Jag förstår alla knarkare

Fi fan idag är det sockercraving på hög nivå. Vissa dagar blir det så. Vaknar ur en fantastisk romantisk dröm av att väckarklockan ringer. Känner i kroppen att jag inte har sovit en god sömn. Sjukt trött. Hasar mig upp. Hasar mig till skolan. Köper en balja kaffe. Somnar tre gånger på lektionen innan rast. Nä, här behövs socker för att piggna till.

En twix.

Tillbaks till lektionen, somnar nästan igen, fast nu lite mer uppvevad av sockret. Lunch. Fessk å mooos å morutter. Kaffe. Tre små götter kan väl inte skada?

Surfar efter stipendier och upptäcker att jag återigen missat det feta stipendiet som jag sökt en gång men av oförklarlig anledning fått avslag på. Möte med sövande dam på universitetsbiblioteket som förklarar hur man letar efter litteratur och artiklar till uppsatser. Bara jag, Maria och damen. Nypa sig i arm för att inte somna.

Cykla hem. Handla mat på vägen. Och sockerrrrrrr. En kexchoklad och ett halvt paket mariekex (de känns nyttigare för att de inte är så goda, sic!) senare är min kropp helt speedad samtidigt som jag är sjukt trött. Kan inte sova pga sockret.

Korkat.

Känner mig som da övertänd tjockis in da haus. Oftast lyckas jag hålla cravingen stången, men när jag är såhär trött så är det fan omöjligt. Tur att jag ska dansa och cykla långa uppförsbacken idag.

Nu ska jag söka stipendier till världens bästa improteater! Om jag inte somnar.

---