Fre 16 april blev jag ju arbetslös ja. Fast hittills måste jag säga att... jag har inte varit arbetslös alls. Har ju knappt hunnit sitta på Retro Deluxe och Drömma och prata bort en eftermiddag. Har istället flängt runt på diverse kundmöten och annat improrelaterat och förmodligen dragit in en rejäl hacka, både till dem och till mig.
Men idag... är jag arbetslös. Har inget möte som väntar. Har inga arbetsuppgifter som ropar på mig. Jo en. Ska beställa lite fikabröd till morgondagens improkväll. Och någon gång i eftermiddag - när jag känner för det - skall jag åka till Fredrik och planera danskurs. Och sen ska jag dansa.
Älskade dans. Hade jag inte haft den nu hade jag kanske klättrat på väggarna, fått spuck och tillbringat alldeles för många kvällar på diverse ölhak. Och jag hade fikat på café, varje dag. Så ofta att det blivit slentrian och långtråkigt.
Innan jag började på lärarprogrammet för drygt fem år sedan var jag arbetslös i perioder. Undrar hur jag stod ut med det? Man blir ju tokig av att göra ingenting! Som tur är är jag dock en väldigt kreativ och pysslig person. Så idag står följande på schemat: städa lite, färga håret, kanske sy om lite kläder, kanske laga lite mat. Sen dans.
En väldigt trevlig dag låter det som. Om man nu bara kunde komma ihåg att njuta av att ha absolut inte en enda tid att passa.
måndag, april 26, 2010
onsdag, april 21, 2010
Jobbetijobb?
I fredags blev jag på pappret arbetslös.
På pappret alltså.
I verkligheten jobbar jag som fan. Så mycket att jag inte hinner med att skicka in min a-kasseansökan, fylla i mina meriter på arbetsförmedlingen eller söka jobb. Dumt, konstigt och dåligt. MEN, som jag tidigare bloggat om, det ordnar sig ALLTID! Guds vägar äro outgrundliga, och häromdagen fick jag ännu ett finfint exempel på det.
Efter att ha jobbat i tre månader som producent för impron har jag ju knutit en och annan kontakt, minst sagt. En av dem är ett företag som... ja nu kan jag ju inte avslöja vilket företag det är, men säg att min kontaktperson jobbar med enbart de roliga delarna av det jobb jag gjort för impron, alltså baka ihop koncept, göra offerter och träffa kunder som redan köpt produkten. I måndags var jag på möte med henne, och sen skulle vi åka till ett annat möte tillsammans. På vägen småpratar vi lite, och konstaterar att vi har väldigt liknande bakgrund. Pedagogik, teater, producentarbete... Och jag nämner att jag på pappret är arbetslös sedan i fredags. Och då säger hon...
"Jaha. Du ska inte börja jobba för oss då? Du verkar vara en väldigt bra producent, och jag ska sluta."
K'chinnng!
Det företaget verkar supermysigt. Finaste lokalerna i världshistorien. Havsbris varje dag. Aaahh... "Jo, det kanske jag ska! Du får gärna rekommendera mig om det blir aktuellt!" "Det ska jag absolut göra! Du vet väl att 60% av alla jobb är nätverksbaserade?" svarar hon. Där sir man.
Jag skall alltså fortfarande inte bli lärare verkar det som. När ska jag bli det då?
Och sen måste jag spy lite galla. För, som sagt så jobbar jag ju som fasen. Men jag jobbar inte såpass mycket att jag kan försörja mig på det. Liiite behöver jag stämpla. Men... det får jag inte. Jo, i 70 dagar kan man kombinera stämpling och deltid, sedan får man antingen börja heltidsstämpla eller försöka leva på sin deltid. Jämfört med de 350-400 dagar man får stämpla om man är heltidsarbetslös. Vad säger det? Att det är bättre att vara helt arbetslös än att jobba med de jobb man kan få. Bah. Hej alliansen, dags att avgå?
På pappret alltså.
I verkligheten jobbar jag som fan. Så mycket att jag inte hinner med att skicka in min a-kasseansökan, fylla i mina meriter på arbetsförmedlingen eller söka jobb. Dumt, konstigt och dåligt. MEN, som jag tidigare bloggat om, det ordnar sig ALLTID! Guds vägar äro outgrundliga, och häromdagen fick jag ännu ett finfint exempel på det.
Efter att ha jobbat i tre månader som producent för impron har jag ju knutit en och annan kontakt, minst sagt. En av dem är ett företag som... ja nu kan jag ju inte avslöja vilket företag det är, men säg att min kontaktperson jobbar med enbart de roliga delarna av det jobb jag gjort för impron, alltså baka ihop koncept, göra offerter och träffa kunder som redan köpt produkten. I måndags var jag på möte med henne, och sen skulle vi åka till ett annat möte tillsammans. På vägen småpratar vi lite, och konstaterar att vi har väldigt liknande bakgrund. Pedagogik, teater, producentarbete... Och jag nämner att jag på pappret är arbetslös sedan i fredags. Och då säger hon...
"Jaha. Du ska inte börja jobba för oss då? Du verkar vara en väldigt bra producent, och jag ska sluta."
K'chinnng!
Det företaget verkar supermysigt. Finaste lokalerna i världshistorien. Havsbris varje dag. Aaahh... "Jo, det kanske jag ska! Du får gärna rekommendera mig om det blir aktuellt!" "Det ska jag absolut göra! Du vet väl att 60% av alla jobb är nätverksbaserade?" svarar hon. Där sir man.
Jag skall alltså fortfarande inte bli lärare verkar det som. När ska jag bli det då?
Och sen måste jag spy lite galla. För, som sagt så jobbar jag ju som fasen. Men jag jobbar inte såpass mycket att jag kan försörja mig på det. Liiite behöver jag stämpla. Men... det får jag inte. Jo, i 70 dagar kan man kombinera stämpling och deltid, sedan får man antingen börja heltidsstämpla eller försöka leva på sin deltid. Jämfört med de 350-400 dagar man får stämpla om man är heltidsarbetslös. Vad säger det? Att det är bättre att vara helt arbetslös än att jobba med de jobb man kan få. Bah. Hej alliansen, dags att avgå?
torsdag, april 15, 2010
Dans hjärta katastrofer = sant?
Till helgen kommer det ÄNTLIGEN! Vårt årligen återkommande internationella dansläger, som förra året inte bidde, Swingin' spring. Hurra! Dansare från hela världen kommer hit och dansar med oss och lär oss saker och vi lär dem saker. Fantastiskt.
Och lagom till Swingin' spring så kommer också... ASKMOLNET! Plötsligen börjar all the little jitterbuggs shiver and shake och undra om kanske våra internationella besökare askar inne. (Jfr snöa inne.) Noooo! It mustn't be! They måste komma!
Det är märkligt. Skall det vara ett stort evenemang så måste naturen jäklas. Den gör alltid det. I vintras åkte vi till exempel till vinterlägret i Uppsala (japp, swingdans) och fastnade i Södertälje och tog efter 2,5 timme TAXI FRÅN SÖDERTÄLJE TILL UPPSALA! Men fram kom vi (och idag fick jag tillbaka pengarna för biljetten, tack för det SJ) och dansade gjorde vi. Men det var snöstorm och drivis.
Och vi minns alla dagen då jag och Ellen aka Retro Deluxe skulle åka till London för ett år sedan. Min första gång i London! Blev inte! Vi snöade inne! Bahaba sa jag och Ellen, engelsmännen shiver and shakes över några jäkla snökorn, AMATÖRER! Och sen såg vi på tv:n hur hela London - faktiskt - var täckt av snöstorm och drivis. Bidde ingen Londonresa. Så jag har fortfarande inte varit i London.
Och kommer nog inte åka dit heller. För då kommer det väl såna där vardagliga saker som GIGANTISKA ASKMOLN och hejdar en. Förlåt. Jag kan inte låta bli att skratta. "Sorry, we can't make it because of a vulkanutbrott on Iceland."
Frågan är, ju större evenemang, desto större väderkatastrof? Då kan man inte låta bli att undra, vad skola hindra sommarens Herrängläger? (Herräng = tusentals dansare från hela världen orgiedansar i fem veckor.) Askmoln får vi utesluta, det är redan paxat av Swingin' spring. Så vad återstår? Syndafallet? Herrängs mark försvinner? King Kong och Godzilla går vilse och hittas sittandes pillandes på Folkets Hus i Herräng? Aliens kidnappar Lennart (mr Herräng)?
Och lagom till Swingin' spring så kommer också... ASKMOLNET! Plötsligen börjar all the little jitterbuggs shiver and shake och undra om kanske våra internationella besökare askar inne. (Jfr snöa inne.) Noooo! It mustn't be! They måste komma!
Det är märkligt. Skall det vara ett stort evenemang så måste naturen jäklas. Den gör alltid det. I vintras åkte vi till exempel till vinterlägret i Uppsala (japp, swingdans) och fastnade i Södertälje och tog efter 2,5 timme TAXI FRÅN SÖDERTÄLJE TILL UPPSALA! Men fram kom vi (och idag fick jag tillbaka pengarna för biljetten, tack för det SJ) och dansade gjorde vi. Men det var snöstorm och drivis.
Och vi minns alla dagen då jag och Ellen aka Retro Deluxe skulle åka till London för ett år sedan. Min första gång i London! Blev inte! Vi snöade inne! Bahaba sa jag och Ellen, engelsmännen shiver and shakes över några jäkla snökorn, AMATÖRER! Och sen såg vi på tv:n hur hela London - faktiskt - var täckt av snöstorm och drivis. Bidde ingen Londonresa. Så jag har fortfarande inte varit i London.
Och kommer nog inte åka dit heller. För då kommer det väl såna där vardagliga saker som GIGANTISKA ASKMOLN och hejdar en. Förlåt. Jag kan inte låta bli att skratta. "Sorry, we can't make it because of a vulkanutbrott on Iceland."
Frågan är, ju större evenemang, desto större väderkatastrof? Då kan man inte låta bli att undra, vad skola hindra sommarens Herrängläger? (Herräng = tusentals dansare från hela världen orgiedansar i fem veckor.) Askmoln får vi utesluta, det är redan paxat av Swingin' spring. Så vad återstår? Syndafallet? Herrängs mark försvinner? King Kong och Godzilla går vilse och hittas sittandes pillandes på Folkets Hus i Herräng? Aliens kidnappar Lennart (mr Herräng)?
tisdag, april 13, 2010
Jag tar en micropaus och funderar över en utopi
Jag kan inte låta bli att fundera lite över hur världen skulle se ut om alla - verkligen alla - fick exakt lika mycket pengar att leva på per månad.
Skulle det kunna finnas någon avundsjuka då? Ja, kanske... utseendemässigt. Den är tjock, den är smal, den är lång, den är kort, den (jag) har ett fantastiskt vackert mörkt lockigt hår visar det sig när den (jag) klipper sig (mig)... Hmmm... man skulle ju inte kunna skylla på någon orättvisa alls i hela världen. I alla fall inte ekonomisk sådan. Sen kanske man som hjärnkirurg kan bli sur för att kassabiträdet har samma lön som en själv trots att man spenderat fyrtifjårton år på högskolan. Men... om alla får samma summa pengar varje månad så har man ju inte satsat något för att få den där utbildningen. Då har man bara fått några slaviga år på högskolan och som tack fått ett fascinerande och spännande arbete. Hmmmm....
Om alla fick exakt lika mycket pengar, skulle någon utbilda sig till... låt oss dra till med ett välbetalt jobb... ingenjör då? Kanske de som verkligen är intresserade av ingenjöreri (se vad jag kan. Jag vet inte ens vad en ingenjör jör fast Jakopp är ingenjör alltså den gamle käpphästen som jag hoppar runt på med jämna mellanrum nä hur fan låter det nej vi är inte ihop har aldrig varit kommer aldrig att bli vi är varandras käpphästar bara och där tappade vi tråden igen och gjorde världens längsta parentes) skulle orka bli det. Men hur många är det egentligen?
Om alla fick exakt lika mycket pengar oavsett vad de sysselsatte sig med på dagarna, skulle någon jobba då? Hur många fria teatergrupper skulle det finnas? Hur många frilansande musiker/konstnärer/dansare/musikalartister/kulturarbetare/levnadskonstnärer/kreatörer skulle det finnas jämfört med hur många kassabiträden/sopåkare/kontorister/servitriser/vägarbetare/lastbilschaufförer?
Om alla fick exakt lika mycket pengar i hela världen, hur skulle då tredje världen se ut?
Ja. Ni kan ana det. Jag blir arbetslös om några dagar och vet inte hur jag ska försörja mig. Och jag är avundsjuk. På alla som har roliga, välbetalda jobb som gör att de har råd att åka på en massa dansläger och bo på hotell och äta mat på restaurang. Och när jag går till Konsum så har jag - faktiskt och helt ärligt - inte råd att köpa Faktum, och undrar om kanske Faktumförsäljaren just idag kanske är rikare än mig. Så då kan man ju inte låta bli att börja fundera i de här banorna.
Vem skulle sälja Faktum om alla i hela världen fick exakt lika mycket pengar?
Och... skulle vi, rent praktiskt, faktiskt kunna ha en sån värld?
Skulle det kunna finnas någon avundsjuka då? Ja, kanske... utseendemässigt. Den är tjock, den är smal, den är lång, den är kort, den (jag) har ett fantastiskt vackert mörkt lockigt hår visar det sig när den (jag) klipper sig (mig)... Hmmm... man skulle ju inte kunna skylla på någon orättvisa alls i hela världen. I alla fall inte ekonomisk sådan. Sen kanske man som hjärnkirurg kan bli sur för att kassabiträdet har samma lön som en själv trots att man spenderat fyrtifjårton år på högskolan. Men... om alla får samma summa pengar varje månad så har man ju inte satsat något för att få den där utbildningen. Då har man bara fått några slaviga år på högskolan och som tack fått ett fascinerande och spännande arbete. Hmmmm....
Om alla fick exakt lika mycket pengar, skulle någon utbilda sig till... låt oss dra till med ett välbetalt jobb... ingenjör då? Kanske de som verkligen är intresserade av ingenjöreri (se vad jag kan. Jag vet inte ens vad en ingenjör jör fast Jakopp är ingenjör alltså den gamle käpphästen som jag hoppar runt på med jämna mellanrum nä hur fan låter det nej vi är inte ihop har aldrig varit kommer aldrig att bli vi är varandras käpphästar bara och där tappade vi tråden igen och gjorde världens längsta parentes) skulle orka bli det. Men hur många är det egentligen?
Om alla fick exakt lika mycket pengar oavsett vad de sysselsatte sig med på dagarna, skulle någon jobba då? Hur många fria teatergrupper skulle det finnas? Hur många frilansande musiker/konstnärer/dansare/musikalartister/kulturarbetare/levnadskonstnärer/kreatörer skulle det finnas jämfört med hur många kassabiträden/sopåkare/kontorister/servitriser/vägarbetare/lastbilschaufförer?
Om alla fick exakt lika mycket pengar i hela världen, hur skulle då tredje världen se ut?
Ja. Ni kan ana det. Jag blir arbetslös om några dagar och vet inte hur jag ska försörja mig. Och jag är avundsjuk. På alla som har roliga, välbetalda jobb som gör att de har råd att åka på en massa dansläger och bo på hotell och äta mat på restaurang. Och när jag går till Konsum så har jag - faktiskt och helt ärligt - inte råd att köpa Faktum, och undrar om kanske Faktumförsäljaren just idag kanske är rikare än mig. Så då kan man ju inte låta bli att börja fundera i de här banorna.
Vem skulle sälja Faktum om alla i hela världen fick exakt lika mycket pengar?
Och... skulle vi, rent praktiskt, faktiskt kunna ha en sån värld?
tisdag, april 06, 2010
Den grå, grå, grå, grå tisdagmorgonen
Idag har jag träningsvärk i HELA KROPPEN! Första dagen efter påsk och JAG VILL INTE!
Jag vill inte gå upp ur sängen. Den är jättevarm och jättebekväm och om jag går upp så måste jag jobba, söka jobb, ringa lata hantverkare, försöka få tillbaka pengar från Västtrafik (hur värdelöst får ett biljettsystem bli? Hur mycket pengar kan ett företag tjäna på ett dåligt biljettsystem innan samhället reagerar och STÄMMER SKITEN UR VÄSTTRAFIK?) och där tappade vi tråden.
Och så har jag pengaångest. Hur ska jag ha råd med allt jag ska ha råd med i sommar? Och hur ska jag klara mig fram tills dess?
Blark. Blurk. Bajskårv.
Hasar mig upp ur sängen. Fryyyyser. Tar på lite kläder. Tar på strumpbyxor. Hål på tån. Ozzy låter som ett barn som bråkar med mamman som försöker klä på henne. "Neeeee fuuuuula inte doooom!" Buhu buhu. Mamman (jag) går och hämtar ett annat par. Tar på dem på det kinkiga barnet (också jag). Jaha. De var också trasiga. "Neeeheheeeee dumma dumma fula inte dom!" Och där har jag fastnat.
Mamma hämta nya. Jag orkar inte.
Jag vill inte gå upp ur sängen. Den är jättevarm och jättebekväm och om jag går upp så måste jag jobba, söka jobb, ringa lata hantverkare, försöka få tillbaka pengar från Västtrafik (hur värdelöst får ett biljettsystem bli? Hur mycket pengar kan ett företag tjäna på ett dåligt biljettsystem innan samhället reagerar och STÄMMER SKITEN UR VÄSTTRAFIK?) och där tappade vi tråden.
Och så har jag pengaångest. Hur ska jag ha råd med allt jag ska ha råd med i sommar? Och hur ska jag klara mig fram tills dess?
Blark. Blurk. Bajskårv.
Hasar mig upp ur sängen. Fryyyyser. Tar på lite kläder. Tar på strumpbyxor. Hål på tån. Ozzy låter som ett barn som bråkar med mamman som försöker klä på henne. "Neeeee fuuuuula inte doooom!" Buhu buhu. Mamman (jag) går och hämtar ett annat par. Tar på dem på det kinkiga barnet (också jag). Jaha. De var också trasiga. "Neeeheheeeee dumma dumma fula inte dom!" Och där har jag fastnat.
Mamma hämta nya. Jag orkar inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
