I ena ringhörnan: bajs! I andra ringhörnan: jätteroliga saker!

Det finns två nackdelar med att hänga i C-parken som jag nu hängt i den senaste veckan.

a) det finns ingen toa särskilt nära.
b) för att få lov att ligga där måste jag opponera på en mycket usel uppsats. Inget opponerande - inget solande. Mutar mig själv med sol.

Nu kom jag på en nackdel till.

c) när man solar blir man kokt i huvet och korkad och fattar ännu mindre av vad den usle uppsatsförfattaren skrivit.

Det måste vara något slags förbannelse som vilar över mig. Jag får i princip alltid den sämsta uppsatsen i klassen att opponera på. Till exempel den pedagogiska uppsatsen som i princip enbart bestod av tabeller och där hela uppsatsen bara skrek "vi i uppsatsgruppen kan inte komma överens och bara bråkar hela tiden". Stackars dem. Den här gången är det c-uppsats i litteraturteori, och snubben som skrivit har en massa bra analys. Fast... han har analys överallt. Bara. Fast han kallar det för inledning, teori och diskussion. Han har dessutom trettio sidor teori. Fast det är inte teori, det är analys. Som ska utgå från ett begrepp av Bachtin. Fast det gör det bara ibland... Och 50% av uppsatsen är citat... Hjälp. Måste hitta nåt bra, måste hitta nåt bra... Synd när briljanta analyser drunknar i felaktig formalia, ofullständiga meningar och irrelevanta citat.

Tillbaks till solen. Just nu har jag tagit solpaus. Fick cykla hem för en liten kisspaus, och tänkte nu gå ut och lägga mig under valfritt studentområdesträd och läsa igenom (den sjukt långa och bajsiga) uppsatsen igen.

Fast just nu är jag alldeles för upptagen med att prata füsktüska med Ann på msn.

Dagens efterlysning: Någon som har följande skivor?

Alice Babs - Swingflickan
Swe-Danes - Scandinavian shuffle
Swing kids - soundtracket till filmen

Giv'em to me!

Nä nu måste jag gå ut och lägga mig igen. Och läsa den fantastiska uppsatsen... fast jag vill mycket hellre läsa "Att skriva" av Stephen King. Godammit vad han skriver bra den mannen! Ju längre jag kommit i min litteraturteoretiska utbildning, desto mer pretto har min litterära smak blivit. Men det finns fortfarande ingen som klår King. Att öppna en bok av honom är alltid som att kliva in i ett hem på något sätt. Man vaggas in i en trygg, rolig och spännande dåtid. Ok, allt är inte genomgåenden fantastiskt, men mycket. Och den här boken är en typ av självbiografi som handlar om hur han blev författare, varför, och hur han skriver. Typ. Och den är som en helt underbar skönlitterär upplevelse.

ÅÅååå..... jag vill MYCKET HELLRE LÄSA DEN NU! Vilket jag också gjort de senaste dagarna... vilket innebär att min opponering hittills är mycket usel. Bah. Varför kan man inte bara få göra de roliga sakerna i livet?

---