måndag, mars 02, 2009

Jag ger mig

Kunde inte sova inatt. Ont. Akupunktur idag. Eftersom jag hade så ont i ryggen så satte sjukgymnasten nålar på en ryggpunkt på händerna.

Fy faaaaan. Som att försöka köra en sticknål genom en tegelsten. Sen började tårarna rinna. Inte för att det gjorde ont egentligen. De började bara rinna. Fick ligga med nålar alldeles för länge, 40 minuter. När sjukgymnasten kommer tillbaka ser hon att mina tårar rinner.

"Är du ledsen?" frågar hon. Jag nickar. "För att det gör ont?" Nickar igen. "Vardå?" "Händerna och ryggen." Sen är det kört. Tårarna sprutar, jag bara gråter och gråter och kan inte sluta. Sjukgymnasten pratar, och vi konstaterar att jag är otroligt uppgiven och att det känns tröstlöst. Som om ingen kan hjälpa mig. Och hon ifrågasätter igen varför jag inte blivit opererad. "Men jag har inte så himla ont egentligen" säger jag. Sjukgymnasten konstaterar att jag i alla fall gråter över mitt diskbråck, och det måste inte alltid vara själva smärtan som är det jobbigaste.

Jag inser att jag kanske borde dra i handbromsen. Sjukskriva mig och kräva operation. Så nu har jag bestämt mig för det. Och gråtit konstant sen kl 10:15. Och tänkt att jag kan ju skriva lite c-uppsats i alla fall, i min egen takt. Och att jag kanske inte måste sjukskriva mig, jag kan ju bara skita i att ta mina poäng och göra klart uppsatsen till hösten. Och så är jag igång igen.

Det är otroligt svårt att sjukskriva sig när man inte har jätteont.

Och jag inser att jag ska på anställningsintervju på onsdag.

Fy fan.


3 kommentarer:

Stellan-Brollan sa...

Lilla vännen. Jag önskar det fanns något jag kunde göra. Men jag tror kanske att det är rätt beslut, i alla fall. Jag menar, hur ont är tillräckligt för att man ska operera? Om inget annat hjälper måste man ju göra det, kronisk smärta ska ingen behöva leva med.
Kram på dig.

Smultron sa...

Faaaan vad jobbigt, jag känner verkligen för dig. Jag tycker absolut att du ska sjukskriva dig.

Kram Smultron
http://smultronsmultron.wordpress.com

Anonym sa...

Intressant att du säger att du inte har jätteont när hela förra inlägget handlar om hur ooooooooont du har o att vi inte kan gå på teater för att du inte kan sitta ner en hel fst, mm mm...hmm systra mi, du kanske ska acceptera att du har ont o att det är ok! om du hajjar vad jag menar m det..o inte ursäkta o förminska din skada inför doktorer o andra..jag tror att du har tillräckliga besvär för att de ska göra en operation. Du har ju stått ut längre än de flesta i din situation skulle ha gjort. love you darling! vi hörs i morgon honey. XO Marina