I morse gick jag upp till den lille (inte så jätteliten iofs, lång som en stång och muskulös som få) förståndshandikappade smygtransan med en kopp kaffe. Planen för dagen var att han och jag skulle ut på en liten utflykt. (Av sekretesskäl kan jag inte säga vad vi skulle göra, då blir det för lätt att räkna ut vem det är, i alla fall för de som bor runt omkring.) Så vi pratar om det en liten stund, och om diverse krämpor och annat, men så säger han plötsligt
"Ååååhh... vad du är fin Ozzy. Om jag skulle vara tjej, då skulle jag vara som dig."
Hjärtknip! Gulle! Hur lyckas folk jobba med funktionshindrade och inte bli personligt fästa vid dem? Det är ju trots allt en del av vårt jobb, att vi ska kunna vara objektiva och gå hem och släppa tankarna på jobbet. Men man blir ju tokfäst vid dem!
Å andra sidan så går samme lille förståndshandikappade smygtransa senare igång något vansinnigt när kvällspersonalen kommer, och tjötar hål i huvudet på mig och jag vill bara att han ska GÅ! Sluta tjöta! Ta det lugnt! Lunga ner dig! Då är man ju inte lika fäst. Eller när man får ta hand om mindre trevliga bisysslor såsom undersöka olika konstiga sår, städa upp bajs/kräks/matkladd eller åker på en tjottablängare. Det händer lyckligtvis inte speciellt frekvent på just det här boendet. Men ändå.
Att jobba i gruppboende är skumt på många sätt. Man är betald kompis, samtidigt som man är morsa, psykolog, sjuksköterska, bambatant, lokalvårdare, sömmerska, vaktmästare, kontorist, budfirma och personlig coach. Enformigt? Hell no. Mitt senaste arbetspass satt jag och slackade halva dan, idag rände jag runt som en skållad bäver hit och dit, och just nu är första gången jag sitter idag.
Men det är fan världens sommarknäck. Idag fick jag till exempel betalt för att bada, sola. Så, så länge de inte tjötar hål i huvudet på en, vill rymma eller bajsar ner hela sitt hem så är det världens bästa. Ibland är det världens sämsta, men det är ytterst ytterst sällan. Bäst vinner överlägset!
måndag, juni 29, 2009
Habiliteringsassistent med god koordinationsförmåga och koll på rutiner eftersökes?
På grund av fantastiskt fummel med sommarschemat blir jag idag ensam personal på morgonen. Jag har å andra sidan bara två personer att ta hand om, så det ska väl gå bra. Och det går bra.
Tills klockan är halv åtta och bussen kommer om en halvtimma, och jag inser att båda två måste på toaletten. Samtidigt. Hmmm... Hystar in den första på muggen, som gärna får sitta 20 minuter så att chanserna för en större leverans ökar så att säga. Den andra ska dock gärna muggas direkt efter kaffet, för att undvika leverans i brallan. Men hon muggar hemma hos sig, fyra lägenheter bort. Hmm... rallymugg för boende nr 1, som inte levererat. Jaja. De sätter henne säkert på toa igen när hon kommer till jobbet. Säger till nummer två att nu går vi upp till dig. Nummer ett får vänta utanför medans vi gör vår buisness inne hos dig.
Nummer två blir rasande. "Jag vill inte ha henne hängandes i rompan!" Efter mycket fix och trix lyckas jag få henne att gå med på att lämna nummer ett (som inte får vara ensam i gemensamhetslägenheten) i korridoren utanför. Där finns inte så mycket hon kan dra i (hon älskar att dra i - och helst sönder - saker). Med lite skämt och spex går det bra. Lätt panikslagen föser jag in nummer två på muggen, tittar med jämna mellanrum ut och kontrollerar att inget hänt nummer ett. Inte så mycket kan hända, det är en tom låst korridor. Med... en brandsläckare i. Shit, bara hon inte börjar dra i brandsläckaren! Stress stress. Effektiviserar nummer två genom att köra tandborstning samtidigt som hon muggar. Förhoppningen är att hon kommer med en tyngre leverans, för om hon inte gör det är chansen ganska stor att den kommer i blöjan istället, och det är ju gött om man slipper joxa med sånt. Men... eftersom vi har bråttom hinner hon inte sitta ordentligt, och ingen leverans där heller. Attans.
Återigen frid och fröjd, ner till gemensamhetslägan för att pusta ut, men möts av busschauffören som ska hämta de två. In i bussen med nummer ett. I bussen sitter en boende från ett annat boende (hej boende). Hon sitter på nummer två's plats! Nummer två ballar ur totalt, börjar nästan gråta för att hon inte får sitta på sin plats. Panik panik. Trots att hon ibland sitter på en annan plats. Men ändå. Panik!
Den här dagen börjar helt enkelt inte bra för nummer två. Nummer ett är som vanligt nöjd och glad och älskar att åka buss. Men nummer två klarar inte av brott i rutinerna. Då kukar livet ur. Stackarn. Och jag börjar fundera över om det är vi som personal som skapar rutinerna som ställer till det? Som vikarie kan man ju inte alltid följa dem, för man kan dem inte, och då går det hur bra som helst. Ibland. Exempelvis jobbade jag för några år sedan på Kulturlabbet, center för funktionshindrade konstutövare. Då gick en av de handikappade och hämtade en stol till en annan, för det fanns ingen där det brukar stå en, vilket jag inte visste. Jag reagerade inte på det nämnvärt. Men det gjorde den ordinarie personalen. Han gör aldrig något för någon annan. Men nu gjorde han det, för rutinen bröts, och han gjorde därför ett framsteg och började tänka på andra än sig själv i viss mån.
Så, det kanske är bra trots allt att bryta lite rutiner, även med de som är beroende av dem?
Tills klockan är halv åtta och bussen kommer om en halvtimma, och jag inser att båda två måste på toaletten. Samtidigt. Hmmm... Hystar in den första på muggen, som gärna får sitta 20 minuter så att chanserna för en större leverans ökar så att säga. Den andra ska dock gärna muggas direkt efter kaffet, för att undvika leverans i brallan. Men hon muggar hemma hos sig, fyra lägenheter bort. Hmm... rallymugg för boende nr 1, som inte levererat. Jaja. De sätter henne säkert på toa igen när hon kommer till jobbet. Säger till nummer två att nu går vi upp till dig. Nummer ett får vänta utanför medans vi gör vår buisness inne hos dig.
Nummer två blir rasande. "Jag vill inte ha henne hängandes i rompan!" Efter mycket fix och trix lyckas jag få henne att gå med på att lämna nummer ett (som inte får vara ensam i gemensamhetslägenheten) i korridoren utanför. Där finns inte så mycket hon kan dra i (hon älskar att dra i - och helst sönder - saker). Med lite skämt och spex går det bra. Lätt panikslagen föser jag in nummer två på muggen, tittar med jämna mellanrum ut och kontrollerar att inget hänt nummer ett. Inte så mycket kan hända, det är en tom låst korridor. Med... en brandsläckare i. Shit, bara hon inte börjar dra i brandsläckaren! Stress stress. Effektiviserar nummer två genom att köra tandborstning samtidigt som hon muggar. Förhoppningen är att hon kommer med en tyngre leverans, för om hon inte gör det är chansen ganska stor att den kommer i blöjan istället, och det är ju gött om man slipper joxa med sånt. Men... eftersom vi har bråttom hinner hon inte sitta ordentligt, och ingen leverans där heller. Attans.
Återigen frid och fröjd, ner till gemensamhetslägan för att pusta ut, men möts av busschauffören som ska hämta de två. In i bussen med nummer ett. I bussen sitter en boende från ett annat boende (hej boende). Hon sitter på nummer två's plats! Nummer två ballar ur totalt, börjar nästan gråta för att hon inte får sitta på sin plats. Panik panik. Trots att hon ibland sitter på en annan plats. Men ändå. Panik!
Den här dagen börjar helt enkelt inte bra för nummer två. Nummer ett är som vanligt nöjd och glad och älskar att åka buss. Men nummer två klarar inte av brott i rutinerna. Då kukar livet ur. Stackarn. Och jag börjar fundera över om det är vi som personal som skapar rutinerna som ställer till det? Som vikarie kan man ju inte alltid följa dem, för man kan dem inte, och då går det hur bra som helst. Ibland. Exempelvis jobbade jag för några år sedan på Kulturlabbet, center för funktionshindrade konstutövare. Då gick en av de handikappade och hämtade en stol till en annan, för det fanns ingen där det brukar stå en, vilket jag inte visste. Jag reagerade inte på det nämnvärt. Men det gjorde den ordinarie personalen. Han gör aldrig något för någon annan. Men nu gjorde han det, för rutinen bröts, och han gjorde därför ett framsteg och började tänka på andra än sig själv i viss mån.
Så, det kanske är bra trots allt att bryta lite rutiner, även med de som är beroende av dem?
söndag, juni 28, 2009
Det blir en dag på ensamma (?) stranden
Skyndar mig iväg till ensamma stranden för att haffa bästa platsen, utifall det skulle dyka upp andra människor som också vill vara ensamma på ensamma stranden. Tio över elva är jag där, och... lycka. Stranden är tom. Aaaaahhh... Sträcker ut mig på filten och göttar mig majeur. I... en timme. Sen kommer... halva öa? Halva öa tittar lystet på min stora plätt jag har för mig själv, och kan inte med att tränga sig på. Förrän jag hör... "Ozzy?"
Det är Ciccis lillebror, en i och för sig jättehärlig människa, men som dagen till ära har följe av fru, kompisar och... FYRA barn. En bäbis på en månad och tre större, ingen över fyra år dock skulle jag tippa på. "Kan vi slå oss ner här eller?"
Kan man säga nej? "Nej, jag tycker att era barn är störiga och jag vill ha den här stora plätten för mig själv. Ni får knö ihop er på en kvadratmeter grus därborta." Så jag knör mig lite så alla får plats, och avnjuter några timmar i Palles (Ciccis lillebrors) sällskap. Trevligt. Men... inte lugnt och avkopplande. Och bäbisen skriker (såklart, det är för varmt!) och bäbisens storebror blir sur för att han inte också får vara under paraplyerna så han tar tag i det ena (mitt svindyra älskade stormsäkra paraply) och knäcker det. Mitt paraply! Och bäbisen skriker! Och Palles fru skriker på Palle, som helst vill chilla i vattenbrynet, och Palle försöker vara pappa och det är kaos och de försöker lugna barnen med bullar men storebrollan är suvr nuvv!
Ok då, man ska inte klaga. Jag fick en lugn timme. Och en ganska trevlig timme. Och en... olidlig timme. Och sen gick jag. Två timmar före jag tänkt gå. Men, jag behövde väl ändå pissa.
Det är Ciccis lillebror, en i och för sig jättehärlig människa, men som dagen till ära har följe av fru, kompisar och... FYRA barn. En bäbis på en månad och tre större, ingen över fyra år dock skulle jag tippa på. "Kan vi slå oss ner här eller?"
Kan man säga nej? "Nej, jag tycker att era barn är störiga och jag vill ha den här stora plätten för mig själv. Ni får knö ihop er på en kvadratmeter grus därborta." Så jag knör mig lite så alla får plats, och avnjuter några timmar i Palles (Ciccis lillebrors) sällskap. Trevligt. Men... inte lugnt och avkopplande. Och bäbisen skriker (såklart, det är för varmt!) och bäbisens storebror blir sur för att han inte också får vara under paraplyerna så han tar tag i det ena (mitt svindyra älskade stormsäkra paraply) och knäcker det. Mitt paraply! Och bäbisen skriker! Och Palles fru skriker på Palle, som helst vill chilla i vattenbrynet, och Palle försöker vara pappa och det är kaos och de försöker lugna barnen med bullar men storebrollan är suvr nuvv!
Ok då, man ska inte klaga. Jag fick en lugn timme. Och en ganska trevlig timme. Och en... olidlig timme. Och sen gick jag. Två timmar före jag tänkt gå. Men, jag behövde väl ändå pissa.
lördag, juni 27, 2009
Det hinner hända mycket på en kväll
Har tillbringat kvällen i Spa Lindex, alltså i min vän Lindex sällskap (med flera) på hennes sommarställe aka paradiset. Bad utan massa folk som stör. Lindex lagar god mat (som hon alltid gör) och avslutar det hela med en tur med båten. Idag styrde vi kosan mot Kärringön. På vägen stannade vi i Mollösund för att tanka. Hmm. Det ligger en... G.A.N.S.K.A stor båt vid tappen. Typ... Kungens båt? Tysk flagga på. Inte kungen. På översta våningen - soldäcket (ovanför de två inomhusvåningarna) ser vi de som bor på båten. Inga kändisar. Men de måste ha FETT med pengar som har en sån stor båt. De tankar. För...
TRETTONTUSEN KRONOR
Vi tankar för trettonhundra, det tycker jag är asmycket. Men tyskarnas bensin kostar lika mycket som jag betalar i hyra i fyra månader. Nästan tusen liter. Jeeezez.
Jaja, kul för dem att de kan sprutta loss fyra månadshyror bensin bara sådär, tänker vi och åker vidare mot Kärringön. Messar Janne, vår vän som är uppväxt där ute. Han upplåter bryggplats och möter upp med bubbelvin i ishink och sex glas. Hallå! Lyx! Så där står jag i solnedgången och sippar skumpa i glada vänners lag. Upp och tittar huset som Janne håller på att renovera (man kan hyra undervåningen - havsutsikt åt tre håll - för sextusen per vecka, hör av dig om du vill hyra). Fiiint. Och Janne berättar om när han gick i skola på ön. Skolan hade... sex elever. Janne fnyser åt min kommentar att det var en i varje klass. "Nädu, jag hade klasskompis! En!" Han fortsätter med att berätta om när han och klasskompisen hade återträff med klassen tio år efter de slutat skolan och vi skrattar så vi dör.
Så kommer Ålefesskarn. En snubbe inte många år äldre än mig, som bor där ute året runt och försöjer sig på att fiska ål. Ah, Ålefesskarn. Fan vilken genuin människa. Bredare dialekt får man leta efter. Säger hôsser istället för strumpor, tjyyyda istället för skjuta, och ålekråga istället för Skarv. Vi tar en öl i solnedgången och lyssnar till Ålefesskarns klingande dialekt, men till slut måste vi vända hemåt. Ålefesskarn spexar till det med att ställa sig med knäna i trätofflorna så han ser ut som en smurf, och vinkar ajö.
Å je sjonger Ålefesskarns vals och är så jävla stolt över att komma från öa.
TRETTONTUSEN KRONOR
Vi tankar för trettonhundra, det tycker jag är asmycket. Men tyskarnas bensin kostar lika mycket som jag betalar i hyra i fyra månader. Nästan tusen liter. Jeeezez.
Jaja, kul för dem att de kan sprutta loss fyra månadshyror bensin bara sådär, tänker vi och åker vidare mot Kärringön. Messar Janne, vår vän som är uppväxt där ute. Han upplåter bryggplats och möter upp med bubbelvin i ishink och sex glas. Hallå! Lyx! Så där står jag i solnedgången och sippar skumpa i glada vänners lag. Upp och tittar huset som Janne håller på att renovera (man kan hyra undervåningen - havsutsikt åt tre håll - för sextusen per vecka, hör av dig om du vill hyra). Fiiint. Och Janne berättar om när han gick i skola på ön. Skolan hade... sex elever. Janne fnyser åt min kommentar att det var en i varje klass. "Nädu, jag hade klasskompis! En!" Han fortsätter med att berätta om när han och klasskompisen hade återträff med klassen tio år efter de slutat skolan och vi skrattar så vi dör.
Så kommer Ålefesskarn. En snubbe inte många år äldre än mig, som bor där ute året runt och försöjer sig på att fiska ål. Ah, Ålefesskarn. Fan vilken genuin människa. Bredare dialekt får man leta efter. Säger hôsser istället för strumpor, tjyyyda istället för skjuta, och ålekråga istället för Skarv. Vi tar en öl i solnedgången och lyssnar till Ålefesskarns klingande dialekt, men till slut måste vi vända hemåt. Ålefesskarn spexar till det med att ställa sig med knäna i trätofflorna så han ser ut som en smurf, och vinkar ajö.
Å je sjonger Ålefesskarns vals och är så jävla stolt över att komma från öa.
torsdag, juni 25, 2009
En habiliteringsassistents dilemma
Idag kom min kollega på gruppboendet där jag jobbar nu in med en behå i handen. En bygel hade flugit ut, och hon tänkte kompensera genom att ta ut den andra också. Då... vaknar en annan boende till. En hane, i alla fall utseendemässigt. "Vad är det, är det en behå? Jag skulle vilja prova hur det känns att ha en sån, hur känns det? Ozzy, brukar du ha en sån?" "Ja" fnissar jag, "det brukar jag". "Jamen hur känns det?! Sitter den hårt eller?"
Denna man talar ofta om att han skulle vilja bära diverse kvinnoattiraljer; skor, kläder, smycken... och han skulle vilja ha bröst. Och älskar att krama tjejer. (För de har så goa bröst misstänker personalen.) Fatta vilket dilemma. Vara förståndshandikappad och transvestit. Eller transsexuell. Eller vad han nu är. Han kan själv inte se eventuella konsekvenser det skulle få för honom om han skulle bära kvinnokläder. Så personalen försöker tona ner det samtidigt som de försöker fylla hans behov genom att hjälpa honom skaffa manliga smycken, könsneutrala kläder och så vidare. Men ändå... jag är så sjukt sugen på att tjacka ett par pumps i storlek 45 och ge honom. Eller ringa transvännerna och be dem skicka ner lite avlagda grejor.
Han skulle jubla. Och han skulle bli byfåne på nolltid. Men han skulle vara lycklig. En stund i alla fall. Innan den verklige byfånen - den inskränkte bonnlurken - skulle puckla på honom.
Denna man talar ofta om att han skulle vilja bära diverse kvinnoattiraljer; skor, kläder, smycken... och han skulle vilja ha bröst. Och älskar att krama tjejer. (För de har så goa bröst misstänker personalen.) Fatta vilket dilemma. Vara förståndshandikappad och transvestit. Eller transsexuell. Eller vad han nu är. Han kan själv inte se eventuella konsekvenser det skulle få för honom om han skulle bära kvinnokläder. Så personalen försöker tona ner det samtidigt som de försöker fylla hans behov genom att hjälpa honom skaffa manliga smycken, könsneutrala kläder och så vidare. Men ändå... jag är så sjukt sugen på att tjacka ett par pumps i storlek 45 och ge honom. Eller ringa transvännerna och be dem skicka ner lite avlagda grejor.
Han skulle jubla. Och han skulle bli byfåne på nolltid. Men han skulle vara lycklig. En stund i alla fall. Innan den verklige byfånen - den inskränkte bonnlurken - skulle puckla på honom.
onsdag, juni 24, 2009
Ozzy möblerar om
Nu har jag hållt på och flyttat runt det däringa skåpet som jag skulle visa var det skulle stå. Helt förvånande flyttade jag det till ett annat rum och visade lite halvtydligt var det ska stå. Så nu väntar jag på om den som ska bo i rummet är nöjd eller vill kasta ut skåpet, eller byta det mot en byrå.
Fifan vad jag talar i gåtor. Men det blir så när halva bekantskapskretsen läser bloggen! Återigen känns det som om jag håller på att sprängas inifrån, men jag försöker ta det lugnt och se tiden an.
Ja, det handlar om kärlek. What else?
Fifan vad jag talar i gåtor. Men det blir så när halva bekantskapskretsen läser bloggen! Återigen känns det som om jag håller på att sprängas inifrån, men jag försöker ta det lugnt och se tiden an.
Ja, det handlar om kärlek. What else?
söndag, juni 21, 2009
frustrrrr
Jag är glad och förnöjd och frustrerad och irriterad och inser att jag nog måste visa var skåpet ska stå. BAH! SUCK! Allt ska man behöva göra själv.
Och så kan jag inte skriva mer om det! pga läsekretsmässiga skäl. Meeen, fortsättning följer. Kanske.
Har åkt ut till mitt sommarparadis och sitter här och är frustrerad. Ellen och hennes födelsedagande Marcus är här och förgyller min tillvaro, vilket är helt fantastiskt och härligt och slackigt. Vi gör... ingenting. Igår kväll åkte vi till Mollösund och fikade äggost och vandrade runt bland de fina fina fina husen, och nu ska vi väl kanske försöka hitta på en fantastiskt födelsedagig present och frukost till den slumrande mannen upstairs.
Och det ska vi göra NU!
Hej happ
Och så kan jag inte skriva mer om det! pga läsekretsmässiga skäl. Meeen, fortsättning följer. Kanske.
Har åkt ut till mitt sommarparadis och sitter här och är frustrerad. Ellen och hennes födelsedagande Marcus är här och förgyller min tillvaro, vilket är helt fantastiskt och härligt och slackigt. Vi gör... ingenting. Igår kväll åkte vi till Mollösund och fikade äggost och vandrade runt bland de fina fina fina husen, och nu ska vi väl kanske försöka hitta på en fantastiskt födelsedagig present och frukost till den slumrande mannen upstairs.
Och det ska vi göra NU!
Hej happ
onsdag, juni 10, 2009
He is... the knigt of the tvättstuga! *emotional sounds*
Tjugo i tio ringer klockan och meddelar mig ilsket att JAG MÅSTE TVÄTTA NUUUU! *emotional sounds* (Övning från improkursen jag går just nu. Sätt känsloljud på allt. Just nu låter det allstå ungefär grrrrrmorrrgrrrrrgläfs) Jävla tvättstugan tar inte hänsyn till att jag inte kunde somna inatt pga stress. Tankarna flängde som fäflugor.
Går upp och slänger på mig några hittade plagg i en mycket konstig blandning. Inser att det vräker ner vatten från skyarna ute, och tänker att en regnrock kanske kan spexa till den här dagen. Jag har nog inte tagit på mig regnrocken på sisådär fyra år. Så jag tar på mig den ack så osmickrande regnrocken och ett par stövlar och stövlar till tvättstugan.
Där grannen är. Han hänger upp tvätt. Och är sisådär mellan 25-30 år gammal och fin som en nyfångad lax. Eller kanske snarare som ett ulligt lamm. Ozzy är ju faktiskt en tant. Och dagen till ära dessutom en tant i en oformlig regn-outfit. Dessutom har hon ju nuförtin andra lite mindre lammiga karlar på hjärnan mest hela tin. Så hon tänker inte så mycket på det, förräns hon ska hälla tvättmedel i maskinen och inser att det knappt räcker till en maskin. Hon ska tvätta två. Och har inte ätit frukost. Och har inte tagit med sig plånboken. Och butiken ligger hela tre minuters gångväg bort. Suck.
Då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker lammullsgrannen in huvudet och frågar om han kan låta sina grejor hänga kvar i ena torkrummet längre än vad han egentligen får. Ozzy svarar "Jaaa..." och tillägger sedan med ett skratt "... om du har lite tvättmedel att låna ut!". Det har han ju inte med sig ner svarar han. Darn svarar Ozzy, och börjar fippla med tvätten. Men då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker han in huvudet igen och säger "Jag kan gå och hämta lite tvättmedel om du vill, jag bor ju precis ovanför".
Ozzy jublar över den snälla grannen aka riddaren på den vita hästen och tänker att han kan låta tvätten hänga hela daaaaaan.
Man ska helt enkelt vara ful, gammal och nyvaken när man går till tvättstugan, för då kommer riddaren på den vita hästen.
Går upp och slänger på mig några hittade plagg i en mycket konstig blandning. Inser att det vräker ner vatten från skyarna ute, och tänker att en regnrock kanske kan spexa till den här dagen. Jag har nog inte tagit på mig regnrocken på sisådär fyra år. Så jag tar på mig den ack så osmickrande regnrocken och ett par stövlar och stövlar till tvättstugan.
Där grannen är. Han hänger upp tvätt. Och är sisådär mellan 25-30 år gammal och fin som en nyfångad lax. Eller kanske snarare som ett ulligt lamm. Ozzy är ju faktiskt en tant. Och dagen till ära dessutom en tant i en oformlig regn-outfit. Dessutom har hon ju nuförtin andra lite mindre lammiga karlar på hjärnan mest hela tin. Så hon tänker inte så mycket på det, förräns hon ska hälla tvättmedel i maskinen och inser att det knappt räcker till en maskin. Hon ska tvätta två. Och har inte ätit frukost. Och har inte tagit med sig plånboken. Och butiken ligger hela tre minuters gångväg bort. Suck.
Då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker lammullsgrannen in huvudet och frågar om han kan låta sina grejor hänga kvar i ena torkrummet längre än vad han egentligen får. Ozzy svarar "Jaaa..." och tillägger sedan med ett skratt "... om du har lite tvättmedel att låna ut!". Det har han ju inte med sig ner svarar han. Darn svarar Ozzy, och börjar fippla med tvätten. Men då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker han in huvudet igen och säger "Jag kan gå och hämta lite tvättmedel om du vill, jag bor ju precis ovanför".
Ozzy jublar över den snälla grannen aka riddaren på den vita hästen och tänker att han kan låta tvätten hänga hela daaaaaan.
Man ska helt enkelt vara ful, gammal och nyvaken när man går till tvättstugan, för då kommer riddaren på den vita hästen.
tisdag, juni 09, 2009
Mitt sommarloooooov...?
I helgen började mitt so called sommarlov. Sommarlovet började i fin sommarlovsanda med tantfika med Tant Johanna och Tant Strutluvan i solen på ett tantfik. Aaaahhh... Sen fortsatte det med att jag åkte till Jakob och slängde upp en tapet på en vägg och därmed gjorde Jakob mycket lycklig. Mig själv gjorde jag träningsvärkig i häcken, eftersom jag alltid använder jättekonstiga muskler just när jag tapetserar, som jag inte använder annars. Söndagen bestod av röstning och att vara provdocka när Marina övade fräkensminkning inför nya Josef Fares-filmen som hon maskörar i.
Igår tog så ett sedan länge efterlängtat event fart; Shawn Kinley, impropedagog från Canada kom för att hålla improkurs för mig och mina improvänner. En heldag impro. Skoj! Men... jag började liksom känna mig lite trött och inte fullt så engagerad som jag skulle vilja vara... Jaja, det blir väl bättre imorrn tänkte jag, och cyklade hem i tjugo minuters uppförsbacke för att kasta mig in i hemmet och fixa mat och mig själv för att sedan åka och dansa till klockan elva på kvällen.
Ni börjar se mönstret?
Just nu sitter jag här och känner mig relativt utvilad. Men... om 1,5 timme ska jag cykla till sjukgymnasten och där ta ut mig fysiskt för att sedan kasta mig till teatern för improkurs hela eftermiddagen och kvällen. För att sedan cykla hem för att tvätta och skriva projektarbete till den där kursen som jag skulle varit klar med i januari. För att sedan åka och impra hela kvällen och eftermiddagen igen. För att sedan...
Inser att mitt sommarlov börjar nånstans kring midsommar istället. Fast då ska jag ju ha fest för en massa folk... Ok då. Efter midsommar. Fast... då börjar jag sommarjobba ju. Ööö...
Nej, jag känner mig inte stressad. Men jag är trött i musklerna. Speciellt in the rear end. Tapetmusklerna. Nån som vill komma och massera Ozzys stjärt?
Igår tog så ett sedan länge efterlängtat event fart; Shawn Kinley, impropedagog från Canada kom för att hålla improkurs för mig och mina improvänner. En heldag impro. Skoj! Men... jag började liksom känna mig lite trött och inte fullt så engagerad som jag skulle vilja vara... Jaja, det blir väl bättre imorrn tänkte jag, och cyklade hem i tjugo minuters uppförsbacke för att kasta mig in i hemmet och fixa mat och mig själv för att sedan åka och dansa till klockan elva på kvällen.
Ni börjar se mönstret?
Just nu sitter jag här och känner mig relativt utvilad. Men... om 1,5 timme ska jag cykla till sjukgymnasten och där ta ut mig fysiskt för att sedan kasta mig till teatern för improkurs hela eftermiddagen och kvällen. För att sedan cykla hem för att tvätta och skriva projektarbete till den där kursen som jag skulle varit klar med i januari. För att sedan åka och impra hela kvällen och eftermiddagen igen. För att sedan...
Inser att mitt sommarlov börjar nånstans kring midsommar istället. Fast då ska jag ju ha fest för en massa folk... Ok då. Efter midsommar. Fast... då börjar jag sommarjobba ju. Ööö...
Nej, jag känner mig inte stressad. Men jag är trött i musklerna. Speciellt in the rear end. Tapetmusklerna. Nån som vill komma och massera Ozzys stjärt?
söndag, juni 07, 2009
Yes, we can?
Idag har jag gått emot mina principer. För är det något som irriterar mig, så är det folk som röstar utan att veta vad de röstar på eller varför och sen ångrar sig när de märker hur det blev efter valet. Ska du rösta ska du också veta på vad du röstar.
Därför hade jag bestämt mig för att inte rösta idag. Jag vet ingenting om vad de olika partierna står för i olika EU-frågor. Jag vet inte ens vilka EU-frågor det finns. Jag är dessutom kronisk EU-motståndare, vilket gör att jag inte är särskilt sugen på att engagera mig i nåt val.
Men, så var det någon som sa "vi måste ju hålla Sverigedemokrater och sån skit borta". Ja just det ja. Hmm. Och jag skulle ju kunna gå och rösta blankt, bara för att visa att demokrati is da shit, men just nu är den kajko. Ööhh.. hmmm... Jaja. Jag går väl dit om jag får lust dårå.
Och det fick jag tydligen. Min kropp var tydligen sugen på en kortare cykeltur och ett utforskande av närområdet, så jag cyklade iväg till Munkebäcksgymnasiet, och visste inte ens när jag låste cykeln hur jag skulle rösta.
Så jag röstade helt konstigt och ogenomtänkt.
Korkat. Eller demokratiskt?
Därför hade jag bestämt mig för att inte rösta idag. Jag vet ingenting om vad de olika partierna står för i olika EU-frågor. Jag vet inte ens vilka EU-frågor det finns. Jag är dessutom kronisk EU-motståndare, vilket gör att jag inte är särskilt sugen på att engagera mig i nåt val.
Men, så var det någon som sa "vi måste ju hålla Sverigedemokrater och sån skit borta". Ja just det ja. Hmm. Och jag skulle ju kunna gå och rösta blankt, bara för att visa att demokrati is da shit, men just nu är den kajko. Ööhh.. hmmm... Jaja. Jag går väl dit om jag får lust dårå.
Och det fick jag tydligen. Min kropp var tydligen sugen på en kortare cykeltur och ett utforskande av närområdet, så jag cyklade iväg till Munkebäcksgymnasiet, och visste inte ens när jag låste cykeln hur jag skulle rösta.
Så jag röstade helt konstigt och ogenomtänkt.
Korkat. Eller demokratiskt?
lördag, juni 06, 2009
Ozzy aka the writer!
Igår fick jag ÄNTLIGEN en låda med Fula gubbar i word hemskickat från det katastrofala företaget Vulkan.se
HURRA! Jag är numera en publicerad författare! Och jag har redan sålt tio böcker! Åtta felaktiga (ni ska få nya har vulkan lovat) och två korrekta. Tjihoooo.
I övrigt i livet så övar Ozzy just nu på att tacka och ta emot istället för att planera i förväg. Det är lurigt. Jag vill liksom ha bestämt mig innan för hur saker och ting ska gå till och bli, men så blir det ju aldrig. Så, go with the flow Ozzy, and enjoy the ride.
Ja, jag försöker ju. Men det går môt dålitt.
HURRA! Jag är numera en publicerad författare! Och jag har redan sålt tio böcker! Åtta felaktiga (ni ska få nya har vulkan lovat) och två korrekta. Tjihoooo.
I övrigt i livet så övar Ozzy just nu på att tacka och ta emot istället för att planera i förväg. Det är lurigt. Jag vill liksom ha bestämt mig innan för hur saker och ting ska gå till och bli, men så blir det ju aldrig. Så, go with the flow Ozzy, and enjoy the ride.
Ja, jag försöker ju. Men det går môt dålitt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
