Tänd ett ljus, och låt det brinna för fan!

Något av det första jag brukar lägga märke till när det snöar i stan är att det blir tyst. are. Stan bäddas in i ett ljuddämpande bommullsfnös.

När det snöar på landet... blir... det... tyssssssssssst! Shit man! Det är toktyst!

Ja, kära läsare, Ozzy befinner sig åter på spa Paradiset, aka öa. Paradiset är lite mindre paradislikt under vinterhalvåret dock.

Man tycker det är mörkt på vintern i stan. Då har man inte varit på öa.

Som uppvuxen på en öde ö förväntas man vänja sig vid mörkret, till och med gilla det. Inte jag. Har aldrig vant mig. Varje dag knatade jag en km till och från skolbussen, under vinterhalvåret i totalt mörker. Efter sisådär tvåhundra meter kunde man se ljusen från ett hus långt bort i fjärran, och min panikslagna andhämtning lugnades en aning. Efter sisådär tvånhundrafemti meter såg man inte ljuset längre. Panik. Efter sisådär femhundra meter såg man ett annat hus lysa i fjärran. Efter sjuhundra meter - icke. Men, då var hägringen nära. Backkrönet. Kom man väl fram till backkrönet så (lägg här in änglasång, trumpeter och tadaaa) sprutade grannens köksfönster ut kaskader av ljus. Hade man tur sprutade även barndomshemmet ut kaskader av ljus eftersom mamma var hemma. Hade man mindre tur var mamma på jobbet, och endast en utebelysning välkomnade. Men det var ändå ljus. Hade man total oflax hade mams glömt tända utebelysningen. Bajskårv.

Någon gång i barndomen var vi på bussresa i Dalarna och sov på hotell i Mora. Jag fascinerades totalt av ränderna som gatubelysningen och persiennerna skapade på väggen. Myspys! Jag njöt i fulla drag. Inget mörker! Tänka sig vad man lär sig i Dalarna. (Jag minns typ inget annat över huvud taget från den resan.)

Jag trivs bäst i tända landskap. Helt klart. Men på öa är det tamejfanken kolsvart. Men man står ut. På julen finns det ju faktiskt en julgran och lite annat smått och gott som lyser upp. Till exempel grannen, som mamma kallar "Las Vegas". En kvinna med pimp my trädgård with christmaslampor-dille. Så, när vi på kvällarna sitter och slöar i tv-soffan och jag plågas av oändliga räckor av nyhetssändningar och Kungafamiljen så slänger jag ett getöga då och då till Las Vegas och drömmer om tända landskap.

Men i år... finns... det... inga... lampor... i Las Vegas.

Vad har hänt? Har hon drabbats av ekonomisk kris och tittat på elräkningen? Har hon insett att det faktiskt är fult med blinkande renar, snögubbar och förtifjarton ljusslingor i olika färger? Har strömmen gått för tid och evighet? Och vad ska jag titta på nu???!!!

Det är mörkt. Oändligt mörkt. Och tyst. Knäpp. Tyst.

---