Jag må jag leva fyra år?

Jag tänkte att jag skulle blogga om hur det är att magnetröntgas, men mitt uppe i allt ihopa så stör Jonas (nyfikna kan se honom i sitt esse på bild här i bloggen från nånstans kring nyårsafton som han var med och förgyllde) och börjar tjöta. (Hej Jonas, hoppas du förstår att det är ironi, humor och kärlek i föregående mening.) Det visar sig att han missat att jag har världens bästa blogg. Det har jag, hävdar jag, och fortsätter med att jag faktiskt har bloggat i flera år.

....

och det har jag verkligen visar det sig. Tittar. Jag har bloggat i fyra år. FYRA ÅR!!! Måste kolla vad jag skrev om för fyra år sen...

....

Den första mening jag möts av är..."Hur ska jag nu kunna toppa gårdagens bajsrapport?" Ah. Bajs. Ett ständigt återkommande tema i Mitt fantastiska liv. Såklart. Bajsa bör man, annars dör man. Kollar vilket mitt allra första inlägg är. Vilket visar sig inte vara det allra första, för vissa har, helt ologiskt, försvunnit. Åhå, Jakopps rörelsedetektor omnämns! Ack, den ljufva rörelsedetektorn som bringade oss så mycken lycka. Exempelvis då vaktmästaren skulle laga något i Jakopps rum och gick in, vilket gjorde att allt ljus tändes, datorns skärm vaknade och musik sattes igång. Eller då vi tittade på film och fick vifta var tionde minut för att skärmsläckaren gick igång när inget rörde sig i rummet. Mitt i spännande scen... tadaaa... vem är mördaren... NÄÄÄJ! VIFTA!

.....

Å andra sidan... Varför ska jag sitta här och citera när det bara är för dig, kära läsare, att scrolla ner och klicka på valfritt år och läsa loss?

---