Idag skall Mitt fantastiska liv servera mig en ny erfarenhet, nämligen att få debattera ilsket och underhållande i radio. Hurra! Jag älskar radio! Och jag vill bli radiopratare när jag blir stor! (Ja, jag är 37 men man måste väl inte vara stor för det?)
Jag älskar att ta mig an nya karriärer. Varje gång jag inleder en ny karriär ser jag framför mig hur otroligt framgångsrik jag blir och hur väl jag kan mitt område/ämne. När jag började folkhögskola i teater såg jag framför mig hur jag kom in på scenskolan (det var för övrigt ingen tvekan om att jag skulle komma in, det var bara en fråga om när. Och sen kom jag inte in. Tjipp!). När jag var klar på teaterskolan och insåg att jag kanske inte skulle komma in på scenskolan såg jag framför mig hur jag fick fetaste jobbet som teaterpedagog (och så småningom började undervisa på scenskolan). Sen när jag inte fick jobb som det heller så startade jag frigrupp och såg framför mig Göteborgs bästa frigrupp som fick sjukt mycket bidrag. Som vi inte fick. (Fast nu går det ganska bra och jag får i alla fall en hel del projektuppdrag där.) Startade clowngrupp och såg framför mig hur jag jobbade med Teater Halland och så småningom (såklart) började undervisa i clown på scenskolan. (Jäla scenskolan, jag tycker ju inte ens om den, varför vill jag undervisa på den då? Kanske för att skaka vett i den skyddade verkstad den faktiskt är?) Det blev inte scenskolan, det blev Vuxenskolan. Men jävlar vad kul det var att undervisa, där också! Hurra!
Det verkar vara ett vinnande koncept i Ozzys liv: Se hägringen och kom halvvägs. Halvvägs äro min lott. Men jag älskar min lott! Jag gillar halvvägs!
Förriga veckan var jag som sagt på dansläger, och där kan man snacka halvvägs. Tre dansgolv, varav ett hade stämningen "här dansar proffsen, kom inte och tro att du kan nåt", och ett hade stämningen "här är vi ganska bra blandat med usla men vad gör det? Vi tokdansar, yey!". (Det tredje hade stämningen "här klämmer vi på varandra sen hittar vi ett skrymsle nånstans". Jag var inte skrymselsugen.) Ozzy valde såklart tokdansen. Folkligt, trevligt, alla får vara med, yey! Och i mitt stilla sinne tänker jag (och byter till jagform) att jag vill inte bli ett av proffsen som findansar och inte vill dansa med alla. Om man bara vill dansa med proffs så blir det ju ingen dans, för proffsen bor annanstans 95% av året. Då kan man ju sitta där med sin findans och muggla.
MEN det var ju inte det det här inlägget skulle handla om! Det skulle ju handla om halvvägs! Jag tänker idag alltså inleda min nya karriär som radiopratare, och ser framför mig hur jag blir panelhöna i Christers relationsrådet (världens bästa radioinslag). Men var är halvvägs då? Jobba i fiket på radion?
(Vilket påminner mig om att jag måste läsa på om dagens debattämne NUVV för jag hade inte hört talas om ett enda eftersom jag häckat i dansjungeln senaste veckan.)
onsdag, juli 29, 2009
tisdag, juli 28, 2009
Ozzy et la dolce vita
Jag har hört att sommarlovet är till för att vila ut sig på. Så bra tänker jag, och skaffar mig fem veckors heltidsjobb, åker på dansläger utan sömn i fem dagar och flänger fram och tillbaka mellan stan och öa.
Herregud. Dansläger utan sömn. It rocks. Rekordet slogs natten mellan fredag och lördag då jag sov trekvart och dansade åtta timmar. Yey!
Men sen tar det stopp och tröttjan härjar min kropp. (Ursäkta det oavsiktliga rimmet.) (Varför finns rim för övrigt? Obs: Inte min vän Rim, hon måste verkligen finnas. Men rim? Rim med stor R = nödvändigt, rim med litet r = överskattat.) Jaja svarar Ozzys själ, jag sover väl dårå! Så nu har jag sovit konstant sen i lördags klockan fyra. Typ. Med små avbrott för mat, dans och filmtittning. Idag tixempel sov jag till tolv (med små avbrott för tvättstugebesök) och har fortfarande inte gjort mer än ätit frukost MED TÅRTA TILL för det får jag för jag är vuxen och får bestämma själv och hävdar att tårtfrukost är det nya svart.
Så, här ligger jag nu, precis som igår, i sängen med laptopen i knät och flippar mellan musikmapp, facebook, bloggar och annat. Och... aaaaahhhh... avkoppling. För första gången sen ensamma stranden någon gång i sommarens barndom. Inga krav utöver att jag skall befinna mig på Forum kl åtta och spela skivor. Määään det är ju sex timmar kvar, jag hinner slacka ordentligt till dess. Kanske skulle sätta på lite mer kaffe?
Aaaaaahhhh
Herregud. Dansläger utan sömn. It rocks. Rekordet slogs natten mellan fredag och lördag då jag sov trekvart och dansade åtta timmar. Yey!
Men sen tar det stopp och tröttjan härjar min kropp. (Ursäkta det oavsiktliga rimmet.) (Varför finns rim för övrigt? Obs: Inte min vän Rim, hon måste verkligen finnas. Men rim? Rim med stor R = nödvändigt, rim med litet r = överskattat.) Jaja svarar Ozzys själ, jag sover väl dårå! Så nu har jag sovit konstant sen i lördags klockan fyra. Typ. Med små avbrott för mat, dans och filmtittning. Idag tixempel sov jag till tolv (med små avbrott för tvättstugebesök) och har fortfarande inte gjort mer än ätit frukost MED TÅRTA TILL för det får jag för jag är vuxen och får bestämma själv och hävdar att tårtfrukost är det nya svart.
Så, här ligger jag nu, precis som igår, i sängen med laptopen i knät och flippar mellan musikmapp, facebook, bloggar och annat. Och... aaaaahhhh... avkoppling. För första gången sen ensamma stranden någon gång i sommarens barndom. Inga krav utöver att jag skall befinna mig på Forum kl åtta och spela skivor. Määään det är ju sex timmar kvar, jag hinner slacka ordentligt till dess. Kanske skulle sätta på lite mer kaffe?
Aaaaaahhhh
söndag, juli 19, 2009
Samvetenheten
Det har varit mycket snack om det dåliga samvetet de senaste dagarna. (De senaste dagarna har för övrigt varit ganska tumultartade, men pga sekretess kan Mitt fantastiska liv inte offentliggöra detta tumult förf.anm.) Det fantastiska livet har varit fullständigt fullknökat med dåliga samveten, folk får dåligt samvete för att de ber om saker av folk som har dåligt samvete för att de får saker, samtidigt får andra dåligt samvete för att de inte gjort vad några med dåligt samvete har bett dem om.
Och så vidare.
Därför vill Mitt fantastiska liv nu be det dåliga samvetet att fara och flyga en gång för alla.
Vem mår bra av dåligt samvete? Den som har dåligt samvete mår dåligt. Den som är orsaken till det dåliga samvetet får dåligt samvete. Exempelvis man får dåligt samvete för att man inte hälsar på gammal snäll släkting i Munkedal (jag) (är inte gammal släkting men har dåligt samvete) men släktingen vill väl inte att jag ska ha dåligt samvete så då får hon dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsar på.
Hej livsgröt!
En vän gick i terapi och pratade om just detta. "Jag har så dåligt samvete för att jag inte träffar den och den och den och den." Terapeuten skrev en lista på alla som vännen hade dåligt samvete för. Därefter ströks alla som borde vännen ville träffa pga dåligt samvete. Kvar fanns de som vännen ville träffa. Två pers. Fan va gött! Då träffar man dem!
Själv sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte vill vara offentligt oväsen på scen på torsdag för att hjälpa en vän. Jag har, helt ärligt, hjälpt vän på sistone så att jag fyllt kvoten för ett bra tag framöver (Obs, kära vän, få inte dåligt samvete för detta!) och orkar inte hjälpa en vän till. Så jag tackade ja. Först. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte gjorde som jag ville, utan som mitt samvete ville. Så jag ringde och sa tack men nej tack. Och vännen fick en affärsmässig ton och jag fick för mig att jag var en bajskorv och fick dåligt samvete.
Och jävlar vad sur jag blir. Wa e detta för hyss? Wa e de no titt? Varför har jag dåligt samvete?? Lägg ner!! Ghah.
Jag måste, för övrigt, skaffa mig en kamera. Kanske man skulle bli snattare på äldre dar?
Och så vidare.
Därför vill Mitt fantastiska liv nu be det dåliga samvetet att fara och flyga en gång för alla.
Vem mår bra av dåligt samvete? Den som har dåligt samvete mår dåligt. Den som är orsaken till det dåliga samvetet får dåligt samvete. Exempelvis man får dåligt samvete för att man inte hälsar på gammal snäll släkting i Munkedal (jag) (är inte gammal släkting men har dåligt samvete) men släktingen vill väl inte att jag ska ha dåligt samvete så då får hon dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsar på.
Hej livsgröt!
En vän gick i terapi och pratade om just detta. "Jag har så dåligt samvete för att jag inte träffar den och den och den och den." Terapeuten skrev en lista på alla som vännen hade dåligt samvete för. Därefter ströks alla som borde vännen ville träffa pga dåligt samvete. Kvar fanns de som vännen ville träffa. Två pers. Fan va gött! Då träffar man dem!
Själv sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte vill vara offentligt oväsen på scen på torsdag för att hjälpa en vän. Jag har, helt ärligt, hjälpt vän på sistone så att jag fyllt kvoten för ett bra tag framöver (Obs, kära vän, få inte dåligt samvete för detta!) och orkar inte hjälpa en vän till. Så jag tackade ja. Först. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte gjorde som jag ville, utan som mitt samvete ville. Så jag ringde och sa tack men nej tack. Och vännen fick en affärsmässig ton och jag fick för mig att jag var en bajskorv och fick dåligt samvete.
Och jävlar vad sur jag blir. Wa e detta för hyss? Wa e de no titt? Varför har jag dåligt samvete?? Lägg ner!! Ghah.
Jag måste, för övrigt, skaffa mig en kamera. Kanske man skulle bli snattare på äldre dar?
lördag, juli 18, 2009
Msn-humor
Jag befinner mig just nu på hemlig ort (samma hemliga ort som jag varit på hela sommaren förf.anm.) tillsammans med min käre vän Jakopp och vi gör som vanligt allt och ingenting. Just nu till exempel har vi hamnat i varsin säng i varsitt rum med en öppen dörr emellan. Härifrån kan jag se Jakobs ben om jag lyfter på huvudet lite. Men vi kan i alla fall prata med varandra.
Men istället loggar Jakob in på msn. Så vi chattar med varandra. Och jag tycker det är sanslös humor att ligga 5 meter ifrån varandra och chatta.
Ozzy säger:
åh hej jakob, länge sen
Jakob säger:
hej hej
Jakob säger:
ligger du bekvämt?
Ozzy säger:
ja
Ozzy säger:
gör du?
Jakob säger:
oja
Ozzy säger:
bra
Ozzy säger:
vi borde ses nån dag
Jakob säger:
ja det vore roligt
Jakob säger:
men jag orkar inte sätta mig upp igen just nu
Och så skrattar vi. I verkliga livet, inte i sajberspäjs. Och sen minns vi hur det var när vi bodde ihop i studenttrean för några år sedan. Då var det ju faktiskt en hel toalett mellan våra rum, och man var tvungen att ta den enorma hall-korridoren på sisådär tre meter för att ses. Så, istället hände det sig, titt som tätt, sisådär varendaste dag, att
Ozzy säger:
Har du tejp?
Jakob säger:
Ja, jag tror det.
Ozzy säger:
Kan inte du komma hit med den?
Msn-humor at its best. Länge leve lättjan.
Men istället loggar Jakob in på msn. Så vi chattar med varandra. Och jag tycker det är sanslös humor att ligga 5 meter ifrån varandra och chatta.
Ozzy säger:
åh hej jakob, länge sen
Jakob säger:
hej hej
Jakob säger:
ligger du bekvämt?
Ozzy säger:
ja
Ozzy säger:
gör du?
Jakob säger:
oja
Ozzy säger:
bra
Ozzy säger:
vi borde ses nån dag
Jakob säger:
ja det vore roligt
Jakob säger:
men jag orkar inte sätta mig upp igen just nu
Och så skrattar vi. I verkliga livet, inte i sajberspäjs. Och sen minns vi hur det var när vi bodde ihop i studenttrean för några år sedan. Då var det ju faktiskt en hel toalett mellan våra rum, och man var tvungen att ta den enorma hall-korridoren på sisådär tre meter för att ses. Så, istället hände det sig, titt som tätt, sisådär varendaste dag, att
Ozzy säger:
Har du tejp?
Jakob säger:
Ja, jag tror det.
Ozzy säger:
Kan inte du komma hit med den?
Msn-humor at its best. Länge leve lättjan.
torsdag, juli 16, 2009
Jag vill ha mer!
Men herregudihimlenshöjder.
Jag är nyfrälst.
Bloggare.
Stamläsare hveta att jag hafva bloggat i sisådär (och nu minns jag inte själv så nu måste jag kolla, skämmes) fyra (!!!) (nu blev jag förvånad, så enträgen jag är, FYRA??!!) år. Ups and downs hafver passerat, och just nu erfar Mitt fantastiska liv en tvättäkta boost. Yey. Partytajm. Bloggeti bloggeti.
Är det sådant ledighet gör med människan? Gifver inspiration? Ach nej, sanningen är ju att jag jobbar heltid på min lediga tid aka sommarlofvet. Man ska alltså jobba med något relativt tråkigt men samtidigt varierande för att få inspiration.
Man skola äfven placera sig själv på ett ställe på jorden där det finns i princip ingenting att göra när solen inte skiner, alternativt solen skiner stundtals kombinerat med snålblåst. Ett plus är dessutom om detta ställe endast har en tv-apparat, som varje kväll beskådas av två till åren komna, hvilket resulterar i ett utbud av varianten "Solens mat", "Lotta på Liseberg" (vi tittar INTE på allsång på Skansen för Anders Lundin är så fjantig) (anser de till åren komna alltså) (själv anser jag att han gjorde geniala barnprogram när det begav sig) och difverse naturprogram. Alltså, minimalt med tv-tittning i Ozzys fantastiska sommarliv. (Det är minimalt av den varan även annars, men då av mer tidsbristande och ointresserade skäl.)
Hvad göra man då när man är sysslolös i ingemansland (badjäfvel-land)? Jo, man söka med ljus och lykta efter kvalitativa bloggläsningsupplefvelser och hamnar (som vanligt) hos Lotten. Man upptäcker också att ÖversättarHelena har ägnat mindre tid åt översättning och mer tid åt bloggning (och operaoutfits-shoppning). Hurra! Bra skrifverier! Man upptäcker att äfven Lottens kära och nära skriver intressanta saker. I viss mån för sällan, men ändock. Man fortsätter således sin strosning i difverse kvalitativa bloggars länklistor och hittar än den ena efter än den andra fantastiskt kvalitativa bloggen. Därefter tittar man på sin egen länklista och inser att där är knalt med aktiva skribenter i den. En del som skriver alldeles för sällan. Andra skriver om för smala ämnen som jag själv inte är tillräckligt intresserad av.
Jag behöver helt enkelt lite fräscht blod i min länklista. Kvalitativa bloggar, var är ni?
Jag är nyfrälst.
Bloggare.
Stamläsare hveta att jag hafva bloggat i sisådär (och nu minns jag inte själv så nu måste jag kolla, skämmes) fyra (!!!) (nu blev jag förvånad, så enträgen jag är, FYRA??!!) år. Ups and downs hafver passerat, och just nu erfar Mitt fantastiska liv en tvättäkta boost. Yey. Partytajm. Bloggeti bloggeti.
Är det sådant ledighet gör med människan? Gifver inspiration? Ach nej, sanningen är ju att jag jobbar heltid på min lediga tid aka sommarlofvet. Man ska alltså jobba med något relativt tråkigt men samtidigt varierande för att få inspiration.
Man skola äfven placera sig själv på ett ställe på jorden där det finns i princip ingenting att göra när solen inte skiner, alternativt solen skiner stundtals kombinerat med snålblåst. Ett plus är dessutom om detta ställe endast har en tv-apparat, som varje kväll beskådas av två till åren komna, hvilket resulterar i ett utbud av varianten "Solens mat", "Lotta på Liseberg" (vi tittar INTE på allsång på Skansen för Anders Lundin är så fjantig) (anser de till åren komna alltså) (själv anser jag att han gjorde geniala barnprogram när det begav sig) och difverse naturprogram. Alltså, minimalt med tv-tittning i Ozzys fantastiska sommarliv. (Det är minimalt av den varan även annars, men då av mer tidsbristande och ointresserade skäl.)
Hvad göra man då när man är sysslolös i ingemansland (badjäfvel-land)? Jo, man söka med ljus och lykta efter kvalitativa bloggläsningsupplefvelser och hamnar (som vanligt) hos Lotten. Man upptäcker också att ÖversättarHelena har ägnat mindre tid åt översättning och mer tid åt bloggning (och operaoutfits-shoppning). Hurra! Bra skrifverier! Man upptäcker att äfven Lottens kära och nära skriver intressanta saker. I viss mån för sällan, men ändock. Man fortsätter således sin strosning i difverse kvalitativa bloggars länklistor och hittar än den ena efter än den andra fantastiskt kvalitativa bloggen. Därefter tittar man på sin egen länklista och inser att där är knalt med aktiva skribenter i den. En del som skriver alldeles för sällan. Andra skriver om för smala ämnen som jag själv inte är tillräckligt intresserad av.
Jag behöver helt enkelt lite fräscht blod i min länklista. Kvalitativa bloggar, var är ni?
onsdag, juli 15, 2009
På önskelistan: Handgym.
Uppdatering:
Kanske tio timmar hafver förflutit sedan klippningen avbröts och jag hafver svårt att greppa i saker, men framför allt svårt att hålla dem stilla. Exempelvis kravbrev är väldigt svåra att hålla i. De svajjar nåt ofantligt när jag försöker läsa dem.
Ja, jag är fattig. Ja, jag har fått inkassobrev. Inte ett utan TVÅ! På en vecka! Och ett av dem helt utan förvarnande påminnelse. Får man göra så nuförtin? (Stöd en fattig Ozzyperson - köp en bok!)
Nåja nåjaaaa (Knas, se föregående inlägg.) fingrarna funkar i alla fall till att stoppa saker i pajhålet med. (Nej inte bajhålet. Där vill jag inte ha saker.) Och att blogga med. Funkar lite sämre att spela tv-spel med. Speciellt barnspelet Nalle Puh som en boende ville att jag skulle spela ikväll. Ah, barnspel, piece of cake tänker Ozzy. Och klarar inte ens att starta spelet.
Nåja nåjaaaa det hör inte hit. Hit hör händer, träningsvärk och annat trams. Och det ämnet är uttömt för tillfället. Jag har dessutom en vän som pockar på uppmärksamhet just nu, så nu ska jag ta hand om honom en stund. Eller försöka i alla fall. Det är svårt att ta hand om vänner som befinner sig någon helt annanstans i världen än där man själv är.
Kanske tio timmar hafver förflutit sedan klippningen avbröts och jag hafver svårt att greppa i saker, men framför allt svårt att hålla dem stilla. Exempelvis kravbrev är väldigt svåra att hålla i. De svajjar nåt ofantligt när jag försöker läsa dem.
Ja, jag är fattig. Ja, jag har fått inkassobrev. Inte ett utan TVÅ! På en vecka! Och ett av dem helt utan förvarnande påminnelse. Får man göra så nuförtin? (Stöd en fattig Ozzyperson - köp en bok!)
Nåja nåjaaaa (Knas, se föregående inlägg.) fingrarna funkar i alla fall till att stoppa saker i pajhålet med. (Nej inte bajhålet. Där vill jag inte ha saker.) Och att blogga med. Funkar lite sämre att spela tv-spel med. Speciellt barnspelet Nalle Puh som en boende ville att jag skulle spela ikväll. Ah, barnspel, piece of cake tänker Ozzy. Och klarar inte ens att starta spelet.
Nåja nåjaaaa det hör inte hit. Hit hör händer, träningsvärk och annat trams. Och det ämnet är uttömt för tillfället. Jag har dessutom en vän som pockar på uppmärksamhet just nu, så nu ska jag ta hand om honom en stund. Eller försöka i alla fall. Det är svårt att ta hand om vänner som befinner sig någon helt annanstans i världen än där man själv är.
Jag är en riktig klippare jag
Som flitig användare av tangentbord tänker man kanske att man har relativt god muskulatur i händerna. Speciellt om man som jag använder korrekt fingersättning, och därför använder handens alla fingrar. Utom möjligen vänster tumme märker jag nu när ja skriver. Hoppla, vilket inaktivt finger! Och precis när jag skrev det använde jag den för att göra ett mellanslag för högertummen var upptagen med andra viktiga saker. Där sir man!
Nåja nåjaaaa (citat från gammal sketch med han... Knas nånting, spelar pastor och trollar medelst knäcka ägg i andra gamla komikers hattar) hur som helst så var det idag dags för årets utmaning. Gårdagen innehåll årets höjdpunkt, och därför ansåg Mitt fantastiska liv det nu vara dags för årets utmaning, nämligen klippa mors häck. Alltså den som växer runt gräsmattan. Inte den som växer på baksidan av mors kropp. Den får hon klippa själv.
Nåja nåjaaa (Knas), Ozzy fattar modigt den batteridrivna häcksaxen och gifver sig på den ofantliga häcken som på grund av difverse skador på moderns kropp, arbetande dotter (Ozzy) (sommarjobbar på gruppbostad du vet) och ihärdigt regnande har skjutits upp och skjutits upp och skjutits upp igen. Däraf hafva det bildats enorma kvistar som spretar rätt ut (citat från programmet "Lekande lätt" med Kjell Lönnå. Barn ska förklara vad en ängel är, och säger på bred norrländska; "Stooora fuuula vingar, som spretar rätt ut, åsså har dom en rostfri ring över huvve".) (Kjell Lönnå by the way, vilken kille. Hur lyckas man bli programledare genom att vara körledare? Ah, Kjell, rikskändisen, körledaren? Hur går det ihop?)
Nåja nåjaaa Ozzy fattar häcksaxen och klipper. Och klipper. Och klipper. Och häcksaxen har såklart död mans grepp, dvs man måste trycka in tre knappar för att den ska funka, för att förhindra att man klipper sig själv i handen, benet eller klipper av sladden på den, som Ozzy gjorde med den förra häcksaxen.
Efter två timmars klippande inser Ozzy att... hon är grymt otränad... i händerna! Händerna är som medvetslös deg. Och hon har bara kommit halvvägs. På insidan häcken. Hon har alltså tre fjärdedelar kvar. Men inga muskler i händerna. Och hon måste nog strecha dem, för annars kommer hon ha träningsvärk imorrn.
Hur strechar man händerna? Och hur tränar man dem? Finns det handgym?
Nåja nåjaaaa (citat från gammal sketch med han... Knas nånting, spelar pastor och trollar medelst knäcka ägg i andra gamla komikers hattar) hur som helst så var det idag dags för årets utmaning. Gårdagen innehåll årets höjdpunkt, och därför ansåg Mitt fantastiska liv det nu vara dags för årets utmaning, nämligen klippa mors häck. Alltså den som växer runt gräsmattan. Inte den som växer på baksidan av mors kropp. Den får hon klippa själv.
Nåja nåjaaa (Knas), Ozzy fattar modigt den batteridrivna häcksaxen och gifver sig på den ofantliga häcken som på grund av difverse skador på moderns kropp, arbetande dotter (Ozzy) (sommarjobbar på gruppbostad du vet) och ihärdigt regnande har skjutits upp och skjutits upp och skjutits upp igen. Däraf hafva det bildats enorma kvistar som spretar rätt ut (citat från programmet "Lekande lätt" med Kjell Lönnå. Barn ska förklara vad en ängel är, och säger på bred norrländska; "Stooora fuuula vingar, som spretar rätt ut, åsså har dom en rostfri ring över huvve".) (Kjell Lönnå by the way, vilken kille. Hur lyckas man bli programledare genom att vara körledare? Ah, Kjell, rikskändisen, körledaren? Hur går det ihop?)
Nåja nåjaaa Ozzy fattar häcksaxen och klipper. Och klipper. Och klipper. Och häcksaxen har såklart död mans grepp, dvs man måste trycka in tre knappar för att den ska funka, för att förhindra att man klipper sig själv i handen, benet eller klipper av sladden på den, som Ozzy gjorde med den förra häcksaxen.
Efter två timmars klippande inser Ozzy att... hon är grymt otränad... i händerna! Händerna är som medvetslös deg. Och hon har bara kommit halvvägs. På insidan häcken. Hon har alltså tre fjärdedelar kvar. Men inga muskler i händerna. Och hon måste nog strecha dem, för annars kommer hon ha träningsvärk imorrn.
Hur strechar man händerna? Och hur tränar man dem? Finns det handgym?
måndag, juli 13, 2009
Höjdpunktsrapport ur förvirrat perspektiv. Skriver jag i första, andra eller tredje person?
Här sitter jag på öa och laddar för årets ö-höjdpunkt. PRO's loppis i Ellösparken. Denna loppis hafver jag besökt sen urminnes tider, och den går alltid till på samma sätt.
1) Man tänkte vara där nio men är sommarslö och hasar in vid tiosnåret, då loppisen öppnar.
2) Eftersom man inte kom klockan nio får man stå i bilkö, för att sedan bli föst åt olika håll av pretentiösa farbröder i neongula västar och komradiosar som ropar viktiga saker såsom "de får plats nörra bilar teee.. treee bilar teee" (Orustdialekt förf.anm.) (Lägg märke till att förf.anm. är det nya svart. Jag försöker sälja bucker för att tjäna ihop till lite levebröd, vilket det är ont om just nu, jobbar därför hårt på att etablera mig själv som "författaren". Och imorrn kommer det bli ännu sämre med levebrödet, eftersom jag tänkte bränna nån hundring på värdelös begagnad skit.)
3) När man väl parkerat äntrar man loppisen sisådär kvart över tio för att upptäcka att surkärringarna (läs de rutinerade bonnkärringarna) varit där kl nio och köpt alla fina saker för att "en kan ha denne burken te målarpenslar eller nöt".
4) Man slåss med svettiga tanter och hysteriska badjävlar (jag är inte badjävel, jä e wurpen här! Jag är född här förf.anm.) för att försöka se alla fula menlösa pryttlar som finns kvar.
5) Man köper nån halvful pryttel för en tia "bara för att ha köpt nåt".
6) Man köper en alldeles för liten kaffe och en alldeles för stor tårtbit som man äter i sällskap av Cicci och hennes mor samtidigt som vi alla visar upp all menlös skit vi köpt för varandra. "Käck som strandväska!" "Extra glas, bra att ha när det är fest!" (Hur ofta har jag fest? Titt som tätt vart hundrade år.)
7) Cicci och mor tar en repa till, själv går jag till buckerna och tänker att bönner inte köper klassiker så där hittar jag nog något.
8) Bönnerna har köpt de riktiga godbitarna. Själv köper jag ett fult sletet exemplar av obskyr författare med sovjetiskt namn, som jag sedan aldrig läser.
9) Auktionen börjar. Ozzy har sett ut ett praktexemplar av ett sängbord - 50-tal, stenkakespelare eller liknande och tänker att det vill bönnerna inte ha.
10) Ozzy blir fett överbjuden av rika antikhandlare från stan och ser sina fina saker flyga sin kos.
11) Ozzy sörjer att hon inte har bil med släp så hon kan ta med sig alla fina funkisbokhyllor som ingen köper och som man får plocka gratis efteråt.
12) Antikhandlarna från stan lastar släpen med gratis bokhyllor.
13) Pank och med bilen full av menlös bröte vänder Ozzy hemåt, nöjd med dagens skräpinköp. Hon är ju trots allt positivistisk nuförtin.
I år blir det dock i viss mån annorlunda.
1) Ozzy har SJUKT ont om pengar.
2) Ozzy tänker vara där kl nio. Det var hon förra året och lyckades då lägga vantarna på en (helt meningslös) super 8-kamera för 50 spänn.
3) Ozzy har ett mål. Att köpa: Tidningsställ, tidningar och skivspelare. För vilka pengar vet hon dock inte. Morgondagen kommer alltså gå i prutandets anda.
1) Man tänkte vara där nio men är sommarslö och hasar in vid tiosnåret, då loppisen öppnar.
2) Eftersom man inte kom klockan nio får man stå i bilkö, för att sedan bli föst åt olika håll av pretentiösa farbröder i neongula västar och komradiosar som ropar viktiga saker såsom "de får plats nörra bilar teee.. treee bilar teee" (Orustdialekt förf.anm.) (Lägg märke till att förf.anm. är det nya svart. Jag försöker sälja bucker för att tjäna ihop till lite levebröd, vilket det är ont om just nu, jobbar därför hårt på att etablera mig själv som "författaren". Och imorrn kommer det bli ännu sämre med levebrödet, eftersom jag tänkte bränna nån hundring på värdelös begagnad skit.)
3) När man väl parkerat äntrar man loppisen sisådär kvart över tio för att upptäcka att surkärringarna (läs de rutinerade bonnkärringarna) varit där kl nio och köpt alla fina saker för att "en kan ha denne burken te målarpenslar eller nöt".
4) Man slåss med svettiga tanter och hysteriska badjävlar (jag är inte badjävel, jä e wurpen här! Jag är född här förf.anm.) för att försöka se alla fula menlösa pryttlar som finns kvar.
5) Man köper nån halvful pryttel för en tia "bara för att ha köpt nåt".
6) Man köper en alldeles för liten kaffe och en alldeles för stor tårtbit som man äter i sällskap av Cicci och hennes mor samtidigt som vi alla visar upp all menlös skit vi köpt för varandra. "Käck som strandväska!" "Extra glas, bra att ha när det är fest!" (Hur ofta har jag fest? Titt som tätt vart hundrade år.)
7) Cicci och mor tar en repa till, själv går jag till buckerna och tänker att bönner inte köper klassiker så där hittar jag nog något.
8) Bönnerna har köpt de riktiga godbitarna. Själv köper jag ett fult sletet exemplar av obskyr författare med sovjetiskt namn, som jag sedan aldrig läser.
9) Auktionen börjar. Ozzy har sett ut ett praktexemplar av ett sängbord - 50-tal, stenkakespelare eller liknande och tänker att det vill bönnerna inte ha.
10) Ozzy blir fett överbjuden av rika antikhandlare från stan och ser sina fina saker flyga sin kos.
11) Ozzy sörjer att hon inte har bil med släp så hon kan ta med sig alla fina funkisbokhyllor som ingen köper och som man får plocka gratis efteråt.
12) Antikhandlarna från stan lastar släpen med gratis bokhyllor.
13) Pank och med bilen full av menlös bröte vänder Ozzy hemåt, nöjd med dagens skräpinköp. Hon är ju trots allt positivistisk nuförtin.
I år blir det dock i viss mån annorlunda.
1) Ozzy har SJUKT ont om pengar.
2) Ozzy tänker vara där kl nio. Det var hon förra året och lyckades då lägga vantarna på en (helt meningslös) super 8-kamera för 50 spänn.
3) Ozzy har ett mål. Att köpa: Tidningsställ, tidningar och skivspelare. För vilka pengar vet hon dock inte. Morgondagen kommer alltså gå i prutandets anda.
Mitt fantastiskt positiva liv
Länge i mitt liv var jag fantastiskt negativ. Vänner gnällde på hur mycket jag gnällde. (Förf.anm: Var det inte vännerna som var gnälliga om de gnällde på att jag gnällde?) Så en dag träffade jag en klok tant och sen läste jag en klok bok, och sen var jag inte negativ längre.
Jag kan bli helt fascinerad ibland över hur positiv jag är. Den här morgonen till exempel, startade med att jag väcktes tidigare än jag tänkt eftersom jag var ledig, av ett sms från min kära vän Lindex som dokumenterat kaoset i sitt sommarhem - med tillhörande ljudeffekter. Man skulle kunna bli sur för att man blev väckt. Man skulle kunna få ont i öronen. Istället blir man dock jätteglad över att Lindex kommer ihåg en och tittar fascinerat på kaoset med morgongrusiga ögon.
Klockan är alltså nio, och jag börjar inte jobba förrän klockan tre. Man skulle kunna tänka men vaffan jag vill sova mer. Istället tänker man dock vad bra, då kanske jag hinner städa innan jag åker. Och nu är klockan plötsligt halv elva och jag inser att jag kanske inte hinner städa, i alla fall inte om jag ska fortsätta slösurfa hela morgonen. Men, så går det när man läser andra människors bloggar och får inspiration. Den måste ut. Så då får väl hemmet se ut som kaos ett tag till dårå, skit i dä!
Tänker jag och äter frukost. Och tappar den precis smörade mackan på tröjan. Med smöret mot tröjan. Och flabbar högt åt min egen klantighet.
Jag antar att det är en såndär glad dag, trots att regnet vräker ner igen och jag hade gått upp ett halvkilo när jag vägde mig i morse. Skit i dä, det löser jag sen. Och efter regn kommer sol och kanske jag borde bli allsångsprogramledare?
Jag kan bli helt fascinerad ibland över hur positiv jag är. Den här morgonen till exempel, startade med att jag väcktes tidigare än jag tänkt eftersom jag var ledig, av ett sms från min kära vän Lindex som dokumenterat kaoset i sitt sommarhem - med tillhörande ljudeffekter. Man skulle kunna bli sur för att man blev väckt. Man skulle kunna få ont i öronen. Istället blir man dock jätteglad över att Lindex kommer ihåg en och tittar fascinerat på kaoset med morgongrusiga ögon.
Klockan är alltså nio, och jag börjar inte jobba förrän klockan tre. Man skulle kunna tänka men vaffan jag vill sova mer. Istället tänker man dock vad bra, då kanske jag hinner städa innan jag åker. Och nu är klockan plötsligt halv elva och jag inser att jag kanske inte hinner städa, i alla fall inte om jag ska fortsätta slösurfa hela morgonen. Men, så går det när man läser andra människors bloggar och får inspiration. Den måste ut. Så då får väl hemmet se ut som kaos ett tag till dårå, skit i dä!
Tänker jag och äter frukost. Och tappar den precis smörade mackan på tröjan. Med smöret mot tröjan. Och flabbar högt åt min egen klantighet.
Jag antar att det är en såndär glad dag, trots att regnet vräker ner igen och jag hade gått upp ett halvkilo när jag vägde mig i morse. Skit i dä, det löser jag sen. Och efter regn kommer sol och kanske jag borde bli allsångsprogramledare?
fredag, juli 10, 2009
Kväll på boendet
Varje gång jag läser Lottens blogg blir jag så jäkla inspirerad. Hurra! Bra blogg. Och varje gång jag läser Lottens blogg blir jag sur på mig själv för att jag inte bloggar oftare. För jag bloggar ju sketabra. När jag örker. Och NU örker jag! För nu sitter jag halvt ensammen på gruppbostaden och väntar på att klockan ska bli nio så jag kan gå min lilla runda. Rundan består ikväll av att gå sisådär 20 meter och klutta salva i en spexig rullstolsbunden kvinnas öga.
Kvinnan som precis ringde. För hon hade väl tråkigt.
Kvinnan: HAJ!
Ozzy: Haj du!
Kvinnan: ..... duuu vad roligt det var... vi var på Törpet (Torp, köpcenter förf.anm).
Ozzy: Ja just det ja, det var väl roligt.
Kvinnan:.... duuuu, jag köpte såndär... lång limpa... såndär...
Ozzy: Landgång?
Kvinnan: Såndär... lång... me ost...
Ozzy: Baguette?
Kvinnan: JA SÅN VA DE JA!!! Ååååå GLASS KÖPTE JÄ OCKSÅ!
Ozzy: (hinner inte säga något)
Kvinnan: Å DRICKA ME! KÖPTE HO! (Hennes kontaktperson förf.anm.)
Ja, sådär flyter samtalet på. Och jag blir alldeles varm inombords. Söta kvinnan. Hade tråkigt. Ringde och pratade om en lång limpa. Hallego.
Igår kom jag till jobbet i flätor, något jag inte har särdeles ofta. It doesn't go with my fräcka look. Men på landet är det sunk-Ozzy som gäller, vilket i enstaka fall innebär flätor. Vilket den lille förståndshandikappade transvestit/transexuelle wannabeen genast lade märke till.
"Ååå, har du flätor idag... vad fint... det vill jag mä ha." Då fick Ozzy nog. Och flätade hans hår. Och han blev jätteglad. Och fnissig. Men personalen skrattade åt honom. Och en annan frågade om han blivit flicka. Och då sa jag att det ser fan mer välvårdat ut med ett par fina flätor än stripigt långt hår som bara hänger. Och det höll de ju med om. Så, kanske jag har gjort ett litet myrsteg i rätt riktning. Men det är svårt att veta konsekvenserna detta får, för kanske får han en hang-up på mig som person till exempel, och jag försvinner ju om en månad, och då blir han olycklig igen. Känner redan att det finns viss risk att han är lite småförälskad i mig, fast det egentligen kanske enbart är glädjen av att få göra roliga saker och få ha flätor, eller att jag bär kläder som han egentligen skulle vilja ha. Det är inte lätt att vara förståndshandikappad och hålla ordning på vilken känsla som är vilken.
Hallego. De är för söta. När de är snälla och inte tjötar hål i huvudet eller bankar en på axeln med en kastrull eller kallar en för idiot eller kissar ner hela sängen.
Kvinnan som precis ringde. För hon hade väl tråkigt.
Kvinnan: HAJ!
Ozzy: Haj du!
Kvinnan: ..... duuu vad roligt det var... vi var på Törpet (Torp, köpcenter förf.anm).
Ozzy: Ja just det ja, det var väl roligt.
Kvinnan:.... duuuu, jag köpte såndär... lång limpa... såndär...
Ozzy: Landgång?
Kvinnan: Såndär... lång... me ost...
Ozzy: Baguette?
Kvinnan: JA SÅN VA DE JA!!! Ååååå GLASS KÖPTE JÄ OCKSÅ!
Ozzy: (hinner inte säga något)
Kvinnan: Å DRICKA ME! KÖPTE HO! (Hennes kontaktperson förf.anm.)
Ja, sådär flyter samtalet på. Och jag blir alldeles varm inombords. Söta kvinnan. Hade tråkigt. Ringde och pratade om en lång limpa. Hallego.
Igår kom jag till jobbet i flätor, något jag inte har särdeles ofta. It doesn't go with my fräcka look. Men på landet är det sunk-Ozzy som gäller, vilket i enstaka fall innebär flätor. Vilket den lille förståndshandikappade transvestit/transexuelle wannabeen genast lade märke till.
"Ååå, har du flätor idag... vad fint... det vill jag mä ha." Då fick Ozzy nog. Och flätade hans hår. Och han blev jätteglad. Och fnissig. Men personalen skrattade åt honom. Och en annan frågade om han blivit flicka. Och då sa jag att det ser fan mer välvårdat ut med ett par fina flätor än stripigt långt hår som bara hänger. Och det höll de ju med om. Så, kanske jag har gjort ett litet myrsteg i rätt riktning. Men det är svårt att veta konsekvenserna detta får, för kanske får han en hang-up på mig som person till exempel, och jag försvinner ju om en månad, och då blir han olycklig igen. Känner redan att det finns viss risk att han är lite småförälskad i mig, fast det egentligen kanske enbart är glädjen av att få göra roliga saker och få ha flätor, eller att jag bär kläder som han egentligen skulle vilja ha. Det är inte lätt att vara förståndshandikappad och hålla ordning på vilken känsla som är vilken.
Hallego. De är för söta. När de är snälla och inte tjötar hål i huvudet eller bankar en på axeln med en kastrull eller kallar en för idiot eller kissar ner hela sängen.
tisdag, juli 07, 2009
Det blir en dag i sängen
För en vecka sen var jag i stan och hämtade post, dansade och lite annat. På vägen tillbaks till öa stannar jag i Bäckebol och tjackar två reaspel. Laddar upp inför regnperioden. Ser fram emot några innehäckardagar efter en dryg vecka på ensamma stranden.
Öa svarar med... sol. Sol sol och åter sol. Liiiiite ytterst lätt duggregn söndag kväll och en kort skur medan jag är inne på ICA med en boende på gruppbostaden. Jag vill ha inneliggardag med spel! Så frågan idag lyder: Ska jag offra spelet på en solig dag?
--------
Jag saknar mina vänner från stan. Träffar i princip inga kompisar här ute. Hängt lite med Cicci och träffat Lindex en gång. (Inte kompisar från stan iofs hej textbindning.) Resten av tiden spenderas i mitt eget sällskap. Ganska trevligt sällskap dock, och jag är bra på att underhålla mig själv. Jättebra faktiskt. Ibland undrar jag om jag är ohälsosamt bra på att underhålla mig själv, jag saknar sällan sällskap. MEN...
Nu har det gått flera veckor sen jag träffade alla som var här på midsommar till exempel. Några har jag sprungit på på dansen. Tant Johanna har jag inte sett sen i maj tror jag. TRÅK! Kakan skulle komma och hälsa på förra veckan men hann inte. Marina maskörar i Trollhättan. Men nu jävlar ska det tvångsfixas hit kompisar till helgen tror jag bestämt. Så, erbjudes: Rum med sällskap på vacker ö i väst! Välkommen!
---------
Nu måste jag skynda mig vara ledig med mitt spel en stund innan det är dags för piffning till kvällens evenemang: Åka Lane Loge med funktionshindrade och titta på Lasse Stefanz. Jag lärde mig för övrigt några intressanta fakta av Jan Banan satt i en gran - dans-och dj-kollega - igår. Lasse Stefanz heter Lasse Stefanz med z för att bokstaven S tog slut när folkparkerna skulle skylta deras namn. Därmed trenden z. Och jazz hette från början jass. Skoj.
Öa svarar med... sol. Sol sol och åter sol. Liiiiite ytterst lätt duggregn söndag kväll och en kort skur medan jag är inne på ICA med en boende på gruppbostaden. Jag vill ha inneliggardag med spel! Så frågan idag lyder: Ska jag offra spelet på en solig dag?
--------
Jag saknar mina vänner från stan. Träffar i princip inga kompisar här ute. Hängt lite med Cicci och träffat Lindex en gång. (Inte kompisar från stan iofs hej textbindning.) Resten av tiden spenderas i mitt eget sällskap. Ganska trevligt sällskap dock, och jag är bra på att underhålla mig själv. Jättebra faktiskt. Ibland undrar jag om jag är ohälsosamt bra på att underhålla mig själv, jag saknar sällan sällskap. MEN...
Nu har det gått flera veckor sen jag träffade alla som var här på midsommar till exempel. Några har jag sprungit på på dansen. Tant Johanna har jag inte sett sen i maj tror jag. TRÅK! Kakan skulle komma och hälsa på förra veckan men hann inte. Marina maskörar i Trollhättan. Men nu jävlar ska det tvångsfixas hit kompisar till helgen tror jag bestämt. Så, erbjudes: Rum med sällskap på vacker ö i väst! Välkommen!
---------
Nu måste jag skynda mig vara ledig med mitt spel en stund innan det är dags för piffning till kvällens evenemang: Åka Lane Loge med funktionshindrade och titta på Lasse Stefanz. Jag lärde mig för övrigt några intressanta fakta av Jan Banan satt i en gran - dans-och dj-kollega - igår. Lasse Stefanz heter Lasse Stefanz med z för att bokstaven S tog slut när folkparkerna skulle skylta deras namn. Därmed trenden z. Och jazz hette från början jass. Skoj.
lördag, juli 04, 2009
Jag måste skynda mig att koppla av!
Jag hoppas jag har lärt mig nu. Att alltid ha skrivblocket med mig. För om jag inte haft det, hade du, kära läsare, inte fått avnjuta följande solkrämsnedkletade blogginlägg, skrivet igår med de bortglömda skrivverktygen - papper och penna.
----------
Sista dagen jag får på ensamma stranden på ett tag. Imorrn (läs idag förf.anm.) jobb, söndag regn (och jobb förf.anm.) Vaknar halv tio av att gardinen fläktar ner ansiktsvattnet (jag köpt för att lösa upp all solkräm och allt salt som gör fejset till en praktfull blandning av uttorkning och fjortisacne) som dunsar i golvet. (Va fan jag ändrar ju i texten i efterhand, får man det? Ja det får man, jag är författaren, I got da powah över min egen skrivshit moahaha)
Bånk! Vad är klockan? Halv tio, perfa, måste skynda mig att paxa bästa strandplatsen av 2,5 (en stor plätt med lagom vind, en mindre plätt med lite buskskugga och mindre vind, och en stekande minimal plätt bestående av en blandning av sten, gräs, förhårdnad sand och torkad/ruttnad tång).
Rusar upp, kastar i mig morgongröten, hittar inte mina pinaler GGGRRRROARRR! Ränner runt och letar samtidigt som min kära mor kommer instapplandes stödd på en gåstav. Hon knafsade knät igår och kan knappt gå stackarn. Vill ha citodon av Ozzy som inte vet var hon har dem leta leta, leta pinaler, packa, be halta mamman smörja ryggen (halta mamman är för övrigt fortfarande skithalt och kan inte sova pga smärta men vägrar gå till doktorn förf.anm.) VAFAN är klockan kvart i elva! (Halv elva är magiska gränsen för att slippa sommargästerna (jag? förf.anm. jag är ju för fan wurpen och uppväxt här!) i affären, måste ha tidning och frukt, stressar till affären kl elva och ser till min fasa att parkeringen är full av folk. Dock verkar det som om alla precis kommit och precis börjat storhandla så jag svischar förbi och fram till kassan där det faktiskt går fort som fasen HURRA HURRA hetsa hetsa men kortet funkar inte stress stress jag har kontanter nähä nu funkar det HETS HETS ensamma strandens bästa plätt ryker för mitt inre till en gapig åttabarnsfamilj GRRROOOARRRR ut i bilen rallykörning, svänger vänster, ser stranden som... är... tom!
Tom...
Lugn...
Ro...
Fast först hetssmörjer jag in mig med solkräm och klottrar ner ett hetsinlägg till bloggen i skrivboken men nu ska jag sluta med det och börja vara
AAaaaahhhh.....
---------
Oh well... I efterhand är texter sällan lika bra som man upplevde dem då man skrev dem. Ett antal redigeringar gjordes. Såklart. (Inte bara de författaren anmärkt på förf.anm.) Men ändå. Ta med skrivboken Ozzy för fan. Nån gång kommer det nåt briljangkt.
----------
Sista dagen jag får på ensamma stranden på ett tag. Imorrn (läs idag förf.anm.) jobb, söndag regn (och jobb förf.anm.) Vaknar halv tio av att gardinen fläktar ner ansiktsvattnet (jag köpt för att lösa upp all solkräm och allt salt som gör fejset till en praktfull blandning av uttorkning och fjortisacne) som dunsar i golvet. (Va fan jag ändrar ju i texten i efterhand, får man det? Ja det får man, jag är författaren, I got da powah över min egen skrivshit moahaha)
Bånk! Vad är klockan? Halv tio, perfa, måste skynda mig att paxa bästa strandplatsen av 2,5 (en stor plätt med lagom vind, en mindre plätt med lite buskskugga och mindre vind, och en stekande minimal plätt bestående av en blandning av sten, gräs, förhårdnad sand och torkad/ruttnad tång).
Rusar upp, kastar i mig morgongröten, hittar inte mina pinaler GGGRRRROARRR! Ränner runt och letar samtidigt som min kära mor kommer instapplandes stödd på en gåstav. Hon knafsade knät igår och kan knappt gå stackarn. Vill ha citodon av Ozzy som inte vet var hon har dem leta leta, leta pinaler, packa, be halta mamman smörja ryggen (halta mamman är för övrigt fortfarande skithalt och kan inte sova pga smärta men vägrar gå till doktorn förf.anm.) VAFAN är klockan kvart i elva! (Halv elva är magiska gränsen för att slippa sommargästerna (jag? förf.anm. jag är ju för fan wurpen och uppväxt här!) i affären, måste ha tidning och frukt, stressar till affären kl elva och ser till min fasa att parkeringen är full av folk. Dock verkar det som om alla precis kommit och precis börjat storhandla så jag svischar förbi och fram till kassan där det faktiskt går fort som fasen HURRA HURRA hetsa hetsa men kortet funkar inte stress stress jag har kontanter nähä nu funkar det HETS HETS ensamma strandens bästa plätt ryker för mitt inre till en gapig åttabarnsfamilj GRRROOOARRRR ut i bilen rallykörning, svänger vänster, ser stranden som... är... tom!
Tom...
Lugn...
Ro...
Fast först hetssmörjer jag in mig med solkräm och klottrar ner ett hetsinlägg till bloggen i skrivboken men nu ska jag sluta med det och börja vara
AAaaaahhhh.....
---------
Oh well... I efterhand är texter sällan lika bra som man upplevde dem då man skrev dem. Ett antal redigeringar gjordes. Såklart. (Inte bara de författaren anmärkt på förf.anm.) Men ändå. Ta med skrivboken Ozzy för fan. Nån gång kommer det nåt briljangkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
