Ni som inte läser den här bloggen så ofta (eller ja... vem gör det? jag skriver ju aldrig nuförti'n) kanske inte känner till att
JAG SAMLAR PÅ SAJKOOOOON
i mitt liv. Låt mig giva eder ett antal exempel:
Smuts-J: En snubbe som jag dejtade som verkade vara något för mig. Ända tills jag hälsade på hemma hos honom. We're talking svinstia modell värre. Under soffbordet tornade en driva av GAMLA MJÖLKPAKEEET och tomma ölburkar. Golvet var ungefär som att gå på en sandstrand. I köket fanns allt utom mat. Till exempel en gammal cykel sönderskruvad i tysen bitar. Eller förresten, det fanns mat. Antik sådan. I drivor. Man såg till exempel inte den vita färgen på spisen. Alls. Typ. Eller jo, om man hade grävt lite bakom diverse cykeldelar så kanske man hade hittat en liten vit sida. Han samlade dessutom på flingpaket, för han tänkte att han nån gång skulle göra en labyrint av dem i taket med plexiglas under, och så skulle han ha MÖSS SOM SKULLE BO I LABYRINTEN I TAKET PÅ HANS ÄCKLIGA HEEEEEM. (Han hade bott där i ett par år och förmodligen inte städat en enda gång.)
Jag har inget emot tama möss som husdjur. Om man inte har dem i en flingpaketslabyrint i taket i ett jätteäckligt hem. Well, detta var bara några av sajkogrejerna Smuts-J ägnade sig åt.
Sen har vi även historien med Smiskraggaren från föregående nyår. Mannen i ulvakläder som efter tolvslaget förvandlades från sofistikerad fracknisse till läderklädd smiskmaskin. Då gick Ozzy hem från festen. Ensam.
Men även i ickeflörtande sammanhang dyker sajkona upp i mitt liv. Eller kanske man ska säga sajkohändelserna? Som exempelvis återträffen med gamla klassen då en av de gamla kompisarna visar sig vara schizofren, börjar tala i tungor, slå ner folk i klassen och vilja sjunga sånger för oss i ylande tonart. Tragiskt och sorgligt. Och sajko. Bizarrt.
Senast idag fick jag mig en sajkosmäll igen. En polare som jag inte känner jättebra, och som jag kanske anar har nåt sajko som lurar runt hörnet som jag inte vill fråga om. (Ofullständig satsbyggnad, jag vet. förf.anm.) Han bodde på jobbet när vi lärde känna varandra. Säkert känsligt tänker Ozzy och frågar inte varför han bor på jobbet. Och inatt har jag fått mail på fejjan från honom. Han har tagit bort mig från sin friendlist, för att han inte vill att jag ska "hamna i trubbel".
Och nu sätter Ozzys analyspersonlighet igång. Vaddå hamna i trubbel? Säljer han knark? Har han ett vansinnigt svartsjukt ex som letar upp alla tjejer han har på fejjan och trubblar? Är han kriminell? Och framförallt: vad svarar man på det mailet? "Jaha. Så du är också sajko. Då förstår jag varför du vill vara kompis med mig, för jag samlar på såna." Ska jag över huvud taget bry mig om att svara? Ska jag bara glömma bort att denna människa finns? Vilket är svårt eftersom vi ses minst en gång i veckan. Ska jag säga att jag skiter i all din sajkohistoria, berätta inte? Men då kommer jag ju bara tro att han är djupt kriminell eller är gift med she-devil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Åh, då svarar jag på smset här istället, och säger Ett nytt inlägg från dig: ÄNTLIGEN!!!!!
jag har GRYMT gristråkigt på jobbet!
Det är klart du ska svara på fejjanmailet, skriv att du borde förstått att han var ett sajko och ha ett bra liv herrå. och sen lägger du benen på ryggen.
Jag är också en sajkomagnet, men det har vi ju pratat om förr.
och vaddå talar i tungor? På klassfesten? jeeezuz, berätta mer då!!!
Men hallå kom in på ämässän då så jag kan berätta!
det där om lugga könshåret var f ö JÄTTEROLIGT!!!!!!!
HAHAHAHA ingen kommentar
kåmmijenn, jag har ju en PLAN: jag skriver nått som andra kommer fråga om och då måste du blogga mer. jättesmart av mig ju!
Jag har saknat dina inlägg på min dagliga bloggrunda. Så nu blev jag glad. Så tack, även om du inte fortsätter...Men jag hoppas att du gör det. Och jag är nog inte ensam.
Ilbecka
Jag tycker att du ska svara på mailet för jag vill också veta vad det är för fel på honom ;)
Skicka en kommentar