Jag sänker förväntningarna. Not.

Jag älskar att ha fest! Hurra! Finns tusen anledningar till varför fest är bäst.

Man får en anledning att städa sitt hem sjukt noga typ garderober, under badkaret osv.
Man får pimpa sitt hem på tokiga sätt.
Man får träffa massa trevliga människor, alla på en gång.
Man kan bjuda in folk man gillar och hoppas på en puss eller fem. (Nä, jag grovhånglar inte offentligt, shame on you!)
Man slipper åka nånstans.
Man kan, literally, släpa sig i säng.

Imorrn har jag bjudit in diverse dansrelaterade kompisar till festfestfest hurra! (Ja du får komma om du hör av dig först. Men det börjar bli trångt!) Har lite svårt för den där viktiga faktorn dock... att inte ha för höga förväntningar. Man ska aldrig förvänta sig någonting, aldrig planera någonting. Gör man det så blir man alltid besviken, för det kan helt omöjligen bli precis som man tänkt sig, eftersom andra inte kan läsa ens tankar. Om man inte har sjukt låga förväntningar. Då kan det ju bara bli bättre. Ozzy är dock världsmästare i att tänka framåt, planera och förvänta. Eller, correction: Var. Höstens mentala träningspass går ut på att inte förvänta sig, bara vara, go with the flow. Och det har gått SJUKT BRA! För det mesta.

Fast nu började jag julfeststäda mitt hem i tisdags så smått... och igår gjorde jag tryffel. (Dagens tips: Gör inte tryffel tre dagar före festen. Det blir så lite kvar då. Speciellt om det var en jädrigt liten sats från början.) Darn! Jobbar nu stenhårt på att lower my expectations eller sänka mina förväntningar som det också heter. Först ut i projekt glömma festäää: Reality check i form av åka till presentaffär och köpa den glömda julklappen samt köpa vin till morgondagens fest. ATTANS! Där var festen igen.

Oh well, det kan fan inte bli tråkigt när det är dansfolk som kommer. Tjoo!

---