måndag, april 06, 2009

Jag har lite svårt att njuta av livet just nu

Det här är helt omöjligt. Jag orkar inte ha det såhär. Så jag gav upp, ringde sjukhuset och sa operera mig för fan. Då måste man magnetröntgas, vilket jag gjorde i tisdags. Idag berättade min sjukgymnast för mig resultatet från röntgen.

Jag har inte diskbråck. Jag har två buktande diskar. Det går inte att operera. Det enda man möjligen kan göra är steloperation, vilket enligt henne är en för jävlig process och gör jätteont.

Så då börjar jag gråta igen, mitt framför sjukgymnasten som förvånat utbrister "blir du ledsen?". Ja det är klart som fan jag blir ledsen när du säger att det inte går att göra något åt min smärta. Jag har levt halva mitt liv och ska leva lika länge till fast med jätteont, så ont att jag inte kan sköta mitt dagliga värv.

Sjukgymnasten säger att hon tycker jag behöver verktyg för att hantera min smärta. Jag ska inte låta gråten ta överhanden i mitt liv och hon tycker jag ska börja gå i kognitiv beteendeterapi för att kunna hantera min smärta.

------------------

Jag har inte kunnat sova inatt trots att jag varit helt utsliten hela helgen och bara längtat efter sömn. Kunde inte sova pga migrän, stress över att jag inte ens har börjat med c-uppsatsen, smärta från ryggen som strålar ner i foten...

------------------

Cyklade hem från sjukgymnasten med gråten i halsen, börjar gråta vid några tillfällen på vägen hem, men cyklar på. Vill bara innanför dörren så jag kan släppa ut allt. Och undrar vad fan jag ska ta mig till. Om jag sjuktskriver mig från skolan kan jag inte jobba. Om jag fortsätter strunta i uppsatsen kommer jag gå under av stresskänslor. Och jag orkar inte skriva. Orkar inte läsa. Orkar ingenting. Jag är mentalt helt slut.

Och nu måste jag tvätta. Kan man inte få personlig assistent när man har buktande diskar? Mitt hem ser för jävligt ut, ren tvätt i drivor, smutsig tvätt i andra drivor, har inte dammsugit på några veckor för det gör för ont i ryggen och jag orkar inte, saker överallt...

-----------------

Fan. Idag var ju dagen jag skulle ta tag i allt igen. Låna böcker på bibblan, köpa present till syskonbarnet, städa och tvätta... Men istället blir jag lamslagen.


7 kommentarer:

Smultron sa...

Faaan va illa! Stackars dig och till råga på allt en sjukgymnast som verkar ha svårt att relatera. Sparka henne/honom!

Smultron
http://smultronsmultron.wordpress.com/

Anonym sa...

jag har oxå en buktande disk, som inte går att operera. Har inte på långa vägar så ont som du, men har fått mycket hjälp av Kungälvs Sjukgymnastik som är fantastika.

//Ira

vickan sa...

jag kan komma o dammsuga i din lägenhet!

Ozzy sa...

Smula, jag funderar starkt på det.

Ira: Buktande diskar is da shit. not.

Vickan: Du e snäll du :)

Anonym sa...

Hallå Ozzy!

Min svärmor blev stelopererad för ett och ett halvt år sedan på grund av nedslitna diskar. Hon hade gått sjukskriven med starka smärtor precis som du av och till länge, i hennes fall flera år. Att steloperera blev till slut enda möjligheten, dock med en viss procents chans att det skulle gå åt helvete. Strunt samma, konstaterade svärmor, bättre att prova än att gå med dessa smärtor resten av livet.
För hennes del gick det bra, tiden efter operationen var naturligtvis oerhört smärtsam och framförallt tråkig men efter regn kommer solsken och nu är hon på benen med nytt jobb och är gladare än någonsin.

Vad jag vill säga med detta är att du inte ska nöja dig med din sjukgymnasts bedömningar utan leta vidare efter hjälp. Svärmors läkare/kirurg hette Christopher Tveit tror jag och finns i Uddevalla/NÄL.

Hoppas att du får en fin påsk ute på ön och att ryggen mår bättre. Och tack för en underhållande blogg!

MVH/Annica (lilla korta från parallellklassen i svenska)

Anonym sa...

Ja, troligen sa det ar

Anonym sa...

Hej! jag fick samma diagnos för 4 år sedan. i dags läget är det betydligt bättre, det har slutat stråla, jag är lite öm efter jag kört tung marklyft på 200kg däremot(vet inte hur hälsosamt det är) men det känns som att det läkt ganska bra.