Så, nu har jag lämnat nedanstående tramskarriär bakom mig. Jag har även lämnat studentlivet bakom mig. Det innebär alltså att jag nu kan betrakta mig själv som...
vuxen?
Jag har faktiskt känt mig ganska vuxen de senaste två dagarna. De senaste två dagarna har ju nämligen min nya, vuxna karriär inletts. Jag säljer improvisationsteater och kurser. Sitter hemma, knattrar på datorn och pratar i telefon. Så småningom kommer jag åka på möten, närvara vid evenemang och så vidare. Men just nu har jag hemmakontor och är i princip min egen chef. Världens strängaste chef! Sätter väckarklockan, går upp och jobbar hela dagen. Glömmer att ta rast. Dumt.
Sen när jag jobbat mina åtta timmar tar jag en dusch, äter middag och åker till min hobbyverksamhet, dansen. Sen kommer jag hem sent, duschar och somnar. Fifan vad vuxet. Idag gick jag dessutom till dansen i vuxna kläder. Svart kjol, svart tröja, högklackat, knut i nacken. (Typ. Rufstufs snörpa ihop håret med en snodd, men ändå. Värsta vuxna looken!)
Jag undrar om jag verkligen är skapt för working 9-5. Eller 9-6 om man ska dra bort en timmes lunch. Ska man det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Ja, det är tänkt att man ska äta nånstans mitt på dagen också. Annars orkar man inte hålla på i det tempot som en sträng chef kräver.
Skicka en kommentar