Konstaterade ganska nyssens att jaha, snart är det jullov. En arbetsvecka kvar typ, sen är det jingle bells för hela slanten. Men snart börjar jag ju jobba igen. Tur. För jag trivs nåtsåinåtahelskotta bra på jobbet nuförtin. Det har jag egentligen gjort hela tiden, det var bara feruketanesvärt mycket nytt att ta in och lära sig de första månaderna. Och sedan var det feruketanesvärt mycket att göra månaden därpå, så mycket att Åsa petade lite på den berömda väggen. Men sen lugnade det ner sig igen, och jag utvecklingssamtalade och planerade och började landa igen. Och det är där nånstans jag är nu. Ett utvecklingssamtal kvar innan jag får jullova. Två dramapass och lite vikarieinhopp, en skolavslutning och voila.
Lite tråkigt faktiskt. Jag kommer sakna jobbet. Men jag kommer ju snart tillbaka.
Eller?...
Vänta lite nu...
Skolan börjar 10 januari. Samma dag som jag åker till Bergslagens folkhögskola för att gästpedagoga som impropedagog. I två veckor. Jullovet = nästan tre veckor. Bergslagen två veckor. Det innebär att jag träffar min klass och mina kollegor... fem veckor efter hejdå skola hello jingle bells.
FEM!
VECKOR!
Fattar ni hur länge det är?! Det är ju ett halvt sommarlov, för bövelen!
Tur att jag ska göra nåt så skoj som att lära åtta teaterintresserade vuxna att spela improteater två av dem. Och dansa i Stockholm en av dem. Och fira jul i kanske två dagar i alla fall. Resten av tiden får jag väl ägna åt att tänka på jobbet, längta till jobbet, glo på ö-snön och spela Xbox. Xbox är bra när man vill glömma bort att tid finns och bara leva upp den så att den snart blir en annan tid.
När man vill leva, tänka, vara och känna är det mindre bra. Snacka om hjärndöd sysselsättning. Alltså, perfekt när man helst vill att det lilla jullovet ska rusa förbi.
Är jag normal? En lärare som längtar tills skolan börjar igen? (Ja, hurra för mig! Och hurra för mitt jobb! Länge leve det! Det vill säga hoppas som fan att jag får vara kvar jättelänge och får lite mer timmar än vad jag har nu. Det får jag. I know it.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
hej jag kom in på din blogg pga disk som buktar... hände detta för ett år sen? hur är ryggen nu och vad fick du för hjälp?
har själv fått denna diagnosen nu och undrar hur man ska gå tillväga med all denna smärta :( *kram*
Hej, det är typ 2,5 år sedan nu. Jag genomgick tre olika röntgen innan de konstaterade att och var disken buktade kombinerat med artros på ett ställe som inte gick att operera. Skulle de opererat skulle jag riskerat att bli förlamad. Sen gick jag i värdelös sjukgympa i ett halvår innan jag fick nog och bytte till funktionell träning. Aningen bättre, men egentligen känns det som om allt var meningslöst. Jag kände mig bara sjuk av sjukgymnastiken, så jag slutade. Och blev bättre ändå, med eller utan sjukgympa! Nu är jag nästan återställd. Det bästa jag gjort är att börja träna boxning, där får jag upp cirkulationen i området kring bråcket. Har i princip aldrig ont längre, men jag knaprade piller ett bra tag kombinerat med akupunktur.
Smärtan var för jävlig, och jag fick bland annat bearbeta den i terapi. Livet kändes hopplöst och jag var på väg att ge upp, trodde jag skulle få ha det så resten av livet. Men som sagt, nu är jag i princip återställd och mår bra så ge inte upp!
oh nästan precis samma som mej.. jag hade ont i över ett år innan dem tog mej på allvar (sista gången då jag ramla ihop och svimma och inte kände mina ben + gjorde på mej) då helt plötsligt fick jag göra en MR då tog dem mej på allvar...låg inne i en vecka på sjukhus för smärtlindring..
det visade sig att kota L4 och L5 i ländrygg oxå har artros och att disk buktar ut o klämmer till två nerver..jag har ju gått länge och haft ont så jag går väldigt annorlunda nu..pga den smärtan jag har så jag går på sjukgymn...känns ok när jag e där men jag vette fan om jag blir bättre? äter oxå massa tabl... jag förstår hur du känner dig...har oxå så fruktansvärt ont och bara vill ge upp... men jag har en liten bebis på 11 mån och ta hand om oxå :( jag får inte ens lyfta honom :( boxning säger du?? jag kanske får ta tag i det när jag blir bättre...men just nu kan jag inte vrida mej ett dugg :(
*kram på dej*
Jag hade väl problem i ungefär 2,5 år men det började bli bättre redan efter 1,5 år. Riktigt illa var det i kanske ett halvår. Och som sagt, nu i princip helt återställd. Viktigt att inte bli stillasittande för min del.
Vad går du för sjukgymnastik? Gammaldags traditionell är helt menlöst i mina ögon. Det jag fick göra hos den andra var att stärka upp den inre muskulaturen, mycket bättre.
ja vi får hoppas på att det blir bättre :) jag är överrörlig i min rygg oxå... så jag måste träna upp ryggen.. det är muskulaturen där runt omkring som jag tränar hos sjukgymn... så vi får la se..
Skicka en kommentar