Post hantverkar-traumatisk stress

Jag vill inleda detta inlägg med en öppen fråga.

Vad är anledningen till att hantverkare börjar jobba två timmar före alla andra? Vill inte de också ha sovmorgon? Eller är hantverkare ett släkte som njuter av att borra i folks öron när de sover som djupast? Ja. Så måste det vara. För vad är annars anledningen till att det när det är hantverkardags alltid borras som satan mellan kl sju och åtta, för att därefter följas av några timmars tystnad? Jag antar att hantverkarna då har sin siesta. När vanligt folk gått till jobbet. Ah, lugn och ro i huset, nu kan vi ta siesta i valfri säng. Vilken ska vi välja idag? Olssons har vattensäng, spexigt, det har jag inte sovit i sen 90-talet, den tar vi.

Suck.

Ja. De har varit här idag. De jävlarna. Och bytt ut mitt fina fina gamla bakelitelskåp mot ett fult vitt plåtskåp. De har dessutom lämnat ett stort hål i väggen efter sig. Vem ska fixa det tänkte de?

Sönderstressad som jag är för tillfället grät jag en skvätt blod när jag igår kväll rasade hem från impron en timme före utsatt sluttid av ren utmattning och insåg att min SOVMORGON skulle störas av dessa djäfvulens påfund. (Ok, jag mår lite dåligt när jag klankar ner på hantverkarna, min käre danspartner Mag är ju faktiskt snickare. Och väldigt trevlig och vill inte såra en levandes själ. Konstigt att han är hantverkare, hur gick det till?) Totalt uppgifven skrev jag en arg lapp och satte på dörren; RING INTE PÅ FÖRE KL 07:30!!! Lider av extrem sömnbrist. (Vilket såklart var en lögn, jag sov hela 7 timmar igår natt, men tanken av att bli väckt ur törnrosasömnen av en tobaksstinkande ölmagsfarbror kl sju kändes föga lockande.) Ehuru, lappen fungerade! Mot dörrplingeriet. Men borrandet?

Kl 07:30: Brrrrrrrrrrrrrrrrrrröööööööööööööööööööööööööööööööö.

Och vips hade Ozzy migrän. Thänk you very much tänker hon och sträcker sig efter lampknappen. Och... varde... inte... ljus.

Ja, normalintelligenta människor som inte hatar hantverkare kanske tar för självklart att strömmen stängs av när blåställen kommer, MEN DET STÅR FAN INTE PÅ LAPPEN OCH JAG ÄR UPPENBARLIGEN INTE NORMALINTELLIGENT JÄVLA SATANS BLÅSTÄLL HUR FAN SKA JAG KUNNA VÄRMA MITT KAFFE OCH KOKA MIN GRÖT JÄVLARIMIG VAD JAG HATAR ER så började min morgon. Under kortare perioder slutade dock bröööööandet, och jag insåg att jag faktiskt - än så länge - tills nästa gång blåställen kommer - har gasspis som faktiskt går att använda äfven utan elektricitet. Yeeey! Jag får frukost i alla fall! BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ jag kan inte tänka jag kan inte tänka jag ser ingenting för det finns inga lampor jag kan inte fixa håret fy fan ska jag sitta och äta i det här så fan heller visst är man värd en Brogyllenfrukost när dagen börjar såhär vedervärdigt eländigt (dagens i-landsproblem).

Ja. Man fick en Brogyllenfrukost. Eller i alla fall en macka därifrån. Och kaffe. Och juice. Lyxpyx. Och dagen flyter på relativt smärtfritt men jag är så trött så trött och längtar heeeeeeeeeeeem. Och kommer hem. Och tänder ljuset.

TJIIIIIIIIIIIIII! Inget ljus! Ingen ström! De har glömt sätta på strömmen! SATANS JÄVLA IDIOTER jag förstår varför de inte är ingenjörer tänker jag och försöker ihärdigt tänka på min snälle vän hantverkaren Mag som det goda exemplet av trevliga blåställ och försöker ihärdigt tala om för mig själv att de gör bara sitt jobb och det är mänskligt att fela och ringer hantverkarpuckot som förvirrat guidar mig genom elskåpets alla reglage och rattar.

Fattar ni... att... ALLA... reglage... var... AV! Och alla spakar! Och allt jävelskap i hela världens satans puckon hur fan kan de MISSA att sätta PÅ skiten de installerat????????????????????????

Och sen inser jag... att... det kanske var en hämd för min sura morgonlapp? Där fick jag. Tack så mycket, en liten käftsmäll kanske var precis vad jag behövde? Och en paket surnad mjölk i kylen och smält glass och tinade grönsaker i frysen.

Och så fick jag migrän igen. Hej.

---

Ett halvfräscht inlägg om munhygien

Jaha, jag har tydligen blivit veckobloggare. Bloggar en gång i veckan. Så kan det gå när man har för mycket att stå. I.

Trogna läsare vetom att jag för sisådär ett år sedan hade hål i tänderna. Hål djupare än Marianergraven. (Stort M?) Fick släpa mig till tandläkaren som gladeligen skinnade mig på sisådär... oj jag har förträngt siffran. Minns inte om det var tre lax eller sex laxar i en laxask. Skulle tippa på det senare, för jag fick högkostnadsskydd och betalade bara hälften, men betalade ändå sketamycket.

Tandläkaren sa sisomså: Ajabaja! Do måste skelja mit flååår, do får lett håll. (Bah säger jag, jag får inte alls lätt hål. Du skulle bara veta när jag var hos tandläkaren senast, hade jag lätt fått hål hade jag inte haft några tänder kvar.) Han skrev ut en stooor flaska flour som Ozzy tog hem och sköljde med vareviga kväll. I... två veckor. Sen fasade hon ut lite. Inte fan kan man stå och floura vareviga kväll heller, har väl viktigare saker för mig!

Tandhygienisten (som INTE är samma sak som tandläkare, de gör helt olika saker, alltid lär man sig något nytt) sa sisomså: Men assååå.. duvv måste juvv anvenda tandtråede! Duvv borstar juvv varje kvell eller huvr? Aaa och vahettere mellan tännndenna, de e juvv samma sak där liksom, duvv måste annvenda tanntrååd varje kvell. Åsså kan duvv köpa den här skitbilliga borsten å borsta bakom liksom. Vilket Ozzy gjorde. Tandborsten äro använd. En gång. Tandtråden var Ozzy mycket flitig med i säkert ett halvår, sen fasades det ut och blir nuförtiden nån gång när det känns som om det behövs, vilket ibland blir ofta, ibland inte alls.

Skämmes!

Vet ni vad som händer om man inte tandtrådar och sen går till hygienisten? (Förutom att man får lägga sig över hennes knän och få dask på stjärten?) (Oh, nu kommer jag få massa läsare eftersom jag skriver om smisk på stjärten.)(Smisk smisk.) Jo, hygienisten petar med en petmoj i tandköttet så blo'n sprutar och säger "men duvv har juvv inte tandtrådat, kolla vilka ficker du har!".

Skämmes!

Hygienisten frågade om jag ville boka tid om ett år av mig själv eller om hon skulle ringa. Och slarver som jag är så sa jag ring mig för annars kommer det dröja ett millennium innan jag kommer tillbaks. Och... nu har hon jagat mig i två veckor. Och jag har vägrat svara. MEN... idag lämnar hon det förlösande meddelandet "om du kommer innan 25:e september gäller ditt högkostnadsskydd fortfarande och då betalar du bara halva priiis". Jajadådådådådå! Bokar tid. Och inser att

NU JÄVLAR ÄR DET DAGS ATT FLOSSA OCH FLOURA! Får flossa och floura som fan så kanske jag hinner ikapp alla slarvdagar.

Så nu hinner jag inte blogga mer. Måste gurgla.

---

Jag KAN koppla av!

För en herrans massa år sedan sprang jag in i den berömda väggen. Detta var långt före ordet "utbränd" blivit ett allmänt vedertaget begrepp, så sjukskrivning var det inte tal om. Istället ägnade jag min tid åt att rasa ihop när jag kom hem innanför dörren, skälla på allt och alla, göra tusen saker varje kväll för det blir nog lugnare bara "det här" blir gjort och ligga vaken på nätterna och vrida mig.

Hur jag kom ur detta minns jag inte, men när folk började prata om att vara utbränd förstod jag att det var just detta jag varit, och läste på. Sedan dess har Ozzylivet ständigt gått ut på att försöka inte ta på sig för mycket (trots att allt är så jävla kul!) varvat med att ta på sig för mycket (för allt är så jävla kul!) och säga nej till allt för att man inte kan säga nej (för allt är så jävla kul!).

Det senaste året har dock bjudit förändring. Tror jag. Om jag märker att jag blir irrationellt irriterad på någon inser jag att hoppla, riskzon, hem och slacka! Direkt alltså. Säga nej. Även till roliga saker. Den största insikten (shit man, jag är verkligen gammal och klok) är att... sluta plugga. Nej, jag har inte slutat PLUGGA. Men jag har slutat plugga. Ni fattar? Nä.

Ozzy - högskolestudent - fas 1 aka följströmmenfasen: Jag gör som alla andra. Skiter i de böcker som andra säger är dåliga, för det är fräckt att skita i skolan. Denna fas höll i sig i ungefär en termin, och var nog snarare ett utfall av att böckerna denna kurs var evinnerligen tråkiga och ointressanta. Och att det var kul att dricka öl med nya kompisar.

Ozzy - högskolestudent - fas 2 aka jag-älskar-svenska-fasen: Jag älskar svenska, älskar att skriva. Såklart. Varför skulle jag annars ha en blogg? Jag älskar grammatik, jag älskar litteratur, jag var i himmelriket och drog hem Vg på i princip allt. Ansträngningsnivån (hur fan stavar man till ansträngning undrar svenskfröken) var extrem. Ambitionsnivån ännu högre. Pluggade som en tok, spelade impro som en tok, och... ja. Hej lilla vägg. Inte en vägg den här gången, högre mur kanske. Men ändå. Avslappning var det inte tal om, men jag fick ta ett halvårs break från impron för att klara studierna.

Ozzy - högskolestudent - fas 3 aka diskbråcksfasen: Hur lär man sig historia? Det går ju inte! Man måste lära sig allt som hänt i hela världen någonsin! Det går ju inte! Det går dessutom ännu sämre om man får diskbråck och inte kan sitta. Denna fas gick mest ut på att ha ont blandat med tvångspluggande de stunder det inte gjorde ont eller var piss piss piss piss-tråkigt. Denna fas är precis lämnad, och har nu gett plats åt...

Ozzy - högskolestudent - fas 4 aka slackerfasen: Det är ju sjuuuukt gott om tid att läsa! Och texterna är ju sjuuukt lätta! (Jämför såklart med McKay hela världshistorien på 1200 sidor på amerikanska.) Och jag har lärt mig att föreläsningar på pedagogen kan vara intressanta och roliga, men inte så roliga att man går in i väggen för dem. Så, idag skolkade Ozzy första föreläsningen och bjöd sig själv på frukost på sängen istället, några timmar i skolan gick som en dans (förutom saaatans ont i ryggen), och hamnade nu på Forum (aka dansen) med en köpp kaff i handen. Skulle kunna plugga... Men... näh. Jag slackar istället. Jag slackar! Och hinner med det! Fifan va gött! Finns massa saker jag skulle kunna ha dåligt samvete för att jag inte gör just nu. Men... det skiter väl jag i?

Jaa det gör jag. Fläskar på Una Mae Carlisle (senaste fantastiska jazzfyndet) på Spotify och... slösurfar... aaaahhh... sörplar kaff... ahhh... virar in benen i fleecefilten och sjunker ner i soffan... aaaahhhh...

Jag är bra på att ta hand om mig själv. Jag älskar mig själv. Hejja.

---

Snart sluvt ju!

Nu har jag gått omkring i snart två veckor och haft dåligt samvete över min stackars bortglömda blogg. Gått och väntat på inspiration. Den förefaller icke infinna sig när man hafver tid att skriva. Snarare när man inte alls har tid att skriva säger inspirationen "hallå, jag finns!" och Ozzy tvångsloggar in på bloggen för att skriva av sig.

Vad det nu är hon ska skriva av sig. Idag är det nog skola som är det stora ämnet, för idag börjar jag MIN ALLRA SISTA TERMIN AV TIO (!) på lärarprogrammet. Sen är jag färdigutbildad gymnasielärare i svenska och historia. Sic!

Första dagen av alla dagar av alla tio terminer minns jag otroligt väl. Minns vad jag hade på mig. Minns att jag skakade av nervositet hela dagen och hetsdrack 7elevenjättekaffe hela dagen. Minns att jag inte vågade prata med någon. Minns att jag var jätte i tid. Var jättenyfiken på mina nya klasskamrater. Som jag sen blev jättebesviken på för de var ju så... vanliga. Och sen lärde jag känna dem och förstod att de var helt... ovanliga. Och helt fantastiska. Och en av dem är nu förlovad med min bästa vän. Och nu messade han och undrade om jag ska cykla till skolan, för nu ska vi gå i samma klass och han bor tre minuters cykelväg bort. Darn. Jag som tänkte slacker-åka vagn.

Nu har det gått nio terminer, och jag bloggar trots att jag borde skynda mig för Gorane väntar med cykeln. Snart i alla fall. Hetsar inte direkt till skolan. Vet att jag förmodligen kommer hata halva klassen och älska andra halvan. Vet att jag kommer skolka 70% av föreläsningarna. Äh va fan jag hinner ju inte med detta jag får skriva poetiskt om skolan en annan dag. Nu ska jag packa matsäck.

---