måndag, oktober 16, 2006
Här kommer det igen!
Alltså jag måste tipsa om en helt underbar blogg jag blivit tipsad om: http://blogg.aftonbladet.se/2930/ Den heter "I huvudet på en nörd". Han skriver mycket om kärlek, eller snarare avsaknaden av dito. Senaste inlägget handlade om ett ex, och att hans liv fann mening när han fann henne. Där kommer det igen det jag skrev om häromdagen. Kan man inte finna en mening med livet som ensam? Måste meningen med livet alltid inkludera minst ännu en människa? Är vår flockinstinkt så stark? VARFÖR ÄR VI DÅ SÅ JÄVLA SINGEL ALLIHOPA OCH VARFÖR HAR VI DÅ SÅ MÅNGA ENSAMHUSHÅLL? Det är ju helt galet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
För en del går livet ut på att vara fler än en. Det är de som talar i VI-form och det gör mig ofta irriterad. Bara för att personen är fler än en så existerar väl fortfarande ett JAG?
Så då brukar jag säga: Vilka VI?
Jag lever i JAG-form. I ett av Sveriges alla berömda ensamhushåll. JAG lider inte av det alls. Det är ju JAG som bestämmer hur JAG ska ha det.
Man kan ju till exempel tycka om något annat, till exempel teater. Jag har just bokat plats på en improvisationsteaterkurs till. Det gör mig helt lycklig. Nu är det bara att vänta.
/Petra
Det finns många olika förklaringar till varför det är sånt fokus på tvåsamheten i västvärlden. En faktor kan vara kyrkan och/eller hur vi är socialiserade i samhället. Som en tråkig sociolog har jag den krassa inställningen att allt här i livet är konstruerat, det finns ingenting "naturligt". Med andra ord, tvåsamheten är bara påhitt som alla människor i väst har gått på! Även de som är singlar och är tillsammans med någon.
Ja, fast trots att det kanske är påhittat så betraktas man väl ändå som hyfsat udda när man är singel år efter år? Ta en bonde som aldrig haft en tjej i hela sitt liv, det finns ju enstaka såna. Visst tänker alla att det är lite tragiskt att han aldrig hittat nån?
Skicka en kommentar