Jag har länge misstänkt att jag har en missbrukargen av något slag i mig. Och nu har jag fått det bekräftat.
Jag är en junkie.
Jag har fastnat i ett mycket svårt missbruk.
Lindy hop.
1,5 timma i torsdags.
2 timmar i fredags.
4 timmar i lördags.
4 timmar igår.
Och idag tänkte jag knö in ett par-tre timmar.
Efter det blir det dansuppehåll i EN HEL VECKA! Hur ska jag klara detta? Knarkare, alkisar och andra junkies kan ju hitta sitt tjack även i andra länder, men hur ska jag få mig en fix? Det känns ju inte helt pk att ställa sig och dra några swingsteg i Auschwitz. Nån som vet om det finns en lindy hop-klubb i Krakow? Måste googla pronto.
Igår dansade jag alltså fyra timmar trots att jag blev spyfärdig av allt snurrande. Då är man väl junkie om nåt?
måndag, november 24, 2008
tisdag, november 18, 2008
Jag ä ju en sån känslomänscha så det är tok!
Herreguuu vad jag känner hela tiden! Jag känner med, jag känner att...
Jag känner att JUST NU SKULLE JAG BEHÖVA STÄLLA MIG OCH VRÅLA LITEGRANNAAAA
för hela jag är alldeles knökfull av känslor, och det liksom bara väller över på nåt sätt.
Hela jag kan vara knökfull av gråt, så jag bara woopsi trillar ihop i en skrutt och bölar som ett barn. Hela jag kan vara (och är) knökfull av kärlek och tjoahadelittanlej så hela jag bara blir alldeles spuck och inte vet vart jag ska ta vägen! Hela jag har i och för sig lärt mig hantera min ilska så jag inte exploderar av den utan istället lugnt och sansat kan säga dumma dig. Fast ofta börjar jag iofs gråta när jag pratar lugnt och sansat, för jag är så arg.
Men det här med att vara känslomänscha alltså. Jag suger åt mig hur andra mår, hur andra känner, jag uttrycker mina egna känslor ibland alldeles för öppet, fast ibland får det motsatt effekt så jag visar tvärtemot vad jag känner för att jag är rädd för att explodera i känslor tror jag.
Ja e bäng. Å ja känner. Bara så ni vet. Och idag vill jag hångla upp ungefär 20 pers. Fast en eller tre lite extra mycket.
Och slutligen skulle jag vilja slänga iväg två bonushånglingar till de två personer som köpt min bok via vulkan.se! Nu har jag sålt 31 ex! Varav 29 till mig själv. Oekonomiskt. Jag är nästan pank. Haddiraj. Fast jag har en beställning på en bok också. Hejja Betty som vill köpa bok. En sak är intressant. Genom att sälja 31 böcker sen i torsdags har jag hamnat på plats sju på mest sålda just nu på vulkan! Wohoo! Det var inte så svårt att hamna där. Om man har fett med cash.
Ä fan, nu har jag drabbats av orddiarré. Nu ska jag hölla käft.
Jag känner att JUST NU SKULLE JAG BEHÖVA STÄLLA MIG OCH VRÅLA LITEGRANNAAAA
för hela jag är alldeles knökfull av känslor, och det liksom bara väller över på nåt sätt.
Hela jag kan vara knökfull av gråt, så jag bara woopsi trillar ihop i en skrutt och bölar som ett barn. Hela jag kan vara (och är) knökfull av kärlek och tjoahadelittanlej så hela jag bara blir alldeles spuck och inte vet vart jag ska ta vägen! Hela jag har i och för sig lärt mig hantera min ilska så jag inte exploderar av den utan istället lugnt och sansat kan säga dumma dig. Fast ofta börjar jag iofs gråta när jag pratar lugnt och sansat, för jag är så arg.
Men det här med att vara känslomänscha alltså. Jag suger åt mig hur andra mår, hur andra känner, jag uttrycker mina egna känslor ibland alldeles för öppet, fast ibland får det motsatt effekt så jag visar tvärtemot vad jag känner för att jag är rädd för att explodera i känslor tror jag.
Ja e bäng. Å ja känner. Bara så ni vet. Och idag vill jag hångla upp ungefär 20 pers. Fast en eller tre lite extra mycket.
Och slutligen skulle jag vilja slänga iväg två bonushånglingar till de två personer som köpt min bok via vulkan.se! Nu har jag sålt 31 ex! Varav 29 till mig själv. Oekonomiskt. Jag är nästan pank. Haddiraj. Fast jag har en beställning på en bok också. Hejja Betty som vill köpa bok. En sak är intressant. Genom att sälja 31 böcker sen i torsdags har jag hamnat på plats sju på mest sålda just nu på vulkan! Wohoo! Det var inte så svårt att hamna där. Om man har fett med cash.
Ä fan, nu har jag drabbats av orddiarré. Nu ska jag hölla käft.
måndag, november 17, 2008
Oh my god livet livet
När jag för ett tag sedan skulle googla efter en tandläkare vid Munkebäckstorget var min översta träff att en tandläkare hjälpt till vid något rån vid Munkebäckstorget. Åhå tänka den unga Ozzy då, vilken trevlig omgivning hon bosatt sig i.
Tänker inte mer på det. Fram tills igår eftermiddag, då Ozzy begiva sig till Konsum för att införskaffa diverse förfriskningar till det ståndande årsmötet av gbgimpro.se. Väl inne i butiken strosa Ozzy fram och tillbaka, sökande efter diverse läckerheter att förpläga sina kära föreningskollegor med. Döm om hennes förvåning, då hon vid kassan märka att kön, som alltid brukar vara mycket lång, är längre än vanligt. Den äro sjukt lång. Och vims vims springer en kassörska hit och dit, och plötsligen äntra två securitasvakter butiken. Därefter låsa kassörskan ytterdörrarna, och vi som står i den evinnerligt långa kön uppmanas taga den lilla sidodörren ut från butiken då vi betalt våra varor. Ozzy står i kö länge och väl, och märker så småningom att farbror polisen dyker upp.
Summa summarum: hade Ozzy varit lite mer effektiv i sina söndagsrutiner, hade hon hamnat mitt uppe i ett rån av ovan nämnda facilitet.
Tack gode Gud att jag fastnade med marknadsföringen av Fula gubbar i word vilket försenade min söndag.
----------
Vad gäller Fula gubbar i word så haver jag nu sålt 30 ex. Ett till Lena och 29 till mig själv. Oh, the irony.
----------
Inatt kunde jag inte sova pga diverse stök och brök i hjärnan. Vi talar om den stereotypt Ozzyiga företeelsen "oroa sig i förskott över saker som man inte skola bry sin hjärna med". Vakna nätter generera ofta geniala skrivtankar. Så mitt i natten satte jag mig upp i guldhörnet och skrev. Skit. Nu när man läser det i efterhand.
Fan jag måste säga att jag har svårt att se mig själv som "poet". Så jäla pretto. Inte alls Ozzy.
---------
Idag är dagen då jag ska ta tag i mitt liv. Ta tag i studierna. Fixa sånt där som hängt över mig länge. Och vad händer? Jag minns inte vad det är jag ska göra. Typ... betala räkningar? Beställa tid hos sjukgymnasten vet jag. Skriva praktikrapport. Och... öhhh... uppenbarligen göra roliga saker som att blogga och prata skit på gbgimpros intranät. Åååååhhh vad jag förtränger det viktiga, byråkratiska och ordentliga livet just nu! Fast... det kanske man måste när det händer så mycket spännande saker i det riktiga livet, det obyråkratiska, personliga livet.
Och återigen så tänker jag inte säga mer om det. Just nu i alla fall.
Bara att ni är så fina, alla människor, och jag älskar er.
---------
Och att ikväll kl 22.00 kan ni höra mig i improradioteatern!
Tänker inte mer på det. Fram tills igår eftermiddag, då Ozzy begiva sig till Konsum för att införskaffa diverse förfriskningar till det ståndande årsmötet av gbgimpro.se. Väl inne i butiken strosa Ozzy fram och tillbaka, sökande efter diverse läckerheter att förpläga sina kära föreningskollegor med. Döm om hennes förvåning, då hon vid kassan märka att kön, som alltid brukar vara mycket lång, är längre än vanligt. Den äro sjukt lång. Och vims vims springer en kassörska hit och dit, och plötsligen äntra två securitasvakter butiken. Därefter låsa kassörskan ytterdörrarna, och vi som står i den evinnerligt långa kön uppmanas taga den lilla sidodörren ut från butiken då vi betalt våra varor. Ozzy står i kö länge och väl, och märker så småningom att farbror polisen dyker upp.
Summa summarum: hade Ozzy varit lite mer effektiv i sina söndagsrutiner, hade hon hamnat mitt uppe i ett rån av ovan nämnda facilitet.
Tack gode Gud att jag fastnade med marknadsföringen av Fula gubbar i word vilket försenade min söndag.
----------
Vad gäller Fula gubbar i word så haver jag nu sålt 30 ex. Ett till Lena och 29 till mig själv. Oh, the irony.
----------
Inatt kunde jag inte sova pga diverse stök och brök i hjärnan. Vi talar om den stereotypt Ozzyiga företeelsen "oroa sig i förskott över saker som man inte skola bry sin hjärna med". Vakna nätter generera ofta geniala skrivtankar. Så mitt i natten satte jag mig upp i guldhörnet och skrev. Skit. Nu när man läser det i efterhand.
Fan jag måste säga att jag har svårt att se mig själv som "poet". Så jäla pretto. Inte alls Ozzy.
---------
Idag är dagen då jag ska ta tag i mitt liv. Ta tag i studierna. Fixa sånt där som hängt över mig länge. Och vad händer? Jag minns inte vad det är jag ska göra. Typ... betala räkningar? Beställa tid hos sjukgymnasten vet jag. Skriva praktikrapport. Och... öhhh... uppenbarligen göra roliga saker som att blogga och prata skit på gbgimpros intranät. Åååååhhh vad jag förtränger det viktiga, byråkratiska och ordentliga livet just nu! Fast... det kanske man måste när det händer så mycket spännande saker i det riktiga livet, det obyråkratiska, personliga livet.
Och återigen så tänker jag inte säga mer om det. Just nu i alla fall.
Bara att ni är så fina, alla människor, och jag älskar er.
---------
Och att ikväll kl 22.00 kan ni höra mig i improradioteatern!
söndag, november 16, 2008
Böckerådans
Idag tog jag mig själv i kragen och började marknadsföra Fula gubbar i word ordengklitt. Jag skapade en intressegrupp på fejjan, åff kårs! Och jag beställde hem 29 ex av den som jag ska kränga själv. Yeehaa.
Men... hur fasen marknadsför man en diktbok? Det låter ju så jäla blajjigt med "lyrik". Det säger ejenklien ingenting om vad jag skriver. Jag är inte Bob Hansson. Jag är inte BrunoK. Jag är inte han Bajaciougliou eller vad han heter. Jag är Ozzy, och jag skriver skojigt dravel i kortform. Och det finns ingen annan definition än lyrik.
En mycket trevlig och snygg kille tipsade mig häromdagen om att fixa så att alla mina polare (just idag har jag 250 stycken enligt facebook) kommer och ställer sig i kö till en fejkad boksignering i Nordstan. Då kommer jag bli känd poet på nolltajm. Spexig idé. Frågan är bara om jag orkar trycka upp en backdrop som fejkar att jag är värsta kända författaren, fixa bord, fixa kö osv... Å andra sidan... hmmm... så är jag ju med i facebookgruppen "Flash mob Gbg" där man genomför bisarra aktioner av typen "fyrahundra personer hejjar på ett slumpvist utvalt knattelag i fotboll". De kanske skulle vilja delta i flash mobben "Fyrahundra personer fejkar boksignering av totalt okänd författare i Nordstan". De kan ju ta med sig vilken jäkla bok som helst, låtsas att jag skrivit den, och stå i kö för att få den signerad av mig. Frågan är om jag skulle lyckas hålla mig för skratt.
Marknadsföringstips - hur crazy de än må vara - mottages tacksamt!
------------------
I övrigt i mitt liv så håller jag just nu på att oroa mig för ett framtida val som jag inte ens vet om jag behöver ta. Jag haver verkligen inte lärt mig läxan om att inte ha ångest i förskott över eventuella val. Fan vad det är svårt att bara leva i nuet och suga åt sig av det götta! För det är mycket götta i Ozzyvärlden just nu, I tell ya. Och återigen så tänker jag inte säga mer om det.
------------------
Igår var det fet danskväll och jag fick tyyysen asroliga danser med fantastiska danspartners. Och... jag knäckte ännu en ångestbarriär; jag dansade i jamringen! Jamring = alla står i en ring och hejjar, och in skuttar den/de som vill showa off lite. Och jag blev inhystad tillsammans med min fantastiske vän Marcus. Oh my god, har jag gjort något mer nervöst på länge ellerrrrrr? Ja, det skulle möjligen vara kommenteringen av gårdagens "mannekänguppvisning" av kläder från Retro Deluxe. Vi plockade lines från gamla sf-journalen och modevisningar från 30-talet. "Här ser vi en rosa aftontoalett av yppersta kvalitet som väcka eldslustar hos karlarna", sjukt kul men nervöst nåt så vansinnigt. Fast jamringen var nog fan mer nervöst. Men nu har jag knäckt jamring-mödisen så nu känns det fina fizken.
------------------
Äh fan nu blev jag helt speedad. Pöss å kram på er. Och köp en bok.
Men... hur fasen marknadsför man en diktbok? Det låter ju så jäla blajjigt med "lyrik". Det säger ejenklien ingenting om vad jag skriver. Jag är inte Bob Hansson. Jag är inte BrunoK. Jag är inte han Bajaciougliou eller vad han heter. Jag är Ozzy, och jag skriver skojigt dravel i kortform. Och det finns ingen annan definition än lyrik.
En mycket trevlig och snygg kille tipsade mig häromdagen om att fixa så att alla mina polare (just idag har jag 250 stycken enligt facebook) kommer och ställer sig i kö till en fejkad boksignering i Nordstan. Då kommer jag bli känd poet på nolltajm. Spexig idé. Frågan är bara om jag orkar trycka upp en backdrop som fejkar att jag är värsta kända författaren, fixa bord, fixa kö osv... Å andra sidan... hmmm... så är jag ju med i facebookgruppen "Flash mob Gbg" där man genomför bisarra aktioner av typen "fyrahundra personer hejjar på ett slumpvist utvalt knattelag i fotboll". De kanske skulle vilja delta i flash mobben "Fyrahundra personer fejkar boksignering av totalt okänd författare i Nordstan". De kan ju ta med sig vilken jäkla bok som helst, låtsas att jag skrivit den, och stå i kö för att få den signerad av mig. Frågan är om jag skulle lyckas hålla mig för skratt.
Marknadsföringstips - hur crazy de än må vara - mottages tacksamt!
------------------
I övrigt i mitt liv så håller jag just nu på att oroa mig för ett framtida val som jag inte ens vet om jag behöver ta. Jag haver verkligen inte lärt mig läxan om att inte ha ångest i förskott över eventuella val. Fan vad det är svårt att bara leva i nuet och suga åt sig av det götta! För det är mycket götta i Ozzyvärlden just nu, I tell ya. Och återigen så tänker jag inte säga mer om det.
------------------
Igår var det fet danskväll och jag fick tyyysen asroliga danser med fantastiska danspartners. Och... jag knäckte ännu en ångestbarriär; jag dansade i jamringen! Jamring = alla står i en ring och hejjar, och in skuttar den/de som vill showa off lite. Och jag blev inhystad tillsammans med min fantastiske vän Marcus. Oh my god, har jag gjort något mer nervöst på länge ellerrrrrr? Ja, det skulle möjligen vara kommenteringen av gårdagens "mannekänguppvisning" av kläder från Retro Deluxe. Vi plockade lines från gamla sf-journalen och modevisningar från 30-talet. "Här ser vi en rosa aftontoalett av yppersta kvalitet som väcka eldslustar hos karlarna", sjukt kul men nervöst nåt så vansinnigt. Fast jamringen var nog fan mer nervöst. Men nu har jag knäckt jamring-mödisen så nu känns det fina fizken.
------------------
Äh fan nu blev jag helt speedad. Pöss å kram på er. Och köp en bok.
fredag, november 14, 2008
Man skola icke...
Idag haver jag lärt mig följande: Man skola icke hava ångest i förskott! Ack, jag haver tidigare lärt mig denna läxa, men tydligen då enbart ytinlärning. Men nu vet jag ända in i själen. Jag skola aldrig mer hava ångest över ett beslut och tänka hundraförtio steg i förväg
eftersom JAG INTE ENS FICK KOMMA PÅ AUDITION till Stockholms impro, jobbet jag trodde jag var självklar för. INTE ENS AUDITION!
Oh, the irony. Jag fnissar ihjäl mig åt mig själv och min idioti och haver absolut noll ångest och känner absolut noll depp över att jag inte behöver flytta till Stockholm.
För det händer ju så jävla mycket spännande här just nu! Och nu tänker jag inte säga mer om det. hehehehehehehehehheheheheheh
Hurra jag får stanna i mitt pimpade hem!
Dagens fråga lyder: skola jag beställa hem 10 eller 25 ex av Fula gubbar i word. Ju fler desto billigare per ex, och då kan jag sälja dem mycket billigare än vad de blir om man köper en och en på nätet. Kommer jag lyckas kränga 25 bucker? Och kommer jag kunna ligga ute med 2500 spänn?
Eller vänta nu... har jag ångest i förväg nu? Fan, jag haver fortfarande icke lärt mig min läxa!
Får gå och plugga lite på den.
eftersom JAG INTE ENS FICK KOMMA PÅ AUDITION till Stockholms impro, jobbet jag trodde jag var självklar för. INTE ENS AUDITION!
Oh, the irony. Jag fnissar ihjäl mig åt mig själv och min idioti och haver absolut noll ångest och känner absolut noll depp över att jag inte behöver flytta till Stockholm.
För det händer ju så jävla mycket spännande här just nu! Och nu tänker jag inte säga mer om det. hehehehehehehehehheheheheheh
Hurra jag får stanna i mitt pimpade hem!
Dagens fråga lyder: skola jag beställa hem 10 eller 25 ex av Fula gubbar i word. Ju fler desto billigare per ex, och då kan jag sälja dem mycket billigare än vad de blir om man köper en och en på nätet. Kommer jag lyckas kränga 25 bucker? Och kommer jag kunna ligga ute med 2500 spänn?
Eller vänta nu... har jag ångest i förväg nu? Fan, jag haver fortfarande icke lärt mig min läxa!
Får gå och plugga lite på den.
torsdag, november 13, 2008
I go public
Jaha. Nu är det kört.
För nu finns min kommersiellt litterära debut till försäljning på vulkan.se! Wohooo! Fula gubbar i word, årets julklapp!
Jag har redan sålt en hel bok. Tack Lena, min första kund! Tur att man har fans som stöttar en.
Här får du en direktlänk till min bok! Kommer även ha försäljning irl (som blir lite billigare) så småningom, men först måste jag få svar från vulkans kundtjänst. Som inte är kända för sin snabbhet.
För nu finns min kommersiellt litterära debut till försäljning på vulkan.se! Wohooo! Fula gubbar i word, årets julklapp!
Jag har redan sålt en hel bok. Tack Lena, min första kund! Tur att man har fans som stöttar en.
Här får du en direktlänk till min bok! Kommer även ha försäljning irl (som blir lite billigare) så småningom, men först måste jag få svar från vulkans kundtjänst. Som inte är kända för sin snabbhet.
måndag, november 10, 2008
Hej jag heter Ozzy och nu tänker jag kasta sten i glashus samt skita i det blå skåpet
Ååååååhhh jag blir så jääääääääävla irriteeeeraaaaaaad!
Vulkan.se har EN fördel. Man kan publicera sin bok där. Allt annat är fan nackdelar. För FY FAAAAAN vad den sajten strular! Saker man sparat försvinner, till exempel klockrena beskrivningar som man inte kan lyckas omformulera, det går inte att ändra layouter efter att man har sparat den trots att det står att man ska kunna spara och
GHAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH JAG VILL SLÅ SÖÖÖÖÖNDER NÅGOOOOOOOOOT!!!!!
Igår kväll satt jag från kl tio till halv ett på natten och försökte få ordning på skiten. Idag har jag suttit i tre till. Och det funkar fortfarande inte. För att sajten strular.
Jävla kuksajt.
Vilken tur att jag är skitarg nu, när jag ska börja tapetsera om hela skiten jag tapetserade i torsdags för att tapeterna diffar på en cm i mönsterpassningen.
JÄVLA FUCKING IRONISKT HURRA!
Fast snart så kanske vulkan.se skärper sig, och då finns den perfekta julklappen till salu, nämligen Ozzys författardebut, "Fula gubbar i word"!
Vulkan.se har EN fördel. Man kan publicera sin bok där. Allt annat är fan nackdelar. För FY FAAAAAN vad den sajten strular! Saker man sparat försvinner, till exempel klockrena beskrivningar som man inte kan lyckas omformulera, det går inte att ändra layouter efter att man har sparat den trots att det står att man ska kunna spara och
GHAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH JAG VILL SLÅ SÖÖÖÖÖNDER NÅGOOOOOOOOOT!!!!!
Igår kväll satt jag från kl tio till halv ett på natten och försökte få ordning på skiten. Idag har jag suttit i tre till. Och det funkar fortfarande inte. För att sajten strular.
Jävla kuksajt.
Vilken tur att jag är skitarg nu, när jag ska börja tapetsera om hela skiten jag tapetserade i torsdags för att tapeterna diffar på en cm i mönsterpassningen.
JÄVLA FUCKING IRONISKT HURRA!
Fast snart så kanske vulkan.se skärper sig, och då finns den perfekta julklappen till salu, nämligen Ozzys författardebut, "Fula gubbar i word"!
söndag, november 09, 2008
Fars dag
Det är inte alla år jag kommer ihåg den, eller ens lägger märke till den. Vissa år tänker jag på den jättemycket, något år har jag till och med åkt till pappas grav den här dagen. Det senaste året har präglats enormt mycket av pappa, i och med farbror D's bortgång med efterföljande bouppteckning och diverse besök till hans fru, min farfars syster, lilla tant D i samhället som vi besökt med jämna mellanrum, besök som på senare år blivit pinsamt få. Ingen farmor att hälsa på, då blir det kanske så.
Varje gång vi åkt dit har jag tänkt på honom. Pappan som jag aldrig träffat. För så känns det. Jag var bara fyra månader när han dog, och jag har absolut noll minne av honom. I mina tankar är han en svartvit porträttbild, för det är så jag sett honom mest. Någon gång i min barndom drömde jag att pappa kom upp ur källaren och ville in i vårt hus, men jag och brollan stod fnissande på andra sidan dörren och höll emot. En samtidigt fnissig och skräckslagen dröm. Den drömmen följer mig. Inte för sitt konstiga innehåll, utan för att pappa var svartvit. Allt annat var i färg. Till det här inlägget scannade jag in en av porträttbilderna på pappa. Plötsligt finns han i min dator. Och jag kan dra upp bilden av honom till hundra gånger större bild, granska honom. En otroligt surrealistisk känsla.
Han påverkar mitt liv så otroligt mycket, trots att jag i princip aldrig träffat honom. I 36 år har jag med jämna mellanrum gråtit mig sönder och samman av längtan efter pappa. Fast jag gråter liksom inte efter honom som person, för det kan jag inte. Jag vet ju inte vem han var. Jag har bara fått berättat om honom. Han var jättelång (fick jag veta för något år sedan, i min bild i huvudet är han ca 1.70), duktig på att dansa och lurade i brollan att diskborstar var tandborstar för elefanter. Och det är väl det som gör ont. Att jag inte fick känna honom.
Jag minns första gången jag verkligen förstod och blev medveten om att mina kompisar faktiskt hade en mamma OCH en pappa. Inte bara en. Utan två. Och om de inte fick för mamma så kunde de fjäska med pappa. Att vara "pappas tös"? Ska pappa eller mamma köra till träningen? Allt det där är bara en gåta för mig. Hur funkar sånt?
Varje gång jag börjar gråta över pappa så tänker jag "nä fy fan, inte igen, jag orkar inte mer. Det borde ha varit färdiggråtet över detta nu, bearbetat". Men så är det tydligen inte. Istället vårdar jag ömt hans (skitsnygga) melodica från 60-talet och tänker att på det munstycket sitter - förutom mina och brollans tandavtryck - pappas avtryck. Han har lämnat ett fysiskt märke efter sig. Skumt. En människa har varit borta i 36 år, men hans märken finns kvar i världen. I mitt hem.
Och inne i mig. På något konstigt sätt. Trots att jag inte kände honom.
Det var synd att du blev tvungen att dö, pappa. Jag hade så gärna lärt känna dig.
lördag, november 08, 2008
Jag + stress = dålig kombo
Igår var en såndär dag när det nog egentligen inte spelar någon roll vad man gör. Det går åt helvete i alla fall.
Vaknar på morgonen och har ungefär hundra saker att göra under dagen, vilket resulterar i en stressad Ozzy. Som...
... river ner badrumshyllan. Och sätter upp den. Och river ner den igen. Och sätter upp den. Och gör om proceduren tre gånger till innan hon i vredesmod slänger skiten i badkaret.
... inser att hon måste sula om skorna som hon sulade om igår för hon fick fel sulor och tänkte inte på det.
... inser att hon måste tapetsera om en hel vägg för att tapeterna inte stämmer. Mönstret diffar så det finns ingen rulle som matchar den sist uppsatta våden. Grrrr. Här någonstans tänker Ozzy att hon ska hinna göra detta under dagen. Själv. Senare inser hon att det är bara att glömma.
... upptäcker att det kostar 280 spänn att sula om skorna. Tar dessutom en helt onödig sväng in till stan för att upptäcka att det kostar 370 spänn där. Vända och åka tillbaka till förste skomakaren igen.
... för att stressa ner tappar upp ett varmt bad. Förlåt, skållhett bad. Och skållar sig på badvattnet, och nästan inte kan dra ur ploppen för att fylla på kallvatten för vattnet är så hett.
... får migränkänningar pga stress.
... äter tre skedar wok till middag för att hon inte hinner äta mer.
... dansar sönder fötterna i sina nya, omsulade skor.
Den sista punkten var dock, om än fantastiskt plågsam, sjukt rolig. Och spännande. Och intressant. Och mer tänker jag inte säga om det pga snokiga läsare ;OP
Fast jag undrar hur fan jag ska kunna dansa med de här fötterna (och benhinnorna) nere i Malmö om några timmar.
Ajjeeeeeeeeeee
(Korrläser inlägget och blir stressad av det. Dags att göra naaaathing.)
Vaknar på morgonen och har ungefär hundra saker att göra under dagen, vilket resulterar i en stressad Ozzy. Som...
... river ner badrumshyllan. Och sätter upp den. Och river ner den igen. Och sätter upp den. Och gör om proceduren tre gånger till innan hon i vredesmod slänger skiten i badkaret.
... inser att hon måste sula om skorna som hon sulade om igår för hon fick fel sulor och tänkte inte på det.
... inser att hon måste tapetsera om en hel vägg för att tapeterna inte stämmer. Mönstret diffar så det finns ingen rulle som matchar den sist uppsatta våden. Grrrr. Här någonstans tänker Ozzy att hon ska hinna göra detta under dagen. Själv. Senare inser hon att det är bara att glömma.
... upptäcker att det kostar 280 spänn att sula om skorna. Tar dessutom en helt onödig sväng in till stan för att upptäcka att det kostar 370 spänn där. Vända och åka tillbaka till förste skomakaren igen.
... för att stressa ner tappar upp ett varmt bad. Förlåt, skållhett bad. Och skållar sig på badvattnet, och nästan inte kan dra ur ploppen för att fylla på kallvatten för vattnet är så hett.
... får migränkänningar pga stress.
... äter tre skedar wok till middag för att hon inte hinner äta mer.
... dansar sönder fötterna i sina nya, omsulade skor.
Den sista punkten var dock, om än fantastiskt plågsam, sjukt rolig. Och spännande. Och intressant. Och mer tänker jag inte säga om det pga snokiga läsare ;OP
Fast jag undrar hur fan jag ska kunna dansa med de här fötterna (och benhinnorna) nere i Malmö om några timmar.
Ajjeeeeeeeeeee
(Korrläser inlägget och blir stressad av det. Dags att göra naaaathing.)
onsdag, november 05, 2008
Jag bloggar för dåligt. I give you 4 blogginlägg in one
Hej jag heter Ozzy och jag och mina tre vänner behöver sovplats i Malmö natten mellan lördag och söndag!
--------------
Bah.
Idag har jag dåligt samvete för att jag inte åker hem och hjälper min kära mor passa mina kära brorsbarn. Jag KAN åka hem. Om jag stressar som fan. Men stress och Ozzy är ingen bra kombination, och jag har en känsla av att jag kommer sitta som på nålar tills jag sitter på bussen tillbaks till stan igen för att hinna packa och fixa håret innan färden mot Malmö (där vi inte har någonstans att sova) startar. Och då är man ingen bra barnpassarfaster. Och det vill man ju vara.
--------------
Idag är jag också sur för att jag läser historia och kastar bort mitt liv. På snart två veckor har jag läst *noll* sidor av kurslitteraturen. Det är så tråkigt det är så tråkigt jag försöker tycka att det är så roligt men det är så tråkigt.
Jag var på en liten lätt reunion med min handledare idag. Ååå aj lajk min handledare. Vi satt i bunkern och snackade lite skit och lite provrättning och sånt, och sen fick jag en kram när jag gick. Och han frågade "vad läser du nu då?" och jag svarade "historieteori och det är så sjukt tråkigt så jag nästan avlider" och då sa han "jasså?! det borde ju vara jätteroligt!" och då tänkte jag vad pysslar jag med. Eller är det bara så att man efter 3,5 års studier (med vg på 80% av alla kurser) blir skoltrött?
Men ejenklien vill jag bara skita i skolan och åka till bunkern och hänga med gubbarna. Eller vara hemma i mitt fantastiska nypimpade hem.
--------------
Idag har jag tre potentiella pojkvänner på pojkvänslistan. En sån måste man nämligen ha har min vän S (som behöver sovplats i Malmö på lördag!) sagt. Man kan inte gå omkring och tänka att man inte hittar någon att bli kär i. Man får se till att bli kär i. Så nu har jag tre små goa kills som jag går omkring och är lite småkär i. Det är trevligt. Hurra för småkär.
--------------
Idag har jag och Marina klafsat fast blommig tapet på en vägg ända tills vi upptäckte att rullarna var olika, vilket gjorde att trycket var mycket större på den ena rullen så jag måste åka tillbaka och få en ny rulle. Mycket bajsigt att inte bli klar. Idag heller. Meeeeeen jag fick pussa med världens just nu sötaste bäbis, Marinas och Goranes bäbis, som numera kan hångla tillbaka. Sen fick hon tuppjuck och misshandlade mitt fejs i tio minuter, och som den korkade vuxna man är så tycker man bara att det är charmigt att få stryk av en 7 (8?)- månaders bäbis. "Nämen, sätter du klorna i min näsborre och försöker fläka sönder den, hallegoooooooooo". Sen ser man sig i spegeln och ser Quasimodo och fnissar.
--------------
Och nu är klockan tio i tio och jag ska nog försöka teva mig trött. Man somnar ju av tv. Speciellt när man har ett guldhörn att sova i.
--------------
Bah.
Idag har jag dåligt samvete för att jag inte åker hem och hjälper min kära mor passa mina kära brorsbarn. Jag KAN åka hem. Om jag stressar som fan. Men stress och Ozzy är ingen bra kombination, och jag har en känsla av att jag kommer sitta som på nålar tills jag sitter på bussen tillbaks till stan igen för att hinna packa och fixa håret innan färden mot Malmö (där vi inte har någonstans att sova) startar. Och då är man ingen bra barnpassarfaster. Och det vill man ju vara.
--------------
Idag är jag också sur för att jag läser historia och kastar bort mitt liv. På snart två veckor har jag läst *noll* sidor av kurslitteraturen. Det är så tråkigt det är så tråkigt jag försöker tycka att det är så roligt men det är så tråkigt.
Jag var på en liten lätt reunion med min handledare idag. Ååå aj lajk min handledare. Vi satt i bunkern och snackade lite skit och lite provrättning och sånt, och sen fick jag en kram när jag gick. Och han frågade "vad läser du nu då?" och jag svarade "historieteori och det är så sjukt tråkigt så jag nästan avlider" och då sa han "jasså?! det borde ju vara jätteroligt!" och då tänkte jag vad pysslar jag med. Eller är det bara så att man efter 3,5 års studier (med vg på 80% av alla kurser) blir skoltrött?
Men ejenklien vill jag bara skita i skolan och åka till bunkern och hänga med gubbarna. Eller vara hemma i mitt fantastiska nypimpade hem.
--------------
Idag har jag tre potentiella pojkvänner på pojkvänslistan. En sån måste man nämligen ha har min vän S (som behöver sovplats i Malmö på lördag!) sagt. Man kan inte gå omkring och tänka att man inte hittar någon att bli kär i. Man får se till att bli kär i. Så nu har jag tre små goa kills som jag går omkring och är lite småkär i. Det är trevligt. Hurra för småkär.
--------------
Idag har jag och Marina klafsat fast blommig tapet på en vägg ända tills vi upptäckte att rullarna var olika, vilket gjorde att trycket var mycket större på den ena rullen så jag måste åka tillbaka och få en ny rulle. Mycket bajsigt att inte bli klar. Idag heller. Meeeeeen jag fick pussa med världens just nu sötaste bäbis, Marinas och Goranes bäbis, som numera kan hångla tillbaka. Sen fick hon tuppjuck och misshandlade mitt fejs i tio minuter, och som den korkade vuxna man är så tycker man bara att det är charmigt att få stryk av en 7 (8?)- månaders bäbis. "Nämen, sätter du klorna i min näsborre och försöker fläka sönder den, hallegoooooooooo". Sen ser man sig i spegeln och ser Quasimodo och fnissar.
--------------
Och nu är klockan tio i tio och jag ska nog försöka teva mig trött. Man somnar ju av tv. Speciellt när man har ett guldhörn att sova i.
söndag, november 02, 2008
Jag är the klant of the day. And yesterday.
Skrev just ett jättelångt inlägg om fars dag.
Och sen insåg jag att det är om en vecka.
Man har inte så stor koll på sånt när man inte har någon. Far alltså.
Fast å andra sidan glömmer jag ju allt vad bemärkelsedagar heter oftast. Födelsedagar, mors dag, namnsdagar... julafton kommer jag ihåg.
Gårdagen tillbringades med att klafsa fast guldtapet på väggen.
Ungdomar, jag har ett tips. Tapetsera inte med guldtapet. Varenda ojämnhet i väggen syns eftersom den blänker, skarvarna syns SJUKT MYCKET, den tålde inte att borstas på, hela jag blev guldfärgig och den luktar kemikalier. Idag ska jag försöka justera de värsta skarvarna medelst skitliten pensel, pillakniv och tapetklister.
grrr.
Och huvudvärk. Igen. Så går det när man sörjer en hel vecka i förväg. På söndag utlovas dock en total gråtkaskad, så du som känner dig alldeles för munter, kika in om en vecka och läs världens sorgligaste inlägg.
Och sen insåg jag att det är om en vecka.
Man har inte så stor koll på sånt när man inte har någon. Far alltså.
Fast å andra sidan glömmer jag ju allt vad bemärkelsedagar heter oftast. Födelsedagar, mors dag, namnsdagar... julafton kommer jag ihåg.
Gårdagen tillbringades med att klafsa fast guldtapet på väggen.
Ungdomar, jag har ett tips. Tapetsera inte med guldtapet. Varenda ojämnhet i väggen syns eftersom den blänker, skarvarna syns SJUKT MYCKET, den tålde inte att borstas på, hela jag blev guldfärgig och den luktar kemikalier. Idag ska jag försöka justera de värsta skarvarna medelst skitliten pensel, pillakniv och tapetklister.
grrr.
Och huvudvärk. Igen. Så går det när man sörjer en hel vecka i förväg. På söndag utlovas dock en total gråtkaskad, så du som känner dig alldeles för munter, kika in om en vecka och läs världens sorgligaste inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
