Idag ska jag vara toastmaster på en kompis bröllop, och sent igår kväll ringde bruden för lite sista check och slutlig info. Detta är en borgerlig vigsel, och själva vigselakten kommer ske i en konferenslokal vilket gör att vi får göra lite annorlunda. Brudparet tågar ut, folk stannar kvar, brudparet kommer in igen, folk kastar ris. Viktig info som jag och T, den käre toastmasterkollegan icke får glömma att informera om.
Ozzy somnar. Och drömmer mardrömmar om att hon glömmer att säga en massa viktiga saker, vilket resulterar i att ingen gratulerar brudparet och ingen kastar ris. Ozzy vaknar. Och tror, på allvar, att bröllopet redan har varit. Ozzy ligger vaken en stund och vrider sig i ångest över att hon glömde informera gästerna om att stanna kvar i lokalen efter vigseln. Efter tio minuter kommer hon på att bröllopet är idag.
Lättnaden! Först ångesten! Sedan lättnaden! Och sen... nervositeten. Tänk om jag glömmer nåt viktigt? Tänk om jag blir fullare än gästerna? Tänk om jag...
har roligt. Det kommer bli så sjukt jävla roligt. Hurra!
torsdag, december 31, 2009
tisdag, december 29, 2009
Lång jul
Ni som har haft tillräckligt tråkigt denna jul för att klicka in er på min blogg och läsa om hur långtråkigt jag har haft det vet hur stundtals långtråkigt jag har haft det. En sanning med modifikation kanske. Jag behöver verkligen varva ner mellan varven, och det är faktiskt sketagött att åka hem till spa mamma som "inte behöver hjälp med maten" och "jag tar disken, jag har inget annat att göra". (Well... jag har inte heller något annat att göra! Förutom viktiga saker som spela våldamma spel på datorn, titta på korkade tv-program och läsa en jättebra bok.)
Den ömma modern tittar på naturprogram medans jag försöker fota fotomodellsgranen -->
Den ömma modern tittar på naturprogram medans jag försöker fota fotomodellsgranen -->
Igår gjorde jag så en statistisk undersökning huruvida det är skoj att åka hem över jul eller inte. Dvs jag frågade ytterligare två personer. Och svaret är ja. Det är skoj. Ett litet tag. Men just i år när julen var extra lång och extra insnöad var den... lång. Man kunde inte åka och hälsa på folk. (Inget besök till tanten i Munkedal denna julen alltså.) Man kunde inte gå en promenad utan risk för brutna ben, stukade fötter och annat. Man kunde... skotta. 75% av de tillfrågade i undersökningen angav sig ha skottat under julen, och angav detta som det enda tillfället som bjudit fysisk rekreation. I övrigt förefalla julskinkan, chokladasken och den goda boken ha dominerat.
Det är fan gött att vara hemma. Tack ömma moder för den här julen. Men hej kära hem!
lördag, december 26, 2009
Det blir roligare en bit ner shunnar
Herremingudihimmelensjävlahöjdervadgörmanpålandetnärdetärsnöstormochkolsvart?
Nu är det tredje gången jag försöker fortsätta detta blogginlägg. Första meningen är bra, fett bra. Rolig. Och sen... kom jag på att jag bloggade om tristess häromdagen. Så jag började om, och började skriva om att jag numera har... noll kompisar... kvar på öa. Och efter en stund insåg jag att jag bara skrev om hur långtråkigt jag hade igen. Ghah! Hur slappnar man av??
Funderade lite över vad jag gör när jag slackar i stan.
Tittar på skräp-tv.
Surfar. (Det går nuförtiden väldigt fort. Kollar fejjan, två bloggar och GP.)
Och... så... jobbar jag? För jag får faktiskt betalt (små summor men ändock) för att
fillijoxa med musik (leta låtar, räkna tempo, sortera i mappar, spela dem på dansgolv) och att
fillijoxa med marknadsföring av improvisationsteater
Shit Majbritt. Jag är verkligen kefft kass (ey shunnar, kan man säga kefft kass? Jag nu läser ett öga rött du vet och gör blandorden och baklängesspråkar, kefft kass blir som korv med bratwurst, två grejer på samgången) på att slappa. Oh, läser bok! Men kan bara motivera mig till att göra det om jag kommer ha nytta av det i framtiden, typ tänker värsta lärargrej typ kompis du kan läsa den öga rött av han Khemiri du vet värsta feta författaren skriver typ som du snackar, gitta till bibblan och låna den av gussen i disken!
Nyttoslappning. Slappa med funktion.
Nu är det tredje gången jag försöker fortsätta detta blogginlägg. Första meningen är bra, fett bra. Rolig. Och sen... kom jag på att jag bloggade om tristess häromdagen. Så jag började om, och började skriva om att jag numera har... noll kompisar... kvar på öa. Och efter en stund insåg jag att jag bara skrev om hur långtråkigt jag hade igen. Ghah! Hur slappnar man av??
Funderade lite över vad jag gör när jag slackar i stan.
Tittar på skräp-tv.
Surfar. (Det går nuförtiden väldigt fort. Kollar fejjan, två bloggar och GP.)
Och... så... jobbar jag? För jag får faktiskt betalt (små summor men ändock) för att
fillijoxa med musik (leta låtar, räkna tempo, sortera i mappar, spela dem på dansgolv) och att
fillijoxa med marknadsföring av improvisationsteater
Shit Majbritt. Jag är verkligen kefft kass (ey shunnar, kan man säga kefft kass? Jag nu läser ett öga rött du vet och gör blandorden och baklängesspråkar, kefft kass blir som korv med bratwurst, två grejer på samgången) på att slappa. Oh, läser bok! Men kan bara motivera mig till att göra det om jag kommer ha nytta av det i framtiden, typ tänker värsta lärargrej typ kompis du kan läsa den öga rött av han Khemiri du vet värsta feta författaren skriver typ som du snackar, gitta till bibblan och låna den av gussen i disken!
Nyttoslappning. Slappa med funktion.
torsdag, december 24, 2009
De va e fali roli tömte de har på de her stert
Som uppväxt på en ö får man dialekten med sig i blodet. Länge trodde jag till exempel att sjön "Rös vaan" hette just "Rös vaan". Tills jag blev stor och förstod att den hette Rödsvattnet. Har man dialekten i blodet reflekterar man inte heller över att ens ömma moder pratar GROV dialekt. Detta förstod jag efter att ha bott hemifrån i sisådär tio år. Fortfarande tänker jag inte särskilt mycket på att hon säger fingrane istället för fingrarna, tära istället för tårna, plar istället för brukar, istärt istället för istället.
Men en gång om året tänker jag V.E.R.K.L.I.G.E.N på att mamma pratar GROV dialekt.
När tomten kommer.
Och mamma samtidigt är ute och matar fåglarna/nere hos morbror och önskar God Jul/grejar med maten i kylen/you name it.
"Finns (bohus-i majeur!) de nöre snälla barn her?! Öj öj öj je har fart så långe vej ifrå Nordpolen (oh, de pratar ö-dialekt på Nordpolen också, spännande!) så je e ekran trutter no. Skam wa de e swårt å lesa på paketera, her e så murt!"
Idag som grädde på moset frågade den ömma moderns gubbe om hon hade varit på Lövås (där han tidigare varit hos sin familj) ännu.
"Ja, de har je. De wa e fali dåli vej de hade app did!" (Gubben hade tidigare klagat på den dåliga vägen upp till Lövås.)
Den ömma modern skall ha all cred för att hon varje år ikläder sig tomterollen "eftersöm engen aan lär wul vela göre't". (Hu gör söm hu plar å göra.) Men hon får nog fila lite på dialekten. Femåringen tyckte att "tomtens röst var väldigt lik farmors". Detta trots att tomten hade en mycket hes, knarrig stämma som inte alls lät som farmors. De e no skamm inte så schwårt å förstå wum de e bagum skråbbeånsiktet om tömtane pradar såher.
Men en gång om året tänker jag V.E.R.K.L.I.G.E.N på att mamma pratar GROV dialekt.
När tomten kommer.
Och mamma samtidigt är ute och matar fåglarna/nere hos morbror och önskar God Jul/grejar med maten i kylen/you name it.
"Finns (bohus-i majeur!) de nöre snälla barn her?! Öj öj öj je har fart så långe vej ifrå Nordpolen (oh, de pratar ö-dialekt på Nordpolen också, spännande!) så je e ekran trutter no. Skam wa de e swårt å lesa på paketera, her e så murt!"
Idag som grädde på moset frågade den ömma moderns gubbe om hon hade varit på Lövås (där han tidigare varit hos sin familj) ännu.
"Ja, de har je. De wa e fali dåli vej de hade app did!" (Gubben hade tidigare klagat på den dåliga vägen upp till Lövås.)
Den ömma modern skall ha all cred för att hon varje år ikläder sig tomterollen "eftersöm engen aan lär wul vela göre't". (Hu gör söm hu plar å göra.) Men hon får nog fila lite på dialekten. Femåringen tyckte att "tomtens röst var väldigt lik farmors". Detta trots att tomten hade en mycket hes, knarrig stämma som inte alls lät som farmors. De e no skamm inte så schwårt å förstå wum de e bagum skråbbeånsiktet om tömtane pradar såher.
onsdag, december 23, 2009
Jag kanske borde sticka. Något.
Längtade till öa som fan. Och är redan uttråkad. Men seriöst. DET FINNS INGET ATT GÖRA HÄR!!! BAH! Precis som gårkvällens inlägg om varde ljus och jag trivs bäst i tända landskap, så kommer dagens inlägg sjuda av stadsnostalgi. (Visst kan man vara nostalgisk om något man senast befann sig i igår?)
I stan kan jag gå och dansa. (Samtidigt?)
I stan kan jag gå och träna. (Samtidigt?)
I stan kan jag gå.
På öa kan jag fan inte gå. 1) Man blir överkörd av alla turistjävlar (är jag en turistjävel? Jag har inte bott här sen 1990.), 2) När Ozzy går vill hon gå TILL något. Inte bara gå för gåendets skull. Hon kan till exempel gå till några hållplatser längre bort, eller gå en runda så hon kommer hem igen. Hon kan inte gå till änds väg, vända och gå samma väg tillbaka. Då dör hon av tristess. Och ska man gå en runda på öa så... är man borta några timmar, helt klart. Och då pajjar höfterna. Igen.
I stan kan jag knalla till Marina och leka med henne, hennes gube eller deras dotter.
I stan kan jag åka till EllenPellen och fika bort några timmar.
På öa... tittar man på tv.
På öa... tittar man på naturprogram.
På öa... tittar man på nyhetsprogram.
På öa... tittar man på väderprognosen. Varje. Väderprognos.
En av de roligaste pysslorna man kan pyssla med härute vintertid är att rota igenom lådor med gamla ärvda prylar eller bortglömda skivor eller försöka fiska ut gamla damtidningar ur vindsisoleringen. Men nu är det för kallt för sånt. Förfryser tära (tårna på ö-mål) bara jag tänker tanken rota skrymslen.
Jag har hört att det finns något som heter koppla av och göra ingenting. Jag är fan helt värdelös på det. Shit vad det är tråkigt att koppla av och göra ingenting. Eller så är det bara stads-stress-mode som ska ur kroppen innan ö-lunk-mode enters the Ozzybody.
Shit man. Ich bin fröken lappsjuka. Gnäller efter ett drygt dygn i exil.
I stan kan jag gå och dansa. (Samtidigt?)
I stan kan jag gå och träna. (Samtidigt?)
I stan kan jag gå.
På öa kan jag fan inte gå. 1) Man blir överkörd av alla turistjävlar (är jag en turistjävel? Jag har inte bott här sen 1990.), 2) När Ozzy går vill hon gå TILL något. Inte bara gå för gåendets skull. Hon kan till exempel gå till några hållplatser längre bort, eller gå en runda så hon kommer hem igen. Hon kan inte gå till änds väg, vända och gå samma väg tillbaka. Då dör hon av tristess. Och ska man gå en runda på öa så... är man borta några timmar, helt klart. Och då pajjar höfterna. Igen.
I stan kan jag knalla till Marina och leka med henne, hennes gube eller deras dotter.
I stan kan jag åka till EllenPellen och fika bort några timmar.
På öa... tittar man på tv.
På öa... tittar man på naturprogram.
På öa... tittar man på nyhetsprogram.
På öa... tittar man på väderprognosen. Varje. Väderprognos.
En av de roligaste pysslorna man kan pyssla med härute vintertid är att rota igenom lådor med gamla ärvda prylar eller bortglömda skivor eller försöka fiska ut gamla damtidningar ur vindsisoleringen. Men nu är det för kallt för sånt. Förfryser tära (tårna på ö-mål) bara jag tänker tanken rota skrymslen.
Jag har hört att det finns något som heter koppla av och göra ingenting. Jag är fan helt värdelös på det. Shit vad det är tråkigt att koppla av och göra ingenting. Eller så är det bara stads-stress-mode som ska ur kroppen innan ö-lunk-mode enters the Ozzybody.
Shit man. Ich bin fröken lappsjuka. Gnäller efter ett drygt dygn i exil.
tisdag, december 22, 2009
Tänd ett ljus, och låt det brinna för fan!
Något av det första jag brukar lägga märke till när det snöar i stan är att det blir tyst. are. Stan bäddas in i ett ljuddämpande bommullsfnös.
När det snöar på landet... blir... det... tyssssssssssst! Shit man! Det är toktyst!
Ja, kära läsare, Ozzy befinner sig åter på spa Paradiset, aka öa. Paradiset är lite mindre paradislikt under vinterhalvåret dock.
Man tycker det är mörkt på vintern i stan. Då har man inte varit på öa.
Som uppvuxen på en öde ö förväntas man vänja sig vid mörkret, till och med gilla det. Inte jag. Har aldrig vant mig. Varje dag knatade jag en km till och från skolbussen, under vinterhalvåret i totalt mörker. Efter sisådär tvåhundra meter kunde man se ljusen från ett hus långt bort i fjärran, och min panikslagna andhämtning lugnades en aning. Efter sisådär tvånhundrafemti meter såg man inte ljuset längre. Panik. Efter sisådär femhundra meter såg man ett annat hus lysa i fjärran. Efter sjuhundra meter - icke. Men, då var hägringen nära. Backkrönet. Kom man väl fram till backkrönet så (lägg här in änglasång, trumpeter och tadaaa) sprutade grannens köksfönster ut kaskader av ljus. Hade man tur sprutade även barndomshemmet ut kaskader av ljus eftersom mamma var hemma. Hade man mindre tur var mamma på jobbet, och endast en utebelysning välkomnade. Men det var ändå ljus. Hade man total oflax hade mams glömt tända utebelysningen. Bajskårv.
Någon gång i barndomen var vi på bussresa i Dalarna och sov på hotell i Mora. Jag fascinerades totalt av ränderna som gatubelysningen och persiennerna skapade på väggen. Myspys! Jag njöt i fulla drag. Inget mörker! Tänka sig vad man lär sig i Dalarna. (Jag minns typ inget annat över huvud taget från den resan.)
Jag trivs bäst i tända landskap. Helt klart. Men på öa är det tamejfanken kolsvart. Men man står ut. På julen finns det ju faktiskt en julgran och lite annat smått och gott som lyser upp. Till exempel grannen, som mamma kallar "Las Vegas". En kvinna med pimp my trädgård with christmaslampor-dille. Så, när vi på kvällarna sitter och slöar i tv-soffan och jag plågas av oändliga räckor av nyhetssändningar och Kungafamiljen så slänger jag ett getöga då och då till Las Vegas och drömmer om tända landskap.
Men i år... finns... det... inga... lampor... i Las Vegas.
Vad har hänt? Har hon drabbats av ekonomisk kris och tittat på elräkningen? Har hon insett att det faktiskt är fult med blinkande renar, snögubbar och förtifjarton ljusslingor i olika färger? Har strömmen gått för tid och evighet? Och vad ska jag titta på nu???!!!
Det är mörkt. Oändligt mörkt. Och tyst. Knäpp. Tyst.
När det snöar på landet... blir... det... tyssssssssssst! Shit man! Det är toktyst!
Ja, kära läsare, Ozzy befinner sig åter på spa Paradiset, aka öa. Paradiset är lite mindre paradislikt under vinterhalvåret dock.
Man tycker det är mörkt på vintern i stan. Då har man inte varit på öa.
Som uppvuxen på en öde ö förväntas man vänja sig vid mörkret, till och med gilla det. Inte jag. Har aldrig vant mig. Varje dag knatade jag en km till och från skolbussen, under vinterhalvåret i totalt mörker. Efter sisådär tvåhundra meter kunde man se ljusen från ett hus långt bort i fjärran, och min panikslagna andhämtning lugnades en aning. Efter sisådär tvånhundrafemti meter såg man inte ljuset längre. Panik. Efter sisådär femhundra meter såg man ett annat hus lysa i fjärran. Efter sjuhundra meter - icke. Men, då var hägringen nära. Backkrönet. Kom man väl fram till backkrönet så (lägg här in änglasång, trumpeter och tadaaa) sprutade grannens köksfönster ut kaskader av ljus. Hade man tur sprutade även barndomshemmet ut kaskader av ljus eftersom mamma var hemma. Hade man mindre tur var mamma på jobbet, och endast en utebelysning välkomnade. Men det var ändå ljus. Hade man total oflax hade mams glömt tända utebelysningen. Bajskårv.
Någon gång i barndomen var vi på bussresa i Dalarna och sov på hotell i Mora. Jag fascinerades totalt av ränderna som gatubelysningen och persiennerna skapade på väggen. Myspys! Jag njöt i fulla drag. Inget mörker! Tänka sig vad man lär sig i Dalarna. (Jag minns typ inget annat över huvud taget från den resan.)
Jag trivs bäst i tända landskap. Helt klart. Men på öa är det tamejfanken kolsvart. Men man står ut. På julen finns det ju faktiskt en julgran och lite annat smått och gott som lyser upp. Till exempel grannen, som mamma kallar "Las Vegas". En kvinna med pimp my trädgård with christmaslampor-dille. Så, när vi på kvällarna sitter och slöar i tv-soffan och jag plågas av oändliga räckor av nyhetssändningar och Kungafamiljen så slänger jag ett getöga då och då till Las Vegas och drömmer om tända landskap.
Men i år... finns... det... inga... lampor... i Las Vegas.
Vad har hänt? Har hon drabbats av ekonomisk kris och tittat på elräkningen? Har hon insett att det faktiskt är fult med blinkande renar, snögubbar och förtifjarton ljusslingor i olika färger? Har strömmen gått för tid och evighet? Och vad ska jag titta på nu???!!!
Det är mörkt. Oändligt mörkt. Och tyst. Knäpp. Tyst.
lördag, december 19, 2009
Skämmes!
I år är det fem år sedan man "firade" julen framför tv:n tittandes på en enorm våg som spolade bort halva Thailand. Och nu ska jag erkänna något jag skäms för.
Jag tyckte det var skitspännande.
Jag tyckte också att det var helt fruktansvärt.
Men, en del av mig tyckte det var skitspännande.
Samma sak med Twin Towers. Men shit! De rasar verkligen! Woooaaaa! Det är ju fan som en film!!! Hjälp! Hemskt!
Men spännande.
Under mitt relativt korta liv har jag fått vara med om ett antal katastrofer. Palme skjuts. Estonia. Twin Towers. Tsunamin. De kommer med jämna mellanrum. För att citera Skalle-Per: Titt som tätt, vart tionde år!
Fem år sedan Tsunamin, och jag börjar undra när det är dags för nästa katastrof och vad det kan vara och...
tycker det är lite spännande. Och skäms som en hund. För det är ju jättehemskt. Också.
Jag tyckte det var skitspännande.
Jag tyckte också att det var helt fruktansvärt.
Men, en del av mig tyckte det var skitspännande.
Samma sak med Twin Towers. Men shit! De rasar verkligen! Woooaaaa! Det är ju fan som en film!!! Hjälp! Hemskt!
Men spännande.
Under mitt relativt korta liv har jag fått vara med om ett antal katastrofer. Palme skjuts. Estonia. Twin Towers. Tsunamin. De kommer med jämna mellanrum. För att citera Skalle-Per: Titt som tätt, vart tionde år!
Fem år sedan Tsunamin, och jag börjar undra när det är dags för nästa katastrof och vad det kan vara och...
tycker det är lite spännande. Och skäms som en hund. För det är ju jättehemskt. Också.
fredag, december 18, 2009
Jag sänker förväntningarna. Not.
Jag älskar att ha fest! Hurra! Finns tusen anledningar till varför fest är bäst.
Man får en anledning att städa sitt hem sjukt noga typ garderober, under badkaret osv.
Man får pimpa sitt hem på tokiga sätt.
Man får träffa massa trevliga människor, alla på en gång.
Man kan bjuda in folk man gillar och hoppas på en puss eller fem. (Nä, jag grovhånglar inte offentligt, shame on you!)
Man slipper åka nånstans.
Man kan, literally, släpa sig i säng.
Imorrn har jag bjudit in diverse dansrelaterade kompisar till festfestfest hurra! (Ja du får komma om du hör av dig först. Men det börjar bli trångt!) Har lite svårt för den där viktiga faktorn dock... att inte ha för höga förväntningar. Man ska aldrig förvänta sig någonting, aldrig planera någonting. Gör man det så blir man alltid besviken, för det kan helt omöjligen bli precis som man tänkt sig, eftersom andra inte kan läsa ens tankar. Om man inte har sjukt låga förväntningar. Då kan det ju bara bli bättre. Ozzy är dock världsmästare i att tänka framåt, planera och förvänta. Eller, correction: Var. Höstens mentala träningspass går ut på att inte förvänta sig, bara vara, go with the flow. Och det har gått SJUKT BRA! För det mesta.
Fast nu började jag julfeststäda mitt hem i tisdags så smått... och igår gjorde jag tryffel. (Dagens tips: Gör inte tryffel tre dagar före festen. Det blir så lite kvar då. Speciellt om det var en jädrigt liten sats från början.) Darn! Jobbar nu stenhårt på att lower my expectations eller sänka mina förväntningar som det också heter. Först ut i projekt glömma festäää: Reality check i form av åka till presentaffär och köpa den glömda julklappen samt köpa vin till morgondagens fest. ATTANS! Där var festen igen.
Oh well, det kan fan inte bli tråkigt när det är dansfolk som kommer. Tjoo!
Man får en anledning att städa sitt hem sjukt noga typ garderober, under badkaret osv.
Man får pimpa sitt hem på tokiga sätt.
Man får träffa massa trevliga människor, alla på en gång.
Man kan bjuda in folk man gillar och hoppas på en puss eller fem. (Nä, jag grovhånglar inte offentligt, shame on you!)
Man slipper åka nånstans.
Man kan, literally, släpa sig i säng.
Imorrn har jag bjudit in diverse dansrelaterade kompisar till festfestfest hurra! (Ja du får komma om du hör av dig först. Men det börjar bli trångt!) Har lite svårt för den där viktiga faktorn dock... att inte ha för höga förväntningar. Man ska aldrig förvänta sig någonting, aldrig planera någonting. Gör man det så blir man alltid besviken, för det kan helt omöjligen bli precis som man tänkt sig, eftersom andra inte kan läsa ens tankar. Om man inte har sjukt låga förväntningar. Då kan det ju bara bli bättre. Ozzy är dock världsmästare i att tänka framåt, planera och förvänta. Eller, correction: Var. Höstens mentala träningspass går ut på att inte förvänta sig, bara vara, go with the flow. Och det har gått SJUKT BRA! För det mesta.
Fast nu började jag julfeststäda mitt hem i tisdags så smått... och igår gjorde jag tryffel. (Dagens tips: Gör inte tryffel tre dagar före festen. Det blir så lite kvar då. Speciellt om det var en jädrigt liten sats från början.) Darn! Jobbar nu stenhårt på att lower my expectations eller sänka mina förväntningar som det också heter. Först ut i projekt glömma festäää: Reality check i form av åka till presentaffär och köpa den glömda julklappen samt köpa vin till morgondagens fest. ATTANS! Där var festen igen.
Oh well, det kan fan inte bli tråkigt när det är dansfolk som kommer. Tjoo!
tisdag, december 08, 2009
Dagens tips?
Håhå, där ser man, Mitt Fantastiska Liv hafver plötsligen förvandlats till en tips-för-mitt-dagliga-liv-blogg! Häromdagen (skåda föregående inlägg) söktes tips om årets julspel (Tack Patrik för tipsen). Idag är dock Ozzy i behov av mycket allvarligare och viktigare tips. Nämligen...
VAD SKA JAG HA PÅ GLÖGGBUFFÉN??? (Det är tur att man har saker att fundera på. Jag skulle verkligen kunna leva som lyxhustru. Det finns ju jättemånga saker att fundera på och sysselsätta sig med. Eller... försöker jag bara fly hemtentan?)
Nästa lördag hafver difverse trefvliga dansmänniskor inbjudits till Ozzys hem (har du inte blivit inbjuden? Hör av dig så ska vi se om jag kan knö in dig) och hon vill bjuda på något gött. Lite småplock. Googlar glöggbuffé. Och hittar...
Grejer gjorda av djur. (Går bort. Fiskar och fåglar ok, men inte kossor eller grisar.)
Grejer som kostar skjortan. (Går bort. Fattig student.)
Grejer som skall serveras varma/ljumna/nybakade osv. (Går bort. Folk dräller ju in lite hur som helst.
Hittills består buffén av...
Pepparkakor och ädelost.
Spännande buffé.
VAD SKA JAG HA PÅ GLÖGGBUFFÉN??? (Det är tur att man har saker att fundera på. Jag skulle verkligen kunna leva som lyxhustru. Det finns ju jättemånga saker att fundera på och sysselsätta sig med. Eller... försöker jag bara fly hemtentan?)
Nästa lördag hafver difverse trefvliga dansmänniskor inbjudits till Ozzys hem (har du inte blivit inbjuden? Hör av dig så ska vi se om jag kan knö in dig) och hon vill bjuda på något gött. Lite småplock. Googlar glöggbuffé. Och hittar...
Grejer gjorda av djur. (Går bort. Fiskar och fåglar ok, men inte kossor eller grisar.)
Grejer som kostar skjortan. (Går bort. Fattig student.)
Grejer som skall serveras varma/ljumna/nybakade osv. (Går bort. Folk dräller ju in lite hur som helst.
Hittills består buffén av...
Pepparkakor och ädelost.
Spännande buffé.
söndag, december 06, 2009
Årets julspel är....?
Varje jul de senaste åren hafver tillbringats i den söta moderns hem, aka spökhuset. Varje jul de senaste åren hafver Ozzy införskaffat sig minst ett spel i kategorin "spel-jag-aldrig-spelat-eftersom-jag-skaffade-dator-sent-och-aldrig-haft-råd-med-en-konsoll". Årets julspel har därmed blivit en tradition, en institution, ett måste! Hittills hafver följande gamla godingar avverkats:
Heroes of might and magic
Diablo
Civilization
Sims
Sims city
Rise of nations
Rayman
Rollercoaster Tycoon
Förra årets julspel blev Tomb Raider, men det blev snabbt alldeles för läskigt så det har jag fortfarande inte spelat, men det står där i bokhyllan och häcklar mig. Lockar inte med något spelsug dock.
Jag gillar att tänka och klura. (Sims) Jag gillar att bygga saker och pynta. (Sims och Rollercoaster Tycoon). Jag gillar att samla på mig rikedomar. (Heroes och Civilization.) Jag gillar inte att skjuta monster, zombies, människor och annat. Så nu lyder frågan: Vilket blir årets julspel? Tips emottages tacksamt. Och säger du Duke Nukem så får du bånk. Jag vill inte skjuta.
Ett viktigt kriterium måste uppfyllas: Det ska finnas till PC. Jag är fortfarande för fattig för en spelkonsoll.
Heroes of might and magic
Diablo
Civilization
Sims
Sims city
Rise of nations
Rayman
Rollercoaster Tycoon
Förra årets julspel blev Tomb Raider, men det blev snabbt alldeles för läskigt så det har jag fortfarande inte spelat, men det står där i bokhyllan och häcklar mig. Lockar inte med något spelsug dock.
Jag gillar att tänka och klura. (Sims) Jag gillar att bygga saker och pynta. (Sims och Rollercoaster Tycoon). Jag gillar att samla på mig rikedomar. (Heroes och Civilization.) Jag gillar inte att skjuta monster, zombies, människor och annat. Så nu lyder frågan: Vilket blir årets julspel? Tips emottages tacksamt. Och säger du Duke Nukem så får du bånk. Jag vill inte skjuta.
Ett viktigt kriterium måste uppfyllas: Det ska finnas till PC. Jag är fortfarande för fattig för en spelkonsoll.
torsdag, december 03, 2009
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Håhåjaja framtiden framtiden framtiden.Ozzy i morgonposition, funderandes över framtiden --->
Den 15:e januari är jag färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Hmm. Och då ska jag börja jobba... som... improproducent verkar det som. Yey! Fem års utbildning, fem års studielån, för att bli... något helt annat!
Nu får vi ju se om jag verkligen BLIR improproducent eller om vi bara gör föreningen bankrutt och sen får lägga ner, men någon gång måste man ju satsa, eller?
Igår kväll satt jag och gruppens nye ordförande Jens och löneförhandlade. Vi började vid tiosnåret på kvällen. Bra tid att löneförhandla. Då är ju hjärncellerna som mest välfungerande. Not. Öööö... nu fattar jag inte. Ah, nu fattar jag! Jaha du menar så, nä då fattar jag inte alls. Igen. Ungefär så gick diskussionerna.
Framtiden ja. Det känns ju som att man har pluggat i fem år för att äntligen få börja tjäna lite pengar. Och så får man ett erbjudande där man kan ha ganska skoj och tjäna bra pengar i två månader och sen inte alls bra. Eller jättebra om kunderna bara väller in. Stressvarning? O ja. Ozzy stresstålig? O nej. Men jag har nog inget val. Jag har inga andra erbjudanden och lär inte få stämpla när jag är klar.
Så, 15 januari byter jag titel till impromagnat. Eller impromagnet. Välj schälv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
