Fi fan idag är det sockercraving på hög nivå. Vissa dagar blir det så. Vaknar ur en fantastisk romantisk dröm av att väckarklockan ringer. Känner i kroppen att jag inte har sovit en god sömn. Sjukt trött. Hasar mig upp. Hasar mig till skolan. Köper en balja kaffe. Somnar tre gånger på lektionen innan rast. Nä, här behövs socker för att piggna till.
En twix.
Tillbaks till lektionen, somnar nästan igen, fast nu lite mer uppvevad av sockret. Lunch. Fessk å mooos å morutter. Kaffe. Tre små götter kan väl inte skada?
Surfar efter stipendier och upptäcker att jag återigen missat det feta stipendiet som jag sökt en gång men av oförklarlig anledning fått avslag på. Möte med sövande dam på universitetsbiblioteket som förklarar hur man letar efter litteratur och artiklar till uppsatser. Bara jag, Maria och damen. Nypa sig i arm för att inte somna.
Cykla hem. Handla mat på vägen. Och sockerrrrrrr. En kexchoklad och ett halvt paket mariekex (de känns nyttigare för att de inte är så goda, sic!) senare är min kropp helt speedad samtidigt som jag är sjukt trött. Kan inte sova pga sockret.
Korkat.
Känner mig som da övertänd tjockis in da haus. Oftast lyckas jag hålla cravingen stången, men när jag är såhär trött så är det fan omöjligt. Tur att jag ska dansa och cykla långa uppförsbacken idag.
Nu ska jag söka stipendier till världens bästa improteater! Om jag inte somnar.
torsdag, februari 28, 2008
onsdag, februari 27, 2008
eftermiddagsblurr invirad i badlakan
Jag undrar hur många gånger idag jag har tagit upp texten "Tidsavstånd, verkningshistoria och tillämpning i hermeneutiken" och sedan lagt ner den igen idag. Det borde vara förbjudet att översätta vetenskapliga texter om man inte kan svenska. Så sjuuuuukt dåligt översatt! Bah! Svenskafröken (får man säga svenskaaafröken förresten? diskuterade detta ingående med Pins-Ann häromdagen. hon var dessutom grymt upprörd över att folk säger osocia. det heter ju Asocial. och så vidare. och jag sa don't mess with a svenskAfröken jag vet bäst! fast jag har ingen aning egentligen. eller jo, vi diskuterade detta i skolan har jag för mig och kom fram till att svenskA var ok. hävdade jag i alla fall i diskussionen med Ann. end sidospår) i mig får spuck och hänger bara upp sig på den keffa textbindningen.
Bah.
Istället fixar jag impropublik, fundilerar på dans och städar. Trots att jag har två texter till av samma kvalitet fast på engelska kvar. Och klockan sex cyklar jag till dansen för prutt vad trist det är med litteraturteori när man inte fattar ett skit.
Första gången jag tog upp texten idag slog det mig att min stoleblol fyller 40 år just precis just idag! Och då var jag ju sjukt tvungen att ringa och sjunga jamåhaleva med falsk stämma. Hurra bror! Bror hade fått en pulsklocka i föllsedagspissent och skulle äta rester från frysen som föllsedagslunch. Partäääj.
Och nu är det mammas nya kille på radio, världens just nu roligaste program. Framförallt nycirkusartisten Katla. Jag skrattar så väggarna rasslar varje gång jag lyssnar på det. HAHAHA idag är Katla en grå liten mus sa de precis och jag flabbar redan.
Åååå make my day så mycket roligt det finns i livet som inte är texter om litteraturteori!
Bah.
Istället fixar jag impropublik, fundilerar på dans och städar. Trots att jag har två texter till av samma kvalitet fast på engelska kvar. Och klockan sex cyklar jag till dansen för prutt vad trist det är med litteraturteori när man inte fattar ett skit.
Första gången jag tog upp texten idag slog det mig att min stoleblol fyller 40 år just precis just idag! Och då var jag ju sjukt tvungen att ringa och sjunga jamåhaleva med falsk stämma. Hurra bror! Bror hade fått en pulsklocka i föllsedagspissent och skulle äta rester från frysen som föllsedagslunch. Partäääj.
Och nu är det mammas nya kille på radio, världens just nu roligaste program. Framförallt nycirkusartisten Katla. Jag skrattar så väggarna rasslar varje gång jag lyssnar på det. HAHAHA idag är Katla en grå liten mus sa de precis och jag flabbar redan.
Åååå make my day så mycket roligt det finns i livet som inte är texter om litteraturteori!
tisdag, februari 26, 2008
Absolute tvångsblogg 3.0
Jag har upptäckt en ny sorts dyslexi. Tangentolexi. Ett intressant fenomen. Felstavning pga att man knappar fel på tangenterna. Det intressanta är att det oftast är samma ord som felstavas. Itne. Ohc. På senare tid har jag drabbats av extrem tangentolexi. Skriver ett ord. Skriver fel. Ändrar. Till en annan felstavning. För att fingrarna (skrev fingranra! sudd sudd sudd) flyger för fort över tangenterna.
Nu ska jag skriva en stund utan att rätta.
Efter att jag itne fick skådespelarjobbet så måste jag nu hitta något nytt att göra. FÖrra sommaren jobbade jag med en ilsken funktionshindrad som ville döda mig. Känner inte för det i år. Så nu har jag fått lite inspiration. Jag ska jobba på kollo! Eller jag ska i alla fall söka en massa massa jobb på kollo. Nån som vet nåt kollo som in teär Rönn, Bua, Korsvadenuhette eller Galtarö? Ändå fyra olika kollon! Nåt borde man väl kunna få jobb på? Ja! Ozzy ska bli kollofröken! Hurra! Hoppas jag. Den här gången tänker jag dock inte iílita på min magskänsla. Förra gången sa den ju stenåhårt att jag skulle få skopådisjobb. Det fick jag inte. Fuck magkänslakn.
Hmmm... Blir man mer tangentolektisk ju längre man skriver? Och... vilket ord stavades fel på först? Inte! Itne.
Historiskt sett så följer språket trenderna och blir som folket vill. Ord förkortas. Innebörder förskjuts. Stavningar ändras. Kommer vi skriva itne om 50 år?
Nu ska jag skriva en stund utan att rätta.
Efter att jag itne fick skådespelarjobbet så måste jag nu hitta något nytt att göra. FÖrra sommaren jobbade jag med en ilsken funktionshindrad som ville döda mig. Känner inte för det i år. Så nu har jag fått lite inspiration. Jag ska jobba på kollo! Eller jag ska i alla fall söka en massa massa jobb på kollo. Nån som vet nåt kollo som in teär Rönn, Bua, Korsvadenuhette eller Galtarö? Ändå fyra olika kollon! Nåt borde man väl kunna få jobb på? Ja! Ozzy ska bli kollofröken! Hurra! Hoppas jag. Den här gången tänker jag dock inte iílita på min magskänsla. Förra gången sa den ju stenåhårt att jag skulle få skopådisjobb. Det fick jag inte. Fuck magkänslakn.
Hmmm... Blir man mer tangentolektisk ju längre man skriver? Och... vilket ord stavades fel på först? Inte! Itne.
Historiskt sett så följer språket trenderna och blir som folket vill. Ord förkortas. Innebörder förskjuts. Stavningar ändras. Kommer vi skriva itne om 50 år?
lördag, februari 16, 2008
Istället för musik - förvirring
Kanske ett misstag att hälsa på i Posts myspace. Urbans röst sätter alltid igång tankeverksamheten helt krejsi i Ozzyhjärnan.
Det skulle vara så otroligt skönt om man själv alltid visste exakt vad man tyckte och kände. Och vad andra tyckte och kände. Så slapp man springa omkring som en vilsen kantarell i lingonskogen.
Det skulle vara så otroligt skönt om man själv alltid visste exakt vad man tyckte och kände. Och vad andra tyckte och kände. Så slapp man springa omkring som en vilsen kantarell i lingonskogen.
Nu är jag nog nykter igen.
Jag rulade fett igår på premiären. Fan va gutt. Och sen blev jag helt tooooooooookfull! Krejsi. Bakfyllan gick över vid niosnåret nu på kvällen.
Och nu är det sådär många saker som man vill skriva om igen för att tömma sin hjärna och sitt hjärta, men det kan man inte när man inte vet exakt vilka som läser den här bloggen.
Jaaaaa shit maj godd livet vad du brötar till det för Ozzy hela tiden.
Och nu är det sådär många saker som man vill skriva om igen för att tömma sin hjärna och sitt hjärta, men det kan man inte när man inte vet exakt vilka som läser den här bloggen.
Jaaaaa shit maj godd livet vad du brötar till det för Ozzy hela tiden.
fredag, februari 15, 2008
hmm
Jag är lite gladare idag. Skulle bara säga det. Har hittat några olika jobb jag kan söka. Lägerledare. Samma som förra året - fast på ön bredvid. Plastfabrik (feta pengar). Och det ska bli lite roligt att spela idag i alla fall, bara folk inte tjötar för mycket om jobbet jag inte ska jobba på. Och nu ska jag fika med Robert om en stund. Robert är så bra för Ozzys själ. Alltid.
Jag längtar tills resten av ensemblen kommer tillbaks.
Fast usch.. nu tappade jag sugen igen. Hoppas den kommer tillbaks.
Jag längtar tills resten av ensemblen kommer tillbaks.
Fast usch.. nu tappade jag sugen igen. Hoppas den kommer tillbaks.
Den första premiären i mitt liv som jag inte ser fram emot
Jag har fortfarande inte fått något brev. Fy fan så jävla mycket tid jag har lagt ner på att rusa hem när jag egentligen inte hinner för att kolla brevlådan.
Så jag tröttnar och ringer och frågar
och har inte fått nåt jobb.
Och imorrn ska jag stå på en scen och vara underhållande. När jag bara känner mig sämst. Och premiärfesta med tre stycken som har fått jobb. När jag hellre skulle hoppa från en hög bro.
Det går väl över.
Men just nu orkar jag inte vara klämkäck.
Jag hatar teaterbranschen och minns varför jag började plugga till lärare. Alltid nåt. Fast jag har ingen lust att plugga heller just nu. För jag känner mig så lurad, som har tillbringat en hel vecka med att inte kunna tänka på nåt annat än det där jävla brevet - när det där jävla brevet bara vill tala om för mig att jag "inte passar".
Nä, jag passar inte in. What's new?
Så jag tröttnar och ringer och frågar
och har inte fått nåt jobb.
Och imorrn ska jag stå på en scen och vara underhållande. När jag bara känner mig sämst. Och premiärfesta med tre stycken som har fått jobb. När jag hellre skulle hoppa från en hög bro.
Det går väl över.
Men just nu orkar jag inte vara klämkäck.
Jag hatar teaterbranschen och minns varför jag började plugga till lärare. Alltid nåt. Fast jag har ingen lust att plugga heller just nu. För jag känner mig så lurad, som har tillbringat en hel vecka med att inte kunna tänka på nåt annat än det där jävla brevet - när det där jävla brevet bara vill tala om för mig att jag "inte passar".
Nä, jag passar inte in. What's new?
onsdag, februari 13, 2008
Nu blir det svordomsrace
Helt eländigt.
Jag har fortfarande inte fått det där förbannade helvetes jävla brevet.
För jag har citymail.
I måndags gick djungeltrumman, helt rubbat. När jag gick till skolan hade jag inte fått något brev. Klarade inte av att vara kvar, så jag skolkade och åkte till teatern och byggde scenografi istället. Där mötte jag Simon, som glatt meddelar att han fått rollen som Borka. Och att den har fått det och att den har fått det, och att Amanda som gjorde audition samtidigt som mig har fått rollen som Husbocken, den som jag vill ha. Fast de behöver ju två... Och på kvällen ringer Vickan och berättar att hon har fått rollen som Lina och jag blir helt tokigt glad för hennes skull.
Och alla frågar mig om hur det gått för mig.
Men jag har inte fått något brev.
Tisdag. Tredje dagen jag springer upp och ner för de jävla gröna trapporna upp till postfacket för att kolla. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Försöka göra något konstruktivt. Går inte. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Klockan tre ger jag upp. Det kom inget.
Idag är alltså fjärde dagen jag sitter här som på nålar och inte kan koncentrera mig på att plugga, för att jag bara väntar på det jävla förbannade helvetes brevet. Lyssnar efter ljudet från ytterdörren med efterföljande plonkljud från diverse postfack. Jag har varit uppe två gånger idag. Första gången låg det en hel hög brev. Nervsammanbrott. Massa brev, men inte det brevet. Ironiskt nog dock ett brev från mitt gamla, sjukt tråkiga pestiga sommarjobb, som frågar om jag vill jobba där i år igen.
Nu har jag hört dörren och plonket ungefär fyra gånger. Men det kommer ju inte fyra brevbärare från citymail. Alltså, fantomhörningar.
Försöker spela bort en stund på idiotiska spel på King. Och skiter knäck varje gång ytterdörren öppnas. Känslan är exakt samma som när jag och Muminpappan våren 1996 satt i hans kök och försökte spela kort medan vi väntade på brevbäraren.
Men.... helt allvarligt... nu var det någon som öppnade ett postfack... frågan är bara om det var en brevbärare eller en som bor här. Jag kollade senast för en halvtimma sen.
Fy fan för postfack tre våningar upp.
Jag har fortfarande inte fått det där förbannade helvetes jävla brevet.
För jag har citymail.
I måndags gick djungeltrumman, helt rubbat. När jag gick till skolan hade jag inte fått något brev. Klarade inte av att vara kvar, så jag skolkade och åkte till teatern och byggde scenografi istället. Där mötte jag Simon, som glatt meddelar att han fått rollen som Borka. Och att den har fått det och att den har fått det, och att Amanda som gjorde audition samtidigt som mig har fått rollen som Husbocken, den som jag vill ha. Fast de behöver ju två... Och på kvällen ringer Vickan och berättar att hon har fått rollen som Lina och jag blir helt tokigt glad för hennes skull.
Och alla frågar mig om hur det gått för mig.
Men jag har inte fått något brev.
Tisdag. Tredje dagen jag springer upp och ner för de jävla gröna trapporna upp till postfacket för att kolla. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Försöka göra något konstruktivt. Går inte. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Klockan tre ger jag upp. Det kom inget.
Idag är alltså fjärde dagen jag sitter här som på nålar och inte kan koncentrera mig på att plugga, för att jag bara väntar på det jävla förbannade helvetes brevet. Lyssnar efter ljudet från ytterdörren med efterföljande plonkljud från diverse postfack. Jag har varit uppe två gånger idag. Första gången låg det en hel hög brev. Nervsammanbrott. Massa brev, men inte det brevet. Ironiskt nog dock ett brev från mitt gamla, sjukt tråkiga pestiga sommarjobb, som frågar om jag vill jobba där i år igen.
Nu har jag hört dörren och plonket ungefär fyra gånger. Men det kommer ju inte fyra brevbärare från citymail. Alltså, fantomhörningar.
Försöker spela bort en stund på idiotiska spel på King. Och skiter knäck varje gång ytterdörren öppnas. Känslan är exakt samma som när jag och Muminpappan våren 1996 satt i hans kök och försökte spela kort medan vi väntade på brevbäraren.
Men.... helt allvarligt... nu var det någon som öppnade ett postfack... frågan är bara om det var en brevbärare eller en som bor här. Jag kollade senast för en halvtimma sen.
Fy fan för postfack tre våningar upp.
fredag, februari 08, 2008
Om att vandra i ovisshetens dimbankar
Stadiga p3lyssnare som brollan , Lena och min klasskompis Maria vet vid det här laget att det inte kommer nåt jävla brev idag. För de läste precis upp ett ångestmail från mig i p3Christer - ett mail om hur jag springer upp och ner till det jävla postfacket. Två gånger av fem har det legat något i låddan. Först - ett meddelande från hyresvärden. Sen - ett meddelande från hyresvärden. Jävla hyresvärd, luras på det där sättet!
Det blir en ångesthelg alltså. Fast det lindrade ju lite att Morgan läste upp mitt mail. Puss Morgan!
Det blir en ångesthelg alltså. Fast det lindrade ju lite att Morgan läste upp mitt mail. Puss Morgan!
Posten hallå hallå hallå
För ett tag sen sökte jag ju det däringa jobbet, och idag kommer förmodligen svaret dimpa ner i brevlåddan.
Brevlåddan som befinner sig två våningar upp. Inte brevlåddan som finns i dörren, för där finns ingen brevlådda. Två våningar upp finns ett postfack. Och har jag en aning om ungefär vilken tid posten brukar komma? Neeeeee! Så, denna dag kommer förmodligen bli en dag av konditionsträning. Upp för trappan - kolla facket - ner för trappan - vanka omkring helt rastlös - upp för trappan - kolla facket - ja ni fattar.
Det är så evinnerligen hemskt att vänta på såna här brev. Den här gången känner jag mig i och för sig relativt lugn, men ändå. Vad man än får för svar så kommer det bli ett knakelibrak i ens liv. "Ja, du är välkommen att jobba här, vilket innebär att du måste hyra ut din läga i andrahand, fixa så att du kan skriva c-uppsats på distans och en massa annat strulfixande för att sen flytta skitlångt för att ha en asrolig sommar" eller "Nej, du är kass. Varsågod nu att repa in en premiär, usla skådis som vi inte vill ha".
Första gången jag gick och väntade på ett sånt här brev var när jag tidigt 90-tal jobbade på ett slitsamt och ganska jättetråkigt affärsjobb och sökte teaterskolor för första gången. Visste knappt vad en monolog var eller hur man repade in en. Repade framför spegeln. (fnissar åt mig själv nu) Jag ville helt tokmycket bort från tråkjobbet. Så kom breven - nej tack du suger, varsågod att gå tillbaks till ditt bajsiga jobb. Jaha. Depp. Tråk. Segt. Men nästa år, då jävlar! Och nästa år var det nästan så hemskt att mitt liv hängde på det där brevet, för fy fan vad dåligt jag mådde på det totalt okreativa slitsamma jobbet då. Åkte hem varenda lunch för att kolla posten. Inget brev. Inget brev. Inget brev. .... BREV!!!!! Började gråta nästan innan jag öppnat det. Brevet från den enda skola jag verkligen ville gå... sprätta sprätta... Jag är... antagen... WHAAAAAAAAAAAT!!!! ANTAGEEEEEEEEEEEEEEEN!!! Hooodelaaalyyyy! Åkte tillbaka till bajsjobbet med smilgroparna vid öronen, gick direkt till chefen och begärde tjänstledigt. Vilken känsla.
Gick skolan. Sommarlov. Sökte Skara skolscen samtidigt som breven om vilka som gått vidare till andra året skickades ut. Bodde hos min älskade vän Muminpappan. Vi var tvungna att åka hem under pausen på sökningarna i Skara för att kolla posten. Den hade inte kommit! Panik! Men den måste komma när som helst! Vi spelar kort så länge för att fördriva tiden. Spelar som sopor, kan inte tänka, NU KOM BREVBÄRAREN oh shit my god... MUMINPAPPAN KOM IN! Ringer min mamma - har posten kommit? Ja... sprätt sprätt... JAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Ozzy och Muminpappan dansar en liten krejsi dans och åker tillbaks till sökningarna.
När skolan var över var jag tvungen att gå tillbaks till sliltjobbet. Samma dag som skolan började för hösten satt jag vid en kassaapparat och stirrade ut mot solen utanför och längtde tillbaks, och åkte ännu längre ner i deppträsket än vad jag varit innan jag kom in på skolan. Jobbade hela hösten. Flyttade till stan för att kunna vara med i teatergruppen skolkompisarna startat. Pendlade till bajsjobbet. Hyrde ut lägenheten i byhålan i andra hand till en sunkig misskötsam idiot. Kändes som om jag satt fast. Sökte ett jätteskojigt "skådisjobb" på en stor nöjespark i centrala Göteborg. Återigen... the brevhorror. Den här gången var brevet vägen ut. Fick projektanställning som gjorde att jag kunde säga kiss and goodbye till bajsjobbet och hello till tio års frilansande som skådis och pedagog och fy fan vad kul det har varit! Så länge man slipper väntan på the brev. För den väntan är pure horror.
Posten kanske har kommit nu? 11.03... förmodligen inte. Men kanske måste kolla... för säkerhets skull?
Brevlåddan som befinner sig två våningar upp. Inte brevlåddan som finns i dörren, för där finns ingen brevlådda. Två våningar upp finns ett postfack. Och har jag en aning om ungefär vilken tid posten brukar komma? Neeeeee! Så, denna dag kommer förmodligen bli en dag av konditionsträning. Upp för trappan - kolla facket - ner för trappan - vanka omkring helt rastlös - upp för trappan - kolla facket - ja ni fattar.
Det är så evinnerligen hemskt att vänta på såna här brev. Den här gången känner jag mig i och för sig relativt lugn, men ändå. Vad man än får för svar så kommer det bli ett knakelibrak i ens liv. "Ja, du är välkommen att jobba här, vilket innebär att du måste hyra ut din läga i andrahand, fixa så att du kan skriva c-uppsats på distans och en massa annat strulfixande för att sen flytta skitlångt för att ha en asrolig sommar" eller "Nej, du är kass. Varsågod nu att repa in en premiär, usla skådis som vi inte vill ha".
Första gången jag gick och väntade på ett sånt här brev var när jag tidigt 90-tal jobbade på ett slitsamt och ganska jättetråkigt affärsjobb och sökte teaterskolor för första gången. Visste knappt vad en monolog var eller hur man repade in en. Repade framför spegeln. (fnissar åt mig själv nu) Jag ville helt tokmycket bort från tråkjobbet. Så kom breven - nej tack du suger, varsågod att gå tillbaks till ditt bajsiga jobb. Jaha. Depp. Tråk. Segt. Men nästa år, då jävlar! Och nästa år var det nästan så hemskt att mitt liv hängde på det där brevet, för fy fan vad dåligt jag mådde på det totalt okreativa slitsamma jobbet då. Åkte hem varenda lunch för att kolla posten. Inget brev. Inget brev. Inget brev. .... BREV!!!!! Började gråta nästan innan jag öppnat det. Brevet från den enda skola jag verkligen ville gå... sprätta sprätta... Jag är... antagen... WHAAAAAAAAAAAT!!!! ANTAGEEEEEEEEEEEEEEEN!!! Hooodelaaalyyyy! Åkte tillbaka till bajsjobbet med smilgroparna vid öronen, gick direkt till chefen och begärde tjänstledigt. Vilken känsla.
Gick skolan. Sommarlov. Sökte Skara skolscen samtidigt som breven om vilka som gått vidare till andra året skickades ut. Bodde hos min älskade vän Muminpappan. Vi var tvungna att åka hem under pausen på sökningarna i Skara för att kolla posten. Den hade inte kommit! Panik! Men den måste komma när som helst! Vi spelar kort så länge för att fördriva tiden. Spelar som sopor, kan inte tänka, NU KOM BREVBÄRAREN oh shit my god... MUMINPAPPAN KOM IN! Ringer min mamma - har posten kommit? Ja... sprätt sprätt... JAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Ozzy och Muminpappan dansar en liten krejsi dans och åker tillbaks till sökningarna.
När skolan var över var jag tvungen att gå tillbaks till sliltjobbet. Samma dag som skolan började för hösten satt jag vid en kassaapparat och stirrade ut mot solen utanför och längtde tillbaks, och åkte ännu längre ner i deppträsket än vad jag varit innan jag kom in på skolan. Jobbade hela hösten. Flyttade till stan för att kunna vara med i teatergruppen skolkompisarna startat. Pendlade till bajsjobbet. Hyrde ut lägenheten i byhålan i andra hand till en sunkig misskötsam idiot. Kändes som om jag satt fast. Sökte ett jätteskojigt "skådisjobb" på en stor nöjespark i centrala Göteborg. Återigen... the brevhorror. Den här gången var brevet vägen ut. Fick projektanställning som gjorde att jag kunde säga kiss and goodbye till bajsjobbet och hello till tio års frilansande som skådis och pedagog och fy fan vad kul det har varit! Så länge man slipper väntan på the brev. För den väntan är pure horror.
Posten kanske har kommit nu? 11.03... förmodligen inte. Men kanske måste kolla... för säkerhets skull?
torsdag, februari 07, 2008
Smärta och sanslös humor i en krejsi kombination
Här var det tyst!
Jag har bara skitont i ryggen. Pissigt bajsigt oooooont! Idag har jag ondare än igår. Igår var jag på Marinas jobb och fick mig en frisyr. Satt alltså en stund och blev klippt. Det skulle jag tydligen inte gjort. För jag fick en låsning till i ryggen av det, så nu har jag två. Va fint.
Anledningen till att jag idag orkade logga in och blogga var följande fantastiska skylt:
Man kan inte låta bli att undra om namnet är taget. Och i så fall.. när? Före eller efter han började jobba med RYAMATTOR! RYA!
Jag vill ha en rya.
Jag har bara skitont i ryggen. Pissigt bajsigt oooooont! Idag har jag ondare än igår. Igår var jag på Marinas jobb och fick mig en frisyr. Satt alltså en stund och blev klippt. Det skulle jag tydligen inte gjort. För jag fick en låsning till i ryggen av det, så nu har jag två. Va fint.
Anledningen till att jag idag orkade logga in och blogga var följande fantastiska skylt:
Man kan inte låta bli att undra om namnet är taget. Och i så fall.. när? Före eller efter han började jobba med RYAMATTOR! RYA!
Jag vill ha en rya.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
