Håret fullt av färgklet för att dölja mitt rasande åldrande, sitter och lyssnar till det sjungande kylskåpet medans jag väntar på att ålderdomen ska försvinna i huvet på mig.
Det stormar, och dagens stora nyhet är att sorkar haver ätit upp alla potatisar under en planta, och att Nisse varit här med makrill. Idag blir det således färskpotatis och makrill till lunch. Rädda fisken. Rädda potatisen. Lyxmåltid.
Jag får helt sjukt mycket skrividéer här ute. Men när ska jag hinna skriva ner dem? Om en timme skall jag åka till habassjobbet och imponera på smygtransvestiten med mitt nyfärgade hår i förhoppningen att få bli en av de utvalda som får tvätta hans. Det skulle verkligen vara my shit. Tvätta, fläta, fixa med hans hår. Hoppas. Om jag får välja mellan att byta blöja och tvätta bort kiss eller tvättaflätafixahår är valet lätt. Tyvärr. Önskar att jag var lite mindre äckelmagad. Men den här sommaren kanske botar mitt äckelmageri.
Diskbråckspainpoäng för dagen, på en skala 0-10 (där 0 symboliserar ingen smärta alls och 10 outhärdlig smärta, för att citera brevet från Nacka): 5 and moving uppåt på skalan. Bajs.
Visar inlägg med etikett sjuka Ozzy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjuka Ozzy. Visa alla inlägg
onsdag, juni 18, 2008
tisdag, maj 20, 2008
Jag kan själv!
Ojjar mig och beklagar mig för att jag förutom diskbråcket vaknar med migrän och känner mig körd genom en köttkvarn. Och får respons på uppsatsen som säger att det saknas teoridel. Shit. Tung del som helt saknas. Och allt ska vara klart på fredag. Knarkar igång mig på kaffe och socker, vaknar inte till riktig ändå.
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
fredag, maj 16, 2008
Vill ge upp nu
Blev ganska glad i tisdags av att få veta vad det är som bråkar så jävligt i min rygg. Så glad att jag nästan tänkte att jag nästan trodde att jag klarade mig utan painkillers. Fast istället fick jag knö i mig maxdosen på kvällen och hela nästa dag och höll nästan på att kola vippen när jag lärde några ungdomar ansiktsmålning på kvällen.
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
onsdag, maj 07, 2008
Alison som plåster på trasiga kroppen
Trött morgon idag. Har sovit oroligt, drömt galna drömmar om Magnus uggla och en bäver.
Sticker i halsen. Hittar vit prick. Som så ofta i Ozzyhalsen.
Och jag vet. Youtube i bloggen suger. Men ändå. Vandrarvild skickar mig den här låten, och den stämmer in perfekt i mitt mood just idag. Jag ber om ursäkt för den tackiga videon, men den var det bästa alternativet av alla tackiga versioner som fanns att tillgå.
-----------
Jag älskar verkligen att ha gäster. Och ofta är jag the ultimate festvärd. Älskar att hitta på knäppgrejer, som till exempel förra året när jag fyllde 35 och ordnade barnkalas med korvåbrö, tåta och fiskdamm där jag skänkte bort prylar jag inte behöver till mina vänner. Pinpointade prylar. Erika fick en mobiltelefon för hennes var paj. Eva - min spelgalna handledare - fick dataspelet "Alone in the dark". Jakob fick tillbaka saker som var hans som jag hittat under flytten. Jag skuttade runt och fnissade och pillade ihop gammal bröte från mitt rum bakom ett skynke och hängde på metspö. Roligt! Och kompisarna nämner fortfarande ibland mitt galna barnkalas med 20 pers på 35 kvm.
Men i år är jag så trött. Kan inte prata som fôlk. Vill egentligen bara sova, samtidigt som jag är otroligt skitglad att mina vänner kommer på föllsedagsfika i solen.
Gillar inte att vara trött och trasig kalasvärd. Så jag håller igång hela dagen, fast jag nästan kolar vippen av smärta innan kompisarna kommer, och nästan somnar stående vid femsnåret. Och idag är jag så trött så trött så trött så trött. Och måste cykla till bibblan och lämna tillbaka bok.
Jag tror jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv om det där med vila. Men först ska jag vila lite.
Sticker i halsen. Hittar vit prick. Som så ofta i Ozzyhalsen.
Och jag vet. Youtube i bloggen suger. Men ändå. Vandrarvild skickar mig den här låten, och den stämmer in perfekt i mitt mood just idag. Jag ber om ursäkt för den tackiga videon, men den var det bästa alternativet av alla tackiga versioner som fanns att tillgå.
-----------
Jag älskar verkligen att ha gäster. Och ofta är jag the ultimate festvärd. Älskar att hitta på knäppgrejer, som till exempel förra året när jag fyllde 35 och ordnade barnkalas med korvåbrö, tåta och fiskdamm där jag skänkte bort prylar jag inte behöver till mina vänner. Pinpointade prylar. Erika fick en mobiltelefon för hennes var paj. Eva - min spelgalna handledare - fick dataspelet "Alone in the dark". Jakob fick tillbaka saker som var hans som jag hittat under flytten. Jag skuttade runt och fnissade och pillade ihop gammal bröte från mitt rum bakom ett skynke och hängde på metspö. Roligt! Och kompisarna nämner fortfarande ibland mitt galna barnkalas med 20 pers på 35 kvm.
Men i år är jag så trött. Kan inte prata som fôlk. Vill egentligen bara sova, samtidigt som jag är otroligt skitglad att mina vänner kommer på föllsedagsfika i solen.
Gillar inte att vara trött och trasig kalasvärd. Så jag håller igång hela dagen, fast jag nästan kolar vippen av smärta innan kompisarna kommer, och nästan somnar stående vid femsnåret. Och idag är jag så trött så trött så trött så trött. Och måste cykla till bibblan och lämna tillbaka bok.
Jag tror jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv om det där med vila. Men först ska jag vila lite.
torsdag, mars 08, 2007
Och här kommer lite mer gnäll
Man ska inte frysa. Om man fryser ryser man. Och då sticker det i hela tatten. Men vad ska man ha på sig när armen är ett enda klägg? Gammal tröja. Som inte är tajt över armarna. Har en. Den är värsta luddtröjan. Den kan man ju inte ha.
Nock tjötat om tatten. Jag har legat i soffan precis hela dan och tänkt att "om jag bara vilar lite så ska jag snart gå upp och hamra in några tusen tecken på uppsatsen". Jag har fortfarande inte vilat klart känner jag. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till! Kan inte ligga vid tv:n mer, för jag kan bara ligga på vänster sida eftersom höger arm är sönder och kladdig, och därför har jag legat på vänster sida hela dagen och blivit helt sned och fått dödsont i ryggen. Och jag kan inte sova heller, för det är dito sida som gäller då. Försöker surfa. Det är också plågsamt. Skärmljuset sticker i ögonen på mig. Försöker blogga. Det går inte heller nå bra som ni märker.
Ja lill va tle ål å åka hem ti mamma å bli ompysslad.
Jag började förresten lipa förut när jag kollade på tv. Hästmannen (Ciccis tips) gick i repris. Ozzy + feber + gullig gammal farbror på landet utan elmaskiner som plötsligt blir sjuk och hamnar på hem och får besök av en snäll tjej = Böööööööl. Inga små tårar heller. Bölade inte högljutt eftersom jag inte har nån röst, men det var fantamä krokodiltårar som åkte nerför kinderna.
Nock tjötat om tatten. Jag har legat i soffan precis hela dan och tänkt att "om jag bara vilar lite så ska jag snart gå upp och hamra in några tusen tecken på uppsatsen". Jag har fortfarande inte vilat klart känner jag. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till! Kan inte ligga vid tv:n mer, för jag kan bara ligga på vänster sida eftersom höger arm är sönder och kladdig, och därför har jag legat på vänster sida hela dagen och blivit helt sned och fått dödsont i ryggen. Och jag kan inte sova heller, för det är dito sida som gäller då. Försöker surfa. Det är också plågsamt. Skärmljuset sticker i ögonen på mig. Försöker blogga. Det går inte heller nå bra som ni märker.
Ja lill va tle ål å åka hem ti mamma å bli ompysslad.
Jag började förresten lipa förut när jag kollade på tv. Hästmannen (Ciccis tips) gick i repris. Ozzy + feber + gullig gammal farbror på landet utan elmaskiner som plötsligt blir sjuk och hamnar på hem och får besök av en snäll tjej = Böööööööl. Inga små tårar heller. Bölade inte högljutt eftersom jag inte har nån röst, men det var fantamä krokodiltårar som åkte nerför kinderna.
Kan man vara såhär risig?
Idag är jag sjukare än ever. Jag är dessutom NYTATUERAD och fan vad ont det gör när man är nytatuerad och är sjuk samtidigt. Ren och skär plåga att gå upp i morse och tvätta tatten och smörja in den. Aj aj aj aj aj aj aj aj. Har legat i soffan och stirrat / sovit hela dagen. Skall återvända dit om två sek. Ville bara lägga in lite bilder för nyfikna vänner och andra. Grymt svårt att fota den, för fjärilen är liksom på ryggen, och det är på höger arm så jag fick fota med vänster hand. Svajigt. Kan ju vara febern iofs som svajjar till det.
Den är inte färdig, ska mera grejs till runtomkring, plus färg på fjärilen. Insmetad i salva också, och så rinner det fortfarande gegg från den, men ändå!
Wiiiihiiiii!
Den är inte färdig, ska mera grejs till runtomkring, plus färg på fjärilen. Insmetad i salva också, och så rinner det fortfarande gegg från den, men ändå!
Wiiiihiiiii!
onsdag, mars 07, 2007
Här står det ungefär samma skit som i förra inlägget, jag har tråkigt.
Oh mein gott ich bin so ricy. När jag nyser sticker det till i hela tatten. Och den ser bara läbbigare och läbbigare ut för varje minut som går. Så mycket gôr under plasten. Fjärilen är bara en stor svart klutt nu. Ska de va så? Ska man ta av plasten å tojka å sen sätta fast den ijen elle ba låta den va tiss imonn? Så känner jag mig. Som en bäbis. Kom å ta hand om! Tojka! Å ge mej glass ja e suk.
Aj. Host. Snörvel. Hutter. Svetter.
My God vad sjuk jag är. Och så komme de blod å gegg uj Ozzys ajm! Å Ozzys ajm e alles vajm! Fast Ozzys ajm äj fin undej allt gegg å blod. Blir inget foto idag dock, tatten är klädd med plats, och över den rinner gegg och färg. Fräscht va? Anyone wanna marry (marrie) me?
tisdag, mars 06, 2007
Oinspirerad, febrig blogg om feber, tatuering och vfu. Tristesskänsliga läsare varnas.
Hjärnan är som varm kolasås.
Och jag har absolut ingenting att skriva om.
Tar mig för pannan.
Det gör ont, i huden, att ta sig för pannan.
Vad skönt det kommer kännas att tatuera sig imorrn.
Not.
Det konstiga är att jag inte ens är nervös längre. Det känns som... jaha. Tatuera. Det har jag gått och väntat på i typ 15 år. Var väldigt väldigt nervös förra veckan. Nu känns det bara självklart. Givet att den ska på.
En av mina VFU-samordnare (VerksamhetsFörlagd Utbildning) sa idag att hon ångrade sig bittert att hon inte tatuerade sig när hon var ung. Nu när hon gått över 50-strecket kan hon ju inte göra det. Tyckte hon alltså.
Gött. Lite pepp.
No return. Its a coming. Yeeehaaa.
Det var för övrigt jäkligt najs att vara tillbaks på gamla praktikplatsen (praktik = enklare att säga än verksamhetsförlagdutbildning). Intervjuade lite lärare. Kom ihåg hur väldans trevlig den arbetsplatsen faktiskt är. Längtar efter VFU.
Och jag har absolut ingenting att skriva om.
Tar mig för pannan.
Det gör ont, i huden, att ta sig för pannan.
Vad skönt det kommer kännas att tatuera sig imorrn.
Not.
Det konstiga är att jag inte ens är nervös längre. Det känns som... jaha. Tatuera. Det har jag gått och väntat på i typ 15 år. Var väldigt väldigt nervös förra veckan. Nu känns det bara självklart. Givet att den ska på.
En av mina VFU-samordnare (VerksamhetsFörlagd Utbildning) sa idag att hon ångrade sig bittert att hon inte tatuerade sig när hon var ung. Nu när hon gått över 50-strecket kan hon ju inte göra det. Tyckte hon alltså.
Gött. Lite pepp.
No return. Its a coming. Yeeehaaa.
Det var för övrigt jäkligt najs att vara tillbaks på gamla praktikplatsen (praktik = enklare att säga än verksamhetsförlagdutbildning). Intervjuade lite lärare. Kom ihåg hur väldans trevlig den arbetsplatsen faktiskt är. Längtar efter VFU.
måndag, mars 05, 2007
Vm i bisatser, satsfragment och parenteser
Lagom till att jag ska genomföra ett helt jättegäng intervjuer och analysera dem och skriva klart en buppsats (ja det är numera ett ord godkänt av Oa. Ozzyakademin. Buppsats. Man kan ju inte säga beuppsats. Det ligger liksom fel i munnen.) så kommer den.
Hostan.
Febern.
Ögonklibbningen.
Ont i hela bröstkorgen'en. Lungorna. Övre magmunnen gör också skitont av nån anledning.
Och så ringer Marika för att snacka lite om feta jobbet som ramlat in, men som helt plötsligt, som vanligt, tycker att vi är för dyra och försöker pruta, och säger "å grattis. har du fått den. den har jag haft i tre veckor nu."
Darn it.
Hostan.
Febern.
Ögonklibbningen.
Ont i hela bröstkorgen'en. Lungorna. Övre magmunnen gör också skitont av nån anledning.
Och så ringer Marika för att snacka lite om feta jobbet som ramlat in, men som helt plötsligt, som vanligt, tycker att vi är för dyra och försöker pruta, och säger "å grattis. har du fått den. den har jag haft i tre veckor nu."
Darn it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
