Håret fullt av färgklet för att dölja mitt rasande åldrande, sitter och lyssnar till det sjungande kylskåpet medans jag väntar på att ålderdomen ska försvinna i huvet på mig.
Det stormar, och dagens stora nyhet är att sorkar haver ätit upp alla potatisar under en planta, och att Nisse varit här med makrill. Idag blir det således färskpotatis och makrill till lunch. Rädda fisken. Rädda potatisen. Lyxmåltid.
Jag får helt sjukt mycket skrividéer här ute. Men när ska jag hinna skriva ner dem? Om en timme skall jag åka till habassjobbet och imponera på smygtransvestiten med mitt nyfärgade hår i förhoppningen att få bli en av de utvalda som får tvätta hans. Det skulle verkligen vara my shit. Tvätta, fläta, fixa med hans hår. Hoppas. Om jag får välja mellan att byta blöja och tvätta bort kiss eller tvättaflätafixahår är valet lätt. Tyvärr. Önskar att jag var lite mindre äckelmagad. Men den här sommaren kanske botar mitt äckelmageri.
Diskbråckspainpoäng för dagen, på en skala 0-10 (där 0 symboliserar ingen smärta alls och 10 outhärdlig smärta, för att citera brevet från Nacka): 5 and moving uppåt på skalan. Bajs.
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
onsdag, juni 18, 2008
tisdag, juni 17, 2008
En hab.ass dilemma
Började nytt sommarjobb idag och drabbades av instant skrivinspiration.
................
Att jobba med handikappade är så otroligt komplext och fyllt av svåra ställningstaganden och val. Dessa människor är vuxna personer, och tanken är att de själva ska få bestämma och styra över sina liv. Samtidigt behöver de hjälp och stöd för att kunna fungera i samhället. Får inte en människa hjälp med att sköta sin hygien exempelvis, så blir hon/han utstött ur samhället för att hon luktar illa. Och en handikappad människa kanske inte alltid förstår varför. Därför måste vi i personalen hjälpa och uppmuntra.
Men...
den här personen kanske vill vara smutsig?
Någon annan älskar sötsaker, och fick han/hon själv välja så skulle kosten enbart bestå av gelehallon och chips. Och dricka cola. Och personen skulle bli tjockare och tjockare, och slutligen troligen dö av fetma. Så vi i personalen försöker hjälpa personen att låta bli sötsaker, att låta bli att stoppa kundvagnen full av delicatobollar, chipspåsar och saftflaskor. Och vi försöker få dem att stoppa ner morötter, som de kanske inte ens gillar, i vagnen istället. För så gör man ju när man är en gottegris men måste gå ner i vikt. Äter grönsaker istället, fast man hellre vill snaska. Men den handikappade måste ju få unna sig något ibland också! Men när? Och hur? Och tar den en glass så vill den sen ha tuuusen!
Fast det här är väl egentligen enkla, vardagliga val. Men vad gör man när en handikappad man vill köpa lösbröst och klä sig i kvinnokläder? Klart att han borde få göra det, han är ju vuxen och ska få bestämma själv, vi i personalen är ju bara ett stöd! Givet! Låt honom köpa högklackat och gå omkring med tuttar om det får honom att må bra! Men... han är ju redan väldigt annorlunda och blir uttittad på byn. Om han skulle få gå klädd som kvinna skulle han bli byfånen på nolltid, och kanske råka illa ut. Få stryk. Bli retad. Och hur bra skulle han må då? Och är det inte då personalens fel att han åkt på stryk? För vi lät honom klä sig som kvinna?
Men ändå... ska han inte få välja det själv? Eller... förstår han inte bättre? Eller...?
................
Att jobba med handikappade är så otroligt komplext och fyllt av svåra ställningstaganden och val. Dessa människor är vuxna personer, och tanken är att de själva ska få bestämma och styra över sina liv. Samtidigt behöver de hjälp och stöd för att kunna fungera i samhället. Får inte en människa hjälp med att sköta sin hygien exempelvis, så blir hon/han utstött ur samhället för att hon luktar illa. Och en handikappad människa kanske inte alltid förstår varför. Därför måste vi i personalen hjälpa och uppmuntra.
Men...
den här personen kanske vill vara smutsig?
Någon annan älskar sötsaker, och fick han/hon själv välja så skulle kosten enbart bestå av gelehallon och chips. Och dricka cola. Och personen skulle bli tjockare och tjockare, och slutligen troligen dö av fetma. Så vi i personalen försöker hjälpa personen att låta bli sötsaker, att låta bli att stoppa kundvagnen full av delicatobollar, chipspåsar och saftflaskor. Och vi försöker få dem att stoppa ner morötter, som de kanske inte ens gillar, i vagnen istället. För så gör man ju när man är en gottegris men måste gå ner i vikt. Äter grönsaker istället, fast man hellre vill snaska. Men den handikappade måste ju få unna sig något ibland också! Men när? Och hur? Och tar den en glass så vill den sen ha tuuusen!
Fast det här är väl egentligen enkla, vardagliga val. Men vad gör man när en handikappad man vill köpa lösbröst och klä sig i kvinnokläder? Klart att han borde få göra det, han är ju vuxen och ska få bestämma själv, vi i personalen är ju bara ett stöd! Givet! Låt honom köpa högklackat och gå omkring med tuttar om det får honom att må bra! Men... han är ju redan väldigt annorlunda och blir uttittad på byn. Om han skulle få gå klädd som kvinna skulle han bli byfånen på nolltid, och kanske råka illa ut. Få stryk. Bli retad. Och hur bra skulle han må då? Och är det inte då personalens fel att han åkt på stryk? För vi lät honom klä sig som kvinna?
Men ändå... ska han inte få välja det själv? Eller... förstår han inte bättre? Eller...?
onsdag, augusti 15, 2007
Väck med allt dål innan jag blir tok!
Det är lite tyst på Ozzyfronten just nu. För mitt jobb är för jävligt just nu. Och jag har tystnadsplikt, jävla skit, för jag vill bara ösa ur mig agg över hur vissa boende behandlar personalen. Och ösa hurra över andra boende iofs. Fast det dåliga har ofta en förmåga att vinna över det bra. Just nu är det fett fokus på dål.
Det blir ofta så. Dålet vinner över braet. Om någon gett dig en komplimang en dag och någon sagt något elakt, vilken kommentar minns du?
Åh vad det stör mig! Vill inte ta med mig jobbtankar hem, för jag får inte betalt för att sitta och grubbla över hur det ska gå att jobba nästa dag eller hur jag ska få den jävliga boenden att tagga ner och bete sig som folk. Vill inte ligga vaken på natten och grubbla över ett jobb som jag egentligen skiter i. Jag är ju bara semestervikarie, jag har tre dagar kvar på just det här stället och ingen blir gladare av att jag sitter hemma och mår dåligt när jag är ledig.
Försökte spela bort tankarna, döda lite monster. Gick ganska bra. Tills en kollega ringde och berättade hur läget var nu. Ännu värre. Tjoahadelittanlej.
Tre dagar kvar. Men just nu känns det som om det kommer bli de jävligaste på hela sommaren.
Det blir ofta så. Dålet vinner över braet. Om någon gett dig en komplimang en dag och någon sagt något elakt, vilken kommentar minns du?
Åh vad det stör mig! Vill inte ta med mig jobbtankar hem, för jag får inte betalt för att sitta och grubbla över hur det ska gå att jobba nästa dag eller hur jag ska få den jävliga boenden att tagga ner och bete sig som folk. Vill inte ligga vaken på natten och grubbla över ett jobb som jag egentligen skiter i. Jag är ju bara semestervikarie, jag har tre dagar kvar på just det här stället och ingen blir gladare av att jag sitter hemma och mår dåligt när jag är ledig.
Försökte spela bort tankarna, döda lite monster. Gick ganska bra. Tills en kollega ringde och berättade hur läget var nu. Ännu värre. Tjoahadelittanlej.
Tre dagar kvar. Men just nu känns det som om det kommer bli de jävligaste på hela sommaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
