För att vara en nedlagd blogg så måste jag säga att den här bloggen är särdeles aktiv. Jag har typ... 70 unika läsare per dag trots att jag inte skriver ett jota. Jag undrar vad de läser? Samma sak om och om igen?
Fast regler är till för att brytas, så nu bloggar jag trots att jag inte ska. Utan bloggen har jag plötsligt fått en massa tid över, som jag numera tillbringar med att spela idiotspel på king.com. Menlöst. Funderade på att starta ett nytt lyckoprojekt (lyckoprojekt = saker som gör en glad, exempelvis lindy hop eller improvisationsteater som jag ju pysslar med minst tre dagar i veckan och som gör mig apglad. tidigare fyllde även bloggen detta behov, men icke på senare tid.) vilket skulle vara skriva en bok. Äh. Orkar inte.
Jag är förresten på radio ikväll igen. Kl sju på P1. Radioteatern - samtid - pjäsen Lollo Larsson. Ozzy gör världens bästa rökfejkningar. Det är ungefär det jag gör bra. Och springer iväg och mår illa gör jag rätt bra också.
Jag tror jag har kommit på varför jag tröttnade på bloggandet. För att jag inte ville skriva såna här menlösa inlägg längre. I början - när ingen förutom syrrans granne (bloggen alltså, har ingen syrra) visste om att den fanns - så skrev jag vilket jäkla bajs som helst. Sen insåg jag att det fanns bra bloggar, och då ville jag vara lika bra, för att jag kan. För jag skriver fan bra när jag anstränger mig. Men så började jag få asmånga läsare, som själva skriver skitbra bloggar dessutom, och då ville jag inte ordbajsa menlösa inlägg längre. Det skulle vara skitbra. Och då blev det...
Trist.
Bäst är nog så länge man fortfarande inte kan och vågar lajja loss, vad än det gäller. Funderade häromdagen på över hur det kommer bli när jag kan asmycket lindy hop och är en av de erfarna gamla rävarna i klubben. Då kommer jag ju inte kunna utvecklas så särskilt mycket mer, och kicken av att faktiskt ha satt en tur som man egentligen inte kan kommer försvinna.
Trist.
Det är kul att vara nyburgare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
jag vet vad du menar, jag birde veeerkligen lägga ner min blogg nu, det ger mig inget längre.
eller så kan jag lära mig att kontrollera kommentarer och inlägg innan jag postar dem...
Prestationsångest dödar. Skit i den. Skriv bajs. Våga skriva bajs. Av hundra bajsinlägg så kanske 10 blir bra. Och? Vi minns Björn Borg för hans fina tennis, inte för alla dubbelfelen...
Äh..du fattar. Skriv och gör vad du vill men låt aldrig bilan som heter prestation hänga över din nacke...då blir det aldrig bra. För nån.
Så, nu har jag skrivit en bajsnödig kommenter och det gick jättebra...känner mig lite lättad faktiskt! :)
vi klickar hit för att vi saknar dig ju :)
och skriv för din egen skull - det är då det är som roligast att läsa!
Man kanske klickar in här för att se om du kanske ändrat dig, det har ju trots allt hänt. Sen har du ju en del fina länkar till andras fantastiska liv som jag använder mig av...
Ilbecka
Skicka en kommentar