fredag, februari 15, 2008

Den första premiären i mitt liv som jag inte ser fram emot

Jag har fortfarande inte fått något brev. Fy fan så jävla mycket tid jag har lagt ner på att rusa hem när jag egentligen inte hinner för att kolla brevlådan.

Så jag tröttnar och ringer och frågar

och har inte fått nåt jobb.

Och imorrn ska jag stå på en scen och vara underhållande. När jag bara känner mig sämst. Och premiärfesta med tre stycken som har fått jobb. När jag hellre skulle hoppa från en hög bro.

Det går väl över.

Men just nu orkar jag inte vara klämkäck.

Jag hatar teaterbranschen och minns varför jag började plugga till lärare. Alltid nåt. Fast jag har ingen lust att plugga heller just nu. För jag känner mig så lurad, som har tillbringat en hel vecka med att inte kunna tänka på nåt annat än det där jävla brevet - när det där jävla brevet bara vill tala om för mig att jag "inte passar".

Nä, jag passar inte in. What's new?


3 kommentarer:

vandrarvild sa...

Åh, sweetie, jag är ledsen! Jag bloggade nyss om det där, eller att en del människor bara tycks glida runt i livet på en räkmacka och tjänar fett med pengar på saker som de inte kan medan de med kunskapen måste kämpa lite mer.

men vi ska laga datorn snart, den andra, så kan vi ta en tripp på msn snart och älta allt sånt där då. kramkram!!!!

Ozzy sa...

Ja, nu har vi sjukt mycket att älta.

Stellan sa...

Dåålit. Mycket dålitt. Men de får skylla sig själva… Då hittar du ngt bättre.