Tog en thaimat med min älskade låtsassyster (bästisar sen jag var tolv år. Ja man får vara bästis även efter 30 sådeså.) igår och kom in på ämnet jobba heltid.
"Jag tycker verkligen inte om den här världen vi lever i nu" säger syster.
Nä, vem fan gör det, egentligen? Jo, mitt liv är fantastiskt. Så länge jag slipper jobba heltid. Jag har i många och långa perioder jobbat heltid, mitt vuxna liv började med fyra års heltids jobba jobba joobba och det klassiska svenne festa på helgen, gå på friskis och svettis och ha en hobby (teater). Funkade bra! Men jag var 18 år, var nöjd med att ha flyttat hemifrån och ha ett jobb och en hobby.
Nu har jag pluggat i fem år och ofta kofta funderat över hur fasen mina kompisar med familj HINNER MED??? Hur hinner min kära bror med att ha tre barn, ett eget företag och understundom gå och träna? (Det gör han inte. Någon gång emellanåt hinner han klämma in ett spinningpass eller träna lite samtidigt som han tränar fotbollskillar.) Under fem års tid har jag pluggat, tränat och haft en hobby och knappt hunnit med. Hur hinner folk med 2-3-4-5-6 personer till?? Och varför har vi skapat ett samhälle som är uppbyggt så att man som småbarnsföräldrar måste välja mellan inga pengar, ingen träning, inget kärleksliv eller ingen quality time med sina barn? Och varför har vi skapat ett samhälle där någon annan uppfostrar systers dotter 8-4 varje dag. Syster får uppfostra lite på kvällar och helger. Sjukt.
Och sen kollar jag på Big medicine där amerikan efter amerikan opererar magen för att kunna leva hälsosamt, för de kan inte hålla sig undan all mat som finns. Överallt. En efter en. Cutta magsäck cutta magsäck cutta magsäck. En efter en opererar bort 11 kg sladdrigt skinn och ser nästan normala ut.
Och så tänker jag på att det viktigaste idag för många är att ha ett jobb man trivs med. Man ska jobba sig lycklig. Vad hände med leva sig lycklig? Ta dagen som den kommer, fokusera på relationer med andra människor som de gör i överlevande stammar i afrika, asien osv?
Vad tänkte vi när vi skapade det här? Hallå?! Tänk om!
Nu åker vi till nån stam i Västindien och börjar leva som dem istället.
Ska bara kolla färdigt på tv först.
(What??!! Tv? Vad fan är det för jävla uppfinning då?!)
Måste förresten tillägga att jag trots den häringa konstiga världen anser mig jäkligt lycklig. Men... det är ju för att jag har ett bra jobb, ett trevligt hem, en trevlig hobby. Och just det, fina vänner och familj. Fast dem träffar jag ju sällan. Typ över en thaimatsnabbis eller tårtbit några gånger om året. Gu va knäppt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar