Här sitter jag igen och vill fortfarande inte. Idag har jag tillbringat totalt... fyra timmar med att inte plugga tror jag. Resten av min vakna tid har jag läståläståläståläst å jag fattar inteeeeeee hur man ska hinna dettaaaaaaaa! Hur mycket har vi att läsa tills på måndag egentligen? Typ tretusen sidor totalt tror jag. Plus att vi ska göra instuderingsuppgifter och gruppdiskussioner bääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää
Det segaste är att när man pluggat såhär sjukt mycket så tänker man att man måste göra nåt annat en stund för att inte bli galen, och för att man faktiskt är värd att göra nåt lite mer stimulerande. Men så fort man gör nåt annat så får man ångest för att man inte pluggar. Eller jag ska inte säga man, jag ska säga jag.
Förresten Moa, Mme Bovary är fan inte bra har jag upptäckt nu. Eller tar den sig igen? Är typ på sidan 90 nånstans tror jag. Baaaaaaaaah nästan 300 sidor kvaaaaaaaar! Iofs så känner jag mig rätt mycket som henne nu. Bovary alltså. Går och tycker att allt är så tråååååkigt och drömmer mig bort till roligare ställen.
Det har verkligen gått långt när man tycker att det är ett ROLIGT avbrott att få diska eller städa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
"Hon ville helst ha en son. Han skulle vara kraftig och mörklagd och hon skulle kalla honom Georges. Tanken på att ge livet åt en manlig varelse var liksom en revansch för alla hennes svikna förväntningar och ett hopp för framtiden. [...] Hennes förlossning inträffade vid sextiden en söndagsmorgon, just som solen gick upp. 'Det är en flicka!' förkunnade Charles."
ur Madame Bovary s 91
Säger inte detta allt!
Alltså, det känns som om det vilar en föbannelse över alla böcker vi läser nu, utom Brott och straff. ALLA handlar om nån stackars högfärdig tönt som bara vill vara rik och fjamsa runt. My god.
Skicka en kommentar