Akupunkturen is in da haus

Ok. Nu blir det inte blood, men gore.

Var på akupunktur i torsdags. Alltså, jag tror inte det finns någon i hela världen som reagerar starkare på akupunktur än jag!

Varsågod och lägg dig här på britsen, ni vet såndär massagebänk med hål för ansiktet. Sjukgymnasten lägger lite papper över hålet och river upp en luftöppning. Varsågod och ligg. Japp. Hyfsat bekvämt. Så, nu ska vi sätta i nålarna. Nål 1, längst upp i nacken. Ajjeeeee men det går ok. Andra sidan. Nålar i axlarna. Aaajjjjjjjjjjjjjjjjjjjj. Nålar i tummarna. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJ!!!!!!!! Pust flås pust flås flämt näsan börjar rinna lite. Ja nu börjar du svettas också, säger sjukgymnasten och sätter en nål precis över där diskbråcket är.

Jag tror fan jag går av på mitten. AAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAaaaaaaaaaaajjjjjjjjjjjääää nu börjar jag gråta också säger jag, och tårarna börjar spruta. Inte av smärta, den kan jag väl hantera. Men av någon outgrundlig anledning. Var likadant förra gången. Grät som en gris hela tiden jag låg med nålar. Inte för att det gjorde ont. Jag bara... grät. Och det gör jag nu också. Nålar vid hälsenorna. Nu har jag liksom glömt allt vad realism heter, för det gör så jävla jävla ont. Så, nu är jag klar, ligg såhär nu i 30 min. Japp. Snor. Snörvlar. Snor. Snörvlar. Snor. Bom stopp, går inte att snörvla. Tårarna sprutar. Svetten sprutar. Snoret flödar. Plötsligt känner jag att det hänger en snordroppe på näsan. Nääjjjj... bara den inte trillar av så det blir en pöl på golvet! Försöker snörvla. Går inte. Ligger så en bra stund. Till slut lyckas jag kika genom skyddspappret

och ser

en lååååååååååång klar snortsträng. Ser dock inte slutet på den för pappret är ivägen. Oh nooooo... pinsamt! Tänk om det blir en hel sjö av snor på golvet! Och vad fan ska jag göra, jag kan inte röra mig för jag har kroppen full av nålar. Så jag ligger där och filosoferar över hur stor snorpöl jag egentligen ska lyckas skapa, när sjukgymnasten kommer in och frågar hur det går.

"De hr hnt n snor-olycka" lyckas mina av bänken sammanpressade läppar klämma fram. "Ojdå, du ska få papper här så du kan snyta dig." "Mn... nålrna?" "Det är inget farligt, det enda som händer är att du stimulerar nålarna när du rör dig." Får en stor tuss med papper och lyckas föra högerhanden till näsan. Oh my god. Hela näsan är överfull av snor och jag klämmer åt med handen. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ nålen nålen nålen å fy faaaaaan vad ont! Men jag måste snyta mig igen. Och igen. Nålen nålen byter hand, försöker snyta med vänster hand, aka sepehanden. Snor snor snor aaj ajjjj nålen där med å fy fan fy fan fy fan

Så där ligger jag i 20 minuter. Med jämna mellanrum inser jag att nu måste jag dutta pappret mot snoken för att undvika ny sträng. Duttar, and the pain is så extrem. Till slut kommer sjukgymnasten och drar ut nålarna, jag kan inte röra mig, men efter många om och men lyckas jag tippa mig upp, grabba en ny pappersladdning och snyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyter och snyyyyyyyyyyyyyyyyter och snyyyyyyyyyyyyyyter och på andra sidan skynket håller hon på att sätta nålar på en annan kvinna och de skrattar ihjäl sig åt mig. Och jag måste måste kissa, trots att jag kissat 30 min tidigare. Svajar som en svajmast, yr som fan, ut i korridoren och raglar bort till toaletten. Kissar, och lyckas på något sätt torka mig, trots att händerna värker nåt infernaliskt fortfarande efter nålarna. (Det gjorde de i ett dygn.) Stapplar tillbaka, ligger på värme i tjugo minuter och sen kissar jag en liter igen. Svajar därifrån och är helt golvad resten av dagen.

Förutom på natten. Då kan jag såklart inte sova en blund, klarvaken blandat med bi
sarra drömmar.

På fredagen sätter den fantastiske Bo Lohmander på Torggatans läkarmottagning en ny spruta i höften och det känns ingenting. Han är fanimig helare eller nåt den mannen. Helt otrolig. Stapplar till fiket där jag och Fia stämt fikaträff. Äter. Fikar. Pratar. Däckar. Så trött så jag knapp kan röra mig. Och ska på fest på kvällen. Går inte, jag orkar ju fan knappt röra mig.

Stapplar till vagnen, stapplar hem och däckar resten av natten.

Och idag är jag tokpigg.

Det är bisarrt med akupunktur.

---