Det tar ju emot nåt så jääävulskt

I snart två veckor har jag haft ont i huvudet, tinnitus, yrsel, illamående och you name it. Spänningar pga ryggen. Med korta avbrott. För när jag rör mig mår jag bättre. Glömmer att jag har ont. Får igång cirkulationen och endorfinerna.

I en vecka har jag haft hemtentaskrivning. Öronen har vrålat, svårt att läsa för bokstäverna svajjar. Lektion idag, vedervärdigt. Ville bara uuuut därifrån! Röra mig! Förstår elever med koncentrationssvårigheter sååå väl nu. Sprang på toa två gånger för att få röra på mig lite.

Sen åker jag hem och städar i en timme. Smärtan minskar. Migränen minskar. Marina och bäbis (småbarn? ett år snart för fasicken krejsi krejsi) kommer och det blir lek och häng för hela slanten. (Med kort avbrott för plånbokspanik, se föregående inlägg.) Smärtan glöms bort, känns inte så mycket heller. Gorane kommer. Marina går. Gorane oh bäbis (småbarn?) går. Ozzy sätter sig i soffan. När hon suttit en timme ungefär... så kommer det. Oooiiiiiiii iiiiii i i iii ooo ii oooo iiiiiii oiiiiii oiiii (örontjut låter typ så) (eller nåt). Cementkeps.

Man behöver väl knappast tvivla på att det är spänningsrelaterat?

Frågan lyder då: Ska jag sjukskriva mig? Tanken slog mig redan för ett år sedan då jag hamnade på sjukhus för att jag inte kunde röra mig. Sen lyckades jag, hög på morfin, skriva en c-uppsats som fick Vg. Det kommer jag kanske inte nu dårå. Migränen sänker även intelligensnivån. (Se IQ panflöjt, förra inlägget.) Men jag kommer ju klara det. Även om jag kommer gråta en hink för varje bokstav.

Jävla envisa bonna-Ozzy.

Så bra tänker Ozzy sen. Nu har jag något att prata med terapeuten om.

Det är helt sjukt för övrigt. Terapeuten och jag kom fram till att jag vill vara bäst i allt. Baka bästa kakan, vinna tävlingen, snyggaste outfiten på festen osv. Medveten om detta sen tidigare och anstränger mig för att vara lite keff då och då. Och nu... så märker jag att jag försöker vara den perfekta terapeutpatienten. (eller vad man kallar't.) Tönt.

---