Detta månne vara det sista klivet bort från ungdomens grönskande dal

Förr satt jag gärna uppe halva natten. Hjärnan funkade bäst då. Fast nuförtiden börjar jag gäspa vid tiosnåret, och går gärna upp vid åttasnåret. Det är ju skönt att ha morgonen...

öööö....

Förr spexade jag med diverse hårfärger. Har haft i princip alla. Till och med blått och rosa. Men det var på den gamla glada tiden. Nuförtiden är det mörkt.

öööö...

Eller så är det så att den där vita randen som blir i botten en vecka efter färgning inte bara är på skoj. Den är ett faktum. Och den är inte längre bara fläckvis. Om jag skulle låta håret växa ut ofärgat skulle jag nog vara helt... gråvit. Men, å andra sidan hittade jag mitt första gråa hår när jag var 18, så det kanske inte är så konstigt att hela huvvet är gråvitt nu.

Åsa, hur gammal är du egentligen?

Pöff! Man frågar inte en dam om hennes ålder! (DAM?!) fnyser jag, samtidigt som jag zappar över till kunskapskanalen. Reklamkanalerna är ju så... väsniga. Och stökiga. Och det är ju så tramsiga program.

Och sen går jag ut och tar en öl med min gamle gamle vän Robert. Vi väljer ett lugnt ställe utan musik, och börjar prata kläder. "Jag köper alla mina kläder på Holmens herr" säger Robert. "Där finns allt under samma tak, det är jättebra!" Och jag häcklar honom för att han har blivit gubbe. "Var köper du alla dina kläder då?" Och jag funderar på var jag köpt det jag har på mig just den här kvällen. Och konstaterar att... alla... plagg... är från Cassels modehus. MEN, det är för att det är enda stället där det finns kläder med äldre snitt! Jag vill ha 40-tal, 50-tal ylar jag, och hävdar min ungdom. Och jag köper massa kläder på second hand och balla rockabillybutiker! (Fast Cassels är bäst...)

Och sen... kommer isvintern. Gatorna fylls av ihoppressad snö som blir till is och täcks med vatten. Och inte fan grusar de.

Och då dukar jag under.

Jag är kärring.

Tamejfan.

Eftersom jag nu...

äger ett par broddar.




Fast jag har inte tagit på dem än. De ligger där i påsen och hånvrålar åt mig.

Nä. Jag gillar inte att bli gammal. Inte för att det inte är vackert att bli gammal. Jag älskar ålder. Klokhet. Visdom. Insikt. Men jag älskar alla åldrar. Jag älskar naiv tonårsinställning, jag älskar barn som ska frigöra sig och "kan sälv". Men jag älskar inte att jag själv rent fysiskt fanimig börjar peta på kärringväggen. För inuti mig är jag en fjortis. En väldigt mogen, ansvarstagande och klok sådan. Me' hallå, ja ba dööör OFTA att man vill typ ha typ hängpattar å hängröv å värsta närsynta!

Så det kanske får bli stilettklackar över isen ikväll.

---