Om att flytta

Jag har ett flytt-tics.

Varje gång jag ska flytta tänker jag "jag gör si och så, så kommer det gå på typ två timmar att flytta hela lägenheten". Och sen kommer dagen F, och då är flytten den JOBBIGASTE jag NÅGONSIN GJORT, och det tar hela dagen. Minst.

Ozzys topp 3 jobbiga flytter (listade efter årtal. Jobbigaste sist):

1)Flytta från rivningskontraktet på 130 kvm till en möblerad 56-kvadratare. Först fick vi tömma den lilla lägan på alla fula möbler och saker och köra ut till ett lager i Långedrag och lasta ur. Därefter lasta våra egna grejer och knö in i den lilla lägan. Hela denna flytt gjordes på två pers. DET VAR HELT SJUUUUKT JOBBIGT!!!

2) Flytta från den lilla 56-kvadrataren till en trea 400 m bort med hjälp av en dragvagn. Här fick vi i alla fall hjälp av diverse hjältar; Garnet (ja hon heter det), Ingo (han heter Ingemar) och Nicknam (heter det. och har ett hårdrocksskägg som misstogs för talibanskägg. Inte lätt att vara arabisk hårdrockare i Usama-tider.) och Björn (som numera bor i trean vi flyttade till). DET ÄR SJUUUUKT JOBBIGT ATT FLYTTA SINA SAKER PÅ EN VAGN NERFÖR EN MASSA SMÅ BACKAR SÅ SAKERNA TRILLAR AV VAGNEN OCH DET ÄR SJUUUUKT TUNGT ATT HÅLLA EMOT VAGNEN SÅ DEN INTE FAR ÅT PIPSVÄNGEN! Ibland, ytterst ytterst sällan, men ibland, är jag tacksam över att ha en pajjad rygg så jag bara kan bära de lätta sakerna.

3) Byta lägenhet med Björn. Återigen med hjälp av vagn. Fast eftersom vi bytte med varandra så kunde vi lite pö om pö lämpa av shit hos varandra. Det vill säga när man kan få hjälp. Det vill säga hjälten Tant Johanna kommer och hjälper Ozzy dra (denna gången mer praktiska bagage-) vagnar genom snöstormen. Jens var hjälte och bar soffan genom snöstormen med nån annan hjälte som jag glömt vem det var. Och när dagen b (bytardagen) infann sig så bar Björns snälla släktingar med sig mina resterande saker till hans läga. Fast... de orkade inte tänka när de lassade in grejerna i lägan, så när jag kom hit och klev in genom dörren så... kom jag inte in genom dörren. ALLA mina saker befann sig i en stor oformlig hög som fyllde HELA vardagsrummet. Och jag skojar inte när jag säger hela. Jag såg bara ett berg av lådor, stolsben, mattor, blommor... Och längst in stod... min säng. Då började jag faktiskt gråta. Jag var helt ensam framför ett berg av bråte, helt utsliten och ville bara sova. Men fick först gräva mig fram till sängen. För att sedan gräva fram sängkläderna. För att sedan gräva fram lakan.

Det var alltså inte så lätt och smidigt som jag trodde. Det är aldrig så lätt och smidigt som jag tror.

Planen den här gången är att köra lastbilen fram till fönstret och tjotta ut grejerna genom fönstret så man slipper kånka uppför trapporna (som är sjukt många, trånga och jobbiga). Smidigt! Det kommer gå sjukt fort, ett par timmar typ!

Fast... först ska jag renovera lägan jag ska flytta in i... ähum... Fast DET är ju bara ROLIGT! Eller?

---