En sak kan man fundera över. Det finns ju några människor i ens liv som man tycker så sjukt mycket om, men som man inte umgås så ofta med som man skulle vilja. Varför gör man inte det?!?! Idag tixempel har jag hängt med Johanna, en helt fantastisk människa som jag ska gifta mig med när jag blir lesbisk. Jag hjärta henne och hon hjärta mig! Och alltså vi har ju så jätteroligt tillsammans! Jämt! Och vi kan prata om allt! Och ändå så ses vi kanske... max två gånger i månaden, vilket är ALLDELES FÖR LITE! Nio tio elva tolv! Tolv kronor bjudet tolv kronor bjudet... (alla som är födda tidigt 70-tal förstår intertextualiteten här hoppas jag? "Här har jag en potta vad får jag för den? ÅTTA KRONOR! Alldeles för LITe. Nio tio elva tolv!" osv.) Och varje gång vi ses bestämmer vi att nu måste det bli ändring på det här. Och vi konstaterar också att man har en liten uppsättning människor som man alltid träffar. Om jag tixempel är fikasugen så messar jag ALLTID Fia först. Fia är lovely. Men man kan ju träffa andra kompisar också. Har jag hört. Är man vanemänniska eller vad är detta? Eller har man bara plats för en bästis i sitt liv? Jag har tre... Fast i och för sig så är de speciella på varsitt sätt, känns som om jag har olika bästisrelationer till dem. De fyller olika fuktioner liksom. Fast lika viktiga funktioner. Men nu har jag snöat bort från ämnet.
Jag har glömt vad jag pratade om från början. Det jag vill ha sagt är väl egentligen att herregud vad svårt det är att hålla alla ens vänskapsrelationer levande. Följande personer (förutom de tre bästisarna) träffar jag alldeles för sällan:
Johanna
Nicolas
Robert
Matilda
Tina
Lisa
Sex personer som jag vill träffa mer! Och jag kan fortsätta listan, men det är de här personerna som gör ont att jag inte hinner träffa. Känner alltid en press och en längtan att NU MÅSTE JAG! För jag saknar dem. Men hur ska man hinna? Sex personer... En eller två kan man ju hinna med... men då måste man ju sålla bort andra... Det måste vara det som gör att man alltid hör av sig till samma person. För hur ska man kunna välja vem av de här man ska träffa?
Och nu kommer en present till Maribe, nämligen en BILD PÅ SKORNA!
(man får en tankad Ozzy på köpet på bilden. ja två gånger på en vecka är för mycket! Men hallå, jag måste ju ta igen mina två sjukveckor!)
Titta va långa armar jag har! Och vad dåligt man ser skorna! Insåg just att bilden var helt keff, men det gick inte att ta bort den för blogger bråkar. Så jag accentuerade mina armar istället för att illustrera gårdgens blogg. Men nu säger ängeln på höger axel att jag verkligen borde borsta tänderna och sova, så jag får la göra det då. Tjötrövsängel.
Inlägg
8 kommentarer:
Skorna är lite svåra att se, ja. Man ser liksom mest armarna. Men jag har också långa armar, men inte riktigt lika långa som du för jag är kortare.
Idag fick jag polkagrisar från byske på posten, såna du kanske såg på min blogg. Det är universums godaste polkagrisar!
Petra
Har du mätt hur långa dina armar är i förhållande till din kropp?
ja man e ju fortfarande lite sugen på att se dojjorna.. *L*
Nej. Det har jag inte gjort än.
Jag har just och precis inget att mäta med just nu heller...
Jag kommer till Göteborg klockan 17, kom och mät mig vettja!
Petra
Vart platsar jag då "- undrade Bjarne & Ynges syster fundersamt"
Hoppas på en topp 3...
Ja men det finns ju en naturlig anledning till att vi inte träffas så ofta. Och jag kan säga att jag träffar nog dig oftare än någon på listan om man slår ut det på ett år.
Listan är ingen lista på vem jag tycker mest om i världen utan på vem jag aldrig aldrig hinner träffa trots att de bor på armlängds avstånd.
Och då är en armlängd min armlängd
Skicka en kommentar