KuriFlåsa

Ett av mina nya, uppvända blad är hurtbullebladet. Jag har alltid tyckt att det varit hyfsat kul att träna, men lider av åkomman "det här var ju inte jobbigt aaaaalls" och så springer/hoppar/simmar/cyklar/dansar jag utav bara helvete. Och springer/hoppar/simmar/cyklar/dansar sönder mig.

Jag är helt enkelt en träningsperiodare. Har haft mina hurtbulliga perioder i livet, i mer eller mindre format, i långa perioder totalt obefintliga.

Period 1 skulle jag vilja kalla kampsportsperioden. Under högstadiet tränade jag och min kära livssyster Marina taido ett par (?) gånger i veckan. Varje pass började med uppvärmning som bestod av att man sprang runt. runt. runt. runt. runt. runt. runt. runt. i gympasalen och rörde på diverse kroppsdelar, slog diverse luftslag osv. Första gången jag gjorde detta trodde jag att min sista stund var kommen. Men i slutet av denna period var runtruntandet bara blaha blaha och när kommer den fysiska träningen egentligen?

Period 2: Friskisperioden. Flyttade till större håla och inspirerades av min kära vän Lindex (som gifter sig nästa vecka, tjolahejjj!) som fick friskisspuck, tappade ungefär en miljard kilo och blev friskisfröken. Och det var här nånstans som "det här var ju inte jobbigt alls"-perioden började. Skutteliskutt hoppelihopp och jag orkar nog jogga lite i löpspår ibland också. Och sen... sa benhinnorna hejdå. Det tog väl sisådär 15 år för dem att läka helt, eftersom jag ständigt envisades med små återfall av skutteliskutt det här var ju inte alls jobbigt.

Period 3: Step up och gymmaperioden. På Nautilus (numera SATS) av alla flashiga ställen! Värsta flåset, värsta duktiga, massa pass i veckan! Och sen gick knäna av.

Period 4: Friskisåterfallet majeur. Resulterade i två helpajjade höfter varav den ena fortfarande jävlas med mig.

Period 5: Vi snackar nutid. Men den här gången har jag smyyyygit igång mig tycker jag själv, gjort allt rätt. Började med att dansa ca 2 ggr/vecka i två år, la in lite spinning över sommaren... dansade ett år till, lite oftare, lite mera, lite längre... I höstas slängde jag in ett boxpass lite här och var som sedan blev 2/vecka som sedan blev 2/vecka + kanske ett spinningpass som nu är... ööö... overkill?

Såhär ser min senaste vecka ut om jag minns rätt:
Fredag: Dans på kvällen. Inte extremt mycket dock, men kanske 1-1,5 timme totalt.
Lördag: Framstupa sidoläge hela dagen (förutom sittande tentavakt förmiddag).
Söndag: Knatade runt på megaloppis i 6 timmar. Satt ca 30 min av dessa 6 timmar.
Måndag: Danselidans i 2,5 timme.
Tisdag: Cykelicykel 35 min, springelispring blandat med gåeligå i 50 min.
Onsdag: Cykelicykel 60 min, boxelibox 60 min.
Torsdag: Springeligå på löpband 30 min, 40 min cykling.

Och det är här jag börjar bli orolig. Helvitta vad jag tränat denna veckan då. Måste jag dra i handbromsen nu? Eller är det så att jag faktiskt börjar bli stark och vältränad och faktiskt inte kommer att gå sönder? Jag är ovan!

(Tilläggas bör kanske att jag inte haft någon nämnvärd träningsvärk på hela veckan. Kommer lite boxeliboxträningsvärk nu dock i armar och axlar.)

Pussåkram // The hurtbullsmaddafacka

---