Make me over

NÄÄÄÄÄÄÄJ nu var det alldeles för länge sen jag bloggade.

Hurra, vulkan.se har gett mig upprättelse och ger mig pengarna tillbaka för de feltryckta böckerna PLUS lika många nya korrekta GRATIS! Har redan fått pengarna, väntar på buckerna. Och väntar på svar huruvida ni som beställt via vulkan.se ska få nya versioner och hur. Men... det finns viss risk för att de har krupit in i kokongen igen. Har inte hört något på en vecka.

I övrigt så pysslar Ozzy just nu med extreme Ozzy make over. Denna make over består av fyra delar.

1) Akupunktur för att lindra tinnitus och migrän. (Ryggakupunktur är kört, läs förra inlägget om hur jag reagerar på det.)

2) Sjukgympa, börjar på tossda. Å plocka äpplennnn å plocka kulorrrr.

3) Viktminskning. Har tappat 7,5 (!) kilo sen i höstas. Hejja hejja. Hoppas lyckas hålla sockerråttan stången för resten av min liv nu och få ordning på skiten.

4) (Den kanske största revolutionen) Ozzy ska börja i terapiiiii (fiiint södermalms-iiii). Har länge varit jätteanti Ozzyterapi, mest för att jag har tyckt att jag kan sälv och att jag faktiskt mår ganska bra. Men nu mår jag så bra så jag tänkte att det är dags att börja rota i det inre så man mår lite dåligt igen. Skojabara! Jo, jag mår asbra. Men jag är koko också. Tänkte jobba bort det där kokkiga. Typ att jag håller käft och gömmer mig hemma när jag mår dåligt, typ att jag byter skepnad när jag närmar mig finkillar som jag vill ha, typ att jag ibland inte fattar nånting av livet. Ni vet vilsna kantarellen i lingonskogen som med jämna mellanrum nämnts här i bloggen. Den kantarellen ska nu växa upp och bli en... Karl Johansopp?

Fasen vad spännande det ska bli. Pratade med min kära kära vän Robert om detta idag. Han tror att det kommer handla jättemycket om min mamma. För det gör alltid terapi. Handlar om mamman. Jahaja. Hoppas inte jag blir arg på henne eller nåt, för det är jag inte. Snarare imponerad över att hon lyckats fostra två hyfsade barn (ett hyfsat hyfsat (jag) och ett jättehyfsat (brollan) ) trots att hennes stora kärlek i livet, vår pappa, dog när jag var spädgris. Men det är klart, jag har nog ärvt mycket "jag kan sälv" av henne. Och det där "jag kan sälvet" ställer ju till det med jämna mellanrum. Täta. Mellanrum.

Och nu måste kan sälv springa och möta hon snokaren som snokar här som hon ska få åka bil med till veckans höjdpunkt: MÅNDAGSDANS WEHUUUEEE

---