Idag tog en av kvinnorna på gruppboendet min hand bara sådär och satt och höll den. "Varför tog du min hand?" frågade jag. "Jag ville göra så! För du är så söt!" Hallego. Hjärtat smälter. Ozzy frågar kvinnan (som imorrn får besök av nye pojkvännen som hon pratar med i telefon varje kväll men aldrig har träffat) om hon gjort så med nån kille nån gång. "Ja" säger kvinnan, och drar hela sitt livs partner-historia. Och den är inte helt guldkantad direkt. Fast det första minnet var helt oslagbart. "DUUU, du skulle sett!!! Jag och X, vi gjorde så! Vi höll handen bakom ryggen... I SMYG SÅ INGEN SKULLE SE!!!" Hallegooo.
Ozzy frågar om hon sovit med någon kille nån gång. "Näää... JOO! Jag och Y, vi gjorde så!" Hon och Y bodde ihop. Men Y var inte snäll. Utnyttjade henne med pengar och sånt försöker hon förklara med de få ord hon har i sin vokabulär. Ozzy börjar nästan gråta. Och Ozzy försöker peppa kvinnan att våga hålla handen imorrn, men det vågar hon inte säger hon, för då kommer vi i personalen skratta åt henne. "Nää," säger jag. "Vi i personalen är jätteglada för att han kommer. Vi är glada för din skull." Jasså. Ja då kanske hon vågar hålla handen då. Och ge honom en kram när han kommer.
Det är inte lätt med kärlek.
Det är inte lättare med kärlek när man är funktionshindrad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar