Jag slappar och bloggar med en timmes mellanrum

Storstädat i länkarna! Och i klassisk Ozzy-stil så innebär städning att knö in mer skit än vad som redan fanns. Så nu kan ni klicka er in på brollans nya privata blogg, Tant Johannas partyblogg och det här nya fyndet: Henrik Gustafsson. Denne man har alltid varit så jävla arg, och är det fortfarande. På ett mycket humoristiskt sätt. Mitt senaste favoritinlägg handlade om hur han frågade sig själv "hur korkad är man om man skaffar barn??!!". (Svaret blev såklart "för att det är värt det".)

Henke var länge en totalt bortglömd man i Ozzys liv. Vi gick på teaterskolan samtidigt och bodde i samma korridor. En korridor som ofta förgylldes av Henkes ilskna utrop. En skojig (men då ganska pinsam) incident var när min dåvarande styvfar, en tvättäkta bonne som var (är) ovan vid det mesta som inte finns på landet. Vid ett tillfälle skulle han ringa till mig när jag bodde i studentkorridor på teaterskolan. En allmän telefon dit samtal till alla boende i korridoren kom. Och eftersom Henke bodde precis bredvid luren var det ofta han som svarade.

Så en dag ringde Ozzys styvfar, som uppenbarligen var helt ovetandes om att Ozzy bodde i korridor. Henke svarade, förmodligen "Hilton, det är Henke". (Hilton kallade vi vårt hus, det nyaste och fräschaste av alla). Klick. Styvfar la på luren, för han trodde ju att han kommit till Hilton. Hotell Hilton. Byggt av Paris Hiltons far. Eller nåt. Styvfar slår samma nummer igen. Henke svarar "Hilton, det är Henke". Tyst i luren. Henke: "Hallå? Hallååå!!!"

Mycket irriterad över att ingen svarar på andra sidan änden får Henke nog och säger bitskt, på klingande Värmländska

"Men suuug kuuuk då för hälvätä!" och lägger på luren.

Detta har jag skrattat åt i... hmm... räkna... 12 års tid nu. För det var 12 år sedan vi kände varandra Henke och jag. Men... vad vore livet utan Facebook? Och vad vore livet utan Henkes bitska blogg?

---