Jag bloggar alldeles för lite just nu. Men, vissa saker kan man ju blogga hur mycket som helst om, andra saker... kan man inte det. Och ibland får man ingen inspiration. Fast just nu skulle jag nog kunna skriva en hel roman. Men det kan jag inte. JAJA vi lämnar det.
Jag ville bara kommentera att hur jävla dum är jag som inte fattar att lax tusing är en lax = tusen spänn? (Tack Rim)
.........
Shit MayBritt. Idag har Ozzy koncentrationssvårigheter. Inatt hade hon sömnsvårigheter. Vilket kompenserades med nån timme dagssömnlättighet. Som nu resulterat i sömnsvårighet. Igen. Och koncentrationssvårighet. Har mest suttit och stirrat framför mig, rakt ut i tomma luften hela dan. Vilket har resulterat i 2,5 olästa uppsatser som jag ska tråka mig igenom opponeringslyssning på imorrn. Sitta titta ut genom fönstret.
jaa herregyl nu ska jag försöka sova. Återkommer en annan dag med något intressant eller roligt eller vettifaninen.
söndag, maj 31, 2009
tisdag, maj 26, 2009
Jag skulle vilja ha en lax tusing tack
Ok, jag vet att det inte alltid är jätteintressant för andra än en själv att få veta vad folk googlat på och kommit till ens blogg, men de här är för jävla bra... och träffande!
"superhjältedräkt göra själv" (VEM har googlat på det? Nån som har en hemlig superhjälteegenskap och precis ska starta sin superhjältekarriär?)
"titta på en tvättäkta lantis" (JA, jag är från landet, skaru ha stryk eller?)
Sen är det ju GANSKA roligt att nån har sökt på Kent Wilhelmsson. Vem fan är det?
Långa armar - ja det har jag
hästtapet - ja det har jag
måndagsångest - nej det har jag inte. Längre.
Och sen kommer....
lax tusing
HAHAHA lax tusing? Va ä dä? Den som gissar rätt vinner en lax.
"superhjältedräkt göra själv" (VEM har googlat på det? Nån som har en hemlig superhjälteegenskap och precis ska starta sin superhjältekarriär?)
"titta på en tvättäkta lantis" (JA, jag är från landet, skaru ha stryk eller?)
Sen är det ju GANSKA roligt att nån har sökt på Kent Wilhelmsson. Vem fan är det?
Långa armar - ja det har jag
hästtapet - ja det har jag
måndagsångest - nej det har jag inte. Längre.
Och sen kommer....
lax tusing
HAHAHA lax tusing? Va ä dä? Den som gissar rätt vinner en lax.
Amorös eller celibös?
Bestämde mig för några veckor sen att jag helt ska sluta fundera över huruvida jag vill ha en partner i mitt liv eller inte och istället bara vara. Kan inte låta en sån sak ta så stor plats i mitt liv. Och sen vart det VM i ignorera alla killar i några veckor. Dessutom har vissa killar på sistone visat sig vara bajskorvar, varav Ozzys gamla bitterhet har ramlat över henne, och hon har undrat om det är dags att gå i celibat majeur.
Och så går jag till min lilla terapeut (som är helt griiim för övrigt, fan vad nöjd jag är, och hon tycker jag är helt griiiim som utvecklas som fan) och pratar om killar. Ozzy konstaterar att det finns många bajskorviga killar. Fast det finns några bra också. Men dom är ju paxade. (Surprise?)
Hur som helst. Ozzy har pratat klart med sin lilla terapeut och sätter sig på vagnen för att åka till Ellen och fika bort eftermiddagen. (Hon får göra sånt nu när hon har skrivit klart sin c-uppsats.) Och, helt oförhappandes, när hon åker förbi Top Shop så känner hon att hon nog är lite förälskad i en kille hon känner. Ojdå. Förvånande. Sen tänker hon att hon inte behöver dra igång världens maskineri för det, tänker färdigt tanken, och sen tänker hon andra tankar om andra saker.
Fast... Sen blir hon förälskad två gånger till samma dag. I andra killar. Bland annat en som hon verkligen inte vill ha ejenklien.
Ähum. Jag vet inte... är min terapi FÖR effektiv?
Och så går jag till min lilla terapeut (som är helt griiim för övrigt, fan vad nöjd jag är, och hon tycker jag är helt griiiim som utvecklas som fan) och pratar om killar. Ozzy konstaterar att det finns många bajskorviga killar. Fast det finns några bra också. Men dom är ju paxade. (Surprise?)
Hur som helst. Ozzy har pratat klart med sin lilla terapeut och sätter sig på vagnen för att åka till Ellen och fika bort eftermiddagen. (Hon får göra sånt nu när hon har skrivit klart sin c-uppsats.) Och, helt oförhappandes, när hon åker förbi Top Shop så känner hon att hon nog är lite förälskad i en kille hon känner. Ojdå. Förvånande. Sen tänker hon att hon inte behöver dra igång världens maskineri för det, tänker färdigt tanken, och sen tänker hon andra tankar om andra saker.
Fast... Sen blir hon förälskad två gånger till samma dag. I andra killar. Bland annat en som hon verkligen inte vill ha ejenklien.
Ähum. Jag vet inte... är min terapi FÖR effektiv?
söndag, maj 24, 2009
Ozzy aka da bomb...
... har skrivit en c-uppsats på nästan 40 sidor på drygt tre veckor. Med diskbråck.
Boojacka!
Boojacka!
torsdag, maj 21, 2009
Det var tider det...
Jag är mentalt utpumpad. Det är ansträngade att gå på återträff! Även om bara ett fåtal av ens klasskamrater är där!
Varför blir jag så trött? Hjärnan rusar runt som en skållad iller och jag orkar inte säga hejdå ordentligt till någon, och när det kommer ännu fler man känner orkar jag inte stanna kvar. För jag känner ju för faen nästan alla som är där. Har man jobbat på Liseberg så känner man ju folk från vartenda avgångsår, från då jag själv slutade på skolan tills jag slutade på Liseberg.
Heeej! Och vad gör du, och vad gör jag, och titta på mina kort och titta på dina kort och nu tittar vi på film och lyssna på den här göbben. Fast du får betala kaffet själv. Och maten. Och fikat. Och om du vill gå och se en elevföreställning av de som går där nu... så får du betala 40 spänn. Tough shit. Där förlorade de tio pers i publiken. I det fina inledningstalet nuvarande rektor (dåvarande tokig lärare) håller så säger han "tack för att ni har hjälpt till att bygga upp teaterlinjen". Och det har vi ju. Det var till exempel jag själv som föreslog att det skulle vara faddrar med på ansökningsdagarna, något som numera är standard. Om de inte ändrat det igen. Och så kan de inte ens bju på en köpp kaffi.
Men ändå. Fan va gött det var att se er vänner! Vad långhåriga ni har blivit! Och vad korthåriga ni har blivit! Och gråhåriga! Och ihop med varandra och skaffat barn!
Varför blir jag så trött? Hjärnan rusar runt som en skållad iller och jag orkar inte säga hejdå ordentligt till någon, och när det kommer ännu fler man känner orkar jag inte stanna kvar. För jag känner ju för faen nästan alla som är där. Har man jobbat på Liseberg så känner man ju folk från vartenda avgångsår, från då jag själv slutade på skolan tills jag slutade på Liseberg.
Heeej! Och vad gör du, och vad gör jag, och titta på mina kort och titta på dina kort och nu tittar vi på film och lyssna på den här göbben. Fast du får betala kaffet själv. Och maten. Och fikat. Och om du vill gå och se en elevföreställning av de som går där nu... så får du betala 40 spänn. Tough shit. Där förlorade de tio pers i publiken. I det fina inledningstalet nuvarande rektor (dåvarande tokig lärare) håller så säger han "tack för att ni har hjälpt till att bygga upp teaterlinjen". Och det har vi ju. Det var till exempel jag själv som föreslog att det skulle vara faddrar med på ansökningsdagarna, något som numera är standard. Om de inte ändrat det igen. Och så kan de inte ens bju på en köpp kaffi.
Men ändå. Fan va gött det var att se er vänner! Vad långhåriga ni har blivit! Och vad korthåriga ni har blivit! Och gråhåriga! Och ihop med varandra och skaffat barn!
måndag, maj 18, 2009
Ozzy aka Marcel Proust - På spaning efter den tanke som flytt
Var på en sista handledning för uppsatsen idag. Om en vecka ska den vara klar.
Och idag är kroppen full av protester. Trött, ont i huvudet, ont i ryggen... Hjärnan är som halvfärdig fudge.
Sitter i läsesalen på UB och försöker fånga tankarna. I 45 minuter av den 75 min långa handledningen lyckades jag hänga med, var klar i tankarna. Sen var det kört. Kroppen skrek efter mat, kaffe, socker, vila. Så jag satt kvar, försökte fokusera, sen raglade jag ner till café näckrosen och värmde mat, drog i mig en kaffe och en godisbit. Väntar på att drogerna ska kicka in och undrar om det är farligt att ta en Sumatriptan Actavis drygt tre timmar efter man tog den förra. Man får ta två om dagen. Men det står inte hur tätt. Får man ta en till då? Försöker fördriva tankarna en stund till, försöker ta bort blicken från den blänkande pillerpaketen.
Raglar till läsesalen. Som har supit bort mitt källmaterial. Men jag har att jobba med ändå, uppsatsen är full med klotter från handledaren, så nu sitter jag och försöker redigera. Och... tankarna är utom räckhåll. Jag ser dem skymta i bakgrunden. Det var nånting med att Sverige är neutralt... som jag ska ha med nånstans... i... metoden? Inledningen? Minns inte.
Chattar med Tant Johanna och berättar om mitt bajsiga bajsiga humör för dagen. Lackade nästan ur på en kärring på vagnen som tvunget skulle sitta bredvid mig trots att sätet bredvid mig var fullt av mina väskor och datorn, och det fanns massa lediga runt omkring. Jäfla säring. Och sen höll jag på att spy när en gubbjävel petade näsan offentligt. På allvar. Spy på vagnen. Yeah. Het dag.
Springer på seminarieledaren från terminens första halva. "Hur går det för dig?" Jotack bra, fast just idag vill jag hänga mig.
Jag vill bara åka till dansen nu. Vill inte sitta här och försöka fånga tankar. Som att försöka greppa ett rökmoln. Jag ser det men kan inte ta i det. Och sen ska jag åka till sjukgymnasten och få en utskällning för att jag sitter fel, står fel och bär för mycket saker.
Jäfla säring.
Och idag är kroppen full av protester. Trött, ont i huvudet, ont i ryggen... Hjärnan är som halvfärdig fudge.
Sitter i läsesalen på UB och försöker fånga tankarna. I 45 minuter av den 75 min långa handledningen lyckades jag hänga med, var klar i tankarna. Sen var det kört. Kroppen skrek efter mat, kaffe, socker, vila. Så jag satt kvar, försökte fokusera, sen raglade jag ner till café näckrosen och värmde mat, drog i mig en kaffe och en godisbit. Väntar på att drogerna ska kicka in och undrar om det är farligt att ta en Sumatriptan Actavis drygt tre timmar efter man tog den förra. Man får ta två om dagen. Men det står inte hur tätt. Får man ta en till då? Försöker fördriva tankarna en stund till, försöker ta bort blicken från den blänkande pillerpaketen.
Raglar till läsesalen. Som har supit bort mitt källmaterial. Men jag har att jobba med ändå, uppsatsen är full med klotter från handledaren, så nu sitter jag och försöker redigera. Och... tankarna är utom räckhåll. Jag ser dem skymta i bakgrunden. Det var nånting med att Sverige är neutralt... som jag ska ha med nånstans... i... metoden? Inledningen? Minns inte.
Chattar med Tant Johanna och berättar om mitt bajsiga bajsiga humör för dagen. Lackade nästan ur på en kärring på vagnen som tvunget skulle sitta bredvid mig trots att sätet bredvid mig var fullt av mina väskor och datorn, och det fanns massa lediga runt omkring. Jäfla säring. Och sen höll jag på att spy när en gubbjävel petade näsan offentligt. På allvar. Spy på vagnen. Yeah. Het dag.
Springer på seminarieledaren från terminens första halva. "Hur går det för dig?" Jotack bra, fast just idag vill jag hänga mig.
Jag vill bara åka till dansen nu. Vill inte sitta här och försöka fånga tankar. Som att försöka greppa ett rökmoln. Jag ser det men kan inte ta i det. Och sen ska jag åka till sjukgymnasten och få en utskällning för att jag sitter fel, står fel och bär för mycket saker.
Jäfla säring.
fredag, maj 15, 2009
grrrrrr
Jag är aaaaaaaaaarg!
Jag blir arg hela tiden just nu. Arg och anti. Nej, jag har inte för mycket att göra, det är fuckin' c-uppsatsen. Jag tycker det är skitkul att skriva den, men fan vad bråttom det är att den blir klar nu. En vecka och två dagar på mig att skriva den, och två av de dagarna ska tillbringas hemifrån. Bajsigt. Vill inte lämna hemmet.
Jag vill vara hemma! Eller möjligen i läsesalen på UB eller Peddan.
Jag blir arg hela tiden just nu. Arg och anti. Nej, jag har inte för mycket att göra, det är fuckin' c-uppsatsen. Jag tycker det är skitkul att skriva den, men fan vad bråttom det är att den blir klar nu. En vecka och två dagar på mig att skriva den, och två av de dagarna ska tillbringas hemifrån. Bajsigt. Vill inte lämna hemmet.
Jag vill vara hemma! Eller möjligen i läsesalen på UB eller Peddan.
måndag, maj 11, 2009
Det är ju så jädrans mycket man ska hålla ordning på!
Om man inte använder tandtråd dagligen så skäller tandhygienisten på en.
Om man inte sköljer fluor dagligen så skäller tandläkaren på en.
Om man inte gör sina knipövningar tre gånger om dagen så skäller sjukgymnasten på en.
Och så måste man hålla ordning och plocka upp efter sig.
Och så måste man laga mat och diska efter sig.
Om man inte rör på sig ordenklitt så blir man tjocker.
Om man inte äter ordenklitt så blir man också tjocker.
Om man inte betalar sina räkningar så skälls det och man halkar efter och blir bankrutt.
Om man inte jobbar får man inga pengar.
När ska man hinna leva då?
Om man inte sköljer fluor dagligen så skäller tandläkaren på en.
Om man inte gör sina knipövningar tre gånger om dagen så skäller sjukgymnasten på en.
Och så måste man hålla ordning och plocka upp efter sig.
Och så måste man laga mat och diska efter sig.
Om man inte rör på sig ordenklitt så blir man tjocker.
Om man inte äter ordenklitt så blir man också tjocker.
Om man inte betalar sina räkningar så skälls det och man halkar efter och blir bankrutt.
Om man inte jobbar får man inga pengar.
När ska man hinna leva då?
söndag, maj 10, 2009
Dagens outfit!
I och med renoveringen av bloggen låter jag även anonymitetens slöja falla. I viss mån. Nu kan ni ju se hur jag ser ut här till höger. Fast med hatt med flor på. Jag kan även lägga in bilder på mig själv i bloggen, hurra! Fast bara för att det är roligt så anonymiserar jag dem lite. Vill ju inte att Mitt fantastiska liv ska drabbas av långa köer av fans utanför min dörr.
Ett nytt led i moderniseringen är också det nya temat "dagens outfit". Detta inte för att på något sätt öka på utseendefixeringen här i världen, den finns det nog av. Snarare för att visa att det fantamej finns olika sätt man kan vara vacker på, och att man inte måste följa strömmen. Så, här kommer fredagens outfit som sedan svajjades runt i på 7Sins på Storan. Jag och Tant Johanna, grymt anonymiserade.
Så, vad har vi på oss då? Tant Johannas outfit har jag ingen aning om. Kanske har vi tur och får en tantkommentar med mer info. Själv bär jag en klänning från... Kapp Ahl! Tro det eller ej! Vill man ha sjyssta paltor i retrostil är det helt klart dit man ska gå. H&M kan slänga sig i väggen. Dit kan man gå om man vill se ut som 70-talet och framåt, men inte tidigare än 60. Klänningen kostade sisådär 300 spänn och är strechig och helt grym, förutom den superhöga slitsen som Ellen turligt nog upptäckte innan vi skulle gå och snabbt och käckt knåpade ihop så inte Ozzys tantskinkor tittade fram. Jag bär även en gammal hårblomma från istiden och en ölburk från Systembolaget, 10 kronor och 50 öre kostade den. Både mitt och Johannas hår är pimpat av mig medelst Proffs hårspray, en locktång och ett vitaminrör. Resten får ni klura ut själva. På armen bär jag dessutom en tatuering, 3500 kronor hos dansken på Heidi Hay. Dyr accesoar, men ack så effektfull.
Ett nytt led i moderniseringen är också det nya temat "dagens outfit". Detta inte för att på något sätt öka på utseendefixeringen här i världen, den finns det nog av. Snarare för att visa att det fantamej finns olika sätt man kan vara vacker på, och att man inte måste följa strömmen. Så, här kommer fredagens outfit som sedan svajjades runt i på 7Sins på Storan. Jag och Tant Johanna, grymt anonymiserade.
Så, vad har vi på oss då? Tant Johannas outfit har jag ingen aning om. Kanske har vi tur och får en tantkommentar med mer info. Själv bär jag en klänning från... Kapp Ahl! Tro det eller ej! Vill man ha sjyssta paltor i retrostil är det helt klart dit man ska gå. H&M kan slänga sig i väggen. Dit kan man gå om man vill se ut som 70-talet och framåt, men inte tidigare än 60. Klänningen kostade sisådär 300 spänn och är strechig och helt grym, förutom den superhöga slitsen som Ellen turligt nog upptäckte innan vi skulle gå och snabbt och käckt knåpade ihop så inte Ozzys tantskinkor tittade fram. Jag bär även en gammal hårblomma från istiden och en ölburk från Systembolaget, 10 kronor och 50 öre kostade den. Både mitt och Johannas hår är pimpat av mig medelst Proffs hårspray, en locktång och ett vitaminrör. Resten får ni klura ut själva. På armen bär jag dessutom en tatuering, 3500 kronor hos dansken på Heidi Hay. Dyr accesoar, men ack så effektfull.
Det är inte bara att skärpa sig
Kollar på ett program där sjukligt feta människor berättar om sitt matmissbruk, och undrar hur folk inte kan förstå att övervikt är ett missbruk? Så ofta får man höra kommentaren "men det är ju bara att sluta äta", men när Lisa Sellers berättar om hur hon tänker när hon äter, hur skyldig hon känner sig efteråt, att hon precis innan hon somnar trycker i sig över tusen kcalorier, hon äter trots att hennes son mår dåligt av att se henne, hur kan man då inte se likheten med missbruk av droger, alkohol, träning eller sex? Lisa Sellers äter så mycket att hon går upp ett kilo om dagen, men kan inte sluta.
Dagens mediautbud dräller av program där man ska älska sig själv precis som man är och andra program där Anna Skipper i polisoutfit smiskar överviktiga och säger "skärpning", och de skärper sig och tappar vikt. Frågan är ju om de lyckas hålla vikten efter programmet är slut. Det tar lång tid att skaffa sig ett negativt beteendemönster, och det tar förmodligen lika lång tid att förändra det. Det är inte bara att "skärpa sig", möjligen om man bara dragit på sig några extrakilo, men drar man runt på säg 30 kg för mycket räcker det inte med åtta veckor på konstiga juicer och raska promenader. Man måste ändra hela sitt tänkesätt, sitt beteendemönster och lära sig undvika fallgroparna som gör att man trillar tillbaka.
Varför blir jag så berörd? Varför slukar jag alla program som handlar om övervikt, undervikt och liknande? Kanske för att jag ändå känner igen vissa tankemönster som Lisa Sellers beskriver, och majoriteten av mina vänner beskriver exakt samma mönster hos sig själva, normalviktiga som överviktiga. Vi har så otroligt lätt för att få tag på mat idag. Vi kan sunka i soffan hela dagen, och om vi orkar så finns 7 eleven runt hörnet fullt med kcalorier som skänker njutning och tillfredsställelse, en quickfix som kickar igång endorfinerna som man kanske egentligen skulle fått genom att först döda djuret man ska äta upp eller genom att leta upp maten man ska äta.
Människorna i programmet är som sagt sjukligt överviktiga. Men vi som bara släpar omkring på lite extrahull? Vad är vi? Smygtjocka? Festätare? Eller är gränsen mellan oss och Lisa Sellers fin som en tråd? När trillar man över från sugen/bakissvullande/fika varje dag till sjukligt överätande? Hur går det till? Jag är fascinerad. Och hoppas att jag själv aldrig trillar över gränsen.
Dagens mediautbud dräller av program där man ska älska sig själv precis som man är och andra program där Anna Skipper i polisoutfit smiskar överviktiga och säger "skärpning", och de skärper sig och tappar vikt. Frågan är ju om de lyckas hålla vikten efter programmet är slut. Det tar lång tid att skaffa sig ett negativt beteendemönster, och det tar förmodligen lika lång tid att förändra det. Det är inte bara att "skärpa sig", möjligen om man bara dragit på sig några extrakilo, men drar man runt på säg 30 kg för mycket räcker det inte med åtta veckor på konstiga juicer och raska promenader. Man måste ändra hela sitt tänkesätt, sitt beteendemönster och lära sig undvika fallgroparna som gör att man trillar tillbaka.
Varför blir jag så berörd? Varför slukar jag alla program som handlar om övervikt, undervikt och liknande? Kanske för att jag ändå känner igen vissa tankemönster som Lisa Sellers beskriver, och majoriteten av mina vänner beskriver exakt samma mönster hos sig själva, normalviktiga som överviktiga. Vi har så otroligt lätt för att få tag på mat idag. Vi kan sunka i soffan hela dagen, och om vi orkar så finns 7 eleven runt hörnet fullt med kcalorier som skänker njutning och tillfredsställelse, en quickfix som kickar igång endorfinerna som man kanske egentligen skulle fått genom att först döda djuret man ska äta upp eller genom att leta upp maten man ska äta.
Människorna i programmet är som sagt sjukligt överviktiga. Men vi som bara släpar omkring på lite extrahull? Vad är vi? Smygtjocka? Festätare? Eller är gränsen mellan oss och Lisa Sellers fin som en tråd? När trillar man över från sugen/bakissvullande/fika varje dag till sjukligt överätande? Hur går det till? Jag är fascinerad. Och hoppas att jag själv aldrig trillar över gränsen.
lördag, maj 09, 2009
Om hångel
Alltså hångel känns ju jäkligt fjortis. Förriga helgen var jag ute på ett prakt-fyllerace med Tant Johanna (hurra för att leka med Tant, oj så skoj vi har!) och blev på slutet av kvällen lite lätt upphånglad. Obs: lite lätt. Inget grovhångel här inte! Men ändå. Lite småhångel och Ozzy känner sig som en fjortis på direkten.
Säkra källor anger också att hångel skedde under gårkvällen, dock inte mellan Ozzy och karl, snarare mellan några i Ozzys vänkrets. En av deltagarna i detta event poängterar en stark fjortiskänsla.
Ozzy ställer sig då frågan: hur ska man kunna bli ihop med nån om man inte hånglar först? Hångel är nödvändigt! Men hur löser man det då om man inte vill släpa hem karl'n det första man gör? Prata och utväxla telefonnummer på fyllan vet vi genom vetenskapligt dokumenterade erfarenheter inte funkar. Prata och utväxla telefonnummer i nyktert tillstånd är inte heller en bra grogrund. Utan hångel finns det stor risk för att kärlek och vänskap blir en enda roddig gröt. Men hånglar man, då vet man ju att det vankas åtminstone lite hot feelings.
Kanske borde krogarna bygga små hångelbås där man kan smyga in så man slipper hångla offentligt?
Säkra källor anger också att hångel skedde under gårkvällen, dock inte mellan Ozzy och karl, snarare mellan några i Ozzys vänkrets. En av deltagarna i detta event poängterar en stark fjortiskänsla.
Ozzy ställer sig då frågan: hur ska man kunna bli ihop med nån om man inte hånglar först? Hångel är nödvändigt! Men hur löser man det då om man inte vill släpa hem karl'n det första man gör? Prata och utväxla telefonnummer på fyllan vet vi genom vetenskapligt dokumenterade erfarenheter inte funkar. Prata och utväxla telefonnummer i nyktert tillstånd är inte heller en bra grogrund. Utan hångel finns det stor risk för att kärlek och vänskap blir en enda roddig gröt. Men hånglar man, då vet man ju att det vankas åtminstone lite hot feelings.
Kanske borde krogarna bygga små hångelbås där man kan smyga in så man slipper hångla offentligt?
fredag, maj 08, 2009
Om man renoverar bloggen...
... ska man inte heller glömma att installera om räknaren. För då ser det ju ut som om det bara var 19 pers igår som läste och 0 idag. Men det var det ju inte! Tji!
Whaaaat?
Sen gårdagens bloggrenovering har jag haft... 19 läsare! 19!!!??? Vad hände? Mina läsare vågar vägra vit blogg? Hmm... kanske måste omvärdera den här renoveringen...
Jag får köra några knep.
A) Skriv något upprörande, var kaxig, ha en åsikt och var arg på folk i din omgivning. Smultrons inlägg häromdagen om genusproblematiken på hennes spelutvecklingsutbildning skapade läsar- och kommentarstorm.
B) Lägg in bilder på något okinky som kan vara kinky. 29 nov 2006 la jag in en bild på en kameltå aka cameltoe. Tråkigt nog för alla kinkyläsare så var det en riktig kameltå, inte en troswedgie. Men jag slog läsarrekord och hamnade på topp tre på bloggtoppens humorkategori.
C) Skriv om kändisar, stora evenemang och liknande. Eurovision song contest, då dräller det in läsare.
Sen finns det ju alternativa lösningar också. Skriv om sjukgymnastik och c-uppsats och du dalar ner i glömskans träsk. Men, what the heck, jag har för länge sedan gett upp drömmen om att bli en kändisbloggare. Då måste man blogga om ytligheter som dagens outfit. Å andra sidan har jag ju ofta ganska skojiga outfits, men ändå.
Jag får köra några knep.
A) Skriv något upprörande, var kaxig, ha en åsikt och var arg på folk i din omgivning. Smultrons inlägg häromdagen om genusproblematiken på hennes spelutvecklingsutbildning skapade läsar- och kommentarstorm.
B) Lägg in bilder på något okinky som kan vara kinky. 29 nov 2006 la jag in en bild på en kameltå aka cameltoe. Tråkigt nog för alla kinkyläsare så var det en riktig kameltå, inte en troswedgie. Men jag slog läsarrekord och hamnade på topp tre på bloggtoppens humorkategori.
C) Skriv om kändisar, stora evenemang och liknande. Eurovision song contest, då dräller det in läsare.
Sen finns det ju alternativa lösningar också. Skriv om sjukgymnastik och c-uppsats och du dalar ner i glömskans träsk. Men, what the heck, jag har för länge sedan gett upp drömmen om att bli en kändisbloggare. Då måste man blogga om ytligheter som dagens outfit. Å andra sidan har jag ju ofta ganska skojiga outfits, men ändå.
torsdag, maj 07, 2009
Nyförälskelse...
Jag blev lite nykär i bloggen efter renoveringen. Jag har konstaterat det förr, men vill återigen påpeka att man blir lycklig av pimpning. Mitt hem blev ju till exempel mycket lyckligare efter pimpningen. Jakob blev lycklig igår när vi började planera pimpningen av hans blivande hem. Tant Johanna blev lycklig av gårdagens hårpimpning som Ozzy utförde på henne. Och så vidare.
Jag menar inte att man alltid måste gå omkring och vara stylish eller ha ett stylish hem, jag menar bara att lite pimp kryddar tillvaron. Och skapar lycka. Å andra sidan kan det vara lika lyckoskapande att un-pimpa. Idag till exempel vågade jag vägra pimpning inför sjukgymnastbesöket. Håret hängde som öronen på en... ja vad heter de hundarna då? Mjukbrallor. Gummistövlar. Aaaahhh.
Sprang förbi Ellens butik på vägen hem och knäckte en thai, och hon frågade hur det går med hetslistan. Jotack hyfsat!
Deklarerat företaget - check
Färga håret - check
Doktorn - check
Lindyundervisning - check
Spelat impro i Skövde - check
Dansat - check
Bakat - check
Städat - check
Fyllt år - check
Ätit upp nästan alla kakor - check
Ätit tårta så det sprutar ur öronen - check
Avstyrde lite grejer, till exempel repa impro och jobba. Såna viktiga saker får jag göra i ett tråkigare, mindre stressat liv, till exempel nästa vecka. Men hmmm... då ska vi se... vad återstår på listan...? Ah. Fest fest fest fest fest. (Jag får betalt för ena festen dock och måste lyssna igenom sjukt mycket musik och bestämma mig lite för vad jag ska spela.)
Och just det ja... c-uppsatsen var det ja. Och så var hetsandningen uppe i halsen igen.
MEN, ändå, det är dags för en gammal favorit i repris! Dagens låt!
Dagens låt är Koop - Come to me, en riktig gladlåt. Men titta... vad är det de dansar i bakgrunden på videon? Men... men... det är ju lindy hop och Charleston! Och... och... det gör ju jag mä! Hurra!
Jag menar inte att man alltid måste gå omkring och vara stylish eller ha ett stylish hem, jag menar bara att lite pimp kryddar tillvaron. Och skapar lycka. Å andra sidan kan det vara lika lyckoskapande att un-pimpa. Idag till exempel vågade jag vägra pimpning inför sjukgymnastbesöket. Håret hängde som öronen på en... ja vad heter de hundarna då? Mjukbrallor. Gummistövlar. Aaaahhh.
Sprang förbi Ellens butik på vägen hem och knäckte en thai, och hon frågade hur det går med hetslistan. Jotack hyfsat!
Deklarerat företaget - check
Färga håret - check
Doktorn - check
Lindyundervisning - check
Spelat impro i Skövde - check
Dansat - check
Bakat - check
Städat - check
Fyllt år - check
Ätit upp nästan alla kakor - check
Ätit tårta så det sprutar ur öronen - check
Avstyrde lite grejer, till exempel repa impro och jobba. Såna viktiga saker får jag göra i ett tråkigare, mindre stressat liv, till exempel nästa vecka. Men hmmm... då ska vi se... vad återstår på listan...? Ah. Fest fest fest fest fest. (Jag får betalt för ena festen dock och måste lyssna igenom sjukt mycket musik och bestämma mig lite för vad jag ska spela.)
Och just det ja... c-uppsatsen var det ja. Och så var hetsandningen uppe i halsen igen.
MEN, ändå, det är dags för en gammal favorit i repris! Dagens låt!
Dagens låt är Koop - Come to me, en riktig gladlåt. Men titta... vad är det de dansar i bakgrunden på videon? Men... men... det är ju lindy hop och Charleston! Och... och... det gör ju jag mä! Hurra!
Vågar inte längre...
Jag och Rim hade en pakt. Våga vägra vit blogg. Nu sviker jag den. Vill inte ha bajsbrun blogg längre. Total renovering! Twitter! Ny bild! Hela köret! Yehaa.
Välkommen till verkligheten
Jag drömde att jag fick världens bästa jobb, baserat enbart på mina personliga egenskaper. Främst mitt sinne för detaljer. Och det var sjukt bra betalt, och dessutom fick jag en jättepåse hårprodukter och en cadillac som välkomstpresent. Och jag fick veta att mitt liv hittills varit ett riktigt helvete, men från och med nu skulle allt bli fantastiskt. Och jag var tok-uppskattad och tok-snygg och tok-lycklig.
Sen var klockan sju och Ozzys kropp bestämde sig för att lämna den fantastiska drömvärlden.
Inte för att det var tråkigt att vakna till det här livet. Det här livet är jätteskoj. Men drömlivet var helt fantastiskt. Utopia.
Bah. Jag vill Utopia mer! Men kroppen vibrerar av uppsats-hets och andan sitter i halsen. Jag är så sent ute, sen-rekord. Jag är kokt à la carte. Välkommen till verkligheten. Stressläs- och skriv till klockan ett sen måste du till sjukgymnasten och bibblan och ta på dig stövlarna for gods sake för det vräker.
Sen var klockan sju och Ozzys kropp bestämde sig för att lämna den fantastiska drömvärlden.
Inte för att det var tråkigt att vakna till det här livet. Det här livet är jätteskoj. Men drömlivet var helt fantastiskt. Utopia.
Bah. Jag vill Utopia mer! Men kroppen vibrerar av uppsats-hets och andan sitter i halsen. Jag är så sent ute, sen-rekord. Jag är kokt à la carte. Välkommen till verkligheten. Stressläs- och skriv till klockan ett sen måste du till sjukgymnasten och bibblan och ta på dig stövlarna for gods sake för det vräker.
onsdag, maj 06, 2009
dumma
Varför varför varför är det nån annan djefvul som skriver c-uppsats om typ samma ämne som jag och vill sno alla böcker??? Baaaahahahahajjjjs.
Måste snabbt som attan fixa tårtan och kakorna så jag kan sätta mig och bränna igenom Aina Loombas bok om kolonialism och postkolonialism så jag kan lämna tillbaks den imorrn. Stress stress.
Måste snabbt som attan fixa tårtan och kakorna så jag kan sätta mig och bränna igenom Aina Loombas bok om kolonialism och postkolonialism så jag kan lämna tillbaks den imorrn. Stress stress.
måndag, maj 04, 2009
Jag ska bara...
Ååå jag måste registrera mitt lilla företag! (registrerat som idéell förening, så det går fort. Men ändå.)
Och jag måste gå till doktorn halv tre!
Och jag måste undervisa i lindy hop halv sju!
Och sen måste jag dansa lite lite grand.
Och sen måste jag åka till Skövde och spela improteater!
Och sen måste jag åka hem därifrån och repa improteater!
Och sen måste jag färga håret!
Och sen måste jag städa hemmet!
Och sen måste jag fylla år!
Och sen måste jag jobba!
Och sen måste jag gå på 7 sins och kolla på Andreas band och The Go Getters!
Och sen måste jag dj'a på Klubb Estrad!
Och sen kan jag skriva c-uppsats?
Och jag måste gå till doktorn halv tre!
Och jag måste undervisa i lindy hop halv sju!
Och sen måste jag dansa lite lite grand.
Och sen måste jag åka till Skövde och spela improteater!
Och sen måste jag åka hem därifrån och repa improteater!
Och sen måste jag färga håret!
Och sen måste jag städa hemmet!
Och sen måste jag fylla år!
Och sen måste jag jobba!
Och sen måste jag gå på 7 sins och kolla på Andreas band och The Go Getters!
Och sen måste jag dj'a på Klubb Estrad!
Och sen kan jag skriva c-uppsats?
fredag, maj 01, 2009
VILSE!
Som ni kunde läsa i förra inlägget så händer många tokiga saker när man jobbar som Lisebergshare. Exempelvis kanske kaninen (som inte får... förlåt.. KAN prata) råkar nysa och då kanske ett barn säger till sin pappa "Pappa! Kaninen morrade!". Ja det har hänt. Det hände också i den gröna harens barndom att en anställd fick spexinfall och bytte ut alla hartänder mot Draculatänder. Det såg spexigt ut när de anställda kom och skulle börja sin har-dag.
Det hafver också hänt att Ozzy jobbar på TUR-mässan i grön pälsoutfit och går vilse. Ozzy är ute och vandrar med piraten, Paddanbåtarna-paddan och några andra harar, och vips så är piraten, paddan och de andra borta. Ozzyharen tänker att hon går ikapp dem. Det lyckas hon inte med. Ozzyharen blir varm i den pälsiga dräkten och burken på huvudet. Flämt flämt. Jättevarmt. Jättetrångt. Ozzy försöker fråga om vägen, men alla bara fnissar och tycker kaninen är så skojig som gör en massa obegripliga gester.
Till slut får kaninen panik, svetten sprutar, hon kan inte andas i sin burk, hon går fram till en personal i en monter, pekar på sig själv och skriver med stora bokstäver VILSE i luften. Personalen läser... "du.... vill se... vad vill du se?". Paniiiiiiik! Till slut får kaninen tag på ett papper och en penna och lyckas med sina enormt pälsbeklädda tassar skriva JAG VILSE VAR ÄR LISEBERGS MONTER? Personalen skrattar ihjäl sig, tårarna sprutar lika hårt som svetten på Ozzys kropp. Hon får dock ingen hjälp om var montern ligger eftersom personalen inte har en aning. Till slut skådar Ozzy i fjärran en trappa som leder upp till övervåningen, en hägring! Det är vid den trappan Lisebergsmontern är! Flämt! Flämt! Alla barn vill kramas! Alla tittar och fnissar och pekar på den panikslagna kaninen som banar sig väg genom den svettiga folkmassan! Till slut lyckas Ozzy ta sig fram till trappan och stappla uppför den. (Vet ni hur jobbigt det är att gå i trappor i 20 kg lurvig dräkt, enorma fötter och en stor burk på huvudet?)
Väl uppe lyckas Ozzy göra sin chef uppmärksam på att hon famlat runt i 50 minuter ensam. "Då får du vara här hos oss en stund då" säger chefen. Ozzykaninen skakar frenetiskt på huvudet och bokstaverar PANIK i luften. Då blir Ozzy lotsad till baksidan och FÅR ÄNTLIGEN TA AV SIG BURKJÄVELN PÅ HUVUDET!
Aaaaaahhhh.... luuuuuft.
Så kan det gå en helt vanlig dag på jobbet.
Det hafver också hänt att Ozzy jobbar på TUR-mässan i grön pälsoutfit och går vilse. Ozzy är ute och vandrar med piraten, Paddanbåtarna-paddan och några andra harar, och vips så är piraten, paddan och de andra borta. Ozzyharen tänker att hon går ikapp dem. Det lyckas hon inte med. Ozzyharen blir varm i den pälsiga dräkten och burken på huvudet. Flämt flämt. Jättevarmt. Jättetrångt. Ozzy försöker fråga om vägen, men alla bara fnissar och tycker kaninen är så skojig som gör en massa obegripliga gester.
Till slut får kaninen panik, svetten sprutar, hon kan inte andas i sin burk, hon går fram till en personal i en monter, pekar på sig själv och skriver med stora bokstäver VILSE i luften. Personalen läser... "du.... vill se... vad vill du se?". Paniiiiiiik! Till slut får kaninen tag på ett papper och en penna och lyckas med sina enormt pälsbeklädda tassar skriva JAG VILSE VAR ÄR LISEBERGS MONTER? Personalen skrattar ihjäl sig, tårarna sprutar lika hårt som svetten på Ozzys kropp. Hon får dock ingen hjälp om var montern ligger eftersom personalen inte har en aning. Till slut skådar Ozzy i fjärran en trappa som leder upp till övervåningen, en hägring! Det är vid den trappan Lisebergsmontern är! Flämt! Flämt! Alla barn vill kramas! Alla tittar och fnissar och pekar på den panikslagna kaninen som banar sig väg genom den svettiga folkmassan! Till slut lyckas Ozzy ta sig fram till trappan och stappla uppför den. (Vet ni hur jobbigt det är att gå i trappor i 20 kg lurvig dräkt, enorma fötter och en stor burk på huvudet?)
Väl uppe lyckas Ozzy göra sin chef uppmärksam på att hon famlat runt i 50 minuter ensam. "Då får du vara här hos oss en stund då" säger chefen. Ozzykaninen skakar frenetiskt på huvudet och bokstaverar PANIK i luften. Då blir Ozzy lotsad till baksidan och FÅR ÄNTLIGEN TA AV SIG BURKJÄVELN PÅ HUVUDET!
Aaaaaahhhh.... luuuuuft.
Så kan det gå en helt vanlig dag på jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
