Äntligen har kroppen lyckats koppla över till sommar-mode. Brunbränd (eller sotsvart Moa?), avslappnad och ostressad.
Nu är det varning för tragedi och hjärtsmärta. Bloggen handlar idag om stackars-människor.
Handlade frulle på minilivset. Utländske mannen i kassan, mycket trevlig, konverserar;
Mannen: Hej hej. Allt bra? Svårt att vakna idag?
Ozzy: Ja, jag var på Liseberg en sväng igår och sen gick vi och tog en öl, så det är lite segt idag.
Mannen: Idag fint väder oj oj oj.
Ozzy: Ja, jättehärligt.
Mannen: Jag sitter här. Mycket tråkigt. Mycket tråkigt.
Han såg så sjukt sorgsen ut när han sa det. Jag tänkte på min långa sommar på landet som börjar imorrn kväll. Vad gör han i sommar? Sitter i minilivset. Och när han inte gör det sitter hans fru där. Och för ett år sedan tog hans son livet av sig. Och han får inte ens vara i sitt hemland. Jag fick jätteont i hjärtat. Man kan inte hjälpa honom på något sätt än att handla i hans affär va?
Ont i hjärtat x2:
Som jag nämnde tidigare var vi på Liseberg igår. Vi= jag, Maria, Moa, Jens och Göran. Vi gick in på spelhuset och spelade dansmatta. Roligt! Inne i spelhuset fanns en dansmatta till. Där stod en ensam snubbe, troligen något slags intellektuellt handikapp, och spelade dansmatta. Helt ensam. Jag fick så ont i hjärtat. Vi stannade och kollade på honom en stund. Då tappade han koncentrationen helt och bara tittade på oss, och då sa jag "vad duktig du är". Då sken han upp som en sol. Sen gick vi. Vi borde stannat och tagit varsin match. Om han inte hade varit så jäkla grym på dansmatta! Vi hade inte haft en chans. Började fundera över hans tillvaro. Alltså, det är rätt många ensamma människor som hänger på Liseberg. Vi har ju en stammis hos kaninerna, vars största glädje i livet verkar vara kaninkramar. En vuxen man som kommer varenda dag i princip. Och han måste ju släppa fram barnen också, så då får han sitta en liten bit bort och titta på kaninerna istället. Då ser han så ledsen ut. Gör det ont i hjärtat då eller??!! JAAAAAAA! Hans ansikte skiftar från sorgsenhet till extrem glädje varje gång kaninen tittar åt hans håll och vinkar till honom.
Shit man vad jag har det bra. Jag har det verkligen skitbra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mycket ledsam värld vi lever i. Om jag kommer ihåg så har jag för mig att det är Jesus som bär alla människors sorg (kanske inte alltid gör ett så bra jobb som man hade hoppats). Men religion är inte min starkaste sida. Jag kan ha fel...
Och ja... Liseberg kryllar av ensamma och störda människor. Kanske för att parken har marknadsfört sig att vara fylld med glädjespridare. Så varför skulle dessa människor inte hitta glädje innanför de rosa grindarna?
Ujuj vilka djupa tankar så tidigt på morgonen.
Skicka en kommentar