Utmaning från Lena! Challenge accepted:
* Din senaste insikt/aha-upplevelse. - I år har folk gått kursen! Och shit vad snygg jag är!
* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster(som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v) - Ser Macaonfjärilar då och då, de är väldigt sällsynta och min morbror som älskar naturen och är en tvättäkta frilufsare har aldrig sett någon. Jag har redan sett en i år.
* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma. - Jag blev ensam mamma till tvillingar och klarade inte av att ta hand om dem.
Skickar vidare till Persilja, Charlie och vem som helst som vill. ÖversättarHelena kanske om du kikar in här nån gång nuförti'n.
söndag, juni 22, 2008
Det var så roligt jag måste skratta
Åker ut. Ut. Låååångt ut i bushen, till ett litet rött hus vid en liten sjö med en liten skog med ett litet vindskydd på en sluttning. Sitter vid det röda huset hela midsommarafton och SKRATTAR SÅ JAG GRÅÅÅÅTER! Hur fan kan man skratta så mycket på en kväll? Skrattade så jag blev hes. Det blåser så partytältet blåser iväg och vi fryser som afrikaner på nordpolen, men skrattar och skrattar och skrattar.
Så ska midsommar vara.
Lite varmare bara.
Så ska midsommar vara.
Lite varmare bara.
onsdag, juni 18, 2008
I väntan på färgan
Håret fullt av färgklet för att dölja mitt rasande åldrande, sitter och lyssnar till det sjungande kylskåpet medans jag väntar på att ålderdomen ska försvinna i huvet på mig.
Det stormar, och dagens stora nyhet är att sorkar haver ätit upp alla potatisar under en planta, och att Nisse varit här med makrill. Idag blir det således färskpotatis och makrill till lunch. Rädda fisken. Rädda potatisen. Lyxmåltid.
Jag får helt sjukt mycket skrividéer här ute. Men när ska jag hinna skriva ner dem? Om en timme skall jag åka till habassjobbet och imponera på smygtransvestiten med mitt nyfärgade hår i förhoppningen att få bli en av de utvalda som får tvätta hans. Det skulle verkligen vara my shit. Tvätta, fläta, fixa med hans hår. Hoppas. Om jag får välja mellan att byta blöja och tvätta bort kiss eller tvättaflätafixahår är valet lätt. Tyvärr. Önskar att jag var lite mindre äckelmagad. Men den här sommaren kanske botar mitt äckelmageri.
Diskbråckspainpoäng för dagen, på en skala 0-10 (där 0 symboliserar ingen smärta alls och 10 outhärdlig smärta, för att citera brevet från Nacka): 5 and moving uppåt på skalan. Bajs.
Det stormar, och dagens stora nyhet är att sorkar haver ätit upp alla potatisar under en planta, och att Nisse varit här med makrill. Idag blir det således färskpotatis och makrill till lunch. Rädda fisken. Rädda potatisen. Lyxmåltid.
Jag får helt sjukt mycket skrividéer här ute. Men när ska jag hinna skriva ner dem? Om en timme skall jag åka till habassjobbet och imponera på smygtransvestiten med mitt nyfärgade hår i förhoppningen att få bli en av de utvalda som får tvätta hans. Det skulle verkligen vara my shit. Tvätta, fläta, fixa med hans hår. Hoppas. Om jag får välja mellan att byta blöja och tvätta bort kiss eller tvättaflätafixahår är valet lätt. Tyvärr. Önskar att jag var lite mindre äckelmagad. Men den här sommaren kanske botar mitt äckelmageri.
Diskbråckspainpoäng för dagen, på en skala 0-10 (där 0 symboliserar ingen smärta alls och 10 outhärdlig smärta, för att citera brevet från Nacka): 5 and moving uppåt på skalan. Bajs.
tisdag, juni 17, 2008
En hab.ass dilemma
Började nytt sommarjobb idag och drabbades av instant skrivinspiration.
................
Att jobba med handikappade är så otroligt komplext och fyllt av svåra ställningstaganden och val. Dessa människor är vuxna personer, och tanken är att de själva ska få bestämma och styra över sina liv. Samtidigt behöver de hjälp och stöd för att kunna fungera i samhället. Får inte en människa hjälp med att sköta sin hygien exempelvis, så blir hon/han utstött ur samhället för att hon luktar illa. Och en handikappad människa kanske inte alltid förstår varför. Därför måste vi i personalen hjälpa och uppmuntra.
Men...
den här personen kanske vill vara smutsig?
Någon annan älskar sötsaker, och fick han/hon själv välja så skulle kosten enbart bestå av gelehallon och chips. Och dricka cola. Och personen skulle bli tjockare och tjockare, och slutligen troligen dö av fetma. Så vi i personalen försöker hjälpa personen att låta bli sötsaker, att låta bli att stoppa kundvagnen full av delicatobollar, chipspåsar och saftflaskor. Och vi försöker få dem att stoppa ner morötter, som de kanske inte ens gillar, i vagnen istället. För så gör man ju när man är en gottegris men måste gå ner i vikt. Äter grönsaker istället, fast man hellre vill snaska. Men den handikappade måste ju få unna sig något ibland också! Men när? Och hur? Och tar den en glass så vill den sen ha tuuusen!
Fast det här är väl egentligen enkla, vardagliga val. Men vad gör man när en handikappad man vill köpa lösbröst och klä sig i kvinnokläder? Klart att han borde få göra det, han är ju vuxen och ska få bestämma själv, vi i personalen är ju bara ett stöd! Givet! Låt honom köpa högklackat och gå omkring med tuttar om det får honom att må bra! Men... han är ju redan väldigt annorlunda och blir uttittad på byn. Om han skulle få gå klädd som kvinna skulle han bli byfånen på nolltid, och kanske råka illa ut. Få stryk. Bli retad. Och hur bra skulle han må då? Och är det inte då personalens fel att han åkt på stryk? För vi lät honom klä sig som kvinna?
Men ändå... ska han inte få välja det själv? Eller... förstår han inte bättre? Eller...?
................
Att jobba med handikappade är så otroligt komplext och fyllt av svåra ställningstaganden och val. Dessa människor är vuxna personer, och tanken är att de själva ska få bestämma och styra över sina liv. Samtidigt behöver de hjälp och stöd för att kunna fungera i samhället. Får inte en människa hjälp med att sköta sin hygien exempelvis, så blir hon/han utstött ur samhället för att hon luktar illa. Och en handikappad människa kanske inte alltid förstår varför. Därför måste vi i personalen hjälpa och uppmuntra.
Men...
den här personen kanske vill vara smutsig?
Någon annan älskar sötsaker, och fick han/hon själv välja så skulle kosten enbart bestå av gelehallon och chips. Och dricka cola. Och personen skulle bli tjockare och tjockare, och slutligen troligen dö av fetma. Så vi i personalen försöker hjälpa personen att låta bli sötsaker, att låta bli att stoppa kundvagnen full av delicatobollar, chipspåsar och saftflaskor. Och vi försöker få dem att stoppa ner morötter, som de kanske inte ens gillar, i vagnen istället. För så gör man ju när man är en gottegris men måste gå ner i vikt. Äter grönsaker istället, fast man hellre vill snaska. Men den handikappade måste ju få unna sig något ibland också! Men när? Och hur? Och tar den en glass så vill den sen ha tuuusen!
Fast det här är väl egentligen enkla, vardagliga val. Men vad gör man när en handikappad man vill köpa lösbröst och klä sig i kvinnokläder? Klart att han borde få göra det, han är ju vuxen och ska få bestämma själv, vi i personalen är ju bara ett stöd! Givet! Låt honom köpa högklackat och gå omkring med tuttar om det får honom att må bra! Men... han är ju redan väldigt annorlunda och blir uttittad på byn. Om han skulle få gå klädd som kvinna skulle han bli byfånen på nolltid, och kanske råka illa ut. Få stryk. Bli retad. Och hur bra skulle han må då? Och är det inte då personalens fel att han åkt på stryk? För vi lät honom klä sig som kvinna?
Men ändå... ska han inte få välja det själv? Eller... förstår han inte bättre? Eller...?
måndag, juni 16, 2008
jag ger utlopp för min frustration
Jag blir lite trött och modfälld nu av det där j-vla multimedialabskitprogrammet! Varför gör de ett textverktyg där man kan ändra typsnittet i storlek, färg och font, som sen inte kan visas när man kör programmet?!?!?!
Funderade över om jag har för mycket textinformation i mitt projekt. Kollade på mml:s förprogrammerade exempel, och där är det typ digitala böcker, hemsidor och animationer. Det kanske är något sådant jag borde ha satsat på egentligen. Så jag googlar för att hitta lite inspiration som inte är på dadda-nivå som den i mml är. Och hittar... ingenting i princip. Jo, engelsklärare och mattelärare som använder ikt. Men jag har svenska och engelska, och jag vill inte göra ett mmlprojekt om grammatik! (fast jag borde, men då måste jag ju rota fram mina gamla grammatikböcker, och var finns de?) Och jag har ju börjat nu på ett jättefint om teaterhistoria som jag är skitnöjd med till stora delar, men DET FUNKAR INTEEEEEE
bähähääääää gråt gråt frustration. Och magister Jan är strängt upptagen med nån sås eller så och ska försöka kolla på mitt projekt "under dagen" svarar han kl tio i två. Och här sitter jag, sista dagen före introduktion på sommarjobbet med tassar som kliar av skaparlust och en hjärna som gråter av frustration, och kommer ingenstans.
Hoho? Finns det några gymnasielärare i svenska som använder ikt i sin undervisning? Hurdå i så fall?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJAGÄRSÅFRUSTRERADOCHAAAAAAAAAAAAARG!!! Dessutom har mml världens sämsta hjälpfunktion. Man får inte svar på nånting om saker som strular. Bara om "programmets fantastiska möjligheter". Jag har inte upptäckt dem än.
Tror jag ska sätta mig och glo på Magister Jans hemsida igen och se om jag blir klokare.
Funderade över om jag har för mycket textinformation i mitt projekt. Kollade på mml:s förprogrammerade exempel, och där är det typ digitala böcker, hemsidor och animationer. Det kanske är något sådant jag borde ha satsat på egentligen. Så jag googlar för att hitta lite inspiration som inte är på dadda-nivå som den i mml är. Och hittar... ingenting i princip. Jo, engelsklärare och mattelärare som använder ikt. Men jag har svenska och engelska, och jag vill inte göra ett mmlprojekt om grammatik! (fast jag borde, men då måste jag ju rota fram mina gamla grammatikböcker, och var finns de?) Och jag har ju börjat nu på ett jättefint om teaterhistoria som jag är skitnöjd med till stora delar, men DET FUNKAR INTEEEEEE
bähähääääää gråt gråt frustration. Och magister Jan är strängt upptagen med nån sås eller så och ska försöka kolla på mitt projekt "under dagen" svarar han kl tio i två. Och här sitter jag, sista dagen före introduktion på sommarjobbet med tassar som kliar av skaparlust och en hjärna som gråter av frustration, och kommer ingenstans.
Hoho? Finns det några gymnasielärare i svenska som använder ikt i sin undervisning? Hurdå i så fall?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJAGÄRSÅFRUSTRERADOCHAAAAAAAAAAAAARG!!! Dessutom har mml världens sämsta hjälpfunktion. Man får inte svar på nånting om saker som strular. Bara om "programmets fantastiska möjligheter". Jag har inte upptäckt dem än.
Tror jag ska sätta mig och glo på Magister Jans hemsida igen och se om jag blir klokare.
Man blir tjock av diskbråck
Åkte in en sväng till stan i fredags för att säga hejdå till Jakopp som flyttar till Lin (Lid?) köping idag. Fest fest fest. Ozzy nykter på grund av kropp full med smärtstillare. Körde bil. Bilkörning is the ultimate pain. Höfter av plåt efter att ha kört bil en timme. Ajajajajjajajjj kommer hem till lägan, fått massa post, bland annat från...
Nacka sjukhus.
Om det blir operation så blir det i Nacka.
Andra sidan Sverige. Ball? Faaaaaaaaaaaan vad jobbiiiiiiiiiiiiiiigt!
Fråga 1) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte sitta längre perioder.
Fråga 2) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte bära tunga saker, dvs packning.
Fråga 3) Hur ska jag kunna åka hem från Nacka helt nyopererad med samma problem som fråga 1 och 2?
Fråga 4) Kommer jag få åka helikopter?
Jag vill inte åka helikopter. Jag har extreme höjdskräck. Jag vill inte opereras i Nacka, jag känner ingen där.
I kuvertet låg dessutom en massa massa papper med frågor som jag skulle besvara av typen "hur länge har du haft ont?" Ozzys svar: Sedan 1984?
Har du haft återkommande besvär i ländryggen? Ja.
Hur många gånger? Ööööö.... en miljard?
Man skulle också fylla i sin vikt. Som jag haver blundat för det senaste halvåret. Vilket gett resultatet sex kilo upp. WHAAAAAAAAAAAT?!?! Gud vad jag förstör min kropp. Tur att jag redan tagit tag i problemet. Det är alltid bra med omställningar när man ska försöka göra slag i saker av typen sluta med något, börja med något. Så jag slutade i och med att jag flyttade ut till sommarresidenset med att vardagssnaska, och började med att äta regelbundna måltider och träna tyngre och intensivare än jag gjort under våren. Spinning + bodypump. Nä jag kan inte vara med på allt i bodypumpen. Och ja jag fick faktiskt lite ont i ryggen av spinningen. Men det skiter jag i. Man går liksom inte ner i vikt av att ligga raklång i en soffa och ha ont.
Just det ja... det kanske inte är så konstigt att jag gått upp. Jag har ju idkat horisontalläge i snart ett halvår... Mennufårevaraslutmedet!
Nacka sjukhus.
Om det blir operation så blir det i Nacka.
Andra sidan Sverige. Ball? Faaaaaaaaaaaan vad jobbiiiiiiiiiiiiiiigt!
Fråga 1) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte sitta längre perioder.
Fråga 2) Hur ska jag kunna åka till Nacka? Jag kan ju inte bära tunga saker, dvs packning.
Fråga 3) Hur ska jag kunna åka hem från Nacka helt nyopererad med samma problem som fråga 1 och 2?
Fråga 4) Kommer jag få åka helikopter?
Jag vill inte åka helikopter. Jag har extreme höjdskräck. Jag vill inte opereras i Nacka, jag känner ingen där.
I kuvertet låg dessutom en massa massa papper med frågor som jag skulle besvara av typen "hur länge har du haft ont?" Ozzys svar: Sedan 1984?
Har du haft återkommande besvär i ländryggen? Ja.
Hur många gånger? Ööööö.... en miljard?
Man skulle också fylla i sin vikt. Som jag haver blundat för det senaste halvåret. Vilket gett resultatet sex kilo upp. WHAAAAAAAAAAAT?!?! Gud vad jag förstör min kropp. Tur att jag redan tagit tag i problemet. Det är alltid bra med omställningar när man ska försöka göra slag i saker av typen sluta med något, börja med något. Så jag slutade i och med att jag flyttade ut till sommarresidenset med att vardagssnaska, och började med att äta regelbundna måltider och träna tyngre och intensivare än jag gjort under våren. Spinning + bodypump. Nä jag kan inte vara med på allt i bodypumpen. Och ja jag fick faktiskt lite ont i ryggen av spinningen. Men det skiter jag i. Man går liksom inte ner i vikt av att ligga raklång i en soffa och ha ont.
Just det ja... det kanske inte är så konstigt att jag gått upp. Jag har ju idkat horisontalläge i snart ett halvår... Mennufårevaraslutmedet!
Först ett nördigt Ikt-inlägg
Eftersom jag går en distanskurs i IKT för pedagoger måste jag ibland blogga om det, det är en av uppgifterna vi har. Så nu gör jag det. Och nu blir det totalt intressant för alla som sysslar med multimedialab och annat, och totalt ointressant för övrig läsekrets. Förmodligen.
Håller på och försöker färdigställa mitt MML-projekt och stör mig nåt så vaaaansinnigt på detta program! Har gjort ett jättefint projekt om teaterhistoria med jättefina typsnitt och färger och hej och hå. Men när man förhandsgranskar så ändras alla typsnitt till times new roman och blir helt jättekonstiga storlekar. Och Skärmen ska bli helt grön, men istället får man en grön fyrkant i mitten på vissa av sidorna. Ändrar och tar bort en textruta, och då funkar vissa typsnitt och vissa sidor. WHY?! Varför påverkas det av att jag klistrar in eller tar bort en textruta?
Jag ska vara ärlig. Jag gillar inte det programmet. Fel, jag gillar tanken med det och allt man kan göra i det, men jag gillar inte att det inte funkar. Min kära svägerska (som nu tänker lägga ner sin blogg, därav ingen länk idag kära svägerska) gjorde när hon gick samma kurs ett jättefint projekt med olika djur och läten och sånt, och när man körde det så funkade inte vissa ljud osv. Morr.
Men, ska jag vara helt ärlig igen så är det jäkligt kul att jobba i MML. När det funkar.
Håller på och försöker färdigställa mitt MML-projekt och stör mig nåt så vaaaansinnigt på detta program! Har gjort ett jättefint projekt om teaterhistoria med jättefina typsnitt och färger och hej och hå. Men när man förhandsgranskar så ändras alla typsnitt till times new roman och blir helt jättekonstiga storlekar. Och Skärmen ska bli helt grön, men istället får man en grön fyrkant i mitten på vissa av sidorna. Ändrar och tar bort en textruta, och då funkar vissa typsnitt och vissa sidor. WHY?! Varför påverkas det av att jag klistrar in eller tar bort en textruta?
Jag ska vara ärlig. Jag gillar inte det programmet. Fel, jag gillar tanken med det och allt man kan göra i det, men jag gillar inte att det inte funkar. Min kära svägerska (som nu tänker lägga ner sin blogg, därav ingen länk idag kära svägerska) gjorde när hon gick samma kurs ett jättefint projekt med olika djur och läten och sånt, och när man körde det så funkade inte vissa ljud osv. Morr.
Men, ska jag vara helt ärlig igen så är det jäkligt kul att jobba i MML. När det funkar.
tisdag, juni 10, 2008
Vacuum
Jag packar ihop mig för sommarlivet. Stora väskor, påsar med krukväxter. I väntan på färdtjänsten (mor + morsnubbe) tager jag tillfället i akt att använda 'citat' ord som andra använder dasspapper 'slut citat'.
Trodde jag. Men så kommer det ingenting.
Dasspappret är slut.
Trodde jag. Men så kommer det ingenting.
Dasspappret är slut.
söndag, juni 08, 2008
Startsträcka
Jag öppnar word och stänger det igen. Jag öppnar word och skriver fem rader om en flicka som sitter i en vit kall korridor och väntar utanför en dörr. Hon ska få veta något när hon går in genom dörren, men jag vet inte vad. Jag stänger utan att spara.
Jag tänker att jag ska skriva skräck, bara för att jag älskar Stephen King. Sen tänker jag att om jag skriver skräck kommer jag bara gå omkring och vara skraj dagarna i ända. Ligga omkring och vara skraj nätterna i ända.
Jag tänker att jag skriver något lättsamt så jag kan bli bestseller direkt. Sen tänker jag att jag kanske tar på mig för stora skor och stänger word.
Jag tänker att jag ju måste skriva lite noveller för att komma igång. Sen tänker jag att vad ska jag skriva noveller för, det finns väl ingen som publicerar noveller nuförtiden? Om man inte ger ut en samling av sina egna. Som Stephen King gör.
Jag öppnar bloggen för att komma igång med fingerbajsandet. Jag har länge censurerat just det ordet i den här bloggen, för det låter så illa. Fingrar som bajsar. Men det är just vad det är. Det är inte ordbajseri, det är fingerbajseri. Fingrarna går av sig själva, känns nästan som om de är losskopplade från hjärnan.
Jag tänker på min opponent som kommenterat vissa genialiska författardrag i min uppsats. "Här ska det vara ett "och"! Nej det ska det inte, trångsynta svensklärare to be, det är en konstnärligt genialisk mening. Och jag känner igen min språkstil. Jag kan skriva. Jag vet ju det. Jag fingerbajsar ju ut geniala klumpar text i den här bloggen med jämna mellanrum till exempel. Och jag har ett worddokument på 25 sidor med bara dikter dikter dikter. Och jag har kanske 40 färdiga skitbra dikter.
Men vem publicerar dikter nuförtiden?
Så jag återgår till bloggen samtidigt som den svarta katten återigen vandrar förbi utanför mitt fönster, stannar och jamar och vill in. Min kompis. Men inte min.
Och jag tänker på att Stephen King säger i sin bok "Att skriva bra böcker" säger att man inte får vara lat om man ska bli författare. Man måste skriva mycket, varje dag. Och läsa, mycket, varje dag. Och jag tänker att det gör jag ju inte. Men sen tänker jag att jag skriver helt galet mycket, fast kanske inte i den form jag borde göra. Jag borde skriva noveller.
Och så är jag tillbaka hos den lilla flickan i den vita korridoren.
Varför sitter en liten flicka alldeles ensam i en vit korridor egentligen? Det är inte en skolkorridor. Det är en institution av något slag. Sjukhus? Socialen?
Och så korrekturläser jag mitt blogginlägg och läser passusen om fingerbajs och inser att det är komik jag ska skriva. Det måste bli komik. För jag kan kul. Men vem publicerar kulböcker nuförtiden?
Jag tänker att jag ska skriva skräck, bara för att jag älskar Stephen King. Sen tänker jag att om jag skriver skräck kommer jag bara gå omkring och vara skraj dagarna i ända. Ligga omkring och vara skraj nätterna i ända.
Jag tänker att jag skriver något lättsamt så jag kan bli bestseller direkt. Sen tänker jag att jag kanske tar på mig för stora skor och stänger word.
Jag tänker att jag ju måste skriva lite noveller för att komma igång. Sen tänker jag att vad ska jag skriva noveller för, det finns väl ingen som publicerar noveller nuförtiden? Om man inte ger ut en samling av sina egna. Som Stephen King gör.
Jag öppnar bloggen för att komma igång med fingerbajsandet. Jag har länge censurerat just det ordet i den här bloggen, för det låter så illa. Fingrar som bajsar. Men det är just vad det är. Det är inte ordbajseri, det är fingerbajseri. Fingrarna går av sig själva, känns nästan som om de är losskopplade från hjärnan.
Jag tänker på min opponent som kommenterat vissa genialiska författardrag i min uppsats. "Här ska det vara ett "och"! Nej det ska det inte, trångsynta svensklärare to be, det är en konstnärligt genialisk mening. Och jag känner igen min språkstil. Jag kan skriva. Jag vet ju det. Jag fingerbajsar ju ut geniala klumpar text i den här bloggen med jämna mellanrum till exempel. Och jag har ett worddokument på 25 sidor med bara dikter dikter dikter. Och jag har kanske 40 färdiga skitbra dikter.
Men vem publicerar dikter nuförtiden?
Så jag återgår till bloggen samtidigt som den svarta katten återigen vandrar förbi utanför mitt fönster, stannar och jamar och vill in. Min kompis. Men inte min.
Och jag tänker på att Stephen King säger i sin bok "Att skriva bra böcker" säger att man inte får vara lat om man ska bli författare. Man måste skriva mycket, varje dag. Och läsa, mycket, varje dag. Och jag tänker att det gör jag ju inte. Men sen tänker jag att jag skriver helt galet mycket, fast kanske inte i den form jag borde göra. Jag borde skriva noveller.
Och så är jag tillbaka hos den lilla flickan i den vita korridoren.
Varför sitter en liten flicka alldeles ensam i en vit korridor egentligen? Det är inte en skolkorridor. Det är en institution av något slag. Sjukhus? Socialen?
Och så korrekturläser jag mitt blogginlägg och läser passusen om fingerbajs och inser att det är komik jag ska skriva. Det måste bli komik. För jag kan kul. Men vem publicerar kulböcker nuförtiden?
torsdag, juni 05, 2008
Bloggutmaning
Medans jag sitter och värper på det fantastiska blogginlägget om hjältar som jag har i huvet (fan vad det luktar avgaser här förresten!) antar jag utmaningen jag fick av Lena. Slå upp närmsta boken du har tillgänglig, slå upp sidan 123 och skriv ner mening sex, sju och åtta.
"Frågorna ger utrymme för intressanta diskussioner kring ämnet historia samtidigt som de intellektuella färdigheterna tränas, men svaren innehåller flera principiella problem att brottas med. Den springande punkten är hur kausalitetsproblemet ska behandlas. Vid konstruktionen av en kontrafaktisk hypotes måste ju tydliga orsakskedjor konstrueras, vilka alla inledningsvis ska utgå från det historiska och faktiska ramverket."
Oh yeah. Sånt ska jag hålla på med hela hösten. Oj vad jag ser fram emot det. Not.
Jag skickar vidare utmaningen till brollan, Ann och Rimchan. Jag fuskar och skickar vidare till en till. Varsågod Charlie!
"Frågorna ger utrymme för intressanta diskussioner kring ämnet historia samtidigt som de intellektuella färdigheterna tränas, men svaren innehåller flera principiella problem att brottas med. Den springande punkten är hur kausalitetsproblemet ska behandlas. Vid konstruktionen av en kontrafaktisk hypotes måste ju tydliga orsakskedjor konstrueras, vilka alla inledningsvis ska utgå från det historiska och faktiska ramverket."
Oh yeah. Sånt ska jag hålla på med hela hösten. Oj vad jag ser fram emot det. Not.
Jag skickar vidare utmaningen till brollan, Ann och Rimchan. Jag fuskar och skickar vidare till en till. Varsågod Charlie!
söndag, juni 01, 2008
I ena ringhörnan: bajs! I andra ringhörnan: jätteroliga saker!
Det finns två nackdelar med att hänga i C-parken som jag nu hängt i den senaste veckan.
a) det finns ingen toa särskilt nära.
b) för att få lov att ligga där måste jag opponera på en mycket usel uppsats. Inget opponerande - inget solande. Mutar mig själv med sol.
Nu kom jag på en nackdel till.
c) när man solar blir man kokt i huvet och korkad och fattar ännu mindre av vad den usle uppsatsförfattaren skrivit.
Det måste vara något slags förbannelse som vilar över mig. Jag får i princip alltid den sämsta uppsatsen i klassen att opponera på. Till exempel den pedagogiska uppsatsen som i princip enbart bestod av tabeller och där hela uppsatsen bara skrek "vi i uppsatsgruppen kan inte komma överens och bara bråkar hela tiden". Stackars dem. Den här gången är det c-uppsats i litteraturteori, och snubben som skrivit har en massa bra analys. Fast... han har analys överallt. Bara. Fast han kallar det för inledning, teori och diskussion. Han har dessutom trettio sidor teori. Fast det är inte teori, det är analys. Som ska utgå från ett begrepp av Bachtin. Fast det gör det bara ibland... Och 50% av uppsatsen är citat... Hjälp. Måste hitta nåt bra, måste hitta nåt bra... Synd när briljanta analyser drunknar i felaktig formalia, ofullständiga meningar och irrelevanta citat.
Tillbaks till solen. Just nu har jag tagit solpaus. Fick cykla hem för en liten kisspaus, och tänkte nu gå ut och lägga mig under valfritt studentområdesträd och läsa igenom (den sjukt långa och bajsiga) uppsatsen igen.
Fast just nu är jag alldeles för upptagen med att prata füsktüska med Ann på msn.
Dagens efterlysning: Någon som har följande skivor?
Alice Babs - Swingflickan
Swe-Danes - Scandinavian shuffle
Swing kids - soundtracket till filmen
Giv'em to me!
Nä nu måste jag gå ut och lägga mig igen. Och läsa den fantastiska uppsatsen... fast jag vill mycket hellre läsa "Att skriva" av Stephen King. Godammit vad han skriver bra den mannen! Ju längre jag kommit i min litteraturteoretiska utbildning, desto mer pretto har min litterära smak blivit. Men det finns fortfarande ingen som klår King. Att öppna en bok av honom är alltid som att kliva in i ett hem på något sätt. Man vaggas in i en trygg, rolig och spännande dåtid. Ok, allt är inte genomgåenden fantastiskt, men mycket. Och den här boken är en typ av självbiografi som handlar om hur han blev författare, varför, och hur han skriver. Typ. Och den är som en helt underbar skönlitterär upplevelse.
ÅÅååå..... jag vill MYCKET HELLRE LÄSA DEN NU! Vilket jag också gjort de senaste dagarna... vilket innebär att min opponering hittills är mycket usel. Bah. Varför kan man inte bara få göra de roliga sakerna i livet?
a) det finns ingen toa särskilt nära.
b) för att få lov att ligga där måste jag opponera på en mycket usel uppsats. Inget opponerande - inget solande. Mutar mig själv med sol.
Nu kom jag på en nackdel till.
c) när man solar blir man kokt i huvet och korkad och fattar ännu mindre av vad den usle uppsatsförfattaren skrivit.
Det måste vara något slags förbannelse som vilar över mig. Jag får i princip alltid den sämsta uppsatsen i klassen att opponera på. Till exempel den pedagogiska uppsatsen som i princip enbart bestod av tabeller och där hela uppsatsen bara skrek "vi i uppsatsgruppen kan inte komma överens och bara bråkar hela tiden". Stackars dem. Den här gången är det c-uppsats i litteraturteori, och snubben som skrivit har en massa bra analys. Fast... han har analys överallt. Bara. Fast han kallar det för inledning, teori och diskussion. Han har dessutom trettio sidor teori. Fast det är inte teori, det är analys. Som ska utgå från ett begrepp av Bachtin. Fast det gör det bara ibland... Och 50% av uppsatsen är citat... Hjälp. Måste hitta nåt bra, måste hitta nåt bra... Synd när briljanta analyser drunknar i felaktig formalia, ofullständiga meningar och irrelevanta citat.
Tillbaks till solen. Just nu har jag tagit solpaus. Fick cykla hem för en liten kisspaus, och tänkte nu gå ut och lägga mig under valfritt studentområdesträd och läsa igenom (den sjukt långa och bajsiga) uppsatsen igen.
Fast just nu är jag alldeles för upptagen med att prata füsktüska med Ann på msn.
Dagens efterlysning: Någon som har följande skivor?
Alice Babs - Swingflickan
Swe-Danes - Scandinavian shuffle
Swing kids - soundtracket till filmen
Giv'em to me!
Nä nu måste jag gå ut och lägga mig igen. Och läsa den fantastiska uppsatsen... fast jag vill mycket hellre läsa "Att skriva" av Stephen King. Godammit vad han skriver bra den mannen! Ju längre jag kommit i min litteraturteoretiska utbildning, desto mer pretto har min litterära smak blivit. Men det finns fortfarande ingen som klår King. Att öppna en bok av honom är alltid som att kliva in i ett hem på något sätt. Man vaggas in i en trygg, rolig och spännande dåtid. Ok, allt är inte genomgåenden fantastiskt, men mycket. Och den här boken är en typ av självbiografi som handlar om hur han blev författare, varför, och hur han skriver. Typ. Och den är som en helt underbar skönlitterär upplevelse.
ÅÅååå..... jag vill MYCKET HELLRE LÄSA DEN NU! Vilket jag också gjort de senaste dagarna... vilket innebär att min opponering hittills är mycket usel. Bah. Varför kan man inte bara få göra de roliga sakerna i livet?
fredag, maj 30, 2008
Detta äro icke ett klagobrev till vädergudarna. Men...
Först och främst skall jag poängtera att jag verkligen ÄLSKAR sol och värme! Chilla vid havet/i park med en filt och en kopp kaffe är livet. Men när det kommer mycket sol och värme en massa massa dagar i rad infinner sig följande i-lands-singelproblem:
1: Jag kan ju inte ställa mig och diska när det är så fint väder ute!
2: Jag kan ju inte städa när det är så fint väder ute!
3: Jag kan ju inte ligga inne och greja med datorn (det vill säga hämta ikapp mina ikt-poäng) när det är så fint väder ute!
4: Jag kan ju inte springa i affärer och köpa sköna sommarkläder när det är så fint väder ute!
5: Jag har inga sköna sommarkläder att ha på mig när det är så fint väder ute!
Ett mycket i-landssingeligt problem är dessutom att jag dansar så mycket och ofta att jag svettar ner alla mina kläder och bara kan använda dem en gång. Jag behöver alltså mycket mer kläder än jag har, så jag måste ta alla mina singelpengar och köpa saker till mig själv.
Det är jobbigt att vara singel, rik och ledig.
not
Det är bara frustrerande och irriterande att inte den där "någon" har diskat på flera dagar så det är disk i drivor, och att "någon" inte heller behagar städa så att jag måste bo i ett råtthål. Ja stackers mej hoppfallerej.
1: Jag kan ju inte ställa mig och diska när det är så fint väder ute!
2: Jag kan ju inte städa när det är så fint väder ute!
3: Jag kan ju inte ligga inne och greja med datorn (det vill säga hämta ikapp mina ikt-poäng) när det är så fint väder ute!
4: Jag kan ju inte springa i affärer och köpa sköna sommarkläder när det är så fint väder ute!
5: Jag har inga sköna sommarkläder att ha på mig när det är så fint väder ute!
Ett mycket i-landssingeligt problem är dessutom att jag dansar så mycket och ofta att jag svettar ner alla mina kläder och bara kan använda dem en gång. Jag behöver alltså mycket mer kläder än jag har, så jag måste ta alla mina singelpengar och köpa saker till mig själv.
Det är jobbigt att vara singel, rik och ledig.
not
Det är bara frustrerande och irriterande att inte den där "någon" har diskat på flera dagar så det är disk i drivor, och att "någon" inte heller behagar städa så att jag måste bo i ett råtthål. Ja stackers mej hoppfallerej.
onsdag, maj 28, 2008
Å nu blire skrytfilm!
Jag heter Ozzy jag kan dansa hurra. På filmen haver jag svarta knälånga brallor och vit blus med rosa jox på.
söndag, maj 25, 2008
Wunderbaum?
Det här med att vara elak... Man ska inte vara elak. Man ska inte tala illa om andra människor. Man ska inte prata bakom ryggen. Man ska förstå att inte alla har samma förutsättningar i livet. Man ska acceptera alla för den han/hon är.
Men ibland är det helt galet svårt. Till exempel när man måste dansa pardans med dem. Alltså... det är synd om människor som kanske inte har alla chips i påsen, men att dansa kropp mot kropp med någon som luktar som en sur gammal disktrasa och är alldels plaskvåt är INTE MY IDEA OF A GOOD TIME! Men vad gör man när man går en kurs? Och stackars stackars farbrorn, ingen vill dansa med honom, och han har noll självinsikt och är otroligt besvärlig som person.
Men är det inte synd om mig som luktar sur svett på hela armen efter att ha provat en tur en gång med honom? Och vad gör man när man ser att människan kommer cyklande med en tjock vinterjacka på sig och tar av den och är helt genomblöt på HELA och då snackar vi HELA överkroppen? Ända ut till handlederna.
Stackars honom. Jag tänker att han kanske har något lätt litet handikapp i knoppen som gör det svårt. Och jag tänker att han kanske hade föräldrar med funktionshinder som gjorde det svårt för dem att lära honom grundläggande saker som hygien. Nåt måste det ju vara, eller?
Men hur gör man? På socialdanserna flyr vi fältet så fort vi ser att han satt på radarn för att hitta någon att dansa med. Och det känns så elakt! Men jag vill inte lukta sur disktrasa! Och när man går kurs så ska alla dansa med alla. Och när man går på kurs där han är med så... är det faktiskt inte lika skoj. Man märker att stämningen sjunker. För det luktar inte tårta i 75% av danslokalen.
Usch vad sånt är svårt.
Men ibland är det helt galet svårt. Till exempel när man måste dansa pardans med dem. Alltså... det är synd om människor som kanske inte har alla chips i påsen, men att dansa kropp mot kropp med någon som luktar som en sur gammal disktrasa och är alldels plaskvåt är INTE MY IDEA OF A GOOD TIME! Men vad gör man när man går en kurs? Och stackars stackars farbrorn, ingen vill dansa med honom, och han har noll självinsikt och är otroligt besvärlig som person.
Men är det inte synd om mig som luktar sur svett på hela armen efter att ha provat en tur en gång med honom? Och vad gör man när man ser att människan kommer cyklande med en tjock vinterjacka på sig och tar av den och är helt genomblöt på HELA och då snackar vi HELA överkroppen? Ända ut till handlederna.
Stackars honom. Jag tänker att han kanske har något lätt litet handikapp i knoppen som gör det svårt. Och jag tänker att han kanske hade föräldrar med funktionshinder som gjorde det svårt för dem att lära honom grundläggande saker som hygien. Nåt måste det ju vara, eller?
Men hur gör man? På socialdanserna flyr vi fältet så fort vi ser att han satt på radarn för att hitta någon att dansa med. Och det känns så elakt! Men jag vill inte lukta sur disktrasa! Och när man går kurs så ska alla dansa med alla. Och när man går på kurs där han är med så... är det faktiskt inte lika skoj. Man märker att stämningen sjunker. För det luktar inte tårta i 75% av danslokalen.
Usch vad sånt är svårt.
Söndagsblajj om ikt och hemliga rum
Jag hade kanske världens härligaste dag igår! Först hemliga rum på Bohus fästning. Satt i solen hela dagen, picknickade med lindygänget och lyssnade på konserter av Curly Lou, Dorrit nånting (som spelade termine, shit vilket sjukt instrument!) och RÄFVEN! Tjoahadelittanlej! Efter en dag vandrandes i hemliga rum och picnicandes i solen drog jag hem, slackade en timme i soffan och åkte sen och kollade på Carl Johan och hans polare när de körde "Improfest", ett mycket skojigt evenemang. Kom och festa och kolla på impro rajdidaj. Så himla roligt att kolla när andra duktiga improvisatörer lajjar loss!
Idag är jag således schleten som fan och häckar i sängen med laptopen i knät.
Håhåjaja jag har äntligen tagit tag i min extrakurs, IKT för pedagoger, igen, och håller nu på att skapa ett didaktiskt multimediaprojekt. Ämne: teaterhistoria. Först tänkte jag ta något jag faktiskt kan använda i min undervisning, men sen blev jag lat och tog det jag kan mest om i hela världen just nu. Och jag kan ju använda det i svenskan sen (om det blir bra, just nu är det GANSKA låg nivå på't).
En sak fattar jag dock inte: Varför blir alla mina texter i times new roman 12 pt istället för det jag angivit?
Känner mig som en svartrockare som flyr solen idag. Ligga inne och klicka på en dator när det är 20 grader och stilla ute. Meeeeeen... Jag glömde smörja in några delar på kroppen, så just nu har jag en mycket bisarr och fläckvis knallröd bränna. Fläckar på: höger knä, ca 2 dm i diameter, längst upp i pannan på höger och vänster sida, kanske 0,5 cm brett, längst inne vid höger armhåla, bredvid tatueringen. Tatten insmordes med faktor 50 och har således fått noll färg alls på den otatuerade huden i tatten. Och man ser tydligt gränsen där 50faktorn inte smörjts in.
Va fiiiint!
Och en sak till. Mitt liv är så himla bra. Trots diskbråck och sån skit. Shit vad jag har roligt!
Idag är jag således schleten som fan och häckar i sängen med laptopen i knät.
Håhåjaja jag har äntligen tagit tag i min extrakurs, IKT för pedagoger, igen, och håller nu på att skapa ett didaktiskt multimediaprojekt. Ämne: teaterhistoria. Först tänkte jag ta något jag faktiskt kan använda i min undervisning, men sen blev jag lat och tog det jag kan mest om i hela världen just nu. Och jag kan ju använda det i svenskan sen (om det blir bra, just nu är det GANSKA låg nivå på't).
En sak fattar jag dock inte: Varför blir alla mina texter i times new roman 12 pt istället för det jag angivit?
Känner mig som en svartrockare som flyr solen idag. Ligga inne och klicka på en dator när det är 20 grader och stilla ute. Meeeeeen... Jag glömde smörja in några delar på kroppen, så just nu har jag en mycket bisarr och fläckvis knallröd bränna. Fläckar på: höger knä, ca 2 dm i diameter, längst upp i pannan på höger och vänster sida, kanske 0,5 cm brett, längst inne vid höger armhåla, bredvid tatueringen. Tatten insmordes med faktor 50 och har således fått noll färg alls på den otatuerade huden i tatten. Och man ser tydligt gränsen där 50faktorn inte smörjts in.
Va fiiiint!
Och en sak till. Mitt liv är så himla bra. Trots diskbråck och sån skit. Shit vad jag har roligt!
fredag, maj 23, 2008
IKT in maj ass
Har legat några timmar idag och joxat med inlämningsuppgift i MML. Och sen kollar jag på uppgiften och ser att den ska ha didaktisk anknytning. SÅKLART! Det kunde jag väl räknat ut INNAN jag började!
Så nu börjar jag om igen.
Rajdidaj.
Så nu börjar jag om igen.
Rajdidaj.
Ledig = rastlös
Inatt skickade jag in c-uppsatsen till urkund. Fatta att jag blev klar med den i tid trots diskbråck, det är helt otroligt. Tack kära mor för laptoplånet, hade aldrig gått utan den!
Och nu när jag lämnat in den så är terminen i princip slut. Om fem dagar får jag en uppsats att opponera på, tills dess har jag noll att göra. Jo lite småsaker typ skoj saker. Åka till Bohus fästning imorrn och lyssna på min vän Curly Lou när hon sjunger samt picnica med lindygänget och favoritbäbisen Alba med hennes favoritföräldrar. Sen gå på improfest på kvällen (OCH MISSA EUROVISION SONG CONTEST FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEN BARNSBEN! VAD HAR HÄNT MED MITT FAGHAGS-JAG?) och hänga lite. Och andra småtrevliga saker.
Så, vad gör man när man är ledig och heter Ozzy? Jo, man PLUGGAR! Fast skojplugg den här gången. Läser 133% i teorin men inte i praktiken. Har inte lämnat in en enda uppgift på hela våren. Så det kanske man skulle göra nu dårå? Dagens projekt: göra ny hemsida till lilla företaget. Går bra, förutom pixliga bilder. Morr. Grr.
Äh
Skit i det
Jag kanske ska göra nåt annat, ledigt nu... typ KOLLA PÅ PROJECT RUNWAY! Det mycket mycket sorgliga är att jag bara har tre avsnitt kvar att se och två av mina favoriter har redan åkt ut. Darn, sorg!
Och nu när jag lämnat in den så är terminen i princip slut. Om fem dagar får jag en uppsats att opponera på, tills dess har jag noll att göra. Jo lite småsaker typ skoj saker. Åka till Bohus fästning imorrn och lyssna på min vän Curly Lou när hon sjunger samt picnica med lindygänget och favoritbäbisen Alba med hennes favoritföräldrar. Sen gå på improfest på kvällen (OCH MISSA EUROVISION SONG CONTEST FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEN BARNSBEN! VAD HAR HÄNT MED MITT FAGHAGS-JAG?) och hänga lite. Och andra småtrevliga saker.
Så, vad gör man när man är ledig och heter Ozzy? Jo, man PLUGGAR! Fast skojplugg den här gången. Läser 133% i teorin men inte i praktiken. Har inte lämnat in en enda uppgift på hela våren. Så det kanske man skulle göra nu dårå? Dagens projekt: göra ny hemsida till lilla företaget. Går bra, förutom pixliga bilder. Morr. Grr.
Äh
Skit i det
Jag kanske ska göra nåt annat, ledigt nu... typ KOLLA PÅ PROJECT RUNWAY! Det mycket mycket sorgliga är att jag bara har tre avsnitt kvar att se och två av mina favoriter har redan åkt ut. Darn, sorg!
När jag blir stor ska jag bli desajnär
Eftersom jag inte kan hålla mig tills saker och ting (läs tv-serier) kommer till Sverige så fular jag mig och tankar hem skiten i förväg. Just nu är det senaste säsongen av project runway som gäller.
JAG ÄLSKAR PROJECT RUNWAY!
När jag blir stor ska jag bli kläddesigner. Eller rättare sagt. Jag är stor nu så nu ska jag börja sy mina egna kläder. Vet redan två grejer jag ska sy. En klänning (ska kopiera en klänning jag har) och en tröja (också kopiera. gammal sunkig urtvättad men underbar. då köper man nytt tyg, klipper isär tröjan och kopierar mönstret! JA!)
Åter till runwayen. När man har en hel säsong hemma så kollar man mycket. MYCKET. Tre avsnitt per dag har det blivit den senaste tiden. Och nu är jag helt plötsligt med om ett nytt fenomen.
Deltagarna är mina kompisar.
Jag kollar så mycket, och de är så otrooooligt trevliga i år! Och så otrooooligt roliga! Och en kille gråter så fort han ska prata om vad som helst för det är SÅ STORT för honom. Åh, om han ändå vore hetero, då skulle jag åka till Uvvesa och bånka honom i huvet med en klubba och släpa hem honom till min lilla Göteborgsgrotta. Och en jääätteöverviktig kille som är så sjuuuukt rolig och har världens härligaste skratt. Och en tjej som HAR SÅ SNYGGA KLÄDER OCH SÅ SNYGG STIL och när jag blir stor ska jag bli som henne. Och det är jag ju nu, så nu ska jag sy såna kläder som hon har. Och ha rosetter i håret som hon har. Och en jättecool tatuerad 43-åring som har maaaassa tatueringar utan att se white trash ut ååå det går att ha massa tattar utan att bli trashig när man blir lite äldre. Nä 43 är inte gammalt, men jag fasar lite för hur det ska bli framöver att vara tatuerad tant. Jag vill göra hela armen ner till armbågen. Om det inte hade varit för teatern så hade jag gjort det pronto.
Men det är helt weird... Nu har jag inte sett något program sen igår natt, och jag längtar efter dem! Mina kompisar! Here I come!
JAG ÄLSKAR PROJECT RUNWAY!
När jag blir stor ska jag bli kläddesigner. Eller rättare sagt. Jag är stor nu så nu ska jag börja sy mina egna kläder. Vet redan två grejer jag ska sy. En klänning (ska kopiera en klänning jag har) och en tröja (också kopiera. gammal sunkig urtvättad men underbar. då köper man nytt tyg, klipper isär tröjan och kopierar mönstret! JA!)
Åter till runwayen. När man har en hel säsong hemma så kollar man mycket. MYCKET. Tre avsnitt per dag har det blivit den senaste tiden. Och nu är jag helt plötsligt med om ett nytt fenomen.
Deltagarna är mina kompisar.
Jag kollar så mycket, och de är så otrooooligt trevliga i år! Och så otrooooligt roliga! Och en kille gråter så fort han ska prata om vad som helst för det är SÅ STORT för honom. Åh, om han ändå vore hetero, då skulle jag åka till Uvvesa och bånka honom i huvet med en klubba och släpa hem honom till min lilla Göteborgsgrotta. Och en jääätteöverviktig kille som är så sjuuuukt rolig och har världens härligaste skratt. Och en tjej som HAR SÅ SNYGGA KLÄDER OCH SÅ SNYGG STIL och när jag blir stor ska jag bli som henne. Och det är jag ju nu, så nu ska jag sy såna kläder som hon har. Och ha rosetter i håret som hon har. Och en jättecool tatuerad 43-åring som har maaaassa tatueringar utan att se white trash ut ååå det går att ha massa tattar utan att bli trashig när man blir lite äldre. Nä 43 är inte gammalt, men jag fasar lite för hur det ska bli framöver att vara tatuerad tant. Jag vill göra hela armen ner till armbågen. Om det inte hade varit för teatern så hade jag gjort det pronto.
Men det är helt weird... Nu har jag inte sett något program sen igår natt, och jag längtar efter dem! Mina kompisar! Here I come!
onsdag, maj 21, 2008
Underligt. Och Underbart.
Det är anmärkningsvärt hur lätt telefonförsäljare hittar mitt företags telefonnummer jämfört med hur otroligt svårt det är för mina kunder att hitta dem enligt telefonförsäljarna.
Lägg till hemsidelänk i Din del! Kostar bara 510 spänn! Ja och när visas den? Om någon söker på företagets namn. MEH! Korkskalle! Då vet de ju redan att mitt företag finns, då behöver de väl fan ingen hemsidelänk, då kan de ju bara googla så kommer min hemsida överst på träffarna! Jo mennäääää det handlar ju om sörvis å sånt å visst är jag charmig och låter nästan som om jag är kär i dig eller hur vad bra det låter?
Ja, jag lägger jättehjärna en tiondel av vad mitt företag just nu har på banken (innan jag betalt skatt och sociala avgifter på lönerna jag betalade ut i helgen) på en hemsidelänk som jag inte behöver.
Klick.
Dessutom skall idag utfärdas en varning, som kanske hade passat bättre i min käre broder matskribentens blogg. Varningen gäller Carte d'Ors glass Fever for chocolate. Chokladglass med chokladfudgesås och browniebitar. Ät den inte! Det är som att injicera ren kakao rakt in i blodet! SÅ JÄÄÄÄVLA GOTT MAN KAN INTE SLUTA MAN VILL KNÄCKA HELA BURKEN PÅ EN GÅNG OM MAN INTE HADE MÅTT SÅ ILLA EFTER EN TREDJEDEL FÖR DET VRÅLAR SOCKER OCH KAKAO I HELA KROPPEN!
Närmare sex än så kan inte mat komma.
Så prova den inte. Du kommer aldrig kunna sluta.
Lägg till hemsidelänk i Din del! Kostar bara 510 spänn! Ja och när visas den? Om någon söker på företagets namn. MEH! Korkskalle! Då vet de ju redan att mitt företag finns, då behöver de väl fan ingen hemsidelänk, då kan de ju bara googla så kommer min hemsida överst på träffarna! Jo mennäääää det handlar ju om sörvis å sånt å visst är jag charmig och låter nästan som om jag är kär i dig eller hur vad bra det låter?
Ja, jag lägger jättehjärna en tiondel av vad mitt företag just nu har på banken (innan jag betalt skatt och sociala avgifter på lönerna jag betalade ut i helgen) på en hemsidelänk som jag inte behöver.
Klick.
Dessutom skall idag utfärdas en varning, som kanske hade passat bättre i min käre broder matskribentens blogg. Varningen gäller Carte d'Ors glass Fever for chocolate. Chokladglass med chokladfudgesås och browniebitar. Ät den inte! Det är som att injicera ren kakao rakt in i blodet! SÅ JÄÄÄÄVLA GOTT MAN KAN INTE SLUTA MAN VILL KNÄCKA HELA BURKEN PÅ EN GÅNG OM MAN INTE HADE MÅTT SÅ ILLA EFTER EN TREDJEDEL FÖR DET VRÅLAR SOCKER OCH KAKAO I HELA KROPPEN!
Närmare sex än så kan inte mat komma.
Så prova den inte. Du kommer aldrig kunna sluta.
tisdag, maj 20, 2008
Jag kan själv!
Ojjar mig och beklagar mig för att jag förutom diskbråcket vaknar med migrän och känner mig körd genom en köttkvarn. Och får respons på uppsatsen som säger att det saknas teoridel. Shit. Tung del som helt saknas. Och allt ska vara klart på fredag. Knarkar igång mig på kaffe och socker, vaknar inte till riktig ändå.
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
fredag, maj 16, 2008
Vill ge upp nu
Blev ganska glad i tisdags av att få veta vad det är som bråkar så jävligt i min rygg. Så glad att jag nästan tänkte att jag nästan trodde att jag klarade mig utan painkillers. Fast istället fick jag knö i mig maxdosen på kvällen och hela nästa dag och höll nästan på att kola vippen när jag lärde några ungdomar ansiktsmålning på kvällen.
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
tisdag, maj 13, 2008
Jag har fått svar!
Doktor Bo Lohmander på Torggatans läkarmottagning is da shit! Ok, det tar tid, man får vänta lugnt och snällt på sin tur, men när man väl får komma in får man SÅ MÅNGA SVAAAAAR och han tar tag i saker och hurra hurra hurra. Här kommer Ozzys healthstatusrapport:
Jag har ett diskbråcksliknande läckage av något slag som läcker ut från ryggraden och knör på en nerv som åker utåt och knör på främre delen av ryggraden - där jag har lite artros, som ytterligare ökar på knöandet på nerven. Nerven kläms = aj aj. När han fick veta att jag haft så ont att jag legat på sjukhus och grejer sa han ojoj, jaha då blir det nog operation. I vanliga fall kör man bara med sjukgymnastik, för det går över av sig självt så småningom, men har man så ont så rekommenderar jag operation. Så jag skickar vidare ärendet till Sahlgrenska.
Sen surrar det ju dessutom i mina höfter, framförallt när jag ligger på sidan, och det kunde bero på nåt muskelfästesaktigt som jag inte riktigt fattade, men han klämde på höften och jag vek mig av smärta och då sa han "Jaha, då provar vi med att sätta en cortisonspruta där. Det gör vi nu, varsågod och strippa lite så hämtar jag knarket". Hala ner brallorna lite och fick en jättelång spruta in i höften - som inte kändes nånting. Skumt.
Om det är det han trodde att det kanske var så bör jag känna verkan av sprutan inom tio dagar. Det är en liten provgrej så att säga för att kolla om det är det jag har i höfterna. Men för att spara tid så gav han mig sprutan direkt istället för att vänta på vad de säger på Sahlgrenska. Tack snälla doktorn för sprutan!
Och fänk jo lord att få veta vad det är för fel på mig!!!!!
Och fänk jo lord att det inte gör saken värre att röra mycket på sig (läs dansa lindy hop så brallerna trellar ååå). Det kan göra ont, men förvärrar inte mitt tillstånd.
TACK FÖR DET!!!! Trodde verkligen att det var tvärtom efter gårdagens inrepning av medelavancerad slinga som skall visas upp på det glada Göteborg. Dansade den i 1,5 timme, sen dansade jag lite till. Sen kunde jag inte alls dansa mer för jag höll på att gå sönder av aj, så jag "cyklade" hem. Fast jag kunde inte trampa med höger ben för det gjorde så ont. Och kom hem och övervägde harakiri. Och drömt mardrömmar senaste tiden om att fabbro doktorn säger "vi hittar inget men knarka på du".
Så nu e ja lite glaadare ijenn. Ska knarka och skriva c-uppsats liggande nu. Ska skriva tjugo sidor på en vecka. Spännande.
Jag har ett diskbråcksliknande läckage av något slag som läcker ut från ryggraden och knör på en nerv som åker utåt och knör på främre delen av ryggraden - där jag har lite artros, som ytterligare ökar på knöandet på nerven. Nerven kläms = aj aj. När han fick veta att jag haft så ont att jag legat på sjukhus och grejer sa han ojoj, jaha då blir det nog operation. I vanliga fall kör man bara med sjukgymnastik, för det går över av sig självt så småningom, men har man så ont så rekommenderar jag operation. Så jag skickar vidare ärendet till Sahlgrenska.
Sen surrar det ju dessutom i mina höfter, framförallt när jag ligger på sidan, och det kunde bero på nåt muskelfästesaktigt som jag inte riktigt fattade, men han klämde på höften och jag vek mig av smärta och då sa han "Jaha, då provar vi med att sätta en cortisonspruta där. Det gör vi nu, varsågod och strippa lite så hämtar jag knarket". Hala ner brallorna lite och fick en jättelång spruta in i höften - som inte kändes nånting. Skumt.
Om det är det han trodde att det kanske var så bör jag känna verkan av sprutan inom tio dagar. Det är en liten provgrej så att säga för att kolla om det är det jag har i höfterna. Men för att spara tid så gav han mig sprutan direkt istället för att vänta på vad de säger på Sahlgrenska. Tack snälla doktorn för sprutan!
Och fänk jo lord att få veta vad det är för fel på mig!!!!!
Och fänk jo lord att det inte gör saken värre att röra mycket på sig (läs dansa lindy hop så brallerna trellar ååå). Det kan göra ont, men förvärrar inte mitt tillstånd.
TACK FÖR DET!!!! Trodde verkligen att det var tvärtom efter gårdagens inrepning av medelavancerad slinga som skall visas upp på det glada Göteborg. Dansade den i 1,5 timme, sen dansade jag lite till. Sen kunde jag inte alls dansa mer för jag höll på att gå sönder av aj, så jag "cyklade" hem. Fast jag kunde inte trampa med höger ben för det gjorde så ont. Och kom hem och övervägde harakiri. Och drömt mardrömmar senaste tiden om att fabbro doktorn säger "vi hittar inget men knarka på du".
Så nu e ja lite glaadare ijenn. Ska knarka och skriva c-uppsats liggande nu. Ska skriva tjugo sidor på en vecka. Spännande.
lördag, maj 10, 2008
Jazzgubbarna hjärta oss = sant
Tänkte att jag åker och dansar LITEGRANN bara. Tar det lugnt. Aktar röven. (korrektion - ischiasen) Och så är det JAZZGÖBBARNA FROM HEAVEN som spelar! Jädrar i min lilla lådda vecka goooa göbbar å domm töcker de e så sköj å spella för oss!
Med jämna mellanrum slänger de sönderrökta gråhåriga gubbsen ur sig kommentarer som "om niii på göllvet har hälten så sköj som viii så har ni gôrskôj". Och vi dansar så svetten bokstavligen flödar. Ner i ansiktet, ner i ögonen, på halsen, över bröstkorgen. Killarnas tidigare ljusa skjortor färgas mörka. HELA skjortorna. Killarna byter skjortor. Tjejerna duttar fejset med torkypapper. Dansa dansa dansa dansa dansa dansa folk blir helt krejsi och solobattlar på golvet. Jag och Ann skiter i genusnormen och dansar loss järnet. Och när gubbarna spelat sin sista låt rasar applåderna och vi stampar i golvet och gubbarna säger
"ska vi tååå en teeee ellerrrr?"
"JAAAAAAAAA"
Så de spelar en te. Å en te. Å en te! Och när de är klara säger gitarristen att "såheeer rolit har ja ente hatt på säket fem ååår! Jävvlar va sköj!" och trombonisten ballar ur och börjar improvisera gutturala skojsljud i mikrofonen och vi är heeeeeeelt genomsvett och heeeeeeeelt slut.
Och jag får skjuts hem kvatt över tållv och dimper ner framför datorn, helt övertänd på painkillers och endorfiner. Hur ska en könna såmna nu ellerrrr?
Med jämna mellanrum slänger de sönderrökta gråhåriga gubbsen ur sig kommentarer som "om niii på göllvet har hälten så sköj som viii så har ni gôrskôj". Och vi dansar så svetten bokstavligen flödar. Ner i ansiktet, ner i ögonen, på halsen, över bröstkorgen. Killarnas tidigare ljusa skjortor färgas mörka. HELA skjortorna. Killarna byter skjortor. Tjejerna duttar fejset med torkypapper. Dansa dansa dansa dansa dansa dansa folk blir helt krejsi och solobattlar på golvet. Jag och Ann skiter i genusnormen och dansar loss järnet. Och när gubbarna spelat sin sista låt rasar applåderna och vi stampar i golvet och gubbarna säger
"ska vi tååå en teeee ellerrrr?"
"JAAAAAAAAA"
Så de spelar en te. Å en te. Å en te! Och när de är klara säger gitarristen att "såheeer rolit har ja ente hatt på säket fem ååår! Jävvlar va sköj!" och trombonisten ballar ur och börjar improvisera gutturala skojsljud i mikrofonen och vi är heeeeeeelt genomsvett och heeeeeeeelt slut.
Och jag får skjuts hem kvatt över tållv och dimper ner framför datorn, helt övertänd på painkillers och endorfiner. Hur ska en könna såmna nu ellerrrr?
fredag, maj 09, 2008
Hej helg
Har startat en ny morgonrutin. Vid tiosnåret öppnar jag vardagsrumsfönstrena på vid gavel och solbadar en stund. Smörjer in mig lite. Tatueringen i faktor 50+. Och det luktar sommar!!!
Det finns ingen doft i hela världen som luktar så mycket sommar som solskyddsfaktor!
......
Men hallå? Vart är världen på väg? Den somrigaste doften av alla somriga dofter är kemikalier i en tub som man smetar på för att skydda sig från solen - människans naturliga ljuskälla - för vi har gjort den cancerframkallande.
......
Hur som helst så tänker jag inte dessa tankar grumla den helt fantastiska dag jag har framför mig.
Första anhalt: Gegga i kemikalier i håret och sitta en stund (nu)(så att ingen ser min naturliga hårfärg - grå), sen skölja ur, raka ben och smörja in huden med mera kemikalier. Ta på tunna fladdriga härliga kläder, solbrillor och packa ner planeringen för att åka till
Andra anhalt: Wendelsbergs folkhögskola. Världens kanske mest fantastiska folkhögskola med världens kanske mest fantastiska park. Flashbacks, nostalgi och få betalt för det. Sätta ihop ett skojigt litet uppträdande med åtta anställda på nåt företag som jag glömt vad det heter innan jag sätter mig på bussen och åker tillbaka till Göteborg för att gå på
Tredje anhalt: Teatersport i underbara Masthugget. Rattlegänget har kört hela våren och jag har inte kunnat komma en enda gång. Men ikväll tar jag mig tid fast jag egentligen inte har det. Tid alltså. Skrattar mig förmodligen blå i två timmar innan jag tar bussen till
Fjärde anhalt: Fredagsswing på wcj. Dansar så mycket rygg och ben klarar av, varvar med fika, hänga, snacka skit innan jag knatar hem och däckar för att imorgon
Åka till Frölunda och hålla improworkshop för en möhippa för att sedan
Åka till teatern och köra vårsäsongens sista föreställning för att sedan - om jag har någon kraft kvar i min kropp - Åka och fira att Nicolas blir fabbror.
Det är skönt med helg och vila... (?)
Det finns ingen doft i hela världen som luktar så mycket sommar som solskyddsfaktor!
......
Men hallå? Vart är världen på väg? Den somrigaste doften av alla somriga dofter är kemikalier i en tub som man smetar på för att skydda sig från solen - människans naturliga ljuskälla - för vi har gjort den cancerframkallande.
......
Hur som helst så tänker jag inte dessa tankar grumla den helt fantastiska dag jag har framför mig.
Första anhalt: Gegga i kemikalier i håret och sitta en stund (nu)(så att ingen ser min naturliga hårfärg - grå), sen skölja ur, raka ben och smörja in huden med mera kemikalier. Ta på tunna fladdriga härliga kläder, solbrillor och packa ner planeringen för att åka till
Andra anhalt: Wendelsbergs folkhögskola. Världens kanske mest fantastiska folkhögskola med världens kanske mest fantastiska park. Flashbacks, nostalgi och få betalt för det. Sätta ihop ett skojigt litet uppträdande med åtta anställda på nåt företag som jag glömt vad det heter innan jag sätter mig på bussen och åker tillbaka till Göteborg för att gå på
Tredje anhalt: Teatersport i underbara Masthugget. Rattlegänget har kört hela våren och jag har inte kunnat komma en enda gång. Men ikväll tar jag mig tid fast jag egentligen inte har det. Tid alltså. Skrattar mig förmodligen blå i två timmar innan jag tar bussen till
Fjärde anhalt: Fredagsswing på wcj. Dansar så mycket rygg och ben klarar av, varvar med fika, hänga, snacka skit innan jag knatar hem och däckar för att imorgon
Åka till Frölunda och hålla improworkshop för en möhippa för att sedan
Åka till teatern och köra vårsäsongens sista föreställning för att sedan - om jag har någon kraft kvar i min kropp - Åka och fira att Nicolas blir fabbror.
Det är skönt med helg och vila... (?)
torsdag, maj 08, 2008
I giveth you - Sean Penn!
Ibland finns det inte ord som kan beskriva upplevelser. Har precis varit med om en näst intill religiös sådan, men allt jag försöker skriva blir platt och fånigt.
Det handlar om Sean Penns film "Into the wild", en sann historia om en kille som åker till Alaska för att leva i det vilda och finna lyckan. Eftersom gårdagen var en enda dimma av trötthet och smärta tillbringades den till stora delar liggandes framför ovan nämnda film.
--------------
Jag är gripen redan vid första bildrutan. Min pillerknarkade trötta kropp vill somna, men jag tvingar den att vara vaken. Stundtals sätter jag mig upp som en fiolsträng trots att det känns som att någon leker köttkvarn med min rygg. Kan inte ligga ner, det är för fantastiskt/spännande/engagerande/hemskt/vackert... Det ringer mitt i filmen - improtelefonen som jag numera adopterat - och jag skriker satans jävlar fan också och river ner telefonen i golvet med en smäll och rusar fram och sänker volymen och försöker så behärskat som möjligt svara "gbgimpro.se , det är Ozzy!".
På ett sätt är jag riktigt riktigt glad att jag inte såg den här filmen på bio, för finns det något mer förfärligt än när hela biopubliken reser sig när första tonen i slutlåten klingar och eftertexterna börjar rulla? Hallå! Man måste ju låta filmen klinga av i kroppen, fattar ni inte det?! Och så blir man stressad för att man blockerar hela raden om man vill sitta kvar och njuta.
Ojojojojojojojojojojojojojojojojoj... Vilken filosofi han har, killen som drar till skogs. Ejenklien vill jag också göra så. Saker och personliga relationer bara låser människan. Ejenklien.
Samtidigt som jag så otroligt mycket vill hitta mannen i mitt liv och köpa mig ett nintendo wii.
Jag önskar att nutidsmänniskan verkligen kunde klara att leva i naturen. Det finns några procent människor på jorden som forftarande kan det. Leve dem. Låtom oss gå tillbaka till det levnadssättet så är jorden räddad.
Det handlar om Sean Penns film "Into the wild", en sann historia om en kille som åker till Alaska för att leva i det vilda och finna lyckan. Eftersom gårdagen var en enda dimma av trötthet och smärta tillbringades den till stora delar liggandes framför ovan nämnda film.
--------------
Jag är gripen redan vid första bildrutan. Min pillerknarkade trötta kropp vill somna, men jag tvingar den att vara vaken. Stundtals sätter jag mig upp som en fiolsträng trots att det känns som att någon leker köttkvarn med min rygg. Kan inte ligga ner, det är för fantastiskt/spännande/engagerande/hemskt/vackert... Det ringer mitt i filmen - improtelefonen som jag numera adopterat - och jag skriker satans jävlar fan också och river ner telefonen i golvet med en smäll och rusar fram och sänker volymen och försöker så behärskat som möjligt svara "gbgimpro.se , det är Ozzy!".
På ett sätt är jag riktigt riktigt glad att jag inte såg den här filmen på bio, för finns det något mer förfärligt än när hela biopubliken reser sig när första tonen i slutlåten klingar och eftertexterna börjar rulla? Hallå! Man måste ju låta filmen klinga av i kroppen, fattar ni inte det?! Och så blir man stressad för att man blockerar hela raden om man vill sitta kvar och njuta.
Ojojojojojojojojojojojojojojojojoj... Vilken filosofi han har, killen som drar till skogs. Ejenklien vill jag också göra så. Saker och personliga relationer bara låser människan. Ejenklien.
Samtidigt som jag så otroligt mycket vill hitta mannen i mitt liv och köpa mig ett nintendo wii.
Jag önskar att nutidsmänniskan verkligen kunde klara att leva i naturen. Det finns några procent människor på jorden som forftarande kan det. Leve dem. Låtom oss gå tillbaka till det levnadssättet så är jorden räddad.
onsdag, maj 07, 2008
Alison som plåster på trasiga kroppen
Trött morgon idag. Har sovit oroligt, drömt galna drömmar om Magnus uggla och en bäver.
Sticker i halsen. Hittar vit prick. Som så ofta i Ozzyhalsen.
Och jag vet. Youtube i bloggen suger. Men ändå. Vandrarvild skickar mig den här låten, och den stämmer in perfekt i mitt mood just idag. Jag ber om ursäkt för den tackiga videon, men den var det bästa alternativet av alla tackiga versioner som fanns att tillgå.
-----------
Jag älskar verkligen att ha gäster. Och ofta är jag the ultimate festvärd. Älskar att hitta på knäppgrejer, som till exempel förra året när jag fyllde 35 och ordnade barnkalas med korvåbrö, tåta och fiskdamm där jag skänkte bort prylar jag inte behöver till mina vänner. Pinpointade prylar. Erika fick en mobiltelefon för hennes var paj. Eva - min spelgalna handledare - fick dataspelet "Alone in the dark". Jakob fick tillbaka saker som var hans som jag hittat under flytten. Jag skuttade runt och fnissade och pillade ihop gammal bröte från mitt rum bakom ett skynke och hängde på metspö. Roligt! Och kompisarna nämner fortfarande ibland mitt galna barnkalas med 20 pers på 35 kvm.
Men i år är jag så trött. Kan inte prata som fôlk. Vill egentligen bara sova, samtidigt som jag är otroligt skitglad att mina vänner kommer på föllsedagsfika i solen.
Gillar inte att vara trött och trasig kalasvärd. Så jag håller igång hela dagen, fast jag nästan kolar vippen av smärta innan kompisarna kommer, och nästan somnar stående vid femsnåret. Och idag är jag så trött så trött så trött så trött. Och måste cykla till bibblan och lämna tillbaka bok.
Jag tror jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv om det där med vila. Men först ska jag vila lite.
Sticker i halsen. Hittar vit prick. Som så ofta i Ozzyhalsen.
Och jag vet. Youtube i bloggen suger. Men ändå. Vandrarvild skickar mig den här låten, och den stämmer in perfekt i mitt mood just idag. Jag ber om ursäkt för den tackiga videon, men den var det bästa alternativet av alla tackiga versioner som fanns att tillgå.
-----------
Jag älskar verkligen att ha gäster. Och ofta är jag the ultimate festvärd. Älskar att hitta på knäppgrejer, som till exempel förra året när jag fyllde 35 och ordnade barnkalas med korvåbrö, tåta och fiskdamm där jag skänkte bort prylar jag inte behöver till mina vänner. Pinpointade prylar. Erika fick en mobiltelefon för hennes var paj. Eva - min spelgalna handledare - fick dataspelet "Alone in the dark". Jakob fick tillbaka saker som var hans som jag hittat under flytten. Jag skuttade runt och fnissade och pillade ihop gammal bröte från mitt rum bakom ett skynke och hängde på metspö. Roligt! Och kompisarna nämner fortfarande ibland mitt galna barnkalas med 20 pers på 35 kvm.
Men i år är jag så trött. Kan inte prata som fôlk. Vill egentligen bara sova, samtidigt som jag är otroligt skitglad att mina vänner kommer på föllsedagsfika i solen.
Gillar inte att vara trött och trasig kalasvärd. Så jag håller igång hela dagen, fast jag nästan kolar vippen av smärta innan kompisarna kommer, och nästan somnar stående vid femsnåret. Och idag är jag så trött så trött så trött så trött. Och måste cykla till bibblan och lämna tillbaka bok.
Jag tror jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv om det där med vila. Men först ska jag vila lite.
tisdag, maj 06, 2008
Mitt hem - café Ozzy
Låtom* mig presentera dagens musikupptäckt och stämningsväckare: Koop!
Sätter på Waltz with Koop - Alternative takes och plötsligt är mitt hem ett café. Espresso house på den tiden det var ett café, inte en kedja. När man satt i soliga fönstret med Nicolas och tittade ut över Vasagatans strömmande folk. "Vi ses i soliga fönstret om en kvart". Slick trip hop jazz och jag känner hur doften av skummad mjölk och espresso vaknar i mitt doftminne.
Det var alltid sol i soliga fönstret. Även när det regnade. Utanför fönstret passerade vackra människor och stånkande spårvagnar stånkade i takt med espressomaskinens pistong. Lyckat! Mysigt! Vi skapar en kejda!
NEeejjj..... ... ..
Nuförtiden får jag något panikartat i ögonen när jag besöker den större hålan jag bodde i för en massa år sedan där butikerna hette "tolvan" eller "Olssons skor" och istället möts av slicktriphopens espresso house, lindex och kapp ahl. Utsmetning.
Varför blir unika ställen kedjor? Unikheten försvinner och blir en utsmetad massproduktion. En H&M i varje hörn istället för klädbutiker med individuellt utbud. Thank you lord för att jag bor i en storstad där små icke-kedjade butiker och caféer fortfarande kan klara sig.
Tar på mig min gamla second handklänning, höjer volymen och vandrar omkring i mitt loungiga caféhem och preppar dagens kärringfika: bullar, kakor och tåta. Tyvärr massproducerade. Smärtstillare och stenben gör att jag inte orkar egenproducera idag. En tåta. Det får räcka, mer kreativitet finns inte i Ozzys nerknarkade kropp.
Fast kanske, om jag har tur, lyckas Koop inspirera mig till att slänga ihop en drömtåta. Jag har på känn att de kanske gör det. Lyckas.
---------------
* Fornsvensk kasusform som numera i princip endast finns kvar i ordet låtom!
Sätter på Waltz with Koop - Alternative takes och plötsligt är mitt hem ett café. Espresso house på den tiden det var ett café, inte en kedja. När man satt i soliga fönstret med Nicolas och tittade ut över Vasagatans strömmande folk. "Vi ses i soliga fönstret om en kvart". Slick trip hop jazz och jag känner hur doften av skummad mjölk och espresso vaknar i mitt doftminne.
Det var alltid sol i soliga fönstret. Även när det regnade. Utanför fönstret passerade vackra människor och stånkande spårvagnar stånkade i takt med espressomaskinens pistong. Lyckat! Mysigt! Vi skapar en kejda!
NEeejjj..... ... ..
Nuförtiden får jag något panikartat i ögonen när jag besöker den större hålan jag bodde i för en massa år sedan där butikerna hette "tolvan" eller "Olssons skor" och istället möts av slicktriphopens espresso house, lindex och kapp ahl. Utsmetning.
Varför blir unika ställen kedjor? Unikheten försvinner och blir en utsmetad massproduktion. En H&M i varje hörn istället för klädbutiker med individuellt utbud. Thank you lord för att jag bor i en storstad där små icke-kedjade butiker och caféer fortfarande kan klara sig.
Tar på mig min gamla second handklänning, höjer volymen och vandrar omkring i mitt loungiga caféhem och preppar dagens kärringfika: bullar, kakor och tåta. Tyvärr massproducerade. Smärtstillare och stenben gör att jag inte orkar egenproducera idag. En tåta. Det får räcka, mer kreativitet finns inte i Ozzys nerknarkade kropp.
Fast kanske, om jag har tur, lyckas Koop inspirera mig till att slänga ihop en drömtåta. Jag har på känn att de kanske gör det. Lyckas.
---------------
* Fornsvensk kasusform som numera i princip endast finns kvar i ordet låtom!
söndag, maj 04, 2008
No title
Solen gassar utanför min källarbunker där jag sitter med nykokt bajsgröt.
Ja, bajsgröt!
Såhär kokar man bajsgröt:
1 dl fiberberikade havregryn
2 dl vatten
En slånk linfrö*
En slånk (typ tre) hackade katrinplommon
Släng på lite russin och skivad banan för att göra det riktigt gött.
Serveras med en halvliter vatten by the side.
* Slånk = orustska som står för ett gäng, en drös, höfta i.
Bajsgröten borde uppföljas av ett styck lång promenad i solen. Jag har hittills varit i solen *en* gång sen det fina vädret kom. Igår. Satt i solen en stund under mitt morfinpåverkade för tidiga födelsedagskalas med brollfamiljen.
Nu skall istället bajsgröten uppföljas av ett styck liggande Ozzy, rotandes i böcker, listandes källförteckning och fixandes fotnoter.
Hey baberiba det är söndag i solen.
Ja, bajsgröt!
Såhär kokar man bajsgröt:
1 dl fiberberikade havregryn
2 dl vatten
En slånk linfrö*
En slånk (typ tre) hackade katrinplommon
Släng på lite russin och skivad banan för att göra det riktigt gött.
Serveras med en halvliter vatten by the side.
* Slånk = orustska som står för ett gäng, en drös, höfta i.
Bajsgröten borde uppföljas av ett styck lång promenad i solen. Jag har hittills varit i solen *en* gång sen det fina vädret kom. Igår. Satt i solen en stund under mitt morfinpåverkade för tidiga födelsedagskalas med brollfamiljen.
Nu skall istället bajsgröten uppföljas av ett styck liggande Ozzy, rotandes i böcker, listandes källförteckning och fixandes fotnoter.
Hey baberiba det är söndag i solen.
lördag, maj 03, 2008
En religiös afton
Oh no, bara skit på tv:n.
Trodde jag! Pilutta mig!!! Dolly hela kvällen! Hurra hurra hurra!
Säga vad man vill om Dollys utseende och mixtrande med dito, genusskapande och annat, men darn that lady can sing!
Hon har samma scenografi som i när jag såg henne live TROR jag. Samma musiker i alla fall. TROR jag. Vi hade ju inte direkt förstaradsplatser.
Men, vad pysslar jag med? Jag kan ju inte sitta här och blogga när det är Dollynight! Speciellt inte nu när hon sjunger little sparrow!
Trodde jag! Pilutta mig!!! Dolly hela kvällen! Hurra hurra hurra!
Säga vad man vill om Dollys utseende och mixtrande med dito, genusskapande och annat, men darn that lady can sing!
Hon har samma scenografi som i när jag såg henne live TROR jag. Samma musiker i alla fall. TROR jag. Vi hade ju inte direkt förstaradsplatser.
Men, vad pysslar jag med? Jag kan ju inte sitta här och blogga när det är Dollynight! Speciellt inte nu när hon sjunger little sparrow!
fredag, maj 02, 2008
Hej jag heter Ozzy och praoar som handikappad
Jag börjar verkligen förstå människor med kronisk smärta som blir vresiga. För finns det något mer frustrerande än att tillbringa hela dagen med att försöka hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga på som inte gör ont? Och finns det något mer frustrerande än att inte kunna klara sig själv? Att inte ens kunna köra en bil dit man ska eller gå till affären och köpa det man vill ha?
Klart man kan be kompisar om hjälp, eller om man är gammal eller förtidspensionär - få någon typ av hemhjälp som kan fixa sånt där. Men det är ju inte alltid man är stolt över sina inköp. Säg att man är sugen på att ha en hel svullardag. Ska man skicka iväg sin hemhjälp med en shoppinglista där det står “en gigantisk chokladkaka, en balja skitonyttig glass, en jättepåse chips, massa läsk, en rulltårta…”? Eller om man brukar läsa p-tidningar? “Två paket cigg och två p-tidningar”.
Obs. Detta inlägg är helt hypotetiskt. Jag läser inte p-tidningar. Finns inga för tjejer värda namnet. (Inte för att jag gjort någon djupdykning i ämnet, men ändå.) Jag dricker sällan läsk, äter sällan chips. Fast en balja glass kan slinka ner då och då. Och då vill jag att inte en jävel ska bry sig om att jag trycker i mig det. Men om man är handlingsförlamad av smärta eller smärtstillande så måste man våga visa andra människor allt.
När jag låg på sjukhuset i förriga veckan så låg det en dam bredvid mig som hade legat där lääänge verkade det som. Nåt tjall med foten. Kunde inte gå. Åkte rullstol, och man kunde se att hon inte var van vid att ta sig fram på det sättet. Så hörde jag att hon viskade något till sköterskorna. Fem minuter senare drogs förhängena för, tyst en liten stund, och sen spred sig doften.
Av bajs.
I hela salen.
Hon låg på andra sidan skynket och la en liten lök.
Och jag hörde på hennes kommentarer till sköterskorna hur otroligt pinsamt och jobbigt hon tyckte att det var. Viskande kommentarer.
Stackars människa. Inte ens kunna bajja ifred. FAST, det kanske är bättre än att inte kunna bajja alls. *förf. erf.*
Ikväll ska jag åka ungefär två kilometer och träffa gänget. Jag kan inte ta mig dit och hem själv. Eller KAN kan jag väl, men risken är stor att någon dör på vägen. Jag är helt hög på piller. Så mamma ska köra mig dit och Lindex hem.
Säger som jag gjorde när jag var liten; JA KANN SÄLLV!
Fast… jag kann inte sällv. Och det suger bäver.
Klart man kan be kompisar om hjälp, eller om man är gammal eller förtidspensionär - få någon typ av hemhjälp som kan fixa sånt där. Men det är ju inte alltid man är stolt över sina inköp. Säg att man är sugen på att ha en hel svullardag. Ska man skicka iväg sin hemhjälp med en shoppinglista där det står “en gigantisk chokladkaka, en balja skitonyttig glass, en jättepåse chips, massa läsk, en rulltårta…”? Eller om man brukar läsa p-tidningar? “Två paket cigg och två p-tidningar”.
Obs. Detta inlägg är helt hypotetiskt. Jag läser inte p-tidningar. Finns inga för tjejer värda namnet. (Inte för att jag gjort någon djupdykning i ämnet, men ändå.) Jag dricker sällan läsk, äter sällan chips. Fast en balja glass kan slinka ner då och då. Och då vill jag att inte en jävel ska bry sig om att jag trycker i mig det. Men om man är handlingsförlamad av smärta eller smärtstillande så måste man våga visa andra människor allt.
När jag låg på sjukhuset i förriga veckan så låg det en dam bredvid mig som hade legat där lääänge verkade det som. Nåt tjall med foten. Kunde inte gå. Åkte rullstol, och man kunde se att hon inte var van vid att ta sig fram på det sättet. Så hörde jag att hon viskade något till sköterskorna. Fem minuter senare drogs förhängena för, tyst en liten stund, och sen spred sig doften.
Av bajs.
I hela salen.
Hon låg på andra sidan skynket och la en liten lök.
Och jag hörde på hennes kommentarer till sköterskorna hur otroligt pinsamt och jobbigt hon tyckte att det var. Viskande kommentarer.
Stackars människa. Inte ens kunna bajja ifred. FAST, det kanske är bättre än att inte kunna bajja alls. *förf. erf.*
Ikväll ska jag åka ungefär två kilometer och träffa gänget. Jag kan inte ta mig dit och hem själv. Eller KAN kan jag väl, men risken är stor att någon dör på vägen. Jag är helt hög på piller. Så mamma ska köra mig dit och Lindex hem.
Säger som jag gjorde när jag var liten; JA KANN SÄLLV!
Fast… jag kann inte sällv. Och det suger bäver.
torsdag, maj 01, 2008
Gänget och jag
Facebook. Ett mail i inboxen. “Hallå gänget, ska vi dra till Herräng i år eller?”
Jag har ett dansgäng. Hurra!
Sen fittklubbens splittrande (två fittor har flytt från gbg, en ligger på sjukhus och en läser gympa och har inte tid. Kvar är jag och Maria, en ledsen spillra av forna glansdagar) har jag verkligen saknat ett gäng. Gäng är fan viktigt! Ett skyddsnät att studsa ner i när man trillar av linan man balanserar fram på i livet.
När jag var två år gammal flyttade vi tillbaka till ön där min mamma växte upp. Villaområde. Kvarter. Stor vändplan. Och minst två ungar i varje hus. Vilket gäng! Två tjejer lika gamla som mig, en tjej som var massa år äldre - förebilden vars kläder man fick ärva, de två brollorna längst ner som man blev kär i då och då… Om man nu vet vad kärlek är som femåring. Alltid fanns det någon att leka med. Hela vändplanen var full med ungar som spelade bandy, lekte taxi med sina stödhjulade cyklar eller bollen i burken.
När jag var sex år flyttade vi. Gänget försvann. På det nya stället - bonnhålan - var det stendött på vintern. Sommartid drällde det in sommargäster - men ingen gängkänsla. Jag hängde mest med Anneli och Marika, två jämnåriga sommargästtjejer en bit bort. På vintern fick jag skapa mitt eget gäng. Det bodde i brunnen utanför. Minns att jag kastade ner lite jord i den och sa något mystiskt, och vips så fanns de där. Lilla trollet med svamphatt. Vackra prinsessan. Resten av gänget minns jag inte. Men de var mina lekkompisar ända tills jag blev så gammal att fantasin inte riktigt räckte till.
I slutet av högstadiet kom nästa gäng. Hälften av tjejerna i klassen - de som bodde med max tre kilometers omkrets. Förutom Yllet som bodde på andra sidan jordklotet. 40 minuter på moppe. Men hon hängde på. Hennes aptrimmade moppe tog henne snabbt bort till oss. Så fort det var nåt på g så drog vi iväg - gänget. Jag, Cicci, Madde, Yllet, Kattis, Anna-Lena… Full fest, fullt ös, och alltid någon som tog om en eller som man själv tog hand om.
Så började vi gymnasiet, och tre av oss i gänget hamnade i (sökte till) samma klass. Lärde känna Lindex. Nytt gäng! Madde, Cicci, Lindex och Åsa blev ett koncept, en klump. Var bara tre av oss ute undrade folk var den fjärde var. Vårt gäng parades ihop med olika killgäng. Först jonnyjannemackanåkaj-gänget. Sen blev de tråkiga, och vi hamnade i freddilassejohanjockelarsjariosvgänget. Tajt gäng som fan, som så småningom splittrades, och kvar fanns grunden. Ozzy, Cicci, Lindex och nånstans vid sidan av; Madde med make (från freddiosv-gänget) och barn. Och Yllet som hittade tillbaks efter en massa år i ett äkta bonnagäng.
Och idag är alla i gänget lediga och hemma på öa! Quel coincidence. Gänget från 90-talet is alive.
Det är fränt.
Leve gänget!
Jag har ett dansgäng. Hurra!
Sen fittklubbens splittrande (två fittor har flytt från gbg, en ligger på sjukhus och en läser gympa och har inte tid. Kvar är jag och Maria, en ledsen spillra av forna glansdagar) har jag verkligen saknat ett gäng. Gäng är fan viktigt! Ett skyddsnät att studsa ner i när man trillar av linan man balanserar fram på i livet.
När jag var två år gammal flyttade vi tillbaka till ön där min mamma växte upp. Villaområde. Kvarter. Stor vändplan. Och minst två ungar i varje hus. Vilket gäng! Två tjejer lika gamla som mig, en tjej som var massa år äldre - förebilden vars kläder man fick ärva, de två brollorna längst ner som man blev kär i då och då… Om man nu vet vad kärlek är som femåring. Alltid fanns det någon att leka med. Hela vändplanen var full med ungar som spelade bandy, lekte taxi med sina stödhjulade cyklar eller bollen i burken.
När jag var sex år flyttade vi. Gänget försvann. På det nya stället - bonnhålan - var det stendött på vintern. Sommartid drällde det in sommargäster - men ingen gängkänsla. Jag hängde mest med Anneli och Marika, två jämnåriga sommargästtjejer en bit bort. På vintern fick jag skapa mitt eget gäng. Det bodde i brunnen utanför. Minns att jag kastade ner lite jord i den och sa något mystiskt, och vips så fanns de där. Lilla trollet med svamphatt. Vackra prinsessan. Resten av gänget minns jag inte. Men de var mina lekkompisar ända tills jag blev så gammal att fantasin inte riktigt räckte till.
I slutet av högstadiet kom nästa gäng. Hälften av tjejerna i klassen - de som bodde med max tre kilometers omkrets. Förutom Yllet som bodde på andra sidan jordklotet. 40 minuter på moppe. Men hon hängde på. Hennes aptrimmade moppe tog henne snabbt bort till oss. Så fort det var nåt på g så drog vi iväg - gänget. Jag, Cicci, Madde, Yllet, Kattis, Anna-Lena… Full fest, fullt ös, och alltid någon som tog om en eller som man själv tog hand om.
Så började vi gymnasiet, och tre av oss i gänget hamnade i (sökte till) samma klass. Lärde känna Lindex. Nytt gäng! Madde, Cicci, Lindex och Åsa blev ett koncept, en klump. Var bara tre av oss ute undrade folk var den fjärde var. Vårt gäng parades ihop med olika killgäng. Först jonnyjannemackanåkaj-gänget. Sen blev de tråkiga, och vi hamnade i freddilassejohanjockelarsjariosvgänget. Tajt gäng som fan, som så småningom splittrades, och kvar fanns grunden. Ozzy, Cicci, Lindex och nånstans vid sidan av; Madde med make (från freddiosv-gänget) och barn. Och Yllet som hittade tillbaks efter en massa år i ett äkta bonnagäng.
Och idag är alla i gänget lediga och hemma på öa! Quel coincidence. Gänget från 90-talet is alive.
Det är fränt.
Leve gänget!
onsdag, april 30, 2008
Valborg då och nu - gråhår vs kuddkrig
Hej jag heter Ozzy och är hos mor
Dagen när alla åker in till stan för att titta på fulla chalmerister som åker runt på grejer av papier maché flyr jag stan och åker ut till vitsippor, gröna björkar och hemlagad mat. Götta!
På vägen hit fick jag ungefär tusen uppslag till blogginlägg. Jag bara uuundrar ox ox var e dom nuuuu?
På vägen hit fick jag, som varje gång, en pratstund med gamla klasskompisen busschauffören som jag inte har något gemensamt med alls förutom att vi har gått i samma klass. Hon gratilerade dock i förskott för hon hade sett på stayfriends (vem fan kollar på stayfriends?) att jag snart fyllde år. JAAA vad gamla vi är tjoahadelittanlejjj.
På vägen hit hörde jag världens roligaste telefonsamtal. En tonårig kille kliver på bussen och är skitarg "JAG VILL INTE BRÅKA MED DIG OKEJ?!?!?!" Nytt samtal. "Tja, jag har typ bråkat med morsan i 25 minuter nu om att jag ska dricka ikväll. Men hallå, hon fattar ju inte att jag har kontroll! Eller det har jag ju inte, men hon fattar ingenting!" och så vidare. Håhåjaja, den gamla goda gymnasietiden. En enda gång var jag inne i stan på Valborg och "såg" cortegen. På vägen in stannade tåget gång på gång på gång för att resenärerna var bråkiga. Folk kastade huvudkuddar på konduktören, och i Ytterby stod vi still hur länge som helst medan hela vår vagn hoppade och skrek "HATA HATA HATA YTTERBY!"
Moget.
När vi kom fram till stan möttes vi av poliser och polishundar. Sen minns jag inte mer. Fast det har nog inte att göra med promillehalten jag då hade i blodet, utan snarare att
DET ÄR TJUGO ÅR SEN!!!!!
Så var det då. Idag firar jag med en köpp kaffe och en kladdmuffins i moderns soffa. Borde det inte ha varit tvärtom?
Dagen när alla åker in till stan för att titta på fulla chalmerister som åker runt på grejer av papier maché flyr jag stan och åker ut till vitsippor, gröna björkar och hemlagad mat. Götta!
På vägen hit fick jag ungefär tusen uppslag till blogginlägg. Jag bara uuundrar ox ox var e dom nuuuu?
På vägen hit fick jag, som varje gång, en pratstund med gamla klasskompisen busschauffören som jag inte har något gemensamt med alls förutom att vi har gått i samma klass. Hon gratilerade dock i förskott för hon hade sett på stayfriends (vem fan kollar på stayfriends?) att jag snart fyllde år. JAAA vad gamla vi är tjoahadelittanlejjj.
På vägen hit hörde jag världens roligaste telefonsamtal. En tonårig kille kliver på bussen och är skitarg "JAG VILL INTE BRÅKA MED DIG OKEJ?!?!?!" Nytt samtal. "Tja, jag har typ bråkat med morsan i 25 minuter nu om att jag ska dricka ikväll. Men hallå, hon fattar ju inte att jag har kontroll! Eller det har jag ju inte, men hon fattar ingenting!" och så vidare. Håhåjaja, den gamla goda gymnasietiden. En enda gång var jag inne i stan på Valborg och "såg" cortegen. På vägen in stannade tåget gång på gång på gång för att resenärerna var bråkiga. Folk kastade huvudkuddar på konduktören, och i Ytterby stod vi still hur länge som helst medan hela vår vagn hoppade och skrek "HATA HATA HATA YTTERBY!"
Moget.
När vi kom fram till stan möttes vi av poliser och polishundar. Sen minns jag inte mer. Fast det har nog inte att göra med promillehalten jag då hade i blodet, utan snarare att
DET ÄR TJUGO ÅR SEN!!!!!
Så var det då. Idag firar jag med en köpp kaffe och en kladdmuffins i moderns soffa. Borde det inte ha varit tvärtom?
tisdag, april 29, 2008
Änglarna dansar
För några år sedan vikarierade jag som teaterpedagog mm. på Kulturlabbet, ett kulturcenter för intellektuellt funktionshindrade konstnärer. Världens goaste jobb! Vissa dagar när man kom till jobbet så rusade arbetstagarna emot en och bara överöste en med kramar. Andra dagar var det kaos, gråt och bråk, men oftast slutade dessa i ett kramkalas utan dess like. Och det är helt knas vad mycket dessa människor lärde mig om att leva. Det finns liksom inga masker, inget låtsat, inget spelat spel. De är äkta rakt igenom.
Igår var jag så och kollade när de gav sin dansföreställning "Knaster" på Pustervik. Och shit vad berörd man blir! Speciellt när man vet vilka begränsningar - och möjligheter - varje enskild individ i gruppen har. I applådtacket sprutar stoltheten ur ensemblens ögon, de hoppar och skuttar av glädje och öser slängkyssar över publiken. Och så underbart att hälsa på dem efteråt. De minns mig inte över huvud taget, men vill ändå kramas, hårt och länge. "Vad bra det var!" säger jag, och får svaret "ja, men vi är alltid bra!". Jaa det är ni, underbara människor!
Och publiken - också rakt igenom ärlig. En person blir skrämd av allt mörkt, slamrigt och läskigt och börjar storgråta. Folk försöker hyssja lite, men vad gör det att man gråter om det är läskigt, egentligen?
Jag längtar tillbaka!
-------
Idag har jag tillbringat hela dagen med att försöka hitta ett bekvämt sätt att sitta, ligga eller halvligga på för att kunna skriva. Hittills med noll resultat. Fy fan vad ont det gör.
BAJS på det.
KÄRLEK på Kulturlabbet!
Igår var jag så och kollade när de gav sin dansföreställning "Knaster" på Pustervik. Och shit vad berörd man blir! Speciellt när man vet vilka begränsningar - och möjligheter - varje enskild individ i gruppen har. I applådtacket sprutar stoltheten ur ensemblens ögon, de hoppar och skuttar av glädje och öser slängkyssar över publiken. Och så underbart att hälsa på dem efteråt. De minns mig inte över huvud taget, men vill ändå kramas, hårt och länge. "Vad bra det var!" säger jag, och får svaret "ja, men vi är alltid bra!". Jaa det är ni, underbara människor!
Och publiken - också rakt igenom ärlig. En person blir skrämd av allt mörkt, slamrigt och läskigt och börjar storgråta. Folk försöker hyssja lite, men vad gör det att man gråter om det är läskigt, egentligen?
Jag längtar tillbaka!
-------
Idag har jag tillbringat hela dagen med att försöka hitta ett bekvämt sätt att sitta, ligga eller halvligga på för att kunna skriva. Hittills med noll resultat. Fy fan vad ont det gör.
BAJS på det.
KÄRLEK på Kulturlabbet!
söndag, april 27, 2008
ps: mumma och skojjit fôlk
En annan knäpp grej
jag blev precis helt sjukt sugen på
PURJOLÖK! Gärna purjolök i nån ostig maträtt dessutom, typ en paj, fan va gott! Det skojiga i detta är att hade jag varit min vän Jakopp nu så hade jag gått ut till kylen, hämtat en purjo och ätit den rå. Eller eventuellt hyvlat den till typ chips och grillat den i ugnen, sen knaprat upp den. Sånt gör han, min skojige vän Jakopp.
Jag skulle vilja hitta en kille till som gör såna saker. Jag känner mig så koko när jag får såna infall med vanlitt fôlk.
Jag älskar verkligen folk som leker i vuxen ålder. Åvarolitt
jag blev precis helt sjukt sugen på
PURJOLÖK! Gärna purjolök i nån ostig maträtt dessutom, typ en paj, fan va gott! Det skojiga i detta är att hade jag varit min vän Jakopp nu så hade jag gått ut till kylen, hämtat en purjo och ätit den rå. Eller eventuellt hyvlat den till typ chips och grillat den i ugnen, sen knaprat upp den. Sånt gör han, min skojige vän Jakopp.
Jag skulle vilja hitta en kille till som gör såna saker. Jag känner mig så koko när jag får såna infall med vanlitt fôlk.
Jag älskar verkligen folk som leker i vuxen ålder. Åvarolitt
Rapport från ett sönderdansat yrslo
Jag har dansat nio timmar idag.
Igår dansade jag sex. Och i morse när jag gick upp övervägde jag harakiri. Eller åtminstone skita i allt vad dans hette och bara lägga mig ner och soffdö hela dagen. För jag hade så ooooooooooooooooont. Stel stel stel stel. Veva igång det gamla rostiga tröskverket. Tvingade mig att cykla till Katrinelundsskolan för dagens lindykurser.
Och fy fan vad glad jag är att jag gjorde det. DET VAR SÅ KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL! Eller i alla fall de första lektionerna innan lunch. Först klappade vi rytmer, fräna rytmer typ synkoper och sånt, och sen skulle vi göra om alla våra danssteg typ turer och sånt till att låta som de rytmerna. Sen fick vi scatta ( dooo be bap bap bi dobedida ) och skulle försöka dansa så sen. Hela salen blev typ... nyfrälst! Alla went berserk och släppte loss nåt helt galet! Svetten sprutade och Ella Fitzgerald ylade scatsong och vi scattade loss som galna. Fifanvaroligfifanvaroligfifanvarolig
Sen hade vi två trökmånsar från USA som lärde ut charleston och jag blev så uttråkad så jag började föra istället för att följa. Men ändå. Det gav ju nåt i alla fall.
Cykla hem. Duscha. Göra sig fin. Cykla till Forum (dansklöbben). Dansa dansa. Svetten spruta igen. Och jag fick dansa med GONTRAN FRÅN LA FRANCE! Mais oui merde vad kul det var! Den mannen kan dansa. Dansade med honom en gång i höstas, det gick la sådeeer kan man säja. Men idag gick det fett bra och svetten spruta från Ozzys panna. Sen fick Ozzy dansa med Marcus som alltid är apkul att dansa med. Och det gick apfort. Och Ozzy höll på att dö. Men det är ju så skoj. Sen kom en låt till och Ozzy dansade med Andreas. I ungefär en minut. Sen sa det TJONG i Ozzys kropp, och hon började skaka och darra och svetten flödade och kroppen kokade och Ozzy fick stappla till soffan och ligga där typ en halvtimma och sen raglade hon omkring en stund inne på Forum och sen cyklade hon hem i mycket långsamt mak och nu är hon helt... kokobello.
Jag tror Ozzy behöver lite painkillers, en hink vatten och ett ton sömn. Hon har ont i röven.
Painkillersarna tar bort nästan all pain utom den i höger röv. Ultimate pain. Speciellt när man ska lyfta höger ben och lägga i kors över det vänstra. Ajjäää.
ajjä
ajjä
ajjä
ajö
Igår dansade jag sex. Och i morse när jag gick upp övervägde jag harakiri. Eller åtminstone skita i allt vad dans hette och bara lägga mig ner och soffdö hela dagen. För jag hade så ooooooooooooooooont. Stel stel stel stel. Veva igång det gamla rostiga tröskverket. Tvingade mig att cykla till Katrinelundsskolan för dagens lindykurser.
Och fy fan vad glad jag är att jag gjorde det. DET VAR SÅ KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL! Eller i alla fall de första lektionerna innan lunch. Först klappade vi rytmer, fräna rytmer typ synkoper och sånt, och sen skulle vi göra om alla våra danssteg typ turer och sånt till att låta som de rytmerna. Sen fick vi scatta ( dooo be bap bap bi dobedida ) och skulle försöka dansa så sen. Hela salen blev typ... nyfrälst! Alla went berserk och släppte loss nåt helt galet! Svetten sprutade och Ella Fitzgerald ylade scatsong och vi scattade loss som galna. Fifanvaroligfifanvaroligfifanvarolig
Sen hade vi två trökmånsar från USA som lärde ut charleston och jag blev så uttråkad så jag började föra istället för att följa. Men ändå. Det gav ju nåt i alla fall.
Cykla hem. Duscha. Göra sig fin. Cykla till Forum (dansklöbben). Dansa dansa. Svetten spruta igen. Och jag fick dansa med GONTRAN FRÅN LA FRANCE! Mais oui merde vad kul det var! Den mannen kan dansa. Dansade med honom en gång i höstas, det gick la sådeeer kan man säja. Men idag gick det fett bra och svetten spruta från Ozzys panna. Sen fick Ozzy dansa med Marcus som alltid är apkul att dansa med. Och det gick apfort. Och Ozzy höll på att dö. Men det är ju så skoj. Sen kom en låt till och Ozzy dansade med Andreas. I ungefär en minut. Sen sa det TJONG i Ozzys kropp, och hon började skaka och darra och svetten flödade och kroppen kokade och Ozzy fick stappla till soffan och ligga där typ en halvtimma och sen raglade hon omkring en stund inne på Forum och sen cyklade hon hem i mycket långsamt mak och nu är hon helt... kokobello.
Jag tror Ozzy behöver lite painkillers, en hink vatten och ett ton sömn. Hon har ont i röven.
Painkillersarna tar bort nästan all pain utom den i höger röv. Ultimate pain. Speciellt när man ska lyfta höger ben och lägga i kors över det vänstra. Ajjäää.
ajjä
ajjä
ajjä
ajö
fredag, april 25, 2008
Rapport from da reality check
Min realitycheck gick riktigt bra! Cyklade till bibblan i t-shirt, sandaler och solbrillor. (Har man missat hela förvåren med att ligga inne och lida så får man ju ta i ordentligt när man väl får njuta!) Fixade massa bra bucker. Tog en kaffe och en gb sandwich i halvliggande position i solen diskuterandes uppsatser, dammsugning och coola vs mesiga killar med Maria. Tog mitt kl två-piller. Cyklade till affären. Hammlade mat. Promenerade hem i lugn takt i vårsolens glans. Kom hem och hade genom den fysiska aktiviteten fått fart på... ja... vad ska man sägga... skiteriet helt enkelt! (Biverking av pillrena är hård mage som kan bli totalstopp.)
Bara några få illamåendeattacker under tiden, men inga kräksattacker. :OD
Känner mig mycket hoppfull inför helgens stora händelse och dessutom till och med lite sugen på att jobba med uppsatsen! Tänka sig vad lite sol kan göra!
Ja, jag ska ta det lite lugnt också. Nu tixempel ska jag göra apsilut ingenting i en timme ungefär innan det är dags att svida om till lindystassen och dra till Möllan.
Rajdidaj!
Bara några få illamåendeattacker under tiden, men inga kräksattacker. :OD
Känner mig mycket hoppfull inför helgens stora händelse och dessutom till och med lite sugen på att jobba med uppsatsen! Tänka sig vad lite sol kan göra!
Ja, jag ska ta det lite lugnt också. Nu tixempel ska jag göra apsilut ingenting i en timme ungefär innan det är dags att svida om till lindystassen och dra till Möllan.
Rajdidaj!
På utflykt i verkligheten?
Idag är det projekt reality check som gäller. Jag skall duscha, göra mig i ordning och försöka cykla till bibblan och låna ett par böcker, cykla hem igen och handla på vägen. Misslyckas detta ligger helgens lindyläger risigt till. Så håll tummarna!
Detta kräver kanske en förklaring för att undvika diverse ajja bajja-kommentarer. Hur fanken tänker Ozzy att hon ska kunna gå på dansläger när hon är golvad av knark alternativt har sketaont i ryggen? Well, jag har sketaont när jag sitter. Inte när jag rör mig, inte när jag ligger. Doktorn sa till och med rör dig så mycket du bara kan! Stora problemet sen jag kom hem har varit illamåendet och yrseln som jag får av medicinerna. Så nu har jag provat att gå ner till en tablett fyra gånger om dagen. Mår fortfarande lite illa då och då, men inte alls som igår. Trött fortfarande dock, men tänker att lindy är så skoj så det kanske kan lura mig att orka. För tröttheten är bara kemisk, inte äkta.
Så därför, reality check now.
Detta kräver kanske en förklaring för att undvika diverse ajja bajja-kommentarer. Hur fanken tänker Ozzy att hon ska kunna gå på dansläger när hon är golvad av knark alternativt har sketaont i ryggen? Well, jag har sketaont när jag sitter. Inte när jag rör mig, inte när jag ligger. Doktorn sa till och med rör dig så mycket du bara kan! Stora problemet sen jag kom hem har varit illamåendet och yrseln som jag får av medicinerna. Så nu har jag provat att gå ner till en tablett fyra gånger om dagen. Mår fortfarande lite illa då och då, men inte alls som igår. Trött fortfarande dock, men tänker att lindy är så skoj så det kanske kan lura mig att orka. För tröttheten är bara kemisk, inte äkta.
Så därför, reality check now.
torsdag, april 24, 2008
Dagen krälar sig fram
Det är VÄLDIGT LÄTT att bli uttråkad när man är risig och går på starka piller. Idag har jag ändå, mot alla odds, lyckats städa lite här. Ligger och väntar på dagens höjdpunkt, mamma kommer hit med sin laptop som jag ska få låna för att mot alla odds kanske lyckas skriva en c-uppsats liggande.
Men jag har så infernaliskt tråkigt! Ligger och glor på tv:n. Efter två dagars gloende kan jag redan tablån utantill. Inte så svårt när 50% av dags-tvutbudet består av "tävlingsprogram". Hur mycket tävling det nu blir...
"Vi söker en farkost man kan åka på vattnet med. Kasta om bokstäverna *tåb* och försök klura ut vad det kan vara. Vad kan det vara, vad kan det vara? Vad vet jag, vad vet du? Ring in vettja och gissa! Det kanske är lite klurigt, men en ledtråd är att det har med vatten att göra! Som jag sa tidigare, vatten alltså. Farkost man kan åka på vatten med... jaa jag tror att jag vet, kanske vet du också? I så fall tycker jag att du ska lyfta luren, trycka in numret du ser här nere och ringa in och gissa på vad det kan vara för farkost vi är ute efter! Gissa gissa, gissa på ni bara! Kom igen! Du har inget att förlora!" *förutom de 15 spänn i sekunden vi tar i avgift för att registrera ditt samtal* OCH DU KAN RINGA HUR MÅNGA GÅNGER DU VILL!!!
Jag vill ha en spelkonsoll.
Men jag har så infernaliskt tråkigt! Ligger och glor på tv:n. Efter två dagars gloende kan jag redan tablån utantill. Inte så svårt när 50% av dags-tvutbudet består av "tävlingsprogram". Hur mycket tävling det nu blir...
"Vi söker en farkost man kan åka på vattnet med. Kasta om bokstäverna *tåb* och försök klura ut vad det kan vara. Vad kan det vara, vad kan det vara? Vad vet jag, vad vet du? Ring in vettja och gissa! Det kanske är lite klurigt, men en ledtråd är att det har med vatten att göra! Som jag sa tidigare, vatten alltså. Farkost man kan åka på vatten med... jaa jag tror att jag vet, kanske vet du också? I så fall tycker jag att du ska lyfta luren, trycka in numret du ser här nere och ringa in och gissa på vad det kan vara för farkost vi är ute efter! Gissa gissa, gissa på ni bara! Kom igen! Du har inget att förlora!" *förutom de 15 spänn i sekunden vi tar i avgift för att registrera ditt samtal* OCH DU KAN RINGA HUR MÅNGA GÅNGER DU VILL!!!
Jag vill ha en spelkonsoll.
Det susar i bollen
Nån som är bra på citodon? Jag får ta max 4x2 piller på en dag. Vilket gör mig hög som ett höghus. Så igår tog jag 3x2 piller. Funkade bra rent smärtigt sett, fast jag blev hög och illamående. Idag tänkte jag att jag provar att ta 1,5 piller varje gång, vilket jag gjorde i morse.
Och nu är jag hög som ett hus.
Jag vill inte vara hög som ett hus. Det är läbbigt.
Innan jag tog pillrena tänkte jag "oh yeah, idag mår jag fina fisken, kanske jag lyckas både städa OCH cykla till bibblan för att låna lite bucker till uppsatsen". Nu vill jag mest gå och lägga mig igen, trots att jag sov sisådär 20 timmar igår och nio inatt.
Och nu är jag hög som ett hus.
Jag vill inte vara hög som ett hus. Det är läbbigt.
Innan jag tog pillrena tänkte jag "oh yeah, idag mår jag fina fisken, kanske jag lyckas både städa OCH cykla till bibblan för att låna lite bucker till uppsatsen". Nu vill jag mest gå och lägga mig igen, trots att jag sov sisådär 20 timmar igår och nio inatt.
onsdag, april 23, 2008
Mycke' gnäll blire
Somnade halv tio igår kväll. Vaknade nio i morse. Var vaken 1,5 timme, sen sov jag i soffan till kl två. Sen var jag vaken en stund och lyckades mot alla odds (illamående och yr som fan) köra en maskin tvätt. Sen kollapsade jag av trötthet. Snälla Kakan fixade medicin och handlade lite mat åt mig. Resten av dagen har pendlat mellan sömn och flummigt gluttande med ena ögat på diverse skräp på tv:n.
Och en sjukanmälan till försäkringskassan på Miss D's rekommendation.
Och så ringde en uppdragsgivare till ett jobb mitt lilla företag ska göra på söndag - som jag helt glömt bort. Jakopp fick bli verkställande direktör och fixa klabbet. Hurra för honom. Buhu för mig.
Och en sjukanmälan till försäkringskassan på Miss D's rekommendation.
Och så ringde en uppdragsgivare till ett jobb mitt lilla företag ska göra på söndag - som jag helt glömt bort. Jakopp fick bli verkställande direktör och fixa klabbet. Hurra för honom. Buhu för mig.
Rapport från dimmornas bro
Jag är så trött jag är så trött jag är så tröööööööhöhöööött!
Biverkning av meddusinen. Trötthet och hård i magen.
När ska jag skriva min c-uppsats ejenklien? Nån som vet hur det funkar med att vara sjuk när man pluggar? Ska man sjukskriva sig? Hurdå i så fall?
Jag vill blogga om alla skojjiga detaljer från helgkursen i Jönköping, men jag ooorkar inte! Ska fixa lite kaffe och däcka framför Oprah en stund. Sen nån gång måste jag ta mig till apoteket och köpa knark, och sen har jag överambitiöst nog bokat tvättid. Det ska bli intressant.
Gonatt
Biverkning av meddusinen. Trötthet och hård i magen.
När ska jag skriva min c-uppsats ejenklien? Nån som vet hur det funkar med att vara sjuk när man pluggar? Ska man sjukskriva sig? Hurdå i så fall?
Jag vill blogga om alla skojjiga detaljer från helgkursen i Jönköping, men jag ooorkar inte! Ska fixa lite kaffe och däcka framför Oprah en stund. Sen nån gång måste jag ta mig till apoteket och köpa knark, och sen har jag överambitiöst nog bokat tvättid. Det ska bli intressant.
Gonatt
tisdag, april 22, 2008
Rapport från en pillertrillare
Jag är hemma igen efter ett dygn på sjukhuset. Fullknökad med citodon. Mår ganska bra faktiskt. Tack vare knarket.
Jag har snälla vänner också. Göran kom och höll mig sällskap och hjälpte mig till ambulansen. Kakan/Strutluvan/Kåån kom och höll mig sällskap några timmar på akuten. (Och fick mig att skratta så in åt helvete, den jäveln! Fan vad ont det gjorde! Fast samtidigt skönt att skratta åt sitt elände. Hej jag heter Ozzy och går med hjälp av gåbord. Tur att hon inte var med när jag fick på mig de fina sjukhustrosorna.) Och snart kommer Marina med bebis och glass.
Jag har snälla vänner också. Göran kom och höll mig sällskap och hjälpte mig till ambulansen. Kakan/Strutluvan/Kåån kom och höll mig sällskap några timmar på akuten. (Och fick mig att skratta så in åt helvete, den jäveln! Fan vad ont det gjorde! Fast samtidigt skönt att skratta åt sitt elände. Hej jag heter Ozzy och går med hjälp av gåbord. Tur att hon inte var med när jag fick på mig de fina sjukhustrosorna.) Och snart kommer Marina med bebis och glass.
söndag, april 20, 2008
Äckelmagad? Läs inte detta.
Snart, när jag är lite piggare, skall jag berätta om alla skojjiga detaljer från hotellvistelsen och Jönköping. Men först, innan jag går och lägger mig och har det färskt i minnet, skall jag berätta om en av de värsta resorna jag företagit mig i hela mitt liv.
Idag gjorde jag det.
Som ni vet har jag just nu bajsrygg och gå på "morfinliknande smärtstillande tabletter" för att dämpa "måttlig till svår smärta". Biverkningarna har jag också skrivit om: klåda, yrsel, muntorrhet, illamående... you name it. Men än så länge (förutom i torsdags kväll då jag mådde lite illa) har jag bara behövt klia mig och varit lullig. Överkomligt.
Men, igår hade jag helt sjukt ont i ryggen efter en hel dag med mycket sittande. Tog maxdos. Gick bra. Morgonen - jätteont - maxdos. Middag - tar jag en maxdos nu så kommer jag bli sjukt hög och må illa, jag tar bara ett piller. Frid och fröjd. Kursen slut, Ozzy går till tåget. Köper tidning. Börjar känna sig trött och olustig till mods. Har inte lust att plugga eller läsa tidning. Sitter på en och samma fläck tills tåget kommer. Och precis när tåget rullar in på perrongen så...
kommer illamåendet. Så inåtahelvete. Och där kommer en av improeleverna, en stackars liten tonåring. "Förlåt om jag är otrevlig, jag mår så fruktansvärt illa" mumlar jag och försöker emellanåt vara artig och trevlig med att fråga var hon går i skolan och bla bla. Tills det är ungefär tio minuter tills hon ska gå av. "Jag måste nog... gå på toaletten!"
Ulrik.
Sen mår jag skitbra!
I tio minuter. Sen mår jag skit skit skit skit. När det är dags för tågbyte tror jag att jag skall avlida, skakar som ett asplöv, kalsvettas, lyckas på något sätt baxa mig in i ett överfullt tåg. Inga sittplatser! Panik! Hittar en inklämd mellan en mamma + dotter och två hundar. Sitter en stund, hänger som en trasa. Människorna i kupén undrar hur jag mår och frågar om jag vill ha vatten.
de.... e... lugnt... jagmåstepåtoaursäktaursäkta!!!!!
Ulrik
Ulrik
Ulrik
Ulrik
nu finns det fan inget kvar i magen
Ulrik
Ulrik
Jag dööööör!
.....
Ulrik
Ulrik
Ulrik
.....
Här besparar jag er detaljerna. Men lyckas fräscha upp mig någorlunda. Stapplar ut i gången. Nä, jag tar mig fan inte förbi hundar och barn och jävelskap en gång till. Står och håller mig i bagageutrymmet krampaktigt. I 45 minuter. Darrar, skakar, på väg att spy, upptäcker att något hänt med toadörren som inte går att låsa, fan hoppas jag kan hålla mig till Göteborg, skakar skakar, kollar upp en gång i minuten och har aldrig längtat så efter Göteborgs silhuett.
Efter ungefär tio år i helvetet är det "nästa Göteborg", och jag stapplar av och faller ihop som en trasa på första bästa sittmöjliga plåtmojäng. Runt omkring mig rusar folk med resväskor rull rull rull ingen bryr sig om mig, jag kan dö där och då utan att någon bryr sig.
Tåget tomt. Här kan jag inte sitta, det är så högt att jag får kramp av att försöka inte trilla ner. Hasar mig till närmsta bänk, och där sitter jag. Så fort jag lyfter huvudet är jag på väg att spy. Sitter där i en kvart. Fryser. Hänger som en trasa. En och annan går förbi, ingen frågar hur jag mår. Tänk om jag hade fått hjärtinfarkt eller nåt?!?!
Till slut tvingar jag mig själv att medelst hasande myrsteg ta mig bort till taxifickan. Välter in i en svindyr variant, flämtar fram min adress och ber honom köra lugnt för jag är yr och illamående och förklarar att det är medicinerna.
Det har aldrig varit så fruktansvärt att åka taxi. Är på väg att spy varje gång han bromsar in eller gasar. På min gata tar jag av bältet ifall vi måste tvärnita. Tvärnitar 200 m hemifrån, Ozzy välter ut huvet ur taxin och hälsar återigen på Ulrik. Och igen. Och igen. Och igen. Och skäms nåt så fruktansvärt. Taxichauffören kommer med papper. Torkar. Får slänga det på gatan. Halar fram kortet, frågar om han varit med om värre saker. Jodå, 30 år i taxibranschen vettu. Detta va la inget! Nä, jag hann ju ur bilen i alla fall...
Rusar hem för att hinna innanför dörren innan Ulrik hälsar på igen. Men han kommer inte mer. Däremot får jag ligga hela kvällen och kallsvettas ut resterna av de här jävla pillrena som jag aldrig mer tänker ta en enda av, hur jäkla ont jag än har.
Och imorrn är det datortomografi. Sen får det vara nog. Nu ska jag sova bort det sista pillerruset. Jag är som lite full nu jag. Utan sprit.
Idag gjorde jag det.
Som ni vet har jag just nu bajsrygg och gå på "morfinliknande smärtstillande tabletter" för att dämpa "måttlig till svår smärta". Biverkningarna har jag också skrivit om: klåda, yrsel, muntorrhet, illamående... you name it. Men än så länge (förutom i torsdags kväll då jag mådde lite illa) har jag bara behövt klia mig och varit lullig. Överkomligt.
Men, igår hade jag helt sjukt ont i ryggen efter en hel dag med mycket sittande. Tog maxdos. Gick bra. Morgonen - jätteont - maxdos. Middag - tar jag en maxdos nu så kommer jag bli sjukt hög och må illa, jag tar bara ett piller. Frid och fröjd. Kursen slut, Ozzy går till tåget. Köper tidning. Börjar känna sig trött och olustig till mods. Har inte lust att plugga eller läsa tidning. Sitter på en och samma fläck tills tåget kommer. Och precis när tåget rullar in på perrongen så...
kommer illamåendet. Så inåtahelvete. Och där kommer en av improeleverna, en stackars liten tonåring. "Förlåt om jag är otrevlig, jag mår så fruktansvärt illa" mumlar jag och försöker emellanåt vara artig och trevlig med att fråga var hon går i skolan och bla bla. Tills det är ungefär tio minuter tills hon ska gå av. "Jag måste nog... gå på toaletten!"
Ulrik.
Sen mår jag skitbra!
I tio minuter. Sen mår jag skit skit skit skit. När det är dags för tågbyte tror jag att jag skall avlida, skakar som ett asplöv, kalsvettas, lyckas på något sätt baxa mig in i ett överfullt tåg. Inga sittplatser! Panik! Hittar en inklämd mellan en mamma + dotter och två hundar. Sitter en stund, hänger som en trasa. Människorna i kupén undrar hur jag mår och frågar om jag vill ha vatten.
de.... e... lugnt... jagmåstepåtoaursäktaursäkta!!!!!
Ulrik
Ulrik
Ulrik
Ulrik
nu finns det fan inget kvar i magen
Ulrik
Ulrik
Jag dööööör!
.....
Ulrik
Ulrik
Ulrik
.....
Här besparar jag er detaljerna. Men lyckas fräscha upp mig någorlunda. Stapplar ut i gången. Nä, jag tar mig fan inte förbi hundar och barn och jävelskap en gång till. Står och håller mig i bagageutrymmet krampaktigt. I 45 minuter. Darrar, skakar, på väg att spy, upptäcker att något hänt med toadörren som inte går att låsa, fan hoppas jag kan hålla mig till Göteborg, skakar skakar, kollar upp en gång i minuten och har aldrig längtat så efter Göteborgs silhuett.
Efter ungefär tio år i helvetet är det "nästa Göteborg", och jag stapplar av och faller ihop som en trasa på första bästa sittmöjliga plåtmojäng. Runt omkring mig rusar folk med resväskor rull rull rull ingen bryr sig om mig, jag kan dö där och då utan att någon bryr sig.
Tåget tomt. Här kan jag inte sitta, det är så högt att jag får kramp av att försöka inte trilla ner. Hasar mig till närmsta bänk, och där sitter jag. Så fort jag lyfter huvudet är jag på väg att spy. Sitter där i en kvart. Fryser. Hänger som en trasa. En och annan går förbi, ingen frågar hur jag mår. Tänk om jag hade fått hjärtinfarkt eller nåt?!?!
Till slut tvingar jag mig själv att medelst hasande myrsteg ta mig bort till taxifickan. Välter in i en svindyr variant, flämtar fram min adress och ber honom köra lugnt för jag är yr och illamående och förklarar att det är medicinerna.
Det har aldrig varit så fruktansvärt att åka taxi. Är på väg att spy varje gång han bromsar in eller gasar. På min gata tar jag av bältet ifall vi måste tvärnita. Tvärnitar 200 m hemifrån, Ozzy välter ut huvet ur taxin och hälsar återigen på Ulrik. Och igen. Och igen. Och igen. Och skäms nåt så fruktansvärt. Taxichauffören kommer med papper. Torkar. Får slänga det på gatan. Halar fram kortet, frågar om han varit med om värre saker. Jodå, 30 år i taxibranschen vettu. Detta va la inget! Nä, jag hann ju ur bilen i alla fall...
Rusar hem för att hinna innanför dörren innan Ulrik hälsar på igen. Men han kommer inte mer. Däremot får jag ligga hela kvällen och kallsvettas ut resterna av de här jävla pillrena som jag aldrig mer tänker ta en enda av, hur jäkla ont jag än har.
Och imorrn är det datortomografi. Sen får det vara nog. Nu ska jag sova bort det sista pillerruset. Jag är som lite full nu jag. Utan sprit.
fredag, april 18, 2008
Detta är Ozzys automatiska bloggsvarare. Jag är inte inne för tillfället, men lämna en kommentar så svarar jag (kanske) senare.
Jag är inte direkt bortskämd med resor. Mitt resande består av diverse charterresor på 90-talet, Skagen över dagen och en längre boendeperiod i Paris. Typ. Så att bo på hotell är för mig VÄRSTA LYXEN!
Och här ska jag nu få tillbringa hela helgen (eller ja, kvällarna) helt gratis! Tralalalalalalalalala
"Glöm inte att ta med badkläder till vår nya relax!" Ack nej, skola icke glömma! Packar bikinin pronto.
Fifan vad skoj det här ska bli. Trots morfinet och den pajjade ryggen. Kontaktpersonen för teatergruppen jag ska pedda verkar astrevlig. Gruppen verkar också ball. Tjoahadelittanlejj jag älskar impropedderi!
Och här ska jag nu få tillbringa hela helgen (eller ja, kvällarna) helt gratis! Tralalalalalalalalala
"Glöm inte att ta med badkläder till vår nya relax!" Ack nej, skola icke glömma! Packar bikinin pronto.
Fifan vad skoj det här ska bli. Trots morfinet och den pajjade ryggen. Kontaktpersonen för teatergruppen jag ska pedda verkar astrevlig. Gruppen verkar också ball. Tjoahadelittanlejj jag älskar impropedderi!
I nyktert tillstånd
Ok, nu har jag dragit ner på dosen. KRAFTIGT! Kan ju inte lulla omkring helt hög här hemma. Dessutom blev jag helt kräkfärdig, världens praktfylla kändes det som.
Så idag har jag än så länge tagit noll piller och det går faktiskt ganska fint. Börjar knappa lite på c-uppsatsen, och sätter på operan som jag skriver om. Shit vad vacker! Glucks Alceste. Obs: Se till att du får den franska varianten. Finns en italiensk också. Rörigt à la carte.
Ikväll skall jag sätta mig på ett tåg till Jönköping, bo på hotell hela helgen och undervisa i improteater på dagarna. Rajdidaj! Me like gästpedding! Speciellt när man får bo på hotell. Hotellfrukosten, here I come!
Så idag har jag än så länge tagit noll piller och det går faktiskt ganska fint. Börjar knappa lite på c-uppsatsen, och sätter på operan som jag skriver om. Shit vad vacker! Glucks Alceste. Obs: Se till att du får den franska varianten. Finns en italiensk också. Rörigt à la carte.
Ikväll skall jag sätta mig på ett tåg till Jönköping, bo på hotell hela helgen och undervisa i improteater på dagarna. Rajdidaj! Me like gästpedding! Speciellt när man får bo på hotell. Hotellfrukosten, here I come!
torsdag, april 17, 2008
Hellooo maj näjm isch Ossscchyy
Kom hem. Tog full dos knark som doktorn gett mig. Somnade som en sten framför tv:n. Sov några timmar. Gick och la mig i sängen. Sov tio timmar med små avbrott för kliande.
Vaknar - inte ont alls nästan! Kan väl inte vara pillrena som fortfarande verkar? Klia klia. Kollar biverkningar. Klåda. Yrsel. Trötthet. Sömnighet. Dåsighet. Muntorrhet. *dricka vatten*. Jepp, got'em all. Men har inte ont nästan alls. Bara lite. Fy fan va gött. Kommer fixa helgens workshop lätt med dessa piller.
Fast... det ser ju lite galet ut. Frukost: Två enorma hästpiller och två små kapslar med pulver i. Middag: Dito. Kvällsmat: Dito plus ett litet piller och ett orange piller.
Klia klia.
Hoppas inte jag får de sällsynta biverkningarna: Hallucinationer, depression osv. Just nu är jag skithappy och dizzy. Inte ont! Men yr! Skit samma!
Står att man inte ska använda dem för länge heller för de kan vara beroendeframkallande. Å... vad... bra? Och vilken tur att jag fick TRE ASKAR! Hjälp... jag som är så emot pillertrilleri.
Doktorn sa också att jag ska röra mig så mycket som möjligt. Med andra ord inte skriva c-uppsats. Går inte. Måste skriva nu. Har gått en vecka utan att göra nånting typ.
Weeehooooo jag känner mig som Waynes world eller nåt extreme close up partytime exellent
Vaknar - inte ont alls nästan! Kan väl inte vara pillrena som fortfarande verkar? Klia klia. Kollar biverkningar. Klåda. Yrsel. Trötthet. Sömnighet. Dåsighet. Muntorrhet. *dricka vatten*. Jepp, got'em all. Men har inte ont nästan alls. Bara lite. Fy fan va gött. Kommer fixa helgens workshop lätt med dessa piller.
Fast... det ser ju lite galet ut. Frukost: Två enorma hästpiller och två små kapslar med pulver i. Middag: Dito. Kvällsmat: Dito plus ett litet piller och ett orange piller.
Klia klia.
Hoppas inte jag får de sällsynta biverkningarna: Hallucinationer, depression osv. Just nu är jag skithappy och dizzy. Inte ont! Men yr! Skit samma!
Står att man inte ska använda dem för länge heller för de kan vara beroendeframkallande. Å... vad... bra? Och vilken tur att jag fick TRE ASKAR! Hjälp... jag som är så emot pillertrilleri.
Doktorn sa också att jag ska röra mig så mycket som möjligt. Med andra ord inte skriva c-uppsats. Går inte. Måste skriva nu. Har gått en vecka utan att göra nånting typ.
Weeehooooo jag känner mig som Waynes world eller nåt extreme close up partytime exellent
onsdag, april 16, 2008
Och nu blir det stackarsmig-Vm
Var ska man börja?
Måste planera kvällens improkurs.
Måste planera helgens improkurs.
Måste välja inriktning för kommande tre terminer.
Måste skriva c-uppsats.
Men egentligen vill jag bara lägga mig ner och skrika och sparka och cutta loss den delen av ryggen som plågar mig nåt så löjligt mycket idag.
fyfanvadjagharontfyfanvadjagharontfyfanvadjagharont
Jag kan inte tänka nästan. Hur ska man kunna fokusera på ett pedagogiskt improupplägg för folk som inte förstår parallellen mellan teaterimprovisation och dansimprovisation?
Helgkursen känns lite roligare, människor som vill att jag kommer. Ska få skratta en hel helg med härliga människor. (Fördomar, jag vet, men teaterfolk är för goa!) Bo på hotell, käka hotellfrukost. Hmm... ligga i hotellsäng... med trasig rygg.
Nu nös jag. Fy fan vad ont det gör att nysa.
Valet av inriktning känns helt vidrigt jobbigt. Jag har gått på lärarprogrammet i 3,5 år och vet fortfarande inte vad jag vill ha för inriktning förutom svenska. Körde ju historia i höstas, och fifan vad tråkigt det var. Ämnet i sig är väl hyfsat intressant, men ALLT runtomkring var pest och pina. Förutom didaktikläraren. Men alltså... historiker. Jag säger bara det. Inte världens poppigaste folk. Men, kan man välja bort ett ämne bara för att det är tråkigt att plugga det? Kanske blir kul att undervisa i sen?
Eller ska jag ta typ data/ikt? Men FINNS DET?!?!?! OCH VAR I SÅ FALL?!?!?! Och orkar man ha ett ämne där ens kunskaper blir ålderdomliga på ungefär ett halvår? Och kan jag tillräckligt för att söka det? Jag borde ringa studievägledaren igen. Fast jag var där innan jag valde historia och velade mellan ikt, franska och historia. Och nu velar jag igen.
Och... orka tänka på det NÄR MAN HAR SÅ JÄVLA OOOOOONT!
Snällasnällasjukhuset skicka kallelse till megasuperduperröntgen NUUUU!
Oh no. Ska tvätta sen också. Spännande. Förra veckan tog det ungefär tio minuter att bära hem den tunga våta tvätten (det är kanske 40 meter att gå). Och mitt hem är så jävla smutsigt för jag kan inte dammsuga.
Samtidigt får jag för mig att ju mer man gnäller desto ondare får man. Som en självuppfyllande profetia på nåt sätt. Aj vad ont jag har - ja det har jag verkligen och så vidare.
Så nu ska jag sluta gnälla och försöka ta tag i mitt val. Men, säg nåt uppmuntrande så är du snäll! (Inte sök doktor, jag är mitt i en utredning och var hos specialist i onsdags.)
Måste planera kvällens improkurs.
Måste planera helgens improkurs.
Måste välja inriktning för kommande tre terminer.
Måste skriva c-uppsats.
Men egentligen vill jag bara lägga mig ner och skrika och sparka och cutta loss den delen av ryggen som plågar mig nåt så löjligt mycket idag.
fyfanvadjagharontfyfanvadjagharontfyfanvadjagharont
Jag kan inte tänka nästan. Hur ska man kunna fokusera på ett pedagogiskt improupplägg för folk som inte förstår parallellen mellan teaterimprovisation och dansimprovisation?
Helgkursen känns lite roligare, människor som vill att jag kommer. Ska få skratta en hel helg med härliga människor. (Fördomar, jag vet, men teaterfolk är för goa!) Bo på hotell, käka hotellfrukost. Hmm... ligga i hotellsäng... med trasig rygg.
Nu nös jag. Fy fan vad ont det gör att nysa.
Valet av inriktning känns helt vidrigt jobbigt. Jag har gått på lärarprogrammet i 3,5 år och vet fortfarande inte vad jag vill ha för inriktning förutom svenska. Körde ju historia i höstas, och fifan vad tråkigt det var. Ämnet i sig är väl hyfsat intressant, men ALLT runtomkring var pest och pina. Förutom didaktikläraren. Men alltså... historiker. Jag säger bara det. Inte världens poppigaste folk. Men, kan man välja bort ett ämne bara för att det är tråkigt att plugga det? Kanske blir kul att undervisa i sen?
Eller ska jag ta typ data/ikt? Men FINNS DET?!?!?! OCH VAR I SÅ FALL?!?!?! Och orkar man ha ett ämne där ens kunskaper blir ålderdomliga på ungefär ett halvår? Och kan jag tillräckligt för att söka det? Jag borde ringa studievägledaren igen. Fast jag var där innan jag valde historia och velade mellan ikt, franska och historia. Och nu velar jag igen.
Och... orka tänka på det NÄR MAN HAR SÅ JÄVLA OOOOOONT!
Snällasnällasjukhuset skicka kallelse till megasuperduperröntgen NUUUU!
Oh no. Ska tvätta sen också. Spännande. Förra veckan tog det ungefär tio minuter att bära hem den tunga våta tvätten (det är kanske 40 meter att gå). Och mitt hem är så jävla smutsigt för jag kan inte dammsuga.
Samtidigt får jag för mig att ju mer man gnäller desto ondare får man. Som en självuppfyllande profetia på nåt sätt. Aj vad ont jag har - ja det har jag verkligen och så vidare.
Så nu ska jag sluta gnälla och försöka ta tag i mitt val. Men, säg nåt uppmuntrande så är du snäll! (Inte sök doktor, jag är mitt i en utredning och var hos specialist i onsdags.)
tisdag, april 15, 2008
Aj + alko = putsväck
Jag har väl kanske nämnt det ett antal tysenförtiåtta gånger den senaste tiden (om inte här så på msn och fejjan konstant), men jag har oooooont i ryggen! Fifanjagdör. Håller på med en go utredning nu, röntgen, ortopedspecialister, megasuperduperröntgen, hästpiller osv. Och då kommer vi till det där med painkillers.
Alltså... jag har fått rejäla hästpiller. Löjligt stora, skulle nästan kunna ta fel och stoppa dem i diskmaskinen typ. Biverkningar: muntorrhet à la carte. Smärtstillande? NJAAAAAAAAA måste jag väl säga där. Eller.. njäääää! Får bara ta piller x 2 tre gånger om dagen. Och om jag gör det i ungefär två dagar så får jag vid sista intaget liiite smärtlindring! Eller om jag gör det och samtidigt lägger mig på en värmegrej så har jag inte ont alls i tio minuter efter att jag legat där en timme ungefär.
Sisådär halvt tillfredsställande kan man säga. Men, är man bonnatös så biter man ihop och tänker att ja ja, det blir bättre när jag väl får veta vad det är och de kan göra något åt det.
Och sen blir man full. Och... har inte ont över huvud taget!
I lördags (se föregående inlägg) så blev jag ganska pruttfull efter min insats som schlagerimprare, och när jag kom hem vid femsnåret hade jag faktiskt inte ont någonstans! Kunde röra mig hur jag ville, sitta hur jag ville, sov som en stock utan att vakna varje gång jag vände på mig! SWEEEEEEEEEET!!! Meeen, tänkte jag, det är nog bara tillfälligt.
Så idag fick jag en tisdagkväll över, och gick på quiz med vännerna och i samband med det drack jag några öl. Och nu? No pain! Ingen alls!
Helt sjukt. Jag förstår verkligen människor med kronisk smärta som tar till alkoholen. Finns inga painkillers i världen (förutom knarkvarianten typ morfin) som hjälper lika bra.
Kan man inte plocka ut det braiga ur alkoholen och ta bort det dåliga typ det beroendeframkallande osv?
Alltså... jag har fått rejäla hästpiller. Löjligt stora, skulle nästan kunna ta fel och stoppa dem i diskmaskinen typ. Biverkningar: muntorrhet à la carte. Smärtstillande? NJAAAAAAAAA måste jag väl säga där. Eller.. njäääää! Får bara ta piller x 2 tre gånger om dagen. Och om jag gör det i ungefär två dagar så får jag vid sista intaget liiite smärtlindring! Eller om jag gör det och samtidigt lägger mig på en värmegrej så har jag inte ont alls i tio minuter efter att jag legat där en timme ungefär.
Sisådär halvt tillfredsställande kan man säga. Men, är man bonnatös så biter man ihop och tänker att ja ja, det blir bättre när jag väl får veta vad det är och de kan göra något åt det.
Och sen blir man full. Och... har inte ont över huvud taget!
I lördags (se föregående inlägg) så blev jag ganska pruttfull efter min insats som schlagerimprare, och när jag kom hem vid femsnåret hade jag faktiskt inte ont någonstans! Kunde röra mig hur jag ville, sitta hur jag ville, sov som en stock utan att vakna varje gång jag vände på mig! SWEEEEEEEEEET!!! Meeen, tänkte jag, det är nog bara tillfälligt.
Så idag fick jag en tisdagkväll över, och gick på quiz med vännerna och i samband med det drack jag några öl. Och nu? No pain! Ingen alls!
Helt sjukt. Jag förstår verkligen människor med kronisk smärta som tar till alkoholen. Finns inga painkillers i världen (förutom knarkvarianten typ morfin) som hjälper lika bra.
Kan man inte plocka ut det braiga ur alkoholen och ta bort det dåliga typ det beroendeframkallande osv?
måndag, april 14, 2008
Åååå detta var skoj såinåtahälvätä!
Jag är av princip emot att lägga in youtubeklipp i bloggen, men jag är ju faktiskt med själv i det här. Fast eftersom jag är så extremt anonym *lätt ironi* här så tänker jag inte säga vem av dem som är jag moahahahaha!
Fi fan. Lilla julafton säger jag bara. Svävar fortfarande på endorfinkicken.
Fi fan. Lilla julafton säger jag bara. Svävar fortfarande på endorfinkicken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
