Eller i mitt hår dårå.
Usch. Klippa sig är hemskt.
Förr i tiden var det inte så hemskt. Då sprang jag till kompisens frisörsalong var tredje vecka och fick mig en omgång. Många tokiga frisyrer blev det. Men de senaste kanske sisådär tio åren har jag haft långt. Jaha, och what's the big deal, det är ju bara lite hår?
Japp. Så nu när mitt hår av någon outgrundlig anledning har förvandlats till svinto så fick jag ett infall. Kapa av skiten. Så det tänkte jag göra nu. Det är alltid skojigt med lite förändring.
Men... samtidigt får jag lite existentiell ångest. Baaaahhh. Håret! Går förbi spegeln när jag har håret utsläppt och beundrar mitt (icke alls svallande) (svintoliknande) (superfrissiga) långa (inte alls) vackra hår. Ska jag verkligen klippa av det? Sitter inte all min kvinnlighet och skönhet i håret? Hjälp, jag kommer bli skitful, jag kommer se ut som en åttiotalstönt!
Fast jag ska ju inte klippa superkort. Kanske som Dita på bilden här nedanför. Och det är ju faktiskt... skitfint. Och kvinnligt. Och vackert. Och allt. Så, nu får det där lilla fantastiska barnet somna så mamman kan komma ut och sätta saxen i mig. NUVV! O, nu kom hon, nu är det klippt!
Inlägg
1 kommentar:
Har du kollat lockig.se ?
Att börja tvätta håret bara med balsam är nåt av det bättre jag gjort. Hållit på nu i 1½ år.
Men på sajten så står det om hur, för det är inte bara att börja hur som helst.
Skicka en kommentar