Vihardebravihärbakibilen

Ojojojojojoj.

Även en helt vanlig inte särskilt dramatisk ölkväll kan riva upp grejer i tell ya.

Kvällens evenemang: Stage door som förr i tiden. Alltså, gamla harar och spöken från Liseberg samlas och dricker för många öl ihop. Känns inte så dramatiskt. Och är inte så dramatiskt heller.

Men på vägen hem så rusar tankarna krejsi. Det var ändå tio år sen jag började där. Och det är ungefär folken från då som är där ikväll. Saker man gjorde. Saker man sa. Ozzy på den tiden var en riktig tvättäkta bekräftelsesucker. Fy fan. Hade liksom glömt bort den Ozzy'n. Och ejenklien, det är väl inget att ånka på att man var sån då. Människan förändras ju. Jag upplever mig själv inte alls sån längre. Men ändå.

Och saker man sa, saker man gjorde, för att man inte hade koll på livet. Jag tänkte att jag var nog ganska vuxen och gammal under den tiden. Och idag räknade vi ut att jag var 26 när jag började där. Och att min dåtida chef var 25, och gjorde ungefär samma mängd jobb som fyra pers gör nuförtiden. Men då var allt nytt, nya rutiner, och ingen fattade nåt om hur nåt skulle göras, för allt var nytt och helt krejsi. Och jag? Jag minns att jag gav henne negativ kritik, för det var så mycket som kunde göras bättre. KONSTIGT!!! Människan gick under av jobb, arbetade nio på morgonen till två på natten. Men allt var nytt, och ingen berättade för oss hur skitigt våra chefer hade det.

Och allt var helt galet och nytt. Och kopiösa mängder alkohol processades genom Ozzykroppen, det var liksom det man kunde göra med sitt liv när man slutade nånstans mellan åtta och tolv på kvällen. Alkohol, bio eller tv. Och Ozzy mådde inte alltid så bra. Ofta gjorde hon det, men lika ofta riktigt bajsig själ.

Shit man. Jag var en så totalt annan människa då. Och det här låter förmodligen helt platt och patetiskt och whatever, men fuck de'.

Jag är så sjukt mycket gladare och lyckligare nu, även om jag ibland låter cynisk. Det är bara ord. Men i själen är jag så jävla glad nuförti'n. Har faktiskt tänkt på det ofta senaste åren. Fan vad jag är glad. Fan vad jag mår bra. Jag har så gott om tid. Jag klarar mig ekonomiskt. Jag har roliga grejer för mig. Men framförallt, jag är så jävla nöjd. Med mig. Jag är helt grym. Och så kände jag inte förr. Verkligen inte.

Och tänk, att jag får vara med mig för resten av min liv. Måckla mig.

---