med i film! Sen är det en massa fin dokumentär som alla vi vuxna bara sög i oss. Barnskådisar och småsyskon... inte lika intresserade. Lillasyster L satt i farmors knä varvat med att springa till pappa och lite annat, men ändå var det spännande. Få applådera storebrollan!
Speciellt efter filmen, när regissören säger att "den här filmen hade inte blivit vad den blev utan de tre pojkarna som spelade Åke och hans bröder som barn, kan inte ni ställa er upp?" och så får de göra det och ta emot publikens applåder. Yey regissören med koll! Jag vill också gå på mellanstadiet och motta publikens jubel!
Allmän frågestund hoppsan hejsan, men... nu måste vi sluta för det finns andra filmer som också har premiär, typ Sex and the city. Så vi får hasa oss ut i foyern, och möts av den långa publikräckan som ska se Sexfilmen.
Och... Ozzy försöker dölja sitt fniss. För i kön står... tjej 30+, tjej 30+, tjej 30+, tjej 30+, tjej 30-... och två.
TVÅ!
"män".
En medsläpad pojkvän, it's a fact. Och hålans just nu mest välkända och högljudda gaykille. Humor! Och krocken med den vithåriga dokumentärfilmspubliken uppblandad med enstaka fastrar, mostrar och småsyskon blir fenomenal.
Killar, gillar ni inte sex and the city eller va e de me errrr? Eller är ni rädda för tjejgrejer?
Man e la'tte bôg ellerrrr
söndag, maj 23, 2010
Spöknostalgi
Min gamla kollega från ett känt spökhus i en känd nöjespark här i närheten - jag säger inte vilket och vilken så har jag inte avslöjat något - fyller år idag, så jag tar tillfället i akt och citerar en gammal köfålletrudelutt i hennes logg.
Tiden gååår, ja den gör ju det i år, om han kommeeeeer (Sång Edvard Persson på klingande skånska. Bästa raden var dock "Haj på daaaaj")!
Och vips så kastas jag tillbaks till ovan nämnda mycket väl anonymiserade spökhus barndom, då jag själv arbetade där. Var med när huset tog form, när skrämselmanickerna och spökerierna utvecklades (från att det skulle ta 40 minuter att ta sig igenom huset till "öka tempot, öka tempot" för det blev ju så tokpopulärt!), när sminkningar skapades, när rutiner skapades... Och... well... rutiner behövs ju.
För annars kanske någon av de anställda spökena vill skämta med den som jobbar i insläppet och byter ut den gamla köfållemusiken (30-talsschlagers) mot reggae.
För annars kanske någon kommer på det fantastiska skrämselverktyget "det onda lövet".
För annars kanske någon kommer på det fantastiska skrämselverktyget "den onda filten".
För annars kanske man spökar barfota i Birkenstock.
För annars kanske man sminkar sig som Darth Maul eller currymonstret sista dagen på säsongen.
För annars kanske man vill skoja med alla och ropar ut i högtalarna att vi idag har ett erbjudande på kroppsdelar, två lemmar till priset av en, tala med kocken i köket. (Iofs fruktansvärt roligt och skrämmande på samma gång!)
Jag önskar att jag kunde avslöja allt här i bloggen, men av respekt för min gamla, varmt älskade, arbetsplats, gör jag inte det. Jag bara rekommenderar dig att söka jobb där. Det är nog fortfarande världens roligaste sommarjobb. Även med rutiner.
För man lyckas nog fortfarande skrämma skiten ur folk så de ramlar omkull (ja det har hänt), kissar på sig (ja det har hänt), kräks (ja det har hänt), hoppar en halvmeter och landar med arslet på spisen (ja det har hänt - Ozzy är en skrämmande filur) och kommer tillbaks igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen...
Tiden gååår, ja den gör ju det i år, om han kommeeeeer (Sång Edvard Persson på klingande skånska. Bästa raden var dock "Haj på daaaaj")!
Och vips så kastas jag tillbaks till ovan nämnda mycket väl anonymiserade spökhus barndom, då jag själv arbetade där. Var med när huset tog form, när skrämselmanickerna och spökerierna utvecklades (från att det skulle ta 40 minuter att ta sig igenom huset till "öka tempot, öka tempot" för det blev ju så tokpopulärt!), när sminkningar skapades, när rutiner skapades... Och... well... rutiner behövs ju.
För annars kanske någon av de anställda spökena vill skämta med den som jobbar i insläppet och byter ut den gamla köfållemusiken (30-talsschlagers) mot reggae.
För annars kanske någon kommer på det fantastiska skrämselverktyget "det onda lövet".
För annars kanske någon kommer på det fantastiska skrämselverktyget "den onda filten".
För annars kanske man spökar barfota i Birkenstock.
För annars kanske man sminkar sig som Darth Maul eller currymonstret sista dagen på säsongen.
För annars kanske man vill skoja med alla och ropar ut i högtalarna att vi idag har ett erbjudande på kroppsdelar, två lemmar till priset av en, tala med kocken i köket. (Iofs fruktansvärt roligt och skrämmande på samma gång!)
Jag önskar att jag kunde avslöja allt här i bloggen, men av respekt för min gamla, varmt älskade, arbetsplats, gör jag inte det. Jag bara rekommenderar dig att söka jobb där. Det är nog fortfarande världens roligaste sommarjobb. Även med rutiner.
För man lyckas nog fortfarande skrämma skiten ur folk så de ramlar omkull (ja det har hänt), kissar på sig (ja det har hänt), kräks (ja det har hänt), hoppar en halvmeter och landar med arslet på spisen (ja det har hänt - Ozzy är en skrämmande filur) och kommer tillbaks igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen...
Den skrämmande Ozzy då det begav sig.
Och vill du inte jobba där - besök det. Är du inte lättskrämd lär du i alla fall få dig ett gott skratt. Och är du humorbefriad kan du ta tillfället i akt och beundra den helt fantastiska inredningen. Till exempel den uppstoppade björnen i receptionen. Den har pungkulorna kvar. Vet vi av erfarenhet.
lördag, maj 22, 2010
Barn är söta. Ibland.
På tåget till öa hittar jag en helt egen vagn, fyra platser med ett bord i mitten. Aaahhh... sträcker ut benen och slänger upp fötterna på sätet mittemot, plockar fram en bok och börjar götta mig.
Sen kommer barnfamiljen. Pappan med tre barn, 4-6 år gamla, max. Oh no tänker jag när barnen redan innan tåget börjat rulla undrar när de är framme och den lilla flickan måste kissa efter att de bråkat om en vattenflaska. Pappan går med flickan till toaletten, två små pojkar sitter kvar. Tåget börjar rulla. Ena pojken spärrar upp ögonen och säger "nu börjar tåget rulla!". Och inom en minut... börjar tårarna rulla nerför kinderna på honom. Superhjälten Ozzy gör sin plikt som den enda vuxna i vagnen. "Pappa kommer alldeles snart, de gick bara på toaletten, den ligger i nästa vagn." Gråt gråt gråt. "Kom här och titta, du kan se toaletten härifrån." (Vilket man inte alls kan, men jag försöker distrahera.) Gråt gråt gråt. Pappan kommer gåendes i gången. "Titta, nu kan du se pappa, där kommer han!" Pappan kommer tillbaka, ser sin storgråtande son och börjar trösta. "Trodde du pappa hade gått av tåget? Men gubben, det var ju samma sak idag när pappa bara skulle gå ut med soporna!"
Hallego. (Note: Superhjälte fick noll cred för sin insats, pappan verkade inte fatta att jag gjort en insats utan snarare tro att jag var fula tanten som stod redo att äta upp hans barn. Eller nä, kanske inte det heller. Men tji cred. Men what the hey, Ozzys karma +1!)
Barnen bankar på säteskarmarna, bråkar om bamsetidningar och jag försöker att inte gå i spinn. Men då... kommer guldet som gör min dag.
Lilla flickan: "Pappaaaa... kan inte vi åka till Öland eller Kina nån gång?"
(Ozzy fnissar. Pappan lite lätt också.)
Pappan: Öland kan vi väl åka till, men vad ska du till Kina och göra?
Lilla flickan: (tänker först och svarar sedan) Kissa, bajsa och prutta.
Yey! Allt kiv är förlåtet!
Sen kommer barnfamiljen. Pappan med tre barn, 4-6 år gamla, max. Oh no tänker jag när barnen redan innan tåget börjat rulla undrar när de är framme och den lilla flickan måste kissa efter att de bråkat om en vattenflaska. Pappan går med flickan till toaletten, två små pojkar sitter kvar. Tåget börjar rulla. Ena pojken spärrar upp ögonen och säger "nu börjar tåget rulla!". Och inom en minut... börjar tårarna rulla nerför kinderna på honom. Superhjälten Ozzy gör sin plikt som den enda vuxna i vagnen. "Pappa kommer alldeles snart, de gick bara på toaletten, den ligger i nästa vagn." Gråt gråt gråt. "Kom här och titta, du kan se toaletten härifrån." (Vilket man inte alls kan, men jag försöker distrahera.) Gråt gråt gråt. Pappan kommer gåendes i gången. "Titta, nu kan du se pappa, där kommer han!" Pappan kommer tillbaka, ser sin storgråtande son och börjar trösta. "Trodde du pappa hade gått av tåget? Men gubben, det var ju samma sak idag när pappa bara skulle gå ut med soporna!"
Hallego. (Note: Superhjälte fick noll cred för sin insats, pappan verkade inte fatta att jag gjort en insats utan snarare tro att jag var fula tanten som stod redo att äta upp hans barn. Eller nä, kanske inte det heller. Men tji cred. Men what the hey, Ozzys karma +1!)
Barnen bankar på säteskarmarna, bråkar om bamsetidningar och jag försöker att inte gå i spinn. Men då... kommer guldet som gör min dag.
Lilla flickan: "Pappaaaa... kan inte vi åka till Öland eller Kina nån gång?"
(Ozzy fnissar. Pappan lite lätt också.)
Pappan: Öland kan vi väl åka till, men vad ska du till Kina och göra?
Lilla flickan: (tänker först och svarar sedan) Kissa, bajsa och prutta.
Yey! Allt kiv är förlåtet!
Jag tänker mig en trädgård.
Om man inte har det så får man tänka att man har det så har man det!
Så jag knarkar Camilla Plum och böcker om gammaldags trädgårdsväxter. (Bah, idag handlar Camillas program om tomater, det jag minst av allt är intresserad av.) (Fast nu sa hon en jätterolig sak om sina jordgubbshallon "som är otroligt smuke men smager absolut ingenting. Men iblad är utsidan viktigare än insidan, så det så!" Hohooo, hon bryter alla regler i hela världen. Underbart. OOoooo nu klipper hon av en massa solrosor! Det skulle man aldrig få göra hos mamma!)
Syrener, schersmin, vallmo, pioner, vita klätterrosor, luktärter, liljekonvaljer, klematis, kaprifol, ringblommor, morötter, potatis, dill och gräslök. Så ser det ut. So far.
Hurra!
Så jag knarkar Camilla Plum och böcker om gammaldags trädgårdsväxter. (Bah, idag handlar Camillas program om tomater, det jag minst av allt är intresserad av.) (Fast nu sa hon en jätterolig sak om sina jordgubbshallon "som är otroligt smuke men smager absolut ingenting. Men iblad är utsidan viktigare än insidan, så det så!" Hohooo, hon bryter alla regler i hela världen. Underbart. OOoooo nu klipper hon av en massa solrosor! Det skulle man aldrig få göra hos mamma!)
Syrener, schersmin, vallmo, pioner, vita klätterrosor, luktärter, liljekonvaljer, klematis, kaprifol, ringblommor, morötter, potatis, dill och gräslök. Så ser det ut. So far.
Hurra!
Ring ut det gamla, ring in det nya!
Jag är färdig med så himla mycket nu.
Färdig med impro.
Färdig med krogen.
Färdig med att vingla hem när fåglarna kvittrar och solen går upp.
Färdig med stan.
(Det sista är jäkligt förvånande, men det kan vara sant.)
Dags för nästa liv-kliv.
Färdig med impro.
Färdig med krogen.
Färdig med att vingla hem när fåglarna kvittrar och solen går upp.
Färdig med stan.
(Det sista är jäkligt förvånande, men det kan vara sant.)
Dags för nästa liv-kliv.
fredag, maj 21, 2010
Daytimetelly
Vad har hänt med dag-tv? Sist jag var arbetslös var förmiddagarna en orgie i gamla repriser och tvåliga såpor. Då fastnade jag i såpornas såpa, Glamour, och var helt inne i vad som hände med Brooke, Thorne, Ridge och alla de andra. Nu äro tvåloperadagarna räknade och jag kan inte ens förmå mig att kasta ett getöga på dem.
De ändlösa repriserna av Lilla huset på prärien, Falcon Crest och McGyver har dock nu bytts ut av två fasansfulla fenomen; tv-shop och DJEFLA SPELPROGRAM! Allvarligt? Ringoling bingolingo ringovinninte. "Jag vet, vi ställer en pantad men snygg person i tv-rutan som får prata om absolut ingenting i en timme medans en klocka räknar ner!" Min käre improvän Carl, the master of prata snabbt om all möjlig skit fast på ett roligt sätt sökte ett av dessa otaliga jobb och fick det nästan. Åh, det hade varit humor, jag hade kollat varenda dag! Men istället brädades han av nån välfriserad välansad gay som mest stod och svamlade om "jaha, vad gör ni där i tv-soffan, kanske dricker ni kaffe, kanske ni dricker té, vad vet jag? Vad vet jag, hur som helst så sitter ni där i alla fall och gottar er, kanske äter ni frukost. Vad äter ni till frukost idag? Själv åt jag gröt och drack ett glas juice, jahadå så gott så!"
Bah. Uppenbarligen sitter folk och kollar på skiten eftersom den sprider sig till kanal efter kanal.
Det är lite synd att den välfriserade gaykillen blivit hallåa istället. Det var helt magiskt fängslande att kolla på hans menlösa svammel.
Timmen mellan nio och halv elva (men hallå det är ju en och en halv timme, kan du inte räkna? Nej det kan jag inte.) är en enda lång orgie i "såhär såg jag ut innan jag skaffade mig abtronic *mummelmummel och slutade äta sockeråfett mummel* och såhär skitsnygg och spraytanad är jag nu" och "jaa vad kan det vara för flicknamn vi är ute efter? Ann_? Och det var inte Anny."
Men halv elva, då kommer festen! Biggest loser! Yey! Galet inspirerande program. Tack vare dem sprang jag ju mitt tokspringlopp i Skatås förra veckan. Vi får si vilken effekt det har på mig idag.
Pössåkram
De ändlösa repriserna av Lilla huset på prärien, Falcon Crest och McGyver har dock nu bytts ut av två fasansfulla fenomen; tv-shop och DJEFLA SPELPROGRAM! Allvarligt? Ringoling bingolingo ringovinninte. "Jag vet, vi ställer en pantad men snygg person i tv-rutan som får prata om absolut ingenting i en timme medans en klocka räknar ner!" Min käre improvän Carl, the master of prata snabbt om all möjlig skit fast på ett roligt sätt sökte ett av dessa otaliga jobb och fick det nästan. Åh, det hade varit humor, jag hade kollat varenda dag! Men istället brädades han av nån välfriserad välansad gay som mest stod och svamlade om "jaha, vad gör ni där i tv-soffan, kanske dricker ni kaffe, kanske ni dricker té, vad vet jag? Vad vet jag, hur som helst så sitter ni där i alla fall och gottar er, kanske äter ni frukost. Vad äter ni till frukost idag? Själv åt jag gröt och drack ett glas juice, jahadå så gott så!"
Bah. Uppenbarligen sitter folk och kollar på skiten eftersom den sprider sig till kanal efter kanal.
Det är lite synd att den välfriserade gaykillen blivit hallåa istället. Det var helt magiskt fängslande att kolla på hans menlösa svammel.
Timmen mellan nio och halv elva (men hallå det är ju en och en halv timme, kan du inte räkna? Nej det kan jag inte.) är en enda lång orgie i "såhär såg jag ut innan jag skaffade mig abtronic *mummelmummel och slutade äta sockeråfett mummel* och såhär skitsnygg och spraytanad är jag nu" och "jaa vad kan det vara för flicknamn vi är ute efter? Ann_? Och det var inte Anny."
Men halv elva, då kommer festen! Biggest loser! Yey! Galet inspirerande program. Tack vare dem sprang jag ju mitt tokspringlopp i Skatås förra veckan. Vi får si vilken effekt det har på mig idag.
Pössåkram
torsdag, maj 20, 2010
Jag mår så himla bra hurra
Medans jag väntar på att extraknäcket på öa ska ringa och ge mig en massa tider passar jag på att... njuta av livet. Fattar ni hur gött det är just nu? Jag har pengar så jag klarar mig, jag har all tid i världen, det är vår... Nej, det är försommar! Kolla bara!
Wohoo! Rödklöver!
Wohoo, typ... förgätmigej? Eller blandar jag ihop blommorna nu?
Wohoo, syrenerna har slagit ut som fan!
Wohoo, ljuslila bösblommor! (Jo jag svär, de var lila i verkligheten!)
Wohoo, tusen tusenskönor (är det va?)!
Jag bösar omkring och har det så jädra gött. Dagens späckade schema; kolla Biggest loser, åka till stan och köpa lite småbös, luncha hos Ellen på Retro Deluxe (som ungefär samtidigt som jag fotade alla fina blommor kaskadkräktes i sin egen hand utanför apoteket för att hon inte fick låna toa, ångest!) och planera danskurs hos Fredrik(och kanske äta nybakt blåbärspaj om Fredrik får ett ryck). Yey!
Jag är värd en tid av the sweet life. Så värd det. Hurra!
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa
onsdag, maj 19, 2010
Vänd neggot till possit
Plopp på facebook.
Ellen: Jag sitter på apoteket på Kungsport med världens migrän och kan inte röra mig.
Oh no! Jobbig sits! Sitta helt kräkfärdig på ett ställe man inte vill vara på och inte kunna ta sig därifrån! Vet precis hur det känns, ihärdiga läsare av denna blogg minns väl den feruketansvärda tågresan hem från Jönköping för några år sedan som slutade med att jag blev sittandes på en sandbox på centralen i en timme eller vad det var innan jag klarade att släpa mig till taxifållan och ta en taxi som nästan lyckades köra mig hela vägen hem. Nästan. Med 200 m kvar tvingades jag slita upp dörren och kräkas ut på gatan. Mitt på ljusan dag. Ångest.
Men det var då det. Idag är det Ellen som mår bajs. Och jag som ÄNTLIGEN skulle släpa mitt arbetslösa arsle ner till Retro Deluxe och fika bort några timmar tillsammans med henne och catcha up on the latest news!
Jag skulle kunna förbanna ödet. Idag är en perfekt dag för att chilla i Haga, och jag hade dessutom lite shopping att göra. Att Ellen dessutom mår bajs gör mig inte gladare. Men, istället för att begrava tankarna i neggoträsket inser jag att jag kan gå en prommis till bibblan och hämta reserverade böcker (om bland annat positive thinking!), köpa lite fika och sätta mig i solen och svara på det underbara brevet jag fick på posten från Lena idag.
Fy fan va gött.
Jag måste inte sitta hemma och må dåligt bara för att min kompis gör det, eller är man ego då?
Ellen: Jag sitter på apoteket på Kungsport med världens migrän och kan inte röra mig.
Oh no! Jobbig sits! Sitta helt kräkfärdig på ett ställe man inte vill vara på och inte kunna ta sig därifrån! Vet precis hur det känns, ihärdiga läsare av denna blogg minns väl den feruketansvärda tågresan hem från Jönköping för några år sedan som slutade med att jag blev sittandes på en sandbox på centralen i en timme eller vad det var innan jag klarade att släpa mig till taxifållan och ta en taxi som nästan lyckades köra mig hela vägen hem. Nästan. Med 200 m kvar tvingades jag slita upp dörren och kräkas ut på gatan. Mitt på ljusan dag. Ångest.
Men det var då det. Idag är det Ellen som mår bajs. Och jag som ÄNTLIGEN skulle släpa mitt arbetslösa arsle ner till Retro Deluxe och fika bort några timmar tillsammans med henne och catcha up on the latest news!
Jag skulle kunna förbanna ödet. Idag är en perfekt dag för att chilla i Haga, och jag hade dessutom lite shopping att göra. Att Ellen dessutom mår bajs gör mig inte gladare. Men, istället för att begrava tankarna i neggoträsket inser jag att jag kan gå en prommis till bibblan och hämta reserverade böcker (om bland annat positive thinking!), köpa lite fika och sätta mig i solen och svara på det underbara brevet jag fick på posten från Lena idag.
Fy fan va gött.
Jag måste inte sitta hemma och må dåligt bara för att min kompis gör det, eller är man ego då?
tisdag, maj 18, 2010
Det finns så mycket att pyssla med jue!
Har ringt mitt extraknäck ute på öa och rapporterat mig som ytterst arbetsvillig all min lediga tid, vilket är ganska mycket just nu. Så, just nu sitter jag och väntar på att de ska ringa och fråga om jag vill hoppa in för den eller den som är sjuk eller vill vara ledig.
Titta telefonen.
Slösurfa.
Titta telefonen. Kolla så jag inte missat nåt samtal. Det har jag inte. Men ett sms från Marina: "Ju räddare du är innan desto modigare är du när du försöker. Fina saker man kan lära sig när man tittar på bolibompa." Fint och skitklokt och sant.
Har svårt idag för att bestämma mig för exakt vilken meningsfull syssla jag ska syssla med medans jag väntar på att jobbet ska ringa. Tvätta kl 13:00 vet jag. Skulle också vilja cykla till Skatås och springa lite mindre än vad jag gjorde förra gången (eftersom jag inte kunde gå dagen därpå). Skulle också vilja laga en laddning mat och knöka ner i matlådor. Skulle också vilja sitta ute i solen och värmen och skriva brev till Lena. Skulle också vilja åka till stan och köpa lite småbös och sedan slösa bort några timmar i soffan på Retro Deluxe. Och kl 18:30 har jag lovat visa min nuna på kvällens improrep världens bästa improgrupp. Just det ja, jag måste skicka ett kontrakt och två rapporter för dem också. Nähäpp. Det går ju inte att hinna med allt det där. (Det är för övrigt märkligt hur mycket längre tid allting tar när man är arbetslös. Dagens stora projekt, som till exempel kan bestå av att köpa ett frimärke och klistra det på ett kuvert som man sedan postar, kan ta en hel dag.)
Jag får helt enkelt ta dagen som den kommer. Först ut: packa tvättsäcken.
Hur lyckas folk bli sysslolösa och uttråkade?
Titta telefonen.
Slösurfa.
Titta telefonen. Kolla så jag inte missat nåt samtal. Det har jag inte. Men ett sms från Marina: "Ju räddare du är innan desto modigare är du när du försöker. Fina saker man kan lära sig när man tittar på bolibompa." Fint och skitklokt och sant.
Har svårt idag för att bestämma mig för exakt vilken meningsfull syssla jag ska syssla med medans jag väntar på att jobbet ska ringa. Tvätta kl 13:00 vet jag. Skulle också vilja cykla till Skatås och springa lite mindre än vad jag gjorde förra gången (eftersom jag inte kunde gå dagen därpå). Skulle också vilja laga en laddning mat och knöka ner i matlådor. Skulle också vilja sitta ute i solen och värmen och skriva brev till Lena. Skulle också vilja åka till stan och köpa lite småbös och sedan slösa bort några timmar i soffan på Retro Deluxe. Och kl 18:30 har jag lovat visa min nuna på kvällens improrep världens bästa improgrupp. Just det ja, jag måste skicka ett kontrakt och två rapporter för dem också. Nähäpp. Det går ju inte att hinna med allt det där. (Det är för övrigt märkligt hur mycket längre tid allting tar när man är arbetslös. Dagens stora projekt, som till exempel kan bestå av att köpa ett frimärke och klistra det på ett kuvert som man sedan postar, kan ta en hel dag.)
Jag får helt enkelt ta dagen som den kommer. Först ut: packa tvättsäcken.
Hur lyckas folk bli sysslolösa och uttråkade?
måndag, maj 17, 2010
*robotröst* ha ha ha du har inga pengar du har inga pengar
Då och då åker jag förbi Lärarförbundets lokaler och läser på deras fönster "Utbildning, vägen till jobb" (eller nåt sånt, minns inte ordagrant) och tänker BAH! Bullshit!
Fy fan vad arbetslös jag är. Och inte blev det bättre när jag igår kollade om jag glömt hämta posten, vilket jag hade, och hittade ett fett NEJ till inkomstrelaterad ersättning från A-kassan i den. Jag får basbeloppet, 256 kronor per dag. 256 kronor per dag??!! Allvarligt, finns det någon ensamstående lägenhetsboende person som kan överleva på det? 4000 efter skatt eller nåt sånt. Woho. Räcker till hyran och... elen kanske. Och så undrar de varför folk svartjobbar?
Det saknades en månads arbete för att jag skulle kunna få ersättning, så nu är planen att jobba som satan sista dagarna i maj och söka igen i juni. Suck. Lätt. Vad fan ska jag göra?
Ge mig ett jobb.
Och yey me för att jag har sparat lite pengar och får pengar tillbaka på skatten, annars hade jag nog fått överväga försäljning av min kropp.
Fy fan vad arbetslös jag är. Och inte blev det bättre när jag igår kollade om jag glömt hämta posten, vilket jag hade, och hittade ett fett NEJ till inkomstrelaterad ersättning från A-kassan i den. Jag får basbeloppet, 256 kronor per dag. 256 kronor per dag??!! Allvarligt, finns det någon ensamstående lägenhetsboende person som kan överleva på det? 4000 efter skatt eller nåt sånt. Woho. Räcker till hyran och... elen kanske. Och så undrar de varför folk svartjobbar?
Det saknades en månads arbete för att jag skulle kunna få ersättning, så nu är planen att jobba som satan sista dagarna i maj och söka igen i juni. Suck. Lätt. Vad fan ska jag göra?
Ge mig ett jobb.
Och yey me för att jag har sparat lite pengar och får pengar tillbaka på skatten, annars hade jag nog fått överväga försäljning av min kropp.
söndag, maj 16, 2010
Det grönskar i Åsas huvud
Sitter och fantiserar trädgård idag igen. Har ni sett "I trädgården med Camilla Plum"? En frodig dansk kone som har en meget meget smuk have med mange fantastiske planter. Ahhhh... vilken trädgård fruntimret har! Vildvuxen, gammaldags, härlig!
Gillar inte tillrättalagda trädgårdar med stora välskötta gräsmattor och kantiga rabatter. Liv ska det vara. Ska inte se odlat ut. Ska inte vara trendigt. Ska vara fint. Och ska vara lätt och roligt att sköta.
I varje avsnitt ger sig Camilla ut och plockar blommor. Hon har så sjukt mycket blommor! (Å, nu visar hon en fantastisk enorm rosa klematis som klängt sig över ett helt skjul, fy fan vad fint!) Hon klipper långa stänglar av ALLT och sätter i vatten.
När jag växte upp fanns det två sorters blommor i mammas trädgård: finblommorna och de man fick plocka av, "sommarblommorna". Växte det i rabatten fick man INTE plocka, möjligen någon enstaka vid födelsedagar eller begravningar, men INTE annars. Vilda blommor var att föredra. Och jag, det blomtokiga barnet, släpade hem den ena efter den andra "bulketten" (trodde jag det hette tills jag var kanske 9 år) med vitsippor, gullvivor, hundkex, smörblommor... men aldrig att jag vågade kapa ens en liten liten ros av den enorma rosbusken som täckte hela södergaveln. Den växte ju i rabatt! Och om man lekte ute och av misstag råkade knäcka en blomma i rabatten spred sig skammens rodnad över ansiktet, och man försökte dölja fadäsen genom att gräva ner den avbrutna blomman eller kasta den nånstans där inte mamma skulle se.
Men Camilla, hon kapar av levande lust! Och hon kan, för hon har SÅ JÄKLA MYCKET BLOMMOR! Man får plocka blommor precis hur man vill om man själv har odlat! Hurra!
I min trädgård (som jag inte alls har just nu i min lilla 1,5:a mitt i stan, men i mitt huvud!) växer syrener, pioner, vita klängrosor och hallon än så länge. Kanske också en rosa klematis? Camillas är ju så galet fin! Och så har hon så tokfina stängsel som klängbuskarna klänger på. Kanske finns det också ett brygghus, som det på mammas tomt, som det såg ut innan hon renoverade det. Där inne har jag mina krukor (potter på dansk), min jord och olika tokiga odlingsprojekt, sticklingar och förgrodda potatisar. Åååå... Vad fint jag ska ha det!
Tur att fantasi finns.
Gillar inte tillrättalagda trädgårdar med stora välskötta gräsmattor och kantiga rabatter. Liv ska det vara. Ska inte se odlat ut. Ska inte vara trendigt. Ska vara fint. Och ska vara lätt och roligt att sköta.
I varje avsnitt ger sig Camilla ut och plockar blommor. Hon har så sjukt mycket blommor! (Å, nu visar hon en fantastisk enorm rosa klematis som klängt sig över ett helt skjul, fy fan vad fint!) Hon klipper långa stänglar av ALLT och sätter i vatten.
När jag växte upp fanns det två sorters blommor i mammas trädgård: finblommorna och de man fick plocka av, "sommarblommorna". Växte det i rabatten fick man INTE plocka, möjligen någon enstaka vid födelsedagar eller begravningar, men INTE annars. Vilda blommor var att föredra. Och jag, det blomtokiga barnet, släpade hem den ena efter den andra "bulketten" (trodde jag det hette tills jag var kanske 9 år) med vitsippor, gullvivor, hundkex, smörblommor... men aldrig att jag vågade kapa ens en liten liten ros av den enorma rosbusken som täckte hela södergaveln. Den växte ju i rabatt! Och om man lekte ute och av misstag råkade knäcka en blomma i rabatten spred sig skammens rodnad över ansiktet, och man försökte dölja fadäsen genom att gräva ner den avbrutna blomman eller kasta den nånstans där inte mamma skulle se.
Men Camilla, hon kapar av levande lust! Och hon kan, för hon har SÅ JÄKLA MYCKET BLOMMOR! Man får plocka blommor precis hur man vill om man själv har odlat! Hurra!
I min trädgård (som jag inte alls har just nu i min lilla 1,5:a mitt i stan, men i mitt huvud!) växer syrener, pioner, vita klängrosor och hallon än så länge. Kanske också en rosa klematis? Camillas är ju så galet fin! Och så har hon så tokfina stängsel som klängbuskarna klänger på. Kanske finns det också ett brygghus, som det på mammas tomt, som det såg ut innan hon renoverade det. Där inne har jag mina krukor (potter på dansk), min jord och olika tokiga odlingsprojekt, sticklingar och förgrodda potatisar. Åååå... Vad fint jag ska ha det!
Tur att fantasi finns.
lördag, maj 15, 2010
Dåtiden knackar på
Ikväll är det Drugbingo på Gretas.
Drugbingo?
Druga = drag queen.
Bingo = dutta med penna på siffror och få bingo.
Drugbingo = dragqueens ropar bingosiffror och driver med publiken. Så sjukt roligt!
Förr i världen rände jag ju runt på en massa såna här upptåg tillsammans med mina två kära transvestitvänner och lite annat löst gayfolk. Nuförtiden är den tiden förbi. Umgås bara med en enda från den tiden, min kära vän Robert. Övriga har flyttat, skaffat andra liv, men framförallt har väl jag skaffat ett annat liv. Party är för mig nuförtiden att dansa. Men det vet ni ju vid det här laget.
Ändå... när jag ser klippet med drugbingo från förra årets Stockholm pride så blir jag sugen. Och plötsligt, när jag pratar med Marina i telefon samtidigt som jag står i kassan till Coop reagerar killen i kassan (uppenbart very gay) som aldrig yppat ett ord mer än "kvitto?" och aldrig lett mot mig. Hans ögon börjar glittra och han ler mot mig SOM FAN! Spontan-Ozzy kikar fram, skrattar och säger "hahaha, hörde du vad jag pratade om eller?" "Jaa! Jag tycker absolut du ska gå dit! Jag ska gå dit!" Surprise. Det kunde jag räknat ut med arselet. "Jag är trött och bakis!" säger jag. "Jag mä!" säger han, "du får ta en återställare!".
Japp. Drugor förenar människor. It's a fact. Plötsligt har jag något att prata med gaykillen i kassan om, killen jag alltid trott hatar mig. Men... drugorna får nog binga utan mig, för nu har jag en dejt med Ben&Jerry och America's next top model.
Klipp från drugbingo på stockholm Pride. Det är min polare som visar röven för övrigt :D
Drugbingo?
Druga = drag queen.
Bingo = dutta med penna på siffror och få bingo.
Drugbingo = dragqueens ropar bingosiffror och driver med publiken. Så sjukt roligt!
Förr i världen rände jag ju runt på en massa såna här upptåg tillsammans med mina två kära transvestitvänner och lite annat löst gayfolk. Nuförtiden är den tiden förbi. Umgås bara med en enda från den tiden, min kära vän Robert. Övriga har flyttat, skaffat andra liv, men framförallt har väl jag skaffat ett annat liv. Party är för mig nuförtiden att dansa. Men det vet ni ju vid det här laget.
Ändå... när jag ser klippet med drugbingo från förra årets Stockholm pride så blir jag sugen. Och plötsligt, när jag pratar med Marina i telefon samtidigt som jag står i kassan till Coop reagerar killen i kassan (uppenbart very gay) som aldrig yppat ett ord mer än "kvitto?" och aldrig lett mot mig. Hans ögon börjar glittra och han ler mot mig SOM FAN! Spontan-Ozzy kikar fram, skrattar och säger "hahaha, hörde du vad jag pratade om eller?" "Jaa! Jag tycker absolut du ska gå dit! Jag ska gå dit!" Surprise. Det kunde jag räknat ut med arselet. "Jag är trött och bakis!" säger jag. "Jag mä!" säger han, "du får ta en återställare!".
Japp. Drugor förenar människor. It's a fact. Plötsligt har jag något att prata med gaykillen i kassan om, killen jag alltid trott hatar mig. Men... drugorna får nog binga utan mig, för nu har jag en dejt med Ben&Jerry och America's next top model.
Klipp från drugbingo på stockholm Pride. Det är min polare som visar röven för övrigt :D
Jag kan jogga, jag är inte rädd...
Helt inspirerad av gårdagens biggest loser-avsnitt där de sprang en halv maraton flög vildvittrorna i mig, och jag blev besatt av en obändig tanke - undrar hur långt jag kan springa utan att stanna? Om jag springer till bussen blir jag andfådd, ibland very andfådd, men då springer jag å andra sidan så fort jag kan. Men, hur långt orkar jag springa om jag tar det lugnt?
Hmm... en bit bort ligger ett gäng löparspår... hmm...
Döm om min förvåning när jag drar på mig gympadojjorna, gränslar hojjen och cyklar iväg. "Kan ju kolla hur det SER UT där bara, behöver ju inte SPRINGA!"
Yeah right. Känner jag verkligen mig själv så himla dåligt? Testa lite = köra skiten ur sig själv, ibland med mindre lyckat resultat.
Kollar spåren. Ah, det finns ett minispår, 2,5 km, kan ju testa det och se hur långt jag orkar springa. Springelispring. Börjar med nerförsbacke, lätt som en plätt! Sen... uppförsbacken, not from hell but hells neighbour. Minns min forna (mycket korta) löpperiod under tidigt 90-tal, där målet var att orka upp för första backen utan att stanna. Och med tanke på att jag inte sprungit längre distanser sen tidigt 90-tal tänker jag att jaha, jag kommer alltså orka springa kanske 30 sekunder, sen kräkas och dö.
Och sen springer jag uppför hela backen utan att stanna. Och sen kommer nerförsbacken, och då är det ju bara att rulla på. Och sen kommer uppförsbacke 2, ännu längre, men då kommer ju skylten "1000 m av 2500". Oj? Har jag sprungit en km? Hur fan gick det till? Och så springer jag en till. Utan att stanna. Och hade det inte varit för uppförsbacke nr 3 så hade jag sprungit hela varvet, och kanske ett till, och ett till... backarna dödade mig, men plant underlag? Not!
Mäkta stolt och förvånad över mitt eget flås ringer jag Marina och jublar över att jag faktiskt inte är ett helt flåslöst fetto längre, utan snarare en halvflåsig, ganska normal människa. Bedrift! Dessutom tänker jag yey, löpning, fan vad kul det var, det här måste jag göra om! Imorrn!
....
Imorrn är idag.
Jag... kan knappt gå.
Ja, jag har flås.
Men
jag
har
noll
muskler i höfter, ljumskar, baksida ben...
AAAAHAHAHAHAAAAAJ!
Hur gör man nu? Hur bygger man upp springmuskulatur utan att springa?
Pussåkram/högaktligen eder KuriÅsa aka fröken framstupa sidoläge hela dagen
Hmm... en bit bort ligger ett gäng löparspår... hmm...
Döm om min förvåning när jag drar på mig gympadojjorna, gränslar hojjen och cyklar iväg. "Kan ju kolla hur det SER UT där bara, behöver ju inte SPRINGA!"
Yeah right. Känner jag verkligen mig själv så himla dåligt? Testa lite = köra skiten ur sig själv, ibland med mindre lyckat resultat.
Kollar spåren. Ah, det finns ett minispår, 2,5 km, kan ju testa det och se hur långt jag orkar springa. Springelispring. Börjar med nerförsbacke, lätt som en plätt! Sen... uppförsbacken, not from hell but hells neighbour. Minns min forna (mycket korta) löpperiod under tidigt 90-tal, där målet var att orka upp för första backen utan att stanna. Och med tanke på att jag inte sprungit längre distanser sen tidigt 90-tal tänker jag att jaha, jag kommer alltså orka springa kanske 30 sekunder, sen kräkas och dö.
Och sen springer jag uppför hela backen utan att stanna. Och sen kommer nerförsbacken, och då är det ju bara att rulla på. Och sen kommer uppförsbacke 2, ännu längre, men då kommer ju skylten "1000 m av 2500". Oj? Har jag sprungit en km? Hur fan gick det till? Och så springer jag en till. Utan att stanna. Och hade det inte varit för uppförsbacke nr 3 så hade jag sprungit hela varvet, och kanske ett till, och ett till... backarna dödade mig, men plant underlag? Not!
Mäkta stolt och förvånad över mitt eget flås ringer jag Marina och jublar över att jag faktiskt inte är ett helt flåslöst fetto längre, utan snarare en halvflåsig, ganska normal människa. Bedrift! Dessutom tänker jag yey, löpning, fan vad kul det var, det här måste jag göra om! Imorrn!
....
Imorrn är idag.
Jag... kan knappt gå.
Ja, jag har flås.
Men
jag
har
noll
muskler i höfter, ljumskar, baksida ben...
AAAAHAHAHAHAAAAAJ!
Hur gör man nu? Hur bygger man upp springmuskulatur utan att springa?
Pussåkram/högaktligen eder KuriÅsa aka fröken framstupa sidoläge hela dagen
torsdag, maj 13, 2010
tjuvlyssnat
Idag berättar fröken Madelene Westin, metereolog på tv4 att det ligger ett regnoväder i nordsydlig riktning över Sverige.
Det vill säga...? Överallt?
Det vill säga...? Överallt?
onsdag, maj 12, 2010
Ojoj, hela TRE SAKER att göra idag!
Återigen en fullspäckad dag. *ironi* Dagens schema ser ut som följande:
10-13: Tvätta kombinerat med glo på tv och skriva brev.
14 - Kanske och typ den tiden kommer kanske Linda och Erika för att snacka bröllop.
16 - Kanske vi hasar oss till Marina och snackar mer bröllop. Jag måste inte följa med om jag inte vill, men vad ska jag annars göra? Kan lika gärna ta tillfället i akt och leka med världens just nu kanske roligaste tvååring.
18:40 - 19:40: Slå på Jakob och få bånk av Jakob. Om inget oförutsett inträffar.
Imorrn ska jag göra... absolut ingenting. Inget jag planerat i alla fall. Så jag såsar väl omkring här hemma, plockar och städar lite, lagar lite mat...
Well... jag bränner inte ut mig i alla fall.
Ojoj, nu är det bara fem minuter kvar till dagens höjdpunkt, Biggest loser! Hurra! *fixar kaffe*
Avundsjuk? Då har jag ett tips. Plugga till lärare i fem år och försök sedan få jobb i Göteborg med omnejd. Det verkar vara vägen till ett tvättäkta slackerliv.
10-13: Tvätta kombinerat med glo på tv och skriva brev.
14 - Kanske och typ den tiden kommer kanske Linda och Erika för att snacka bröllop.
16 - Kanske vi hasar oss till Marina och snackar mer bröllop. Jag måste inte följa med om jag inte vill, men vad ska jag annars göra? Kan lika gärna ta tillfället i akt och leka med världens just nu kanske roligaste tvååring.
18:40 - 19:40: Slå på Jakob och få bånk av Jakob. Om inget oförutsett inträffar.
Imorrn ska jag göra... absolut ingenting. Inget jag planerat i alla fall. Så jag såsar väl omkring här hemma, plockar och städar lite, lagar lite mat...
Well... jag bränner inte ut mig i alla fall.
Ojoj, nu är det bara fem minuter kvar till dagens höjdpunkt, Biggest loser! Hurra! *fixar kaffe*
Avundsjuk? Då har jag ett tips. Plugga till lärare i fem år och försök sedan få jobb i Göteborg med omnejd. Det verkar vara vägen till ett tvättäkta slackerliv.
tisdag, maj 11, 2010
God förmiddag
Sov till halv elva och drömde fantastiskt och hemskt.
Drömde att jag sa precis vad jag tyckte och tänkte till en massa folk. Saker som irriterat mig, ställde frågor jag undrat i äkta Doktor Phil - jag kan säga vad jag vill - I'm just telling the truth - anda. Underbart!
Sen drömde jag att jag åkte tåg i nerförsbacke med de vänner jag haft längst i livet; Marina, Cicci och Linda. Plötsligt gick tåget sönder och började skena nerför backen jättesnabbt. Jag lyckades klämma mig ur och hoppa av tåget, landade och skrek till de andra "Hoppa av! Hoppa av!". Det gjorde de inte. Tåget brakade rakt in i en byggnad och jag föll ihop i en extremgråt och vaknade.
Inte en lika underbar dröm som sanningssägardrömmen.
Sen såg jag att klockan var halv elva och jag hämtat igen all förlorad sömn från den fantastiska helgen jag haft och vips var allt bra igen.
Hurra för helger med verklighetsflykt. Eller är det kanske när man verklighetsflyr som man verkligen lever i verkligheten?
Drömde att jag sa precis vad jag tyckte och tänkte till en massa folk. Saker som irriterat mig, ställde frågor jag undrat i äkta Doktor Phil - jag kan säga vad jag vill - I'm just telling the truth - anda. Underbart!
Sen drömde jag att jag åkte tåg i nerförsbacke med de vänner jag haft längst i livet; Marina, Cicci och Linda. Plötsligt gick tåget sönder och började skena nerför backen jättesnabbt. Jag lyckades klämma mig ur och hoppa av tåget, landade och skrek till de andra "Hoppa av! Hoppa av!". Det gjorde de inte. Tåget brakade rakt in i en byggnad och jag föll ihop i en extremgråt och vaknade.
Inte en lika underbar dröm som sanningssägardrömmen.
Sen såg jag att klockan var halv elva och jag hämtat igen all förlorad sömn från den fantastiska helgen jag haft och vips var allt bra igen.
Hurra för helger med verklighetsflykt. Eller är det kanske när man verklighetsflyr som man verkligen lever i verkligheten?
lördag, maj 08, 2010
Ännu ett ålderstecken?
Jag vill ha en trädgård.
Jag vill ha en trädgård så mycket att jag börjat kolla på trädgårdsprogram och planera vad jag ska ha i min trädgård. Som jag inte har. Än.
Jag har aldrig varit något fan av att odla. Troligen för att jag från barnsben blivit överdoserad av odling av min trädgårdsfrenetiska moder och hennes ännu mer trädgårdsfanatiska moder. Mormor hade ändlösa längor av jordgubbsplantor och sålde jordgubbar till hela sommarstugeområdet en bit bort, en enorm gräsmatta varav hälften några år senare förvandlades till havreåker, en trädallé med konstiga träd, en damm med en gång runt med en massa buskar och träd, ett vindskydd överklängt med kaprifol... Mitt barndomshem hade en rosbuske som täckte hela södergaveln, otaliga vinbärsbuskar, jordgubbsplantor, potatisodlingar, rabatter, grönsaksland... För att inte tala om krukväxterna som slogs om utrymmet i vartenda fönster. Vattna blommorna var en syssla som tog sin nätta stund.
Så, omgiven av dessa gröna fingrar växte ett anti-tillstånd fram i mig. Jag är stadsbo. Jag vill inte odla. Jag har inte ens några krukväxter. Jo, nu har jag tre. Fyra. Fick en av mamma i födelsedagspresent.
Men... så blir man tant. Och... vill... odla. Jag vill anlägga rabatter! Jag vill hälla morotsfrö i smala rännor! Jag vill sätta ett fikonträd i hörnet! Jag vill ha jord under naglarna!
Men var?
Idkar självplågeri och kollar på trädgårdsfredag. "Man behöver inte ha en åker för att odla potatis, titta här, du kan odla i en bytta!" ... om man har en balkong. Jag har inte ens en balkong!
Potatis i blomkruka i fönstret?
Jag vill ha en trädgård så mycket att jag börjat kolla på trädgårdsprogram och planera vad jag ska ha i min trädgård. Som jag inte har. Än.
Jag har aldrig varit något fan av att odla. Troligen för att jag från barnsben blivit överdoserad av odling av min trädgårdsfrenetiska moder och hennes ännu mer trädgårdsfanatiska moder. Mormor hade ändlösa längor av jordgubbsplantor och sålde jordgubbar till hela sommarstugeområdet en bit bort, en enorm gräsmatta varav hälften några år senare förvandlades till havreåker, en trädallé med konstiga träd, en damm med en gång runt med en massa buskar och träd, ett vindskydd överklängt med kaprifol... Mitt barndomshem hade en rosbuske som täckte hela södergaveln, otaliga vinbärsbuskar, jordgubbsplantor, potatisodlingar, rabatter, grönsaksland... För att inte tala om krukväxterna som slogs om utrymmet i vartenda fönster. Vattna blommorna var en syssla som tog sin nätta stund.
Så, omgiven av dessa gröna fingrar växte ett anti-tillstånd fram i mig. Jag är stadsbo. Jag vill inte odla. Jag har inte ens några krukväxter. Jo, nu har jag tre. Fyra. Fick en av mamma i födelsedagspresent.
Men... så blir man tant. Och... vill... odla. Jag vill anlägga rabatter! Jag vill hälla morotsfrö i smala rännor! Jag vill sätta ett fikonträd i hörnet! Jag vill ha jord under naglarna!
Men var?
Idkar självplågeri och kollar på trädgårdsfredag. "Man behöver inte ha en åker för att odla potatis, titta här, du kan odla i en bytta!" ... om man har en balkong. Jag har inte ens en balkong!
Potatis i blomkruka i fönstret?
torsdag, maj 06, 2010
Jag gillar maskiner som gör saker åt mig
Igår fick jag för tidigt föllsedagsbesök av min kära syster Marina och hennes dotter. Samtidigt som jag hade tvättid. Så med jämna mellanrum utbrast jag "måste gå tvättstuga!" och rusade till huset bredvid. I några minuter. Och när jag stod där och plockade ur ren, fräsch, väldoftande tvätt ur maskinen tänkte jag...
tur att det inte är typ sekelskifte. För då skulle jag ju vara tvungen att banka tvätten nu.
Skulle inte kunna dricka kaffe, kila till huset brevid, flytta lite saker och dricka kaffe igen. Skulle bära, blöta, skrubba, blöta, banka, skölja, banka... och bära hem våt tvätt som jag skulle hänga över hela mitt hem.
Jag gillar gammalt. Fast... det var inte bättre förr. Men snyggare!
tur att det inte är typ sekelskifte. För då skulle jag ju vara tvungen att banka tvätten nu.
Skulle inte kunna dricka kaffe, kila till huset brevid, flytta lite saker och dricka kaffe igen. Skulle bära, blöta, skrubba, blöta, banka, skölja, banka... och bära hem våt tvätt som jag skulle hänga över hela mitt hem.
Jag gillar gammalt. Fast... det var inte bättre förr. Men snyggare!
Snyggelisnygg gammal skiva jag hittade på loppis i Dalarna.
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa
måndag, maj 03, 2010
Allt gott?
Skickar in en liten blänkare om hur fantastisk jag är till ett företag jag vill jobba på. Får svaret att jag gärna får komma dit på ett förutsättningslöst möte. Och mailet avslutas med... "Allt gott".
Hade en kursadministratör på humanisten som också avslutade sina mail med denna fras. Men... var kommer den ifrån? Och låter det inte lite udda? Och vad är det för gott man önskar egentligen? Bra grejer, bra skit!
Vad tänker du när du hör "gott"? Jag tänker kulinarisk höjdpunkt. Om något är mer mentalt gott är det inte gott, det är gött.
Allt gött!
Hade en kursadministratör på humanisten som också avslutade sina mail med denna fras. Men... var kommer den ifrån? Och låter det inte lite udda? Och vad är det för gott man önskar egentligen? Bra grejer, bra skit!
Vad tänker du när du hör "gott"? Jag tänker kulinarisk höjdpunkt. Om något är mer mentalt gott är det inte gott, det är gött.
Allt gött!
söndag, maj 02, 2010
Tristessen är kreativitetens moder
Vad gör man en helg när alla är borta?
Svar: sitter och stirrar framför sig och kan inte bestämma sig för om man ska titta på film, läsa bok, spela tv-spel eller titta på tv. Dessutom ägnar man mycket tid åt att undvika att deklarera.
Men, så kommer dag två av tristess och ensamhet. Och man måste deklarera sitt lilla fejkföretag. Och då måsta man rota fram förra årets deklaration. Och... när man gör det hittar man plötsligt en massa viktiga papper som man letat efter, och när man ändå håller på att skriva ut balansräkningen kan man lika gärna skriva ut några cv, och när man ändå har några cv i handen kan man lika gärna söka lite jobb.
Tre timmar senare:
Antal inlämnade deklarationer: Två.
Antal sökta jobb: Fyra.
Antal utskrivna och postade kontrakt: Ett.
... och ser man på, antal sidor lästa i bokcirkelboken: tio!
Men ojdå. Antal bullar ätna: En.
Fast å andra sidan: Antal genomlidna boxningspass inklusive cykeltur till och från gymet: Snart ett.
Jag måste fejsa att jag kommer spendera very much tid alone framöver. Vilket aldrig har varit något problem för mig. Jag älskar att skrota runt hemma, jag är världsmästare på att sysselsätta mig själv. Fast... det har ju varit när jag haft fullt upp i princip jämt, och hemmaskrotandet kommer som en underbar paus från verkligheten. Nu känns det nästan tvärtom. Skrotandet är verkligheten, sysselsättningarna utanför hemmet = pauserna.
Svar: sitter och stirrar framför sig och kan inte bestämma sig för om man ska titta på film, läsa bok, spela tv-spel eller titta på tv. Dessutom ägnar man mycket tid åt att undvika att deklarera.
Men, så kommer dag två av tristess och ensamhet. Och man måste deklarera sitt lilla fejkföretag. Och då måsta man rota fram förra årets deklaration. Och... när man gör det hittar man plötsligt en massa viktiga papper som man letat efter, och när man ändå håller på att skriva ut balansräkningen kan man lika gärna skriva ut några cv, och när man ändå har några cv i handen kan man lika gärna söka lite jobb.
Tre timmar senare:
Antal inlämnade deklarationer: Två.
Antal sökta jobb: Fyra.
Antal utskrivna och postade kontrakt: Ett.
... och ser man på, antal sidor lästa i bokcirkelboken: tio!
Men ojdå. Antal bullar ätna: En.
Fast å andra sidan: Antal genomlidna boxningspass inklusive cykeltur till och från gymet: Snart ett.
Jag måste fejsa att jag kommer spendera very much tid alone framöver. Vilket aldrig har varit något problem för mig. Jag älskar att skrota runt hemma, jag är världsmästare på att sysselsätta mig själv. Fast... det har ju varit när jag haft fullt upp i princip jämt, och hemmaskrotandet kommer som en underbar paus från verkligheten. Nu känns det nästan tvärtom. Skrotandet är verkligheten, sysselsättningarna utanför hemmet = pauserna.
Fredagens verklighetsflykt: Jag pausar och posar med ett discobowlingklot och irriterande nertrillande lock i pannan.
Jag måste hitta något meningsfullt att fylla min väntetid med. Tröttnar på tv-spelet efter tio minuter varje gång jag sätter på det. (Köpa nytt?) Tv... hur orkar folk med tv?
Det kanske är nu man ska skriva den där boken man aldrig hinner skriva. Hmm, ska bara komma på en intrig först. Jag gör det... sen. För det var väldans vad lat man blir av att göra ingenting. Har till exempel gått och tänkt att jag ska börja skriva brev till Lena i tre dagar nu men inte kommit längre än tanken. Men vänta bara, blir jag tillräckligt uttråkad så tar jag tag i en massa saker, häromdagen började jag ju till exempel sy om en klänning som hängt på sy-om-mig-galgen i ett år. Fast sen blev det för svårt. Svårt att nåla i ryggen när man är schälv.
Arbetslösa borde få sällskapsdamer på recept.
Ps: Antal blogginlägg: Ett. Se så kreativ man blir av tristess.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
