Klockan är nu 08:17, och jag har jobbat i 17 minuter. Sovmorgon idag. Öööö... vänta nu, är inte klockan 08:17? Vaddå sovmorgon? Jodå. Mycket mer sovmorgon än när man börjar 06:30 och alltså får gå upp 05:15. Bääää. På det här sommarjobbet finns det i princip bara två varianter:
1) Jobba kväll, kom hem sent och ha svårt att somna - därför dålig nattsömn.
2) Jobba dag, börja astidigt och därför inte få sova ut - därför dålig nattsömn.
Annars är det bra. Men shiiiiit vad trött jag är. Jäääääämt. bääää
I veckan trodde jag att mitt diskbråck försvunnit, för jag gick tre dagar utan knark och lyckades till och med få till mitt första alkoholintag sedan början av april. Ganska skoj, ganska kallt också. Och framförallt, inget knark hurraaa! Tills igår eftermiddag. Aj. Ajaj. Det går nog över. Ajajajaj. Och så vidare. Så nu är jag tillbaks i pillertrillarträsket igen. Känner mig som mina boende på jobbet. Morgon - piller. Middag - piller. Kväll - piller+piller+piller. Har lite svårt för allt pillrande, ändå måste jag.
Ganska korkat av mig att blogga såhär tidigt, eftersom hjärnan fortfarande är i sleep-mode. Men vad ska man annars göra när man sitter i en tyst lägenhet och väntar på att folk ska vakna?
söndag, juni 29, 2008
söndag, juni 22, 2008
utmaningar behövs när man har bloggtorka
Utmaning från Lena! Challenge accepted:
* Din senaste insikt/aha-upplevelse. - I år har folk gått kursen! Och shit vad snygg jag är!
* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster(som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v) - Ser Macaonfjärilar då och då, de är väldigt sällsynta och min morbror som älskar naturen och är en tvättäkta frilufsare har aldrig sett någon. Jag har redan sett en i år.
* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma. - Jag blev ensam mamma till tvillingar och klarade inte av att ta hand om dem.
Skickar vidare till Persilja, Charlie och vem som helst som vill. ÖversättarHelena kanske om du kikar in här nån gång nuförti'n.
* Din senaste insikt/aha-upplevelse. - I år har folk gått kursen! Och shit vad snygg jag är!
* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster(som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v) - Ser Macaonfjärilar då och då, de är väldigt sällsynta och min morbror som älskar naturen och är en tvättäkta frilufsare har aldrig sett någon. Jag har redan sett en i år.
* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma. - Jag blev ensam mamma till tvillingar och klarade inte av att ta hand om dem.
Skickar vidare till Persilja, Charlie och vem som helst som vill. ÖversättarHelena kanske om du kikar in här nån gång nuförti'n.
Det var så roligt jag måste skratta
Åker ut. Ut. Låååångt ut i bushen, till ett litet rött hus vid en liten sjö med en liten skog med ett litet vindskydd på en sluttning. Sitter vid det röda huset hela midsommarafton och SKRATTAR SÅ JAG GRÅÅÅÅTER! Hur fan kan man skratta så mycket på en kväll? Skrattade så jag blev hes. Det blåser så partytältet blåser iväg och vi fryser som afrikaner på nordpolen, men skrattar och skrattar och skrattar.
Så ska midsommar vara.
Lite varmare bara.
Så ska midsommar vara.
Lite varmare bara.
onsdag, juni 18, 2008
I väntan på färgan
Håret fullt av färgklet för att dölja mitt rasande åldrande, sitter och lyssnar till det sjungande kylskåpet medans jag väntar på att ålderdomen ska försvinna i huvet på mig.
Det stormar, och dagens stora nyhet är att sorkar haver ätit upp alla potatisar under en planta, och att Nisse varit här med makrill. Idag blir det således färskpotatis och makrill till lunch. Rädda fisken. Rädda potatisen. Lyxmåltid.
Jag får helt sjukt mycket skrividéer här ute. Men när ska jag hinna skriva ner dem? Om en timme skall jag åka till habassjobbet och imponera på smygtransvestiten med mitt nyfärgade hår i förhoppningen att få bli en av de utvalda som får tvätta hans. Det skulle verkligen vara my shit. Tvätta, fläta, fixa med hans hår. Hoppas. Om jag får välja mellan att byta blöja och tvätta bort kiss eller tvättaflätafixahår är valet lätt. Tyvärr. Önskar att jag var lite mindre äckelmagad. Men den här sommaren kanske botar mitt äckelmageri.
Diskbråckspainpoäng för dagen, på en skala 0-10 (där 0 symboliserar ingen smärta alls och 10 outhärdlig smärta, för att citera brevet från Nacka): 5 and moving uppåt på skalan. Bajs.
Det stormar, och dagens stora nyhet är att sorkar haver ätit upp alla potatisar under en planta, och att Nisse varit här med makrill. Idag blir det således färskpotatis och makrill till lunch. Rädda fisken. Rädda potatisen. Lyxmåltid.
Jag får helt sjukt mycket skrividéer här ute. Men när ska jag hinna skriva ner dem? Om en timme skall jag åka till habassjobbet och imponera på smygtransvestiten med mitt nyfärgade hår i förhoppningen att få bli en av de utvalda som får tvätta hans. Det skulle verkligen vara my shit. Tvätta, fläta, fixa med hans hår. Hoppas. Om jag får välja mellan att byta blöja och tvätta bort kiss eller tvättaflätafixahår är valet lätt. Tyvärr. Önskar att jag var lite mindre äckelmagad. Men den här sommaren kanske botar mitt äckelmageri.
Diskbråckspainpoäng för dagen, på en skala 0-10 (där 0 symboliserar ingen smärta alls och 10 outhärdlig smärta, för att citera brevet från Nacka): 5 and moving uppåt på skalan. Bajs.
tisdag, juni 17, 2008
En hab.ass dilemma
Började nytt sommarjobb idag och drabbades av instant skrivinspiration.
................
Att jobba med handikappade är så otroligt komplext och fyllt av svåra ställningstaganden och val. Dessa människor är vuxna personer, och tanken är att de själva ska få bestämma och styra över sina liv. Samtidigt behöver de hjälp och stöd för att kunna fungera i samhället. Får inte en människa hjälp med att sköta sin hygien exempelvis, så blir hon/han utstött ur samhället för att hon luktar illa. Och en handikappad människa kanske inte alltid förstår varför. Därför måste vi i personalen hjälpa och uppmuntra.
Men...
den här personen kanske vill vara smutsig?
Någon annan älskar sötsaker, och fick han/hon själv välja så skulle kosten enbart bestå av gelehallon och chips. Och dricka cola. Och personen skulle bli tjockare och tjockare, och slutligen troligen dö av fetma. Så vi i personalen försöker hjälpa personen att låta bli sötsaker, att låta bli att stoppa kundvagnen full av delicatobollar, chipspåsar och saftflaskor. Och vi försöker få dem att stoppa ner morötter, som de kanske inte ens gillar, i vagnen istället. För så gör man ju när man är en gottegris men måste gå ner i vikt. Äter grönsaker istället, fast man hellre vill snaska. Men den handikappade måste ju få unna sig något ibland också! Men när? Och hur? Och tar den en glass så vill den sen ha tuuusen!
Fast det här är väl egentligen enkla, vardagliga val. Men vad gör man när en handikappad man vill köpa lösbröst och klä sig i kvinnokläder? Klart att han borde få göra det, han är ju vuxen och ska få bestämma själv, vi i personalen är ju bara ett stöd! Givet! Låt honom köpa högklackat och gå omkring med tuttar om det får honom att må bra! Men... han är ju redan väldigt annorlunda och blir uttittad på byn. Om han skulle få gå klädd som kvinna skulle han bli byfånen på nolltid, och kanske råka illa ut. Få stryk. Bli retad. Och hur bra skulle han må då? Och är det inte då personalens fel att han åkt på stryk? För vi lät honom klä sig som kvinna?
Men ändå... ska han inte få välja det själv? Eller... förstår han inte bättre? Eller...?
................
Att jobba med handikappade är så otroligt komplext och fyllt av svåra ställningstaganden och val. Dessa människor är vuxna personer, och tanken är att de själva ska få bestämma och styra över sina liv. Samtidigt behöver de hjälp och stöd för att kunna fungera i samhället. Får inte en människa hjälp med att sköta sin hygien exempelvis, så blir hon/han utstött ur samhället för att hon luktar illa. Och en handikappad människa kanske inte alltid förstår varför. Därför måste vi i personalen hjälpa och uppmuntra.
Men...
den här personen kanske vill vara smutsig?
Någon annan älskar sötsaker, och fick han/hon själv välja så skulle kosten enbart bestå av gelehallon och chips. Och dricka cola. Och personen skulle bli tjockare och tjockare, och slutligen troligen dö av fetma. Så vi i personalen försöker hjälpa personen att låta bli sötsaker, att låta bli att stoppa kundvagnen full av delicatobollar, chipspåsar och saftflaskor. Och vi försöker få dem att stoppa ner morötter, som de kanske inte ens gillar, i vagnen istället. För så gör man ju när man är en gottegris men måste gå ner i vikt. Äter grönsaker istället, fast man hellre vill snaska. Men den handikappade måste ju få unna sig något ibland också! Men när? Och hur? Och tar den en glass så vill den sen ha tuuusen!
Fast det här är väl egentligen enkla, vardagliga val. Men vad gör man när en handikappad man vill köpa lösbröst och klä sig i kvinnokläder? Klart att han borde få göra det, han är ju vuxen och ska få bestämma själv, vi i personalen är ju bara ett stöd! Givet! Låt honom köpa högklackat och gå omkring med tuttar om det får honom att må bra! Men... han är ju redan väldigt annorlunda och blir uttittad på byn. Om han skulle få gå klädd som kvinna skulle han bli byfånen på nolltid, och kanske råka illa ut. Få stryk. Bli retad. Och hur bra skulle han må då? Och är det inte då personalens fel att han åkt på stryk? För vi lät honom klä sig som kvinna?
Men ändå... ska han inte få välja det själv? Eller... förstår han inte bättre? Eller...?
måndag, juni 16, 2008
jag ger utlopp för min frustration
Jag blir lite trött och modfälld nu av det där j-vla multimedialabskitprogrammet! Varför gör de ett textverktyg där man kan ändra typsnittet i storlek, färg och font, som sen inte kan visas när man kör programmet?!?!?!
Funderade över om jag har för mycket textinformation i mitt projekt. Kollade på mml:s förprogrammerade exempel, och där är det typ digitala böcker, hemsidor och animationer. Det kanske är något sådant jag borde ha satsat på egentligen. Så jag googlar för att hitta lite inspiration som inte är på dadda-nivå som den i mml är. Och hittar... ingenting i princip. Jo, engelsklärare och mattelärare som använder ikt. Men jag har svenska och engelska, och jag vill inte göra ett mmlprojekt om grammatik! (fast jag borde, men då måste jag ju rota fram mina gamla grammatikböcker, och var finns de?) Och jag har ju börjat nu på ett jättefint om teaterhistoria som jag är skitnöjd med till stora delar, men DET FUNKAR INTEEEEEE
bähähääääää gråt gråt frustration. Och magister Jan är strängt upptagen med nån sås eller så och ska försöka kolla på mitt projekt "under dagen" svarar han kl tio i två. Och här sitter jag, sista dagen före introduktion på sommarjobbet med tassar som kliar av skaparlust och en hjärna som gråter av frustration, och kommer ingenstans.
Hoho? Finns det några gymnasielärare i svenska som använder ikt i sin undervisning? Hurdå i så fall?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJAGÄRSÅFRUSTRERADOCHAAAAAAAAAAAAARG!!! Dessutom har mml världens sämsta hjälpfunktion. Man får inte svar på nånting om saker som strular. Bara om "programmets fantastiska möjligheter". Jag har inte upptäckt dem än.
Tror jag ska sätta mig och glo på Magister Jans hemsida igen och se om jag blir klokare.
Funderade över om jag har för mycket textinformation i mitt projekt. Kollade på mml:s förprogrammerade exempel, och där är det typ digitala böcker, hemsidor och animationer. Det kanske är något sådant jag borde ha satsat på egentligen. Så jag googlar för att hitta lite inspiration som inte är på dadda-nivå som den i mml är. Och hittar... ingenting i princip. Jo, engelsklärare och mattelärare som använder ikt. Men jag har svenska och engelska, och jag vill inte göra ett mmlprojekt om grammatik! (fast jag borde, men då måste jag ju rota fram mina gamla grammatikböcker, och var finns de?) Och jag har ju börjat nu på ett jättefint om teaterhistoria som jag är skitnöjd med till stora delar, men DET FUNKAR INTEEEEEE
bähähääääää gråt gråt frustration. Och magister Jan är strängt upptagen med nån sås eller så och ska försöka kolla på mitt projekt "under dagen" svarar han kl tio i två. Och här sitter jag, sista dagen före introduktion på sommarjobbet med tassar som kliar av skaparlust och en hjärna som gråter av frustration, och kommer ingenstans.
Hoho? Finns det några gymnasielärare i svenska som använder ikt i sin undervisning? Hurdå i så fall?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJAGÄRSÅFRUSTRERADOCHAAAAAAAAAAAAARG!!! Dessutom har mml världens sämsta hjälpfunktion. Man får inte svar på nånting om saker som strular. Bara om "programmets fantastiska möjligheter". Jag har inte upptäckt dem än.
Tror jag ska sätta mig och glo på Magister Jans hemsida igen och se om jag blir klokare.
Man blir tjock av diskbråck
Åkte in en sväng till stan i fredags för att säga hejdå till Jakopp som flyttar till Lin (Lid?) köping idag. Fest fest fest. Ozzy nykter på grund av kropp full med smärtstillare. Körde bil. Bilkörning is the ultimate pain. Höfter av plåt efter att ha kört bil en timme. Ajajajajjajajjj kommer hem till lägan, fått massa post, bland annat från...
Nacka sjukhus.
Om det blir operation så blir det i Nacka.
Andra sidan Sverige. Ball? Faaaaaaaaaaaan vad jobbiiiiiiiiiiiiiiigt!
Fråga 1) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte sitta längre perioder.
Fråga 2) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte bära tunga saker, dvs packning.
Fråga 3) Hur ska jag kunna åka hem från Nacka helt nyopererad med samma problem som fråga 1 och 2?
Fråga 4) Kommer jag få åka helikopter?
Jag vill inte åka helikopter. Jag har extreme höjdskräck. Jag vill inte opereras i Nacka, jag känner ingen där.
I kuvertet låg dessutom en massa massa papper med frågor som jag skulle besvara av typen "hur länge har du haft ont?" Ozzys svar: Sedan 1984?
Har du haft återkommande besvär i ländryggen? Ja.
Hur många gånger? Ööööö.... en miljard?
Man skulle också fylla i sin vikt. Som jag haver blundat för det senaste halvåret. Vilket gett resultatet sex kilo upp. WHAAAAAAAAAAAT?!?! Gud vad jag förstör min kropp. Tur att jag redan tagit tag i problemet. Det är alltid bra med omställningar när man ska försöka göra slag i saker av typen sluta med något, börja med något. Så jag slutade i och med att jag flyttade ut till sommarresidenset med att vardagssnaska, och började med att äta regelbundna måltider och träna tyngre och intensivare än jag gjort under våren. Spinning + bodypump. Nä jag kan inte vara med på allt i bodypumpen. Och ja jag fick faktiskt lite ont i ryggen av spinningen. Men det skiter jag i. Man går liksom inte ner i vikt av att ligga raklång i en soffa och ha ont.
Just det ja... det kanske inte är så konstigt att jag gått upp. Jag har ju idkat horisontalläge i snart ett halvår... Mennufårevaraslutmedet!
Nacka sjukhus.
Om det blir operation så blir det i Nacka.
Andra sidan Sverige. Ball? Faaaaaaaaaaaan vad jobbiiiiiiiiiiiiiiigt!
Fråga 1) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte sitta längre perioder.
Fråga 2) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte bära tunga saker, dvs packning.
Fråga 3) Hur ska jag kunna åka hem från Nacka helt nyopererad med samma problem som fråga 1 och 2?
Fråga 4) Kommer jag få åka helikopter?
Jag vill inte åka helikopter. Jag har extreme höjdskräck. Jag vill inte opereras i Nacka, jag känner ingen där.
I kuvertet låg dessutom en massa massa papper med frågor som jag skulle besvara av typen "hur länge har du haft ont?" Ozzys svar: Sedan 1984?
Har du haft återkommande besvär i ländryggen? Ja.
Hur många gånger? Ööööö.... en miljard?
Man skulle också fylla i sin vikt. Som jag haver blundat för det senaste halvåret. Vilket gett resultatet sex kilo upp. WHAAAAAAAAAAAT?!?! Gud vad jag förstör min kropp. Tur att jag redan tagit tag i problemet. Det är alltid bra med omställningar när man ska försöka göra slag i saker av typen sluta med något, börja med något. Så jag slutade i och med att jag flyttade ut till sommarresidenset med att vardagssnaska, och började med att äta regelbundna måltider och träna tyngre och intensivare än jag gjort under våren. Spinning + bodypump. Nä jag kan inte vara med på allt i bodypumpen. Och ja jag fick faktiskt lite ont i ryggen av spinningen. Men det skiter jag i. Man går liksom inte ner i vikt av att ligga raklång i en soffa och ha ont.
Just det ja... det kanske inte är så konstigt att jag gått upp. Jag har ju idkat horisontalläge i snart ett halvår... Mennufårevaraslutmedet!
Först ett nördigt Ikt-inlägg
Eftersom jag går en distanskurs i IKT för pedagoger måste jag ibland blogga om det, det är en av uppgifterna vi har. Så nu gör jag det. Och nu blir det totalt intressant för alla som sysslar med multimedialab och annat, och totalt ointressant för övrig läsekrets. Förmodligen.
Håller på och försöker färdigställa mitt MML-projekt och stör mig nåt så vaaaansinnigt på detta program! Har gjort ett jättefint projekt om teaterhistoria med jättefina typsnitt och färger och hej och hå. Men när man förhandsgranskar så ändras alla typsnitt till times new roman och blir helt jättekonstiga storlekar. Och Skärmen ska bli helt grön, men istället får man en grön fyrkant i mitten på vissa av sidorna. Ändrar och tar bort en textruta, och då funkar vissa typsnitt och vissa sidor. WHY?! Varför påverkas det av att jag klistrar in eller tar bort en textruta?
Jag ska vara ärlig. Jag gillar inte det programmet. Fel, jag gillar tanken med det och allt man kan göra i det, men jag gillar inte att det inte funkar. Min kära svägerska (som nu tänker lägga ner sin blogg, därav ingen länk idag kära svägerska) gjorde när hon gick samma kurs ett jättefint projekt med olika djur och läten och sånt, och när man körde det så funkade inte vissa ljud osv. Morr.
Men, ska jag vara helt ärlig igen så är det jäkligt kul att jobba i MML. När det funkar.
Håller på och försöker färdigställa mitt MML-projekt och stör mig nåt så vaaaansinnigt på detta program! Har gjort ett jättefint projekt om teaterhistoria med jättefina typsnitt och färger och hej och hå. Men när man förhandsgranskar så ändras alla typsnitt till times new roman och blir helt jättekonstiga storlekar. Och Skärmen ska bli helt grön, men istället får man en grön fyrkant i mitten på vissa av sidorna. Ändrar och tar bort en textruta, och då funkar vissa typsnitt och vissa sidor. WHY?! Varför påverkas det av att jag klistrar in eller tar bort en textruta?
Jag ska vara ärlig. Jag gillar inte det programmet. Fel, jag gillar tanken med det och allt man kan göra i det, men jag gillar inte att det inte funkar. Min kära svägerska (som nu tänker lägga ner sin blogg, därav ingen länk idag kära svägerska) gjorde när hon gick samma kurs ett jättefint projekt med olika djur och läten och sånt, och när man körde det så funkade inte vissa ljud osv. Morr.
Men, ska jag vara helt ärlig igen så är det jäkligt kul att jobba i MML. När det funkar.
tisdag, juni 10, 2008
Vacuum
Jag packar ihop mig för sommarlivet. Stora väskor, påsar med krukväxter. I väntan på färdtjänsten (mor + morsnubbe) tager jag tillfället i akt att använda 'citat' ord som andra använder dasspapper 'slut citat'.
Trodde jag. Men så kommer det ingenting.
Dasspappret är slut.
Trodde jag. Men så kommer det ingenting.
Dasspappret är slut.
söndag, juni 08, 2008
Startsträcka
Jag öppnar word och stänger det igen. Jag öppnar word och skriver fem rader om en flicka som sitter i en vit kall korridor och väntar utanför en dörr. Hon ska få veta något när hon går in genom dörren, men jag vet inte vad. Jag stänger utan att spara.
Jag tänker att jag ska skriva skräck, bara för att jag älskar Stephen King. Sen tänker jag att om jag skriver skräck kommer jag bara gå omkring och vara skraj dagarna i ända. Ligga omkring och vara skraj nätterna i ända.
Jag tänker att jag skriver något lättsamt så jag kan bli bestseller direkt. Sen tänker jag att jag kanske tar på mig för stora skor och stänger word.
Jag tänker att jag ju måste skriva lite noveller för att komma igång. Sen tänker jag att vad ska jag skriva noveller för, det finns väl ingen som publicerar noveller nuförtiden? Om man inte ger ut en samling av sina egna. Som Stephen King gör.
Jag öppnar bloggen för att komma igång med fingerbajsandet. Jag har länge censurerat just det ordet i den här bloggen, för det låter så illa. Fingrar som bajsar. Men det är just vad det är. Det är inte ordbajseri, det är fingerbajseri. Fingrarna går av sig själva, känns nästan som om de är losskopplade från hjärnan.
Jag tänker på min opponent som kommenterat vissa genialiska författardrag i min uppsats. "Här ska det vara ett "och"! Nej det ska det inte, trångsynta svensklärare to be, det är en konstnärligt genialisk mening. Och jag känner igen min språkstil. Jag kan skriva. Jag vet ju det. Jag fingerbajsar ju ut geniala klumpar text i den här bloggen med jämna mellanrum till exempel. Och jag har ett worddokument på 25 sidor med bara dikter dikter dikter. Och jag har kanske 40 färdiga skitbra dikter.
Men vem publicerar dikter nuförtiden?
Så jag återgår till bloggen samtidigt som den svarta katten återigen vandrar förbi utanför mitt fönster, stannar och jamar och vill in. Min kompis. Men inte min.
Och jag tänker på att Stephen King säger i sin bok "Att skriva bra böcker" säger att man inte får vara lat om man ska bli författare. Man måste skriva mycket, varje dag. Och läsa, mycket, varje dag. Och jag tänker att det gör jag ju inte. Men sen tänker jag att jag skriver helt galet mycket, fast kanske inte i den form jag borde göra. Jag borde skriva noveller.
Och så är jag tillbaka hos den lilla flickan i den vita korridoren.
Varför sitter en liten flicka alldeles ensam i en vit korridor egentligen? Det är inte en skolkorridor. Det är en institution av något slag. Sjukhus? Socialen?
Och så korrekturläser jag mitt blogginlägg och läser passusen om fingerbajs och inser att det är komik jag ska skriva. Det måste bli komik. För jag kan kul. Men vem publicerar kulböcker nuförtiden?
Jag tänker att jag ska skriva skräck, bara för att jag älskar Stephen King. Sen tänker jag att om jag skriver skräck kommer jag bara gå omkring och vara skraj dagarna i ända. Ligga omkring och vara skraj nätterna i ända.
Jag tänker att jag skriver något lättsamt så jag kan bli bestseller direkt. Sen tänker jag att jag kanske tar på mig för stora skor och stänger word.
Jag tänker att jag ju måste skriva lite noveller för att komma igång. Sen tänker jag att vad ska jag skriva noveller för, det finns väl ingen som publicerar noveller nuförtiden? Om man inte ger ut en samling av sina egna. Som Stephen King gör.
Jag öppnar bloggen för att komma igång med fingerbajsandet. Jag har länge censurerat just det ordet i den här bloggen, för det låter så illa. Fingrar som bajsar. Men det är just vad det är. Det är inte ordbajseri, det är fingerbajseri. Fingrarna går av sig själva, känns nästan som om de är losskopplade från hjärnan.
Jag tänker på min opponent som kommenterat vissa genialiska författardrag i min uppsats. "Här ska det vara ett "och"! Nej det ska det inte, trångsynta svensklärare to be, det är en konstnärligt genialisk mening. Och jag känner igen min språkstil. Jag kan skriva. Jag vet ju det. Jag fingerbajsar ju ut geniala klumpar text i den här bloggen med jämna mellanrum till exempel. Och jag har ett worddokument på 25 sidor med bara dikter dikter dikter. Och jag har kanske 40 färdiga skitbra dikter.
Men vem publicerar dikter nuförtiden?
Så jag återgår till bloggen samtidigt som den svarta katten återigen vandrar förbi utanför mitt fönster, stannar och jamar och vill in. Min kompis. Men inte min.
Och jag tänker på att Stephen King säger i sin bok "Att skriva bra böcker" säger att man inte får vara lat om man ska bli författare. Man måste skriva mycket, varje dag. Och läsa, mycket, varje dag. Och jag tänker att det gör jag ju inte. Men sen tänker jag att jag skriver helt galet mycket, fast kanske inte i den form jag borde göra. Jag borde skriva noveller.
Och så är jag tillbaka hos den lilla flickan i den vita korridoren.
Varför sitter en liten flicka alldeles ensam i en vit korridor egentligen? Det är inte en skolkorridor. Det är en institution av något slag. Sjukhus? Socialen?
Och så korrekturläser jag mitt blogginlägg och läser passusen om fingerbajs och inser att det är komik jag ska skriva. Det måste bli komik. För jag kan kul. Men vem publicerar kulböcker nuförtiden?
torsdag, juni 05, 2008
Bloggutmaning
Medans jag sitter och värper på det fantastiska blogginlägget om hjältar som jag har i huvet (fan vad det luktar avgaser här förresten!) antar jag utmaningen jag fick av Lena. Slå upp närmsta boken du har tillgänglig, slå upp sidan 123 och skriv ner mening sex, sju och åtta.
"Frågorna ger utrymme för intressanta diskussioner kring ämnet historia samtidigt som de intellektuella färdigheterna tränas, men svaren innehåller flera principiella problem att brottas med. Den springande punkten är hur kausalitetsproblemet ska behandlas. Vid konstruktionen av en kontrafaktisk hypotes måste ju tydliga orsakskedjor konstrueras, vilka alla inledningsvis ska utgå från det historiska och faktiska ramverket."
Oh yeah. Sånt ska jag hålla på med hela hösten. Oj vad jag ser fram emot det. Not.
Jag skickar vidare utmaningen till brollan, Ann och Rimchan. Jag fuskar och skickar vidare till en till. Varsågod Charlie!
"Frågorna ger utrymme för intressanta diskussioner kring ämnet historia samtidigt som de intellektuella färdigheterna tränas, men svaren innehåller flera principiella problem att brottas med. Den springande punkten är hur kausalitetsproblemet ska behandlas. Vid konstruktionen av en kontrafaktisk hypotes måste ju tydliga orsakskedjor konstrueras, vilka alla inledningsvis ska utgå från det historiska och faktiska ramverket."
Oh yeah. Sånt ska jag hålla på med hela hösten. Oj vad jag ser fram emot det. Not.
Jag skickar vidare utmaningen till brollan, Ann och Rimchan. Jag fuskar och skickar vidare till en till. Varsågod Charlie!
söndag, juni 01, 2008
I ena ringhörnan: bajs! I andra ringhörnan: jätteroliga saker!
Det finns två nackdelar med att hänga i C-parken som jag nu hängt i den senaste veckan.
a) det finns ingen toa särskilt nära.
b) för att få lov att ligga där måste jag opponera på en mycket usel uppsats. Inget opponerande - inget solande. Mutar mig själv med sol.
Nu kom jag på en nackdel till.
c) när man solar blir man kokt i huvet och korkad och fattar ännu mindre av vad den usle uppsatsförfattaren skrivit.
Det måste vara något slags förbannelse som vilar över mig. Jag får i princip alltid den sämsta uppsatsen i klassen att opponera på. Till exempel den pedagogiska uppsatsen som i princip enbart bestod av tabeller och där hela uppsatsen bara skrek "vi i uppsatsgruppen kan inte komma överens och bara bråkar hela tiden". Stackars dem. Den här gången är det c-uppsats i litteraturteori, och snubben som skrivit har en massa bra analys. Fast... han har analys överallt. Bara. Fast han kallar det för inledning, teori och diskussion. Han har dessutom trettio sidor teori. Fast det är inte teori, det är analys. Som ska utgå från ett begrepp av Bachtin. Fast det gör det bara ibland... Och 50% av uppsatsen är citat... Hjälp. Måste hitta nåt bra, måste hitta nåt bra... Synd när briljanta analyser drunknar i felaktig formalia, ofullständiga meningar och irrelevanta citat.
Tillbaks till solen. Just nu har jag tagit solpaus. Fick cykla hem för en liten kisspaus, och tänkte nu gå ut och lägga mig under valfritt studentområdesträd och läsa igenom (den sjukt långa och bajsiga) uppsatsen igen.
Fast just nu är jag alldeles för upptagen med att prata füsktüska med Ann på msn.
Dagens efterlysning: Någon som har följande skivor?
Alice Babs - Swingflickan
Swe-Danes - Scandinavian shuffle
Swing kids - soundtracket till filmen
Giv'em to me!
Nä nu måste jag gå ut och lägga mig igen. Och läsa den fantastiska uppsatsen... fast jag vill mycket hellre läsa "Att skriva" av Stephen King. Godammit vad han skriver bra den mannen! Ju längre jag kommit i min litteraturteoretiska utbildning, desto mer pretto har min litterära smak blivit. Men det finns fortfarande ingen som klår King. Att öppna en bok av honom är alltid som att kliva in i ett hem på något sätt. Man vaggas in i en trygg, rolig och spännande dåtid. Ok, allt är inte genomgåenden fantastiskt, men mycket. Och den här boken är en typ av självbiografi som handlar om hur han blev författare, varför, och hur han skriver. Typ. Och den är som en helt underbar skönlitterär upplevelse.
ÅÅååå..... jag vill MYCKET HELLRE LÄSA DEN NU! Vilket jag också gjort de senaste dagarna... vilket innebär att min opponering hittills är mycket usel. Bah. Varför kan man inte bara få göra de roliga sakerna i livet?
a) det finns ingen toa särskilt nära.
b) för att få lov att ligga där måste jag opponera på en mycket usel uppsats. Inget opponerande - inget solande. Mutar mig själv med sol.
Nu kom jag på en nackdel till.
c) när man solar blir man kokt i huvet och korkad och fattar ännu mindre av vad den usle uppsatsförfattaren skrivit.
Det måste vara något slags förbannelse som vilar över mig. Jag får i princip alltid den sämsta uppsatsen i klassen att opponera på. Till exempel den pedagogiska uppsatsen som i princip enbart bestod av tabeller och där hela uppsatsen bara skrek "vi i uppsatsgruppen kan inte komma överens och bara bråkar hela tiden". Stackars dem. Den här gången är det c-uppsats i litteraturteori, och snubben som skrivit har en massa bra analys. Fast... han har analys överallt. Bara. Fast han kallar det för inledning, teori och diskussion. Han har dessutom trettio sidor teori. Fast det är inte teori, det är analys. Som ska utgå från ett begrepp av Bachtin. Fast det gör det bara ibland... Och 50% av uppsatsen är citat... Hjälp. Måste hitta nåt bra, måste hitta nåt bra... Synd när briljanta analyser drunknar i felaktig formalia, ofullständiga meningar och irrelevanta citat.
Tillbaks till solen. Just nu har jag tagit solpaus. Fick cykla hem för en liten kisspaus, och tänkte nu gå ut och lägga mig under valfritt studentområdesträd och läsa igenom (den sjukt långa och bajsiga) uppsatsen igen.
Fast just nu är jag alldeles för upptagen med att prata füsktüska med Ann på msn.
Dagens efterlysning: Någon som har följande skivor?
Alice Babs - Swingflickan
Swe-Danes - Scandinavian shuffle
Swing kids - soundtracket till filmen
Giv'em to me!
Nä nu måste jag gå ut och lägga mig igen. Och läsa den fantastiska uppsatsen... fast jag vill mycket hellre läsa "Att skriva" av Stephen King. Godammit vad han skriver bra den mannen! Ju längre jag kommit i min litteraturteoretiska utbildning, desto mer pretto har min litterära smak blivit. Men det finns fortfarande ingen som klår King. Att öppna en bok av honom är alltid som att kliva in i ett hem på något sätt. Man vaggas in i en trygg, rolig och spännande dåtid. Ok, allt är inte genomgåenden fantastiskt, men mycket. Och den här boken är en typ av självbiografi som handlar om hur han blev författare, varför, och hur han skriver. Typ. Och den är som en helt underbar skönlitterär upplevelse.
ÅÅååå..... jag vill MYCKET HELLRE LÄSA DEN NU! Vilket jag också gjort de senaste dagarna... vilket innebär att min opponering hittills är mycket usel. Bah. Varför kan man inte bara få göra de roliga sakerna i livet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
