måndag, januari 16, 2012

Hej på mig

Här sitter jag. På ett pendeltåg lite snett norrut.

Fan va gött det är. När klockan ringde halv sex i morse ville jag dö. Men en vakningsprocedur, dusch, packning, färd till centralen, en latte och en äggmacka senare är det fan va gött det är. Såg fram emot att sova på tåget. Nu ser jag istället fram emot några timmars kontemplation och soft tågåkande, tittandes ut på det dimmiga Sverige som såsar förbi. (Ja, det såsar. Inget susande snabbtåg här inte. Dit jag ska hastar man inte.)

Jag känner i hela kroppen hur jag är på g igen. Förra veckan vaknade jag till liv. Höll improkurs för en drös otroligt intresserade, kreativa och drivna individer. I en by av falu rödhus, café från sekelskiftet, antikaffärer, alla känner alla... allt och inget finns där.

Och på vägen hem kom ångest och hälsade på. Fick veta mitt nya schema för våren, och att jag plötsligt ska undervisa i historia. Jag har aldrig undervisat i historia. Med undantag för några få vikarielektioner. Och jag har inte läst historia på sisådär fyra-fem år. Och sen kom magkatarren.

Det är egentligen ett guldläge. En liten 50-poängskurs. En klass. En termin. Perfekt för att prova mina första små stapplande historiesteg. Perfekt. Precis som hela min lärarkarriär hittills varit. Allt som kommit till mig har varit precis det jag behövt och velat ha.

Men samtidigt... så olägligt. Jag är bortrest. Jag hinner inte ens ordna läroböcker åt eleverna innan kursen börjar.

Å andra sidan.

Fuck böcker.

På min första praktiskola fanns det i princip inte böcker över huvud taget. Vad ska man med böcker till när man har en fantastisk berättare tillgänglig?

Men det var inte det som var poängen. Poängen var att det just nu är så jävla bra. Såhär ska det vara. Livet. Man glömmer gärna det när man har fullt upp med pengar och pojkvän.

Jag ser med glädje fram emot de drivor av liknande uppdrag som kommer till mig, och inväntar med glädje min nästa tjänst, den som är helt perfekt för mig. Tjänsten som ger mig kraft, ork, välmående och glädje. Och jag tackar för den otroligt lärorika och utvecklande tid jag har just nu.


1 kommentar:

Anonym sa...

Gött mos! kram o hej svejs från Sara P