onsdag, juli 30, 2008

Jaha då vet vi det.

Jag är visst inte gråhårig.

Jag är vit.

Hårig.

VIT!

Idag när jag skulle färga min extremt långa utväxt efter sommarsunk på landet kammade jag noggrant och fint och kletade, och när jag kom fram till den extremgråa fläcken inser jag att den inte längre är grå. Den är vit.

Jag är vithårig.

Jag är närsynt.

Jag är glömsk.

Jag är en pensionär in disguise.


måndag, juli 28, 2008

Hoodelaaly Hoodelaaly Västkösten!

När det är bajsigt väder här ute är det inte så väldans roligt att vara här ute. Till och med så tråkigt att man hämtar in 1,5 terminers plugg på några veckor av ren tristess.

Men när det är fint...

Oh my Lord.

Det är så vackert! Det är så gött! Det är så roligt! Det är så härligt!

Ozzy, hur har du tillbringat ditt liv sen värmeböljan slog till?

Torsdag: Jobbade. Därefter tänkte vi åka på kombinerat spinning och bodypump. Sen insåg vi att man kan inte kasta bort de få fina sommarkvällarna på spinning och bodypump, så jag brände till ensamma stranden vid fyrasnåret, och vid halv sjusnåret kom Cicci dit med bärs och pizza. HUR GÖTT EEE DE INTE ME BÄRS Å PIZZA I SOLNEDGÅNGEN PÅ VÄSTKÖSTEN??!!

Fredag: Hetsbesökte affär, apotek och bibliotek för att därefter bränna till havet och tillbringa några timmar före jobbet som började kl fyra. Ett jobb som bestod i att få betalt för att åka och kolla på teater utomhus på årets skönaste kväll. Kom hem sjukt sent efter en halvtimmas övertidsarbete, men det hindrar mig inte från att

Lördag: ställa klockan på nio för att gå upp och åka till Käringön och hänga där till klockan sex på kvällen för att raskt åka hem och svida om för att raskt åka till Mollösund för att knäcka en middag på en bryggrestaurang och sedan försöka festa loss i en helt bizarr sjöbod som gjorde allt för att efterlikna Avenyn, Stureplan, you name it. "Vi bånkar på ashög musik och säljer sprit, det funkar nog."

Söndag: Halv tolv till halv sex tillbringas vid ensamma stranden guppandes på en gigantisk uppblåsbar mobiltelefon. Gööööhöhöhöööött!

Måndag: Börjar aptidigt. Arbetsdagen drar igång i rallyfart genom att jag preppar pastasallad till alla som ska med på badutflykten kl 11. Sen får jag betalt för att bada! Tjiho! (Ok, inte jätteavkopplande kanske att bada med en som är rädd för allt och orolig och tror hon ska kvävas om hon badar, en som inte kan prata och slänger sig raklång med stor drunkningsrisk, en i rullstol som bara får titta på och en som viftar som en tok efter alla JÄVLA GEETINGAR FÖRSVINN och stressar och stressar och stressar, men ändå! Jämfört med att gå inne i en 40-gradig blomsteraffär som Cicci gör...) Kommer hem och blir serverad färsk makrill för att sedan åka och ta ett kvällsdopp i solnedgången och bli serverad en precis lagom smält Tip Top.

Imorrn börjar jag tre. Gissa vad jag ska göra innan dess?


onsdag, juli 23, 2008

Beaaaatch 2008

Nu kommer finvädret!

(Och lagom till finvädret hag jag lagt på mig några mulna fettokilon, fått lite ont i ryggen igen och ett insektsbett som just nu är ca 1 dm i omkrets och reser sig några cm över mark.)

Meeeeeeen vad gör väl det? Fredag, lördag och söndag skall tillbringas på ensamma stranden eller möjligen Käringön eller annat fint sommarhak med kaffe, bok och kompis, fullständigt flashandes sommarfetma och enorma bistick. Yeeehaaa.


måndag, juli 21, 2008

Detta skulle bli ett inlägg om den förbannade sommaren

Hela året går jag och längtar efter sommaren. Trots att jag är blek och fet är sommaren min årstid. Älskar att ligga på stranden med en ljudbok i öronen och en kopp kaffe i handen, se färjan till Flatön stånka sig atter och fram som man säger härute i mitt sommarparadis. Åka på gloturer till olika ställen på Västkusten och glo, käka en glass eller en finmiddag på någon bryggrestaurang. Gå på otaliga loppisar och köpa onödig skit.

Och så går jag och jobbar sönder sommaren. Är inte det korkat? Medan vännerna åker på dansläger i veckovis för sparade pengar, åker till Litauen och chillar, åker på charter... Och jag jobbar. I och för sig på ett jobb som jag trivs asbra på. Fifan vad roligt det är och vilka roliga jobbarkompisar jag har och vad roliga de boende är (när de inte kör sina haranger, tuggar sönder personalens skor eller bajsar ner hela badrummet).

Och det är faktiskt i princip bara molnigt ute... så man kan lika gärna jobba. Det är ju ändå kul att jobba, och jag får fett med pengar... som jag... sparar på hög?

------------------

Varför unnar jag mig ingenting? Nä, jag har inte råd att åka på Herräng, jag måste jobba... Måste jag?! Jag hade ju för faen 12000 spänn undanlagda när den här sommaren började, och har 8000 kvar av dem. (Man bränner inga pengar när man jobbar.) Dessutom har jag blivit beviljad tjugetusen pix i stipendier för att tjacka laptop och åka till Auscwitz för... Degen bara rasar in! Och jag kan knappt tänka mig ta ledigt en helg för att gå på ett gäng danser. Snåljåp? Nä. Snarare ovan vid att ha pengar i större mängd. Och ovan vid att ta det lugnt och göra ingenting. Så jag jobbar på och sitter likt Joakim Von Anka på ett kassaskåp fyllt med guldpengar.


Å andra sidan... Om 1,5 år är jag färdigutbildad lärare och kommer ha sommarlov varenda år för resten av min liv. Oh yeah!


fredag, juli 18, 2008

Full fräs medvetsläs

Shit man, har det redan gått sex timmar? Sex timmar sen jag kom till jobbet och full fräs så man blir alldeles yr i huvet. Just nu sitter jag och passar lilla söta farbrorn med alla haranger som fått ett getingstick så hela handen svullnat upp. Tant doktorn kom och tittade på fabbrorns hand, och fick samtidigt veta hela fabbrorns livshistoria, samt en guidad visning i fabbrorns lägenhet. Och utanför lägenheten. Och att han kräktes i våras.

Söta farbrorn har svårt att sortera ut viktig information, helt klart. Ofta väldigt tröttande, men idag ganska charmigt faktiskt. Tant doktorn sa att han måste sitta ner och ta det lugnt, men oj oj oj, nu är klockan snart halv tio (den är bara nio) och han måste gå upp och ringa sitt dagliga samtal till Karlavagnen.

Oj, nu blev det tyst här för första gången på sex timmar.


onsdag, juli 16, 2008

Herr Z i antågande

Idag tog en av kvinnorna på gruppboendet min hand bara sådär och satt och höll den. "Varför tog du min hand?" frågade jag. "Jag ville göra så! För du är så söt!" Hallego. Hjärtat smälter. Ozzy frågar kvinnan (som imorrn får besök av nye pojkvännen som hon pratar med i telefon varje kväll men aldrig har träffat) om hon gjort så med nån kille nån gång. "Ja" säger kvinnan, och drar hela sitt livs partner-historia. Och den är inte helt guldkantad direkt. Fast det första minnet var helt oslagbart. "DUUU, du skulle sett!!! Jag och X, vi gjorde så! Vi höll handen bakom ryggen... I SMYG SÅ INGEN SKULLE SE!!!" Hallegooo.

Ozzy frågar om hon sovit med någon kille nån gång. "Näää... JOO! Jag och Y, vi gjorde så!" Hon och Y bodde ihop. Men Y var inte snäll. Utnyttjade henne med pengar och sånt försöker hon förklara med de få ord hon har i sin vokabulär. Ozzy börjar nästan gråta. Och Ozzy försöker peppa kvinnan att våga hålla handen imorrn, men det vågar hon inte säger hon, för då kommer vi i personalen skratta åt henne. "Nää," säger jag. "Vi i personalen är jätteglada för att han kommer. Vi är glada för din skull." Jasså. Ja då kanske hon vågar hålla handen då. Och ge honom en kram när han kommer.

Det är inte lätt med kärlek.
Det är inte lättare med kärlek när man är funktionshindrad.


måndag, juli 14, 2008

Min hemlige chef

Jag har fått en ny (gammal?) kommentatör i bloggen; "din hemlige chef".

Vem är min hemlige chef? Är det någon på jobbet som snokat reda på bloggen? Är det min före detta chef? Är det en människa som egentligen styr allt jag säger, tänker och gör? Hemlig chef... Det borde nästan vara så. Du tror att allt du gör är av egen vilja, men egentligen har du en hemlig chef som bestämmer åt dig.

Ganska skönt egentligen. Då kan man ju skylla allt dumt man gör på att den hemlige chefen har bestämt att jag måste göra si eller så. "Min hemlige chef sa faktiskt att jag måste hångla med X, annars får jag sparken från livet." "Min hemlige chef tvingade mig dricka den där sista 10cl-drinken klockan sju på morgonen." Och eftersom jag så flitigt följer min hemlige chefs förmaningar och rekommendationer så undrar jag om det inte är dags för en befordran snart.

Undrar vad som är livs-snäppet över det jag har nu? Finns ju en massa praktiska befordringar man skulle vilja ha... ett förstahandskontrakt i Majorna... mannen i sitt liv... en kropp som Angelina Jolie... Men det där känns så trist och färglöst. Nä, roligare då att spekulera i vad mitt nästa steg i livskarriären är rent själsligt/personlighetsmässigt. Jag har ju gått från obildad svenne till kulturell svåring till intellektuell plugghäst. What's next?


söndag, juli 13, 2008

Ps:

Kom att tänka på en helt annan grej. Ni vet skolfoton från barndomen, typ 70tal - 80-tal?

Varför ser alla barn så kladdigt nyvakna ut på ALLA skolfoton?


Jag vill ha en sommarstuga för mig schälv

Nu haver jag diskuterat med modern att jag inte uppskattar negativa kommentarer om mitt utseende och mina kläder. Jag har även diskuterat att jag inte trivs alls när hennes nya farbror är här. Såklart att han ska sova över här då och då, men hittills har mina kvällar ifred med mor faktiskt varit noll stycken. Plus att herr farbror har en tendens att mästra, besserwissa och pika. Så jag tog upp detta med mor. Nä, jag gick inte direkt till källan, eftersom källan alltid vet bäst och jag vet inte alls hur jag ska ta honom. Fegt kanske, men jag tror att verkan hade blivit lika med noll om jag tagit det direkt med honom.

Jag trivs inte hemma när han är här. Det är ett faktum. Och han är här jämt. Jämt. Jämt.

Så mor tog sig ett snack med farbror och sa att vi nog behöver vara själva ibland hon och jag, så då sov han hemma. Wehoo jag har nu haft en kväll utan farbror sen jag kom hem i början på juni.

Fast det känns som att det blev den första och sista... Och jag känner mig så jäkla elak och egoistisk som inte vill ha honom här. Men... han är inte så snäll mot mig. Och som jag sa till mor att nu försöker jag hitta alla möjliga anledningar jag kan till att inte vara hemma, och det känns ju lite konstigt.

Fast efter mors lilla samtal med honom har han vaknat på andra sidan varje dag, och det märks verkligen att han anstränger sig för att vara trevlig mot mig. Och det är ju bra. Jättebra. Och jättesnällt.

Fast jag vill inte vara hemma när han är här.

Ändå.


torsdag, juli 10, 2008

Jag säger det här istället. Göbbjävel. Så.

Om man inte vill irritera sig på att Stefan Sauk säger svejtsch istället för Schweiz kan man i nästa inlägg irritera sig på att jag inte kan stava till Schweiz. Hej Scweiz. Och där bet hon sig själv i tummen.

Efter ett uppiggande dygn i stan (det är så skööööönt att bo sjäääälv) är jag nu tillbaka till de snipiga kommentarernas övärld. Dagen börjar med en snipig kommentar från mammas nya kille om att jag äter yoghurt till frukost för det är ju så mycket socker i det. Jag skulle vilja bånka hans huvud i väggen och vråla "JA MEN JAG ÄTER INTE ÄPPELKAKA MED VANLIJSÅS TILL KVÄLLSMAT SOM ÖVRIGA 66% AV HUSHÅLLET GÖR!!!!" men istället mumlar jag nåt om att de faktiskt sänkt sockerhalten och att det är lättyoghurt. För husfridens skull.

Vad fan ska man äta till frukost då? Om man äter havregrynsgröt till lunch som jag gör så vill man inte gärna ha det till frukost också. Inte särskilt näringsrik och allsidig kost då.

Vad äter ni till frukost ungdomar?


tisdag, juli 08, 2008

Hej Scweiz

Dags för talbok. Åker till det lilla lilla biblioteket i den lilla lilla hålan och väljer och vrakar bland det lilla lilla utbudet. Liza Marklund. Stig Larsson. Hmm... Ah! Paulo Cuelho, en som jag inte läst! Lånar "Elva minuter" med Stefan Sauk som uppläsare och drar hem.

Åååhh Stefan! That man can högläsa! Åååå vad bra, sjunker in i boken och bara njuter...

ända tills...

huvudpersonen träffar en

Zweischare. Inte en Scweizare. En man från Zweisch. Och sen flyttar huvudpersonen till svejtsch men blir besviken på sin svejtschare och vill kanske lämna svejtsch.

Stefan! Kunde inte någon lärt dig att man säger schweits, inte svejtsch?!

Jag minns fortfarande när jag lärde mig att det heter Schweiz. Brollan skrattade åt mig och retade mig för att jag sa svejtsch. Kunde han inte trackat Stefan lite i hans barndom också?

Fast Stefan, du är förlåten. Resten av högläsningen är helt fantastisk.


måndag, juli 07, 2008

Je suis une hab.ass.

20:15 och jag har precis fått mig en go utskällning av en boende för att jag inte gör allting åt henne som hon klarar av att göra själv. Hon vill ha en slav, inte en habass. Och jag blir så jävla sneeeeeeeeeeeee! Blaaaaark. Varför anstränga sig till max för att hålla henne glad, sysselsatt och hitta på saker när man bara får skäll sen?

Grrrrr. Ibland är det svårt att se bortom handikappet på folk. Hade en frisk människa betett sig så så hade det varit fet propp och goodbaj. Nu måste man lugnt och sansat förklara att vi inte är hennes hembiträden utan bara ett stöd när hon inte klarar sig själv och sen glad i hågen servera henne kvällsmat.

Och nu sitter jag och stänger av när söta farbrorn svamlar och svamlar och svamlar och svamlar. The harang that never ends. Tänker högt och rabblar och rabblar, samma saker om och om och om och om och om och om och om igen. "Kommer det åska ikväll? Det slår väl inte ner här? Nä för jag hatar åska. Åska och fotboll det är det värsta jag vet. Om det åskar, då kan jag inte bada väl? Nä. Jag kan inte bada om det åskar. GÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vad trött jag blev. Vad mörkt det är där borta det kommer väl ingen åska? Nä jag hatar åska." The so called åsk-harang. Sen har vi mamma är död-harangen, jag hatar X-harangen, panta burkar-harangen, radioprogramsharangen, tv-programsgarangen, jag vill flytta-harangen....... Och där sitter man och känner sig som en dålig habass som inte orkar lyssna.

Oj. Nu bytte han harang. Från åskharangen till mamma-harangen.

Dags för några lediga dagar, helt klart.

Fast han är sjukt söt och go ibland, lille söte fabbrorn. Men just nu örker ja ente.


En slackers dilemma

10:33 på morgonen och jag är ledig fram till halv tre.

Plocka hallon, spela rollercoaster tycoon eller städa rummet?


söndag, juli 06, 2008

nåktyrn

Klockan är snart tjugo i tio på kvällen och boendet är tyst som i graven.

Och jag är så trutt så trutt. Får gå hem snat.

Senaste veckan har resulterat i:

1 dumpning (aka fegsmiteri av varianten inte höra av sig, inte svara på mess)
1 nytt erbjudande om visning på lägenhet från Boplats Göteborg. (2 på mindre än en månad! När man gått i åratal utan ett enda! Whazappeniiing?!)
1 allvarligt samtal med mor om att hon kanske inte ska kommentera att jag ser tjock ut i mina kläder

Oj nu kom nattpersonalen måste logga ut ajö


torsdag, juli 03, 2008

Mor strör salt i sår

Sommartider hej hej är inte alltid hej hej när man är en tjockis. Beach 2008 och jag känner mig som en vandrande blob. Tränar ganska duktigt och försöker tänka på vad jag äter, men går ner noll kilo. Känns som om jag bara blir fetare och fetare. Magen pöser över. Sträcker på mig. Då pöser fan ryggen över.

Blä.

Försöker undvika stora offentliga badplatser. Försöker hitta kläder som gör att jag ser slankare ut. Känner mig ganska fin med jämna mellanrum, ibland jättesnygg. Men ibland inte. Idag inte. Dålig dag men försöker strunta i de negativa tankarna. Och då säger mor

"Jag tycker du ser rund ut i den klänningen."

Tell me something jag inte visste mor. Jag ser fet ut i allt. Men tack för att du påminde mig.

Det var för övrigt den klänningen jag hade när jag träffade midsommarflörten igen i fredags. Det kanske är därför han inte hört av sig då.