Om att göra slut

Om ni undrar varför jag aldrig bloggar nuförtiden så kan jag meddela att det finns två orsaker:

1) Jag har börjat med min c-uppsats.
2) Jag har börjat matblogga, och plötsligt handlar den inspiration jag får om mat på olika sätt. För äta bör man ju, annars dör man ju. Och det känns lite tjötigt att skriva jaha nu dansade jag igen och jaha nu var min sjukgymnast koko igen.

Fast det sistnämnda har å andra sidan upplevt en dramatisk förändring. Jag har nämligen gjort slut med sjukgymnasten. Fast jag var feg och skickade en kompis. Eller rättare sagt en receptionist. För i tisdags skulle jag få akupunktur, men fick förhinder och fick ringa och avboka tiden. Och då tänkte jag i mitt stilla sinne att jag kan ju inte bara avboka och vaporisera ut i tomma intet, så jag sa till lilla receptionisten att

"joo, förresten, jag var hos Dr Guru aka Bo Lohmander i fredags, och han sa att jag skulle träna enligt McKenziemetoden (obs, jag sa inte att han hoppade högt när han fick höra att jag inte redan gjorde det), och han remitterade mig till ett ställe där man använder sig av den, så jag ska börja gå dit nu och kommer inte tillbaka till B mer". Nervöst väntar Ozzy på att himlen ska falla ner, hål öppna sig i marken, armageddon bryta loss och så vidare. Men istället svarar receptionisten "ok, då meddelar jag B det".

Och så var den ångesten över.

Man ska skicka en kompis helt klart. Barn vet hur man gör slut. I alla fall hur man gör slut på ett för en själv smärtfritt sätt.

Sen kan man ju göra som en kille på Kaninum (ja, jag har jobbat som Lisebergskanin. Nä, det är inte riktiga kaniner, det är en människa som har klätt ut sig.) gjorde för att vara på den säkra sidan. Han var ihop med en kollega och jobbade med henne på ett pass. Hon var kanin, han var kaninens följeslagare - clownen. Precis när clownen blir avlöst för rast säger han till kaninen "du förresten, jag vill inte vara ihop med dig mer". Sen lämnar han kaninen ensam i kanindräkt ute i parken. Kaninen är en människa inpackad i lurvig kostym och en burk på huvudet formad som ett kaninhuvud. I burken finns ett människohuvud som blir ledset och förvirrat. Utanför burken sitter ett ständigt plastleende och glada ögon. Weird. Och sjukt komiskt såhär i efterhand.

Jag har för övrigt sjukt många såna roliga historier på lager. Nästa gång ska jag nog berätta om när jag var kanin och gick vilse på svenska mässan. Humorrrr! Såhär i efterhand. Då var det panik à la carte.

---

Det låter som om en tonåring skrivit det här inlägget

Igår var jag hos min lille guruläkare igen, Bo Lohmander på torggatans läkarmottagning. Åååh han har svar på allt! Hurra!

Pratar om sjukgymnasten och han säger "aha, då tränar du med McKenziemetoden antar jag". Ozzy svarar.... ööööhhh... va e de? varpå Doktor Bo säger men hallååå du ska inte lyfta skrot och joxa, vad är det för påhitt? Och då säger jag att ja det var min nästa fråga, kan du rekommendera nån bra för jag trivs inte riktigt där jag är nu... varpå han frågar var jag går varpå jag svarar Citypraktiken (så nu vet ni det) och han svarar nä du ska gå till den häringa tjejen istället. Där är de mycket mer fokuserade på unga människor med liknande problem som dig, inte en massa gamla trasiga kärringar och gubbar. Varpå jag fnissar. Fast det är inte bara gamla trasiga kärringar och gubbar där, men ändå.

Så, rajjdidajj på måndag ringer jag till min förhoppningsvis nya sjukgymnast och bokar tid, och på tisdag får jag min förhoppningsvis sista akupunkturbehandling av den ostrukturerade, röriga sjukgymnasten som verkar ha glömt att hon sa att vi skulle göra akupunktur varannan vecka från och med nu och frågade om jag ville ha akupunktur på tisdag. Ja tack sa jag. För nu har jag tinnitus igen. Det är dumt.

Och förresten så sa Doktor Bo att det kanske visst är diskbråck jag har, det är en definitionsfråga. Min sjukgymnast vet således inte vad hon pratar om. Surprise?

---

I was born a blogger

Jag har bloggat sen jag var 6 år gammal. Fast i dagboksform. Ibland tätt, ibland långa glapp. Läste igenom allihop idag och kan inte låta bli att citera Ozzy, 6 år gammal. Detta var dagens viktigaste händelser onsdag 7 maj 1978.

---------

"jag vaknade jag syde lite sen sate jag mig och lysna på minimotorbajk och varförsen kläde jag på mig. sen sate jag migoch lysnade på hela världe n behöverhaensång Annika kom hon som inte är sommargäst"

---------

16 maj 1978:
"Jag vaknade och kläde på mig sen åkte jag på kallas till Maria honfik tenisrak 2stycken 3 stycken bolar"

---------

Hallego!

---------

Söndag 27 juni 1982. (Ozzy är nu tio år gammal och har börjat med skrivstil.)
"Idag hade Stellan Styrelsemöte för 4H (ritat fyrklöver med ett H på varje blad). Det betyder huvud, hjärta, hand och hälsa. Jag är också med i 4H fast jag är inte med i styrelsen. Stellan är Ordförande i 4H. Jag byggde en koja idag."

Trenden med att berätta vad jag lyssnade på fortsätter in i 80-talet. Måndag 28 juni 1982 lyssnade jag på Baccara.

Måndag 17 november 1986 är Ozzy 14 år gammal.
"Nu ska jag nana, vi har sv prov på onsdag och Eng prov på fredag, men på Torsdag är det SKOLDANS! (Ska nog stöta på Peter.K 9A)"

----------

Vilken skatt, att ha hela sitt liv på pränt! Jag kan läsa om när jag flyttade hemifrån, kuggade körkortet andra gången (har inte skrivit om när jag lyckades ta det dock), följa kärlekslivets historia, stormen '83, Cia Berg och programmet Bagen, kriget mellan Kuwait och Irak... och allt personligt. Tankar, hur jag mådde, vad jag ville med livet i olika perioder...

Yeah. Skriv dagbok vänner. Eller blogga. It's da shit.

---

Sjukgymnasten part ..8?

Igår var det dags att bli akupunkterad igen. Gjorde inte så ont på alla ställen förutom tårna som vanligt och tummen som vanligt och en nål i nacken som var djefvulusisk! Ligger 25 min och tycker för ovanlighetens skull att första kvarten är riktigt behaglig. Sen börjar ju händer och fötter somna som vanligt och Ozzy får myror i kroppen.

Sjukgymnasten kommer och tar ut nålarna och frågar om jag vill ha nackvärme idag. Ja tack säger jag, eftersom jag haft migrän hela dan. Hon hämtar den goa varma stearinfyllda värmegrejen, virar in den i handduk och lägger runt nacken. Ozzy ligger liten stund. Ajje... vad varmt... ska det vara så varmt? Stoppar in handen emellan. Går rätt ok, men ändå... jättevarmt! Ligger en stund till, men till slut börjar Ozzy undra om nåt är tok, för hon känner sig aningen skållad i nacken. Sätter sig upp, tittar på mojjängen och inser... att den gått sönder. Och hon har stearin på hela halsen. Och... i håret i nacken sitter en stoooor klump stearin. Men hallå! Ska det vara såhär? Annan sjukgymnast kommer in och säger att du får tvätta ur det med varmt vatten. Ozzy stapplar med stor fnasig kaka vit stearin i nacken in på toaletten och kammar och kammar och kammar och kammar och kammar och får faktiskt ut allt efter mycken slit. Stoj och stim och hur kunde det här gå till.

Och Ozzy funderar över akupunkturnålen som låg på golvet bredvid papperskorgen där de slängde den trasiga stearinmojjen. Och undrar om denna sjukgymnast är ett test på hur mycket crap Ozzy kan ta innan hon tar mod till sig och säger hejdå och skaffar sig en annan.

Min sjukgymnast kan inte hjälpa att kudden går sönder helt klart. Men... varför låg det en akupunkturnål slängd på golvet? När jag får tid måste jag helt klart undersöka andra möjligheter till sjukgymnasteri. Det här känns inge bra.

---

Grammatiskt dilemma

Hej jag heter Ozzy och jag är svenskafröken. Jag har några frågor.

Heter det ett gymnasie eller ett gymnasium?
Heter det ett akvarie eller ett akvarium?
Heter det ett stadie eller ett stadium?

Vad är skillnaden?! Vad är regeln?! Hjälp!

---

Det blir potatismat framöver. Bara. Potatis. Kanske lök när det är fest.

Inför förra sommaren hade jag sparat ihop sisådär 15.000 kronor för att ha att leva på den första halvan av sommaren när man inte har några pengar när man är student. I år är det aningens knaprare. Hade en tusing sparad. Tills igår. Då köpte jag en 25-årspresent och fick en påminnelse på elräkningen. Och mina "vanliga" pengar räckte inte. Så jag fick tömma sparkontot. Så nu har jag... tio öre att leva på i sommar. Spännande!

Tacka Gud, här kommer skatteåterbäringen! När kommer den?

---

Det där var väl för faen inget lyckligt slut??!!

Kollar på Sex and the cityfilmen och tycker inte att det är ett lyckligt slut.

Sluta läsa nu om du inte vill veta hur filmen slutar.

Seriöst. Big blåser henne på bröllopet. Hon blir sjukt deprimerad. Och sen förlåter hon honom.

Jag måste vara knäpp.

Hur kan hon förlåta honom? Bah, hur kan någon förlåta någon? Hur kan det finnas kärlek i världen, folk är ju såna bajskorvar mot varandra hela tiden!

Hmm... jag tror att mitt singelliv är självvalt. Undermedvetet. Alltid lär man sig något nytt av tramsiga Hollywoodfilmer.

---

Bussen från öarna...

...är knôkfull. Bakom mig sitter en nervös fjortiskille och hamrar nervöst på sätet. Bakom honom sitter hela hans fotbollslag och lägger intelligenta kommentarer som "alla som är fotbollshuliganer har adhd och knarkar". Bakom dem sitter en liten flicka med sin mamma och en katt i bur. Katten jamar. Det är nog för varmt för katten, eftersom värmeaggregatet ballat ur så elementen spyr ut värme och skållar folk på benen. Vid varje hållplats kliver det på nya massor av folk som inte får plats utan får stå i gången.

På andra sidan gången sitter en sunkig farbror och trycker i sig snask. Ibland kommer små puffar av en skum doft som jag tror kommer från farbrorn. Själv lyckas jag på något sätt bevara laptopen i knät, även när det kommer en stackars tjej med åtta ton packning och kassar och vill hoppa in bredvid mig, vilket hon såklart får. Bara jag får sitta ytterst så jag kan sträcka på benen. Sen inser jag att hon fått sätta sig vid det skållande elementet. Sjysst Ozzy, vilken medmänniska...

Hur som helst så gömmer jag mig i de nya låtar jag införskaffat inför kvällens dj'ande och tycker ändå att det är ganska ok att åka överfull ö-buss. Jag får ju faktiskt sitta, även om det är skållande hett till och med i mittgången.

---

Povel is da shit

När man påskar loss på landet blire mycket vuxenprogram. Eller snarare pensionärsprogram. Just nu tittar vi till exempel på Rameldags.

Och jag inser att ja, jag är pensionär. Fy fan vad roligt! Jag äääälskar Povel Ramel! Så sjukt bra! Jag önskar mig Ramel-dvd's, Ramel-cd's, Ramel-tshirts, Ramelmuggar, Ramelallt när jag fyller ett år närmare tant om någon månad.

Såg en dokumentär om Povel Ramel för några år sedan. Han hade spelkväll med sina polare. Vilka spel spelade de? Typ fiska fisk och andra asfåniga barnspel, men sjukt seriösa! Så jävla roligt! Massa gamla gubbar som rökte cigarrer och spelade fåniga spel. Humor!

---

Det däringa med jazz...

Det känns som om varje människa nån gång hamnar där.

I jazzperioden.

Ta min far till exempel. Han ägnade sina unga dagar åt att rocka Västkusten runt med sitt lilla rockband (som sjöng fantastisk stämsång till rock 'n roll enligt... ööö... Kungälvsposten?) The Midgets. (Kungälvsposten frågar var namnet kommer ifrån, och slutsatsen är att ett band ska heta nåt med "the" innan.) Men så blev han vuxen, och jazzskivorna började vandra in i samlingen.

Detta var ju dock under en tid när jazzen fortfarande var ganska het på gränsen till mainstream. Tror jag. Jag är ingen expert på jazzens historia och ämnar inte bli det heller, hur mycket än vissa herrar försöker pådyvla mig diverse jazzkunskaper. *pik*

Hur som helst så känns det som om varje människa har sin jazzperiod. Själv har jag väl alltid haft en eller fem jazzskivor i samlingen, men det var inte förrän jag började dansa i den fantastiska föreningen (sekten) West coast jitterbuggs som jazzOzzyn hoppade fram ordentligt. Speciellt sen jag började dj'a i dito förening (sekt). Nu måste jag verkligen LYSSNA på musiken jag ska spela. Kan inte bara slö-sätta på samtidigt som jag städar, för då får jag inte känslan av hur den är att dansa till. Jag måste LYSSNA.

Det finns en enda sak jag kan göra samtidigt som jag lyssnar på jazz i dj-syfte. Lägga patiens. Just nu testar jag till exempel att blogga samtidigt som jag lyssnar, men inser att jag inte har en aning om hur de senaste två låtarna svänger trots att jag lyssnat på dem.

Så nu måste jag lägga lite patiens igen.

---

Jag får leva mitt liv liggande?

Ajjeeeee.

Fick gå hem från festen för jag kunde inte sitta längre. Sittfester går inte för Ozzy tydligen. Jävla buktande diskar jävla buktande diskar.

Bays.

Dagens skämt från festen: Be någon översätta till engelska så fort han/hon kan följande ord: köpa, se, stol, tio.

---

Jag föddes med asfalt i blodet

Direkt efter avslutad barnpassning tar jag bilen till öns Mecka, Göksäter aka Lilla Ullared. Letar billigt tyg och glödlampor till Retro Deluxe. På vägen passerar jag barndomens centrala punkt; tappen.

Tappen bestod när jag var liten endast av en liten skrubb där vindrutetorkare och k-sprit trängdes med godis och kondomer. Men ändå var detta en knytpunkt, för på min del av öa fanns inte så mycket. En kyrka, ett församlingshem, en lanthandel med gammaldags kassaapparat och snurrskiva för varor, en annan tapp som även sålde cyklar, en bilverkstad och Göksäter. Göksäter bestod då jag var liten av en lanthandel där nästan allt köptes över disk ("en påse socker tack") (hjälp, är jag antik??!!) och ett litet hus bredvid där man sålde tyg och fula basplagg.

Men tappen var ändå stället där det hände saker. Där stod vi och hängde efter kyrkans körövning på måndagar, alla tuggandes på varsitt bugg eller jenka. På tappen kunde man även så småningom hyra film, och nuförtiden har tappen växt till en preem-mack med rullande korvar (tror jag?), livsmedel och you name it. Och det spelar ingen roll när man kommer dit, det är alltid nån jävel man känner igen eller som känner igen en själv. På tappen är man aldrig anonym.

Men märkligt är att när jag passerar tappen så rusar det till lite i kroppen, och jag undrar varför, men inser snart att det är stadsbon i mig som vrålar, och som vrålat sen jag var barn. HURRA! FOLK! RÖRELSE! LIV!

Jag har nog alltid varit en stadsbo inser jag, även om jag i 12 års tid trampade runt i den lantliga lervällingen.

Passerar tappen och styr in på Göken. Och springer på Madde, en av mitt forna tjejgäng.

På Göken är man inte heller anonym. Nånsin.

---

Ozzy da barnvakt

Har åkt ut till öa för att påska loss fett. Påsken inleds med ett dygns barnvakteri. Eller ja, barn och barn, ett av "barnen" är ju faktiskt officiell tonåring nu. Tur att jag har ett ganska snällt krigsspel som han och hans yngre bror kan underhålla sig - och mig - med ett tag. Öööö... eller... hela kvällen?

Det yngsta barnet, aka Lilla Larsson, har dock helt andra krav på tillvaron. "Vem vill leeka kuddegömma me määäj?". Som den så ofta frånvarande faster jag är så tar jag tillfället i akt och hojtar "jag vill!". Och så leker vi kuddegömma. Alltså kurragömma. Kurragömman består först av att jag räknar till hundra (vilket jag också gör), sen letar jag efter henne. Hon har ju gömt sig jääättemycket... under ett bord. Leken utvecklas, och så småningom går den till så att jag säger "nu räknar jag till hundra" sen säger jag "eeet fnö fnö fnö fnö fnö fnö fnö fnö fnö säxtiii fnö fnö fnö fnö fnö fnö fnö hundraaaa nu kommer jag!" och går in i rummet bredvid där hon sitter hur synligt som helst. Och när hon letar hinner jag knappt ens springa in i nästa rum innan hon kommer och "letar upp" mig.

Ah, så roligt! ... I... kanske 40 minuter. Försöker förleda barnets uppmärksamhet på andra skojiga saker som krigsspel på datorn, små smurfer på golvet och annat. Men... "ska vi inte leeekmeeer kuddegömma nuvv?". "joooo.. men först ska vi äta..." och så äter vi. "ska vi leka kuddegömma nä vi ha ätit?". "ja, det ska vi." "nu har du ätit, nu ska vi leka." Måste dricka kaffe först. Förhala förhala. Men till slut är kaffet slut, och jag tänker att jag är en tråkig vuxen så nu är det dags att bjuda på sig själv en stund till. "Nu har jag ätit, nu kan vi leka igen!"

"... jaaa.... men först måste jag bara leka att dockorna har picnic."

Jaha... men jag tänkte ju leka kuddegömma...

Det tar tio minuter att leka picnic, sen är det kuddegömma för hela slanten, och hon gömmer sig sämre än sämst. Det roliga är ju att säga "HITTA DÄJ!!!"! Så det gör vi i en halvtimma till innan jag lyckas varva ner henne genom att titta i mormors gamla sykorg och läsa Babar.

Hmm... undrar hur många timmars kuddegömma det blir imorrn. Och undrar hur länge jag får sova innan det kommer in en liten halvmeterlång tjej i mitt jum och hojtar kuddejömma.

---

Ska man gaska upp sig med lite dans?

Nu har jag bölat ut ett gäng elände och försöker gaska upp mig igen efter förra inlägget. Håller inte med min sjukgymnast om att gråten inte ska få ta över mitt liv. Klart att det inte ska få ta över, men gråt måste ut annars blir man knäpp.

Det är jag ju å andra sidan ändå.

På tal om att gaska upp sig, vad är det för uttryck egentligen? Gaska upp sig? Finns det över huvud taget? Kollar SAOB. Jadå. Sprit, fest osv. Och gaska upp sig = muntra upp sig.

Ikväll är det dans, och eftersom jag har så jävla ont överallt överväger jag att skita i den ikväll. De flesta som bjuder upp mig nuförtiden är följare och tunga som kylskåp att flytta runt på. Det orkar inte Ozzys rygg. Så Ozzy nobbar och känner sig elak. Men hur fasen säger man till en vän eller en trevlig människa att man inte vill dansa med dem för att de är så tunga att flytta på att det skär i ryggen? Ganska hård kritik ju...

Dessutom är det inte riktigt lika kul längre. Eller just nu. Har ingen lust. Har ingen lust med nånting. Vill bara ligga med datorn i knät och titta på project runway. Men jag måste ju motionera. Så jag kanske ska gå i alla fall. Men det är inte bra när något roligt blir ett tvång eller något man bara gör för att. Å andra sidan så har jag ju ett flertal gånger gått dit helt nertryckt i skorna och gått därifrån några timmar senare lätt som en fjäder.

Bah. Måste väl göra mig i ordning dårå.

---

Jag har lite svårt att njuta av livet just nu

Det här är helt omöjligt. Jag orkar inte ha det såhär. Så jag gav upp, ringde sjukhuset och sa operera mig för fan. Då måste man magnetröntgas, vilket jag gjorde i tisdags. Idag berättade min sjukgymnast för mig resultatet från röntgen.

Jag har inte diskbråck. Jag har två buktande diskar. Det går inte att operera. Det enda man möjligen kan göra är steloperation, vilket enligt henne är en för jävlig process och gör jätteont.

Så då börjar jag gråta igen, mitt framför sjukgymnasten som förvånat utbrister "blir du ledsen?". Ja det är klart som fan jag blir ledsen när du säger att det inte går att göra något åt min smärta. Jag har levt halva mitt liv och ska leva lika länge till fast med jätteont, så ont att jag inte kan sköta mitt dagliga värv.

Sjukgymnasten säger att hon tycker jag behöver verktyg för att hantera min smärta. Jag ska inte låta gråten ta överhanden i mitt liv och hon tycker jag ska börja gå i kognitiv beteendeterapi för att kunna hantera min smärta.

------------------

Jag har inte kunnat sova inatt trots att jag varit helt utsliten hela helgen och bara längtat efter sömn. Kunde inte sova pga migrän, stress över att jag inte ens har börjat med c-uppsatsen, smärta från ryggen som strålar ner i foten...

------------------

Cyklade hem från sjukgymnasten med gråten i halsen, börjar gråta vid några tillfällen på vägen hem, men cyklar på. Vill bara innanför dörren så jag kan släppa ut allt. Och undrar vad fan jag ska ta mig till. Om jag sjuktskriver mig från skolan kan jag inte jobba. Om jag fortsätter strunta i uppsatsen kommer jag gå under av stresskänslor. Och jag orkar inte skriva. Orkar inte läsa. Orkar ingenting. Jag är mentalt helt slut.

Och nu måste jag tvätta. Kan man inte få personlig assistent när man har buktande diskar? Mitt hem ser för jävligt ut, ren tvätt i drivor, smutsig tvätt i andra drivor, har inte dammsugit på några veckor för det gör för ont i ryggen och jag orkar inte, saker överallt...

-----------------

Fan. Idag var ju dagen jag skulle ta tag i allt igen. Låna böcker på bibblan, köpa present till syskonbarnet, städa och tvätta... Men istället blir jag lamslagen.

---

Min tv är allergisk

Min tv förefaller ha blivit allergisk mot amerikanska dramakomediserier. Hur vet jag det? Jo, kära läsare, ALLA, och då menar jag ALLA, amerkanska dramakomediserier låter ungefär likadant. De har ett slags... hur ska man förklara... ploppande soundtrack, antar att det ska föreställa stråkar som spelas med plockteknik eller nåt sånt.

Har inte tänkt på detta förräns tv:n pajjade. ALLA låter likadant! Plopp plopp plopp. Desperate housewifes, Greys anatomy, Ugly Betty... Så fort något är tokroligt så ploppas det. Blir det allvarligt en stund så är det tyst, men så... säger en skådespelare något dräpande, och ploppandet börjar igen.

Vad är grejen? Varför ploppar man? Ploppandet måste vare en kod för "luta dig nu tillbaka och småle och tokerierna". För det är just det man gör märker jag. Så fort det börjar ploppas så tänker jag aaahhh... en småmysig serie som man inte behöver tänka eller bry sig så mycket om. Plopp plopp.

Tills tv:n blev allergisk. För nu låter alla plupp mer som... skär skär. Men det är bara pluppen som låter knas. Så de enda gångerna min tv knasar är när det är dramakomedi på tv.

Min tv verkar tycka saker om vad jag ska titta på...

---