söndag, augusti 31, 2008

Nu läser du det här och funderar över vad du själv kan göra, annars åker du på en tjottablängare!

Oftast är det glatt här i bloggen, men nu govänner blir det allvar. Jävligt allvarligt allvar. Och det berör dig kära läsare, i allra högsta grad.

..............

Dagens huvudnyheter:

Stormarnas storm drar in över New Orleans. Borgmästaren råder alla att fly för sina liv.
I Indien (var det va?) har en extrem översvämning gjort en miljon hemlösa.

Hur ofta får vi rapporter om hur åt pipsvängen det går med klimatet? Dagligen. Tänker på Nostradamus, som förutspådde att stormar och översvämningar skulle svepa över jorden och förstöra den med start runt millenieskiftet. Om man tolkar hans texter på det sättet. Men han har förmodligen rätt, även om han själv på sin tid kanske inte hade en aning om vad han snackade om.

.........

Jag försöker dra mitt strå till stacken så gott jag kan, men oftast känns det övermäktigt. JAG kan inte ändra historien och rika människors medvetande. (För det är inte världens fattiga som står för nerskitningen av jorden, I tell ya.)

Jag kan inte göra mer än vad jag gör, och ändå är det inte på långa vägar tillräckligt. Så likt strutsen kör jag huvudet i sanden och blundar. Blundar och springer mot järnväggen, som jag helt klart kommer att bånka pannan i så småningom.

Det är verkligen helt otroligt, att människan kan vara så korkad att hon fortsätter leva som vi gör när jorden dagligen talar om för oss att den mår skit. Men det är väl precis som med till exempel missbruk. Man kan inte låta bli att röka den där cigarretten, även om man vet att ens kropp mår skit av det. Likadant kan vi inte låta bli att flyga - den odiskutabelt största miljöboven - köra bil, ha lamporna tända dagarna i ända och så vidare och så vidare och så vidare, trots att jorden mår skit av det.

Fan vad värdo.


lördag, augusti 30, 2008

Dagens hjälte?

Idag när jag (toktrött och toksjuk) satt på bussen till Backaplan för att göra ansiktsmålningar på (toktrötta, toksjuka och tokuttråkade) barn passerade jag en intressant företeelse på cykelbanan på Älvsborgsbron.

Det första jag såg var två poliser.
Det andra jag såg var den slätstrukne, välvårdade medelålders mannen som poliserna pratade barskt och ajabajigt med.
Det tredje jag såg var sprayklottret den slätstrukne, välvårdade medelålders mannen precis höll på att klottra när poliserna kom.

TÄNK P/

1) Undrar så inåtahelvete vad han skulle skriva! På hemvägen fem timmar senare kollar jag. Det står TÄNK P/. Fortfarande. Vad skulle han skriva? Tänk på att använda cykelhjälm? Tänk på att sakta ner, för det kommer en skarp kurva snart och du kan cykla vält? Tänk på döden? Tänk på mig? Tänk på munkarna i Burma? Tänk på att inte läsa text som står skriven på marken samtidigt som du cyklar, för då kan du cykla vält eller krocka med nån?

2) När man ser klotter på gator och annat tänker man sig att det är någon typ av ligist som klottrat. Inte en välvårdad medelålders slätstruken man. Hurra för att bryta normen!

Tack, slätstrukna mannen för att du förgyllde min dag. Och pliiiiis! Smyg dit efter mörkrets inbrott och klottra klart! Jag vill veta vad du skulle skriva!



torsdag, augusti 28, 2008

Om att flytta

Jag har ett flytt-tics.

Varje gång jag ska flytta tänker jag "jag gör si och så, så kommer det gå på typ två timmar att flytta hela lägenheten". Och sen kommer dagen F, och då är flytten den JOBBIGASTE jag NÅGONSIN GJORT, och det tar hela dagen. Minst.

Ozzys topp 3 jobbiga flytter (listade efter årtal. Jobbigaste sist):

1)Flytta från rivningskontraktet på 130 kvm till en möblerad 56-kvadratare. Först fick vi tömma den lilla lägan på alla fula möbler och saker och köra ut till ett lager i Långedrag och lasta ur. Därefter lasta våra egna grejer och knö in i den lilla lägan. Hela denna flytt gjordes på två pers. DET VAR HELT SJUUUUKT JOBBIGT!!!

2) Flytta från den lilla 56-kvadrataren till en trea 400 m bort med hjälp av en dragvagn. Här fick vi i alla fall hjälp av diverse hjältar; Garnet (ja hon heter det), Ingo (han heter Ingemar) och Nicknam (heter det. och har ett hårdrocksskägg som misstogs för talibanskägg. Inte lätt att vara arabisk hårdrockare i Usama-tider.) och Björn (som numera bor i trean vi flyttade till). DET ÄR SJUUUUKT JOBBIGT ATT FLYTTA SINA SAKER PÅ EN VAGN NERFÖR EN MASSA SMÅ BACKAR SÅ SAKERNA TRILLAR AV VAGNEN OCH DET ÄR SJUUUUKT TUNGT ATT HÅLLA EMOT VAGNEN SÅ DEN INTE FAR ÅT PIPSVÄNGEN! Ibland, ytterst ytterst sällan, men ibland, är jag tacksam över att ha en pajjad rygg så jag bara kan bära de lätta sakerna.

3) Byta lägenhet med Björn. Återigen med hjälp av vagn. Fast eftersom vi bytte med varandra så kunde vi lite pö om pö lämpa av shit hos varandra. Det vill säga när man kan få hjälp. Det vill säga hjälten Tant Johanna kommer och hjälper Ozzy dra (denna gången mer praktiska bagage-) vagnar genom snöstormen. Jens var hjälte och bar soffan genom snöstormen med nån annan hjälte som jag glömt vem det var. Och när dagen b (bytardagen) infann sig så bar Björns snälla släktingar med sig mina resterande saker till hans läga. Fast... de orkade inte tänka när de lassade in grejerna i lägan, så när jag kom hit och klev in genom dörren så... kom jag inte in genom dörren. ALLA mina saker befann sig i en stor oformlig hög som fyllde HELA vardagsrummet. Och jag skojar inte när jag säger hela. Jag såg bara ett berg av lådor, stolsben, mattor, blommor... Och längst in stod... min säng. Då började jag faktiskt gråta. Jag var helt ensam framför ett berg av bråte, helt utsliten och ville bara sova. Men fick först gräva mig fram till sängen. För att sedan gräva fram sängkläderna. För att sedan gräva fram lakan.

Det var alltså inte så lätt och smidigt som jag trodde. Det är aldrig så lätt och smidigt som jag tror.

Planen den här gången är att köra lastbilen fram till fönstret och tjotta ut grejerna genom fönstret så man slipper kånka uppför trapporna (som är sjukt många, trånga och jobbiga). Smidigt! Det kommer gå sjukt fort, ett par timmar typ!

Fast... först ska jag renovera lägan jag ska flytta in i... ähum... Fast DET är ju bara ROLIGT! Eller?


Jag är sjuk, alltså bloggar jag.

Idag har mitt överjag bestämt att jag ska vara hemma och ta hand om mig själv och min förkylning istället för att träffa Marina och Matilda och deras fantastiska döttrar. Tycker det vore synd att kleta ner de två fantastiska barnen med min förkylning, så jag stannar hemma. Och vilar. Och upptäcker att

DET FINNS SJU AVSNITT AV EN NY SÄSONG PROJECT RUNWAY SOM JAG INTE HAR SETT!!!

Planer för dagen:

1) Måla om ramen till tavlan jag tjackade på loppis. Om jag örker. Jag har nog febur idag tror jag. Färg har jag fått låna av min nya vän Ellen som har den här fantastiska affären dit jag tycker att du pronto borde styra dina steg och köpa nåt snyggt. För plattbröstade kan jag rekommendera den blåa klänningen med minimala ankor på. För storbröstade kan jag rekommendera allt av Vivien Holloway.



2) Försöka packa ner något i lådor. Jag ska ju fan börja flytta på måndag.
Om jag lyckas med något av ovanstående så är belöningen obegränsat med socker och fett samt PROJECT RUNWAY I KOPIÖSA MÄNGDER! HURRAAAA!



Så fort kan det gå

Igår åkte Carl ut från atavahuset för han var för tråkig. För han var sjuk. Så hans fönster var stängt på grund av sjukdom.

Det var nog jag som smittade honom. Yey mey!

Igår skrev jag kontrakt på nya lägan. Och insåg att världen inte är all inclusive när man inte bor i studentlägenhet. Hade glömt det. Det är ändå... hmm... sisådär fem år sedan jag bodde i en "vanlig" lägenhet. Ahaaaa... strömmen ingår inte nä... sånt måste man fixa själv... Nån som har tips på någon billig elleverantör? Ahaaaa... det är gasspis så man måste ha gasleverans också. Och just det... INTERNET!!!! Hjälp! Jag kan ju inte leva en dag utan internet, tänk om det glappar som det gjorde i förrförra lägan där vi fick vänta i två månader på vårt bredband... Fast det var ju å andra sidan under bredbandets istid, sisådär 8 (!) år sedan. (8!!! Jag och Jakopp flyttade ihop för typ åtta år sedan!!! Om det inte är mer. Det känns ju som igår.)

Dagens fokus är - förutom snoret som rinner ur näsan, vätskan som rinner ur ögonen och feberyrseln som susar i huvudet - att fixa bredband och ström. Jaha. Man vet ju hur servicen är på diverse supportplejs, så det här lär väl ta hela dan.

20 minuter senare har jag mobilt bredband, ström och gas.

Det var väldans, så lätt saker och ting går när man ska KÖPA något! Men när man ringer tre för att fråga varför man inte kan skicka mms på hela sommaren så har man "plats.... 1879.... i kön". Märkligt - och irriterande - fenomen.

----------------

Dagens existentiella fråga lyder: Varför har ingen uppfunnit snortampongen?


tisdag, augusti 26, 2008

Livet i direktsändning

Igår bjöds jag hem till Carl för att spela musikalias inför hela svenska folket. Eller rättare sagt för människor som för tillfället saknar input i sitt liv och sitter och glor på atavahuset. Nio pers visar upp sitt liv via webkameror och tävlar om olika grejor. Igår var det ett x-box (en x-box?) som stod på spel.

Att spela spel med sina vänner. Fast inför publik.

....

Weird. Ingen kunde slappna av ordentligt, inte i början i alla fall. Alla blev uppskruvade varianter av sig själva, men fan vad roligt vi hade. Det hela ballade ur i ett antal improviserade sånger, varav en kan betraktas om man klickar på Carls fem bästa. Jag är hemlig på piano i bakgrunden.



Om helgens magiska rol!

Idag ringde kärnfamiljsmannen.

Attans.

Jag tolkade 1,5 veckas tystnad som att han nog antingen inte var intresserad eller hade fattat den (lilla) vink jag gav vid dejtens slut. Men icke. Kallpratade bort en kort stund samtidigt som jag handlade mat och cyklade hem. Bah. Menlöst.

Helgen.

My GOD. En helg i äkta Ozzyanda. Inleddes med att vi hämtade Sofia som började resan med att kasta gammal frukt genom bilfönstret. Ozzy skrattade. Sen åkte vi till Rusta för att tjacka luftmadrass åt Ellen och Marcus. Och lyckades fylla bilen med diverse annat krims krams. (Som om bilen inte redan var fullknökad av Ellens varor!) Sen åkte vi lååååååååååååååååångt. Fast vi hade väldigt trevligt på vägen. Sen kom vi fram. Jättesent. Och plockade upp Ellens varor. Och det var JÄTTEKALLT! Två grader fick vi höra ryktesvägen.

Dansade och blev uppraggad av en 23-årig stupfull raggare från Dalarna som på svajjande ben sa (dalmål) "fy faaaen va ni dansar bra, LÄR MIG!" Det gick la sådeeeer. Åkte hem till mysig timmerstuga mitt i ödemarken och käkade nattamat med alla trevliga 13 pers som skulle bo där över helgen. Sov ingenting på natten. Frös. Upp med tuppen och gå danskurs. Som var så rolig! Ända tills sista lektionen då tröttheten tog ut sin rätt. Åkte hem och möttes av tre matlagande vänner som bjöd på asagod middag och äppelpaj med glass. Softade, fixade retrofrisyrer till tonerna av Eva Rune Åströms banjospel - helt fantastiskt vackert! Att banjo kan låta så fint.

Iväg igen och dansa och vara kvällens idol eller nåt. Folk var helt fascinerade av dansen, våra retro frisyrer och kläder och ville fota oss och ta på oss och frågade hur man gjorde såna frisyrer osv osv osv. Full farbror uttryckte (dalmål) "har ni åkt ända från Göteborg för å komma till Svabensverk, de e ju helt otrooooligt" och ville kittla de fantastiskt snygga tjejerna (mig, Ellen och Sofia) i sidan. De va la skoj.

Komma hem, stupa i säng, äta härlig frulle med alla trevliga, städa stugan medans Sofia tog det enda barnet i huset ner till sjön för att fiska. För att få hem dem avslutades hela helgen med att Eva ställer sig bakom husknuten och kular.

Fatta grejen.

Strålande sol. Skog. Ödemark. En sjö. Komplett tystnad. Och en kvinna som kular.

Vägen hem (som tog åtta timmar på ditvägen) tog 13 timmar hem eftersom vi stannade vid varenda loppis mellan Falun och Örebro och köpte ännu mer prylar så vi drunknade i grejer och fick sitta med famnen full av prylar i 6 timmar. Och hade så roligt så vi skrattade så tårarna rann.

Hurra för rol!


måndag, augusti 25, 2008

Att bli tagen på sängen. Igen.

Hej jag heter Ozzy och jag har just fått ett förstahandskontrakt på en etta vid Munkebäckstorget via Boplats Göteborg.

What's the odds?

Rapport om min fantaaaaaaaaastiska helg kommer när nerverna och jag landat.


fredag, augusti 22, 2008

Hejdå!

Nu åker jag till Svabensverk!

....

Eller ja...

Så fort Markus blir klar.

Fifan roooooooooolig helg ska jag ha!

Pössåkram // Da Ozz


torsdag, augusti 21, 2008

Teknikens under!

Imorrn ska jag äntra Ellens och Markus bil och bege mig hit. Men hur i hela fridens dar hittar man till en liten liten håla som Svabensverk?

JO!

Man går in på vägbeskrivningar på hitta.se och får en sjuuuukt detaljerad beskrivning!

1) Karta på centrala Göteborg. (Hitta förutsätter att vi åker från centralen.)
2) (vägskylt med pil åt höger) Sväng höger in på Kruthusgatan, kör 480 m.
3) (vägskylt på rodell, vägskylt på rakt fram) Ta andra avfarten i rondellen in på Stadstjänaregatan, kör 34 m. (Här kan man kanske börja tänka att beskrivningen är VÄL detaljerad? Jag som inbiten Göteborgschaffis fattar noll av beskrivningen, fast jag vet precis var vi är om jag kollar på kartan.)

Sedan fortsätter det i samma detaljerade stil tills vi kommer fram till

7) Följ skylt mot Gamlestaden, Stockholm, kör 223,6 km.

Du är nu i Laxå kommun

9) Fortsätt, kör 130 m. (Behövdes punkt 9?)



Om man räknar på det så kommer vi enligt hitta.se åka 52 mil och 954 meter imorgon. Exakt. Om vi åker från centralen. Och inte stannar och fikar/käkar.

Det kommer vi GARANTERAT att göra! Hur lång tid tar det att köra 53 mil? Eller, förlåt, 52 mil och 954 meter.

Fem timmar bestämde jag nu. Eller 5,3 timmar. En timme per 10 mil är en bra tumregel.



onsdag, augusti 20, 2008

En helt menlös lägesrapport

Well, det är i alla fall inte MITT fel att min lilla bok inte finns tillgänglig på vulkan.se än. Hurra för tekniken?

--------------------------

Ozzy, vad har hänt sen sist?

Jag slutade jobba och längtar tillbaka (!). Man hamnar liksom i något slags limbo såhär några veckor innan skolan börjar. Vissa rutiner är tillbaks (måndagsdans, tisdagsimpro) men andra inte (skola, danskurser) så jag måste vara här lite samtidigt som jag vill vara där lite. Dessutom har vi spikat en roadtrip i helgen. Åka Hälsingland/Dalarna, gå danskurs, dansa kvällarna och sälja Ellens fantastiska saker.

Igår fick jag ett litet snygghetsspuck och la på röda läppar och en najs eyeliner innan jag gick ut på stan en snabbis (innan jag åkte till Ellens fantastiska affär Retro deluxe på Redbergsplatsen som alla måste åka till NU och handla fina kläder och fina saker!). Handlar smink av tjej i kassa som inte kan så bra svenska, men får komplimangen "Jag gillar hor doo" samtidigt som hon gestikulerar över ansikte och hår. "Jättefin!" "Tack!" säger jag och så var den dagen räddad.

Tänk vad lite läppstift kan göra för mänskligheten. Som i detta fall består av mig. Enbart.


söndag, augusti 17, 2008

Same procedure as last year? Same procedure as every year, Ozzy.

Sista dagen på sommarjobbet, och i vanlig ordning brakar helvetet löst.

Lilla bråkstaks-boenden har varit uppe halva natten, bestämt sig för att "flytta" (till obestämd ort, obestämd lägenhet, kanske parkbänk?", och packat ner diverse viktiga saker (handduk, fotboll, pinnar) i påsar och bestämt sig för att dra åt Häcklefjäll.

Kanske glömmer han nattens infall?

Ack nej.

Frukost.

Sen ska han flytta. Undersöker flyktvägar i den låsta korridoren. Får spel. Sparkar. "Jag vill flyttaaa!" Hela morgonens energi går åt till att försöka trixa till hjärnan så att han kommer på bättre tankar. Övriga boenden får mindre tid. Själv skulle jag dra till affären vid tio för att handla nåt att äta, jag dör av svält.

Klockan är tolv. Ozzys mage är tom. Och nu sitter två kvinnor i sina bästa år och ylar "FIA MED KNUFF!".

Så ni får ursäkta mig.

Jag måste fia.


fredag, augusti 15, 2008

Och nu några ord från våra sponsorer

En sak kan man tacka alla konstiga dejter för.

Inspirationen.

Skriver skruvade dikter i word om alla puckon, alla fantastiska och alla andra.

Inom kort - diktsamlingen "Fula gubbar i word" på vulkan.se. Författare: Ozzyyyyy


torsdag, augusti 14, 2008

Hack i skivan

Jag tänkte först att detta inlägget skulle handla om att det är så svårt att bli kär i svärmorsdrömmar. Så jag börjar skriva. Och hänger återigen upp mig på en enda grej som hände igår under dejten. Så nu måste jag vräka ur mig det.

.......

Dejten är trevlig. Han ser bättre ut än jag minns honom. Men han ser också äldre ut än jag minns honom. Han är artig, trevlig och rolig.

Tills vi börjar prata politik. Och inte alls är överens. Han röstar på mitt största skräckparti och jag röstar på hans största skräckparti. Och jag säger att jag röstar på mitt parti för att de har en bra politik i de frågor som ligger mig närmast om hjärtat: ekonomisk jämställdhet och hbt-frågor.

Och då börjar vi prata om homosexualitet. Och mina taggar växer ut ungefär en halvmeter när han berättar att han var på en fest en gång "där det var några homofiler".

HOMOFILER?!?!?!?

och fortsätter med den klassiska hatrepliken "det är väl ok så länge de håller sig på sin kant och jag på min", och fortsätter med "varför ska de manifestera sin sexualitet så himla öppet, göra det till en så stor grej?". Röd i ansiktet svarar jag att hörrödu (samtidigt som jag tänker din jävla insnöade bonnläpp) du kanske också hade velat manifestera om heterosexualitet fram till 1979 betraktats som en sjukdom, och blivit illa behandlad på grund av din läggning av samhället och så vidare och så vidare och så vidare.......

Jag blir så arg så jag nästan inte kan prata. Men efter ett tag tänker jag att jag kan inte sitta här och vara arg hela kvällen, och han verkar vara en väldigt empatisk och reflekterande person, så förmodligen är det bara ren och skär ovana vid gayvärlden.

(Fast när jag sitter och skriver detta blir jag skitarg igen.)

Det känns nästan som om han sätter laxen i vrångstrupen när jag säger att en av mina närmsta vänner är flata. Så jag fortsätter inte med att jag även har en bögbästis och en transvestitbästis.

...........

Letar jag fel?


onsdag, augusti 13, 2008

Att bli tagen på sängen

Igår skärpte jag mig lite igen och ringde beundraren efter en veckas tystnad.

(Fan vad SKÖNT med en veckas tystnad för övrigt)

"Hejjjj prata prata prata vill du ses eller?"

Ööööhhh... Det där hade jag inte riktigt räknat med. (Lägger en liten knäckbajs.) (Se föregående inlägg om att skita knäck om du inte hajjar skämtet.) Jag hade ju tänkt förhala ett tag till så man slipper ta beslut och bara kan vandra omkring och känna sig uppskattad ett tag. Och så känner jag hur käften öppnar sig, och min mun säger "Jaa" MOT MIN EGEN VILJA! Eller? Eller, jag har ju tänkt att träffa honom NÅN gång, så småningom. Framåt september eller så. Samtalet igår var mest ett "tja, jag har inte glömt bort att du finns"-samtal. Och vips har jag tackat ja till en... dejt? (knäck) "När då då?" frågar herr B. "Jaaduu, jag jobbar ju jäääkligt mycket den här veckan... Imorrn är jag ledig men sen jobbar jag torsdag, fredag kväll, lördag kväll och söndag dag, sen åker jag nog till stan igen." Och i mitt stilla sinne tänker jag så bra, då kommer han in till stan om nån vecka eller två och tar en fika. "Ok, men imorrn då?" säger herr B och jag lägger en hel burk med knäck samtidigt som jag hör mig själv säga "Ja för fan, jag får la ta tjuren vid hornen".

SJYSST! JAG FÅR LA TA TJUREN VID HORNEN! (säger jag inte högt men tänker samtidigt som jag försöker hålla mig för skratt i luren)

Jaha. Så nu ska jag på... dejt. Och gå ut och äta som min mun mot min vilja öppnar sig och föreslår.

Jag ska ta ett allvarligt snack med min mun. Den säger en massa saker jag inte menar.


tisdag, augusti 12, 2008

Tack för att du ringde!

Jag skärpte mig lite i förra veckan och ringde beundraren. När vi ska lägga på säger han

"Tack för att du ringde!"

Tack för att du ringde?

Vad är det för fras egentligen? Tack för att du tog dig tid till att ringa mig? Som om det vore en uppoffring att ringa?

Det var ingen uppoffring att ringa, det var faktiskt riktigt roligt att prata med honom en stund. Fast det kan ju inte han veta att jag tycker om jag inte säger det uttryckligen. Så... kanske var frasen befogad.

Men vänner som tackar för att man ringer? Inte så att detta är något som gör mig extremt upprörd eller så, jag bara funderar över frasen. Ringer man någon är det väl för att man vill eller behöver prata med den personen? Så varför tacka? "Hej, jag ringer för att jag saknar dig eller vill prata med dig." "Åh, tack så mycket!"

Det hänger inte ihop.

Men nu ska jag lägga på.

Tack för att du läste!


fredag, augusti 08, 2008

I go public

För ett tag sedan gav jag i bloggen uttryck för min skrivkramp, min visa-upp-vad-jag-skrivit-nojja och min publiceringsångest.

Brollans kommentar var PUBLICERA PRONTO på Vulkan.se.

Äh. Vad är det för nåt konstigt. Aldrig hört talas om. Skepsisen till allt kom med mordersmjölken.

Chattar med min bloggambivalenta vän som Vandrar Vild och Vulkan.se kommer upp igen.

Kollar.

Fastnar.

Nu jäklar.

Inom kort - Ozzys RIKTIGA alster* ute på markanden.

Goddamnit.

Jag skiter knäck.

Jag kräks av nervositet.

Jag kommer på att jag inte har någon titel på min färdiga diktsamling.
Jag kommer på att jag inte har något omslag till min färdiga diktsamling.

Och skiter knäck.

*RIKTIGA alster = annat än vardagligt ordbajs. Bearbetade, genomarbetade texter. Oh yäh.



måndag, augusti 04, 2008

Det händer så jävla mycket jämt ju

Antingen så kan man inte blogga för att livet är så långtråkigt så man inte har något att skriva om. Eller så händer det så mycket att man a) inte hinner blogga, och b) inte får plats med allt som händer i ett enda blogginlägg. Själv befinner jag mig just nu i kategori b), så därför kommer här ett inlägg uppdelat i kategorier. Scrolla och läs det ni finner intressant, kära läsekrets.

........................

Om att bli full!

Det är så förbannat överskattat. Jag har druckit tre gånger sen i början av april, och alla tre gångerna har jag känt att jag faktiskt hade haft roligare om jag varit nykter. Dessutom har jag haft några sjuuukt roliga partajkvällar under sommaren. Alla de som varit roliga har varit i opåverkat tillstånd. Så nu är det kört. Hejdå spriten. Nu blev jag nykterist.

........................

Om att vara singel pga tidsbrist!

Jag har en beundrare.

Det var länge sen sist. Jag har nästan glömt hur man hanterar sånt. Först bestämmer jag att jag inte ska göra någonting alls åt saken, utan bara låta den fladdra ut i intet, för snubben ringer och vågar knappt prata i telefon och låter ungefär som att han ska skita på sig av nervositet och bara vill lägga på luren. Bra. Då vet vi det. Snubbar utan nerver är inget för Ozzy.

Fast... å andra sidan... När jag själv är riktigt kär i någon så låter jag precis likadan. Har jag nerver? Ohja. Nästan för många. Nästan för tjocka. Så man kanske ska ge honom en chans då... Men JAG tänker minsann inte ringa. Nähädå. Äh. Fan. Örker inte. Jag ska nog skita i detta totalt. Men så

ringer han igen. Och är SJUKT rolig att prata med. Prataprataprataskrattaskrattaprata. Jaha, det var ju typiskt att han skulle komma här och vara rolig att prata med nu när jag bestämt mig för att avveckla alltihop.

Och så ringer han igen.
Och så ringer han igen.
Och jag får dåligt samvete för jag ringer ju aldrig tillbaka.
För jag hinner inte.
Och jag örker inte.
Och kanske är jag örker inte ett tecken på att jag kanske inte är intresserad alls någonstans i hela världen.
Och så ringer han igen och lämnar ett meddelande på telefonsvararen ungefär samtidigt som jag dansar arslet av mig med nån fantastisk hunk på GBGLX, och han låter så uppgiven och säger att det ändå vore kul att ses. Eller nåt.
Och jag skäms som en hund för att han får ringa och ringa och ringa och jag beter mig som en kall kossa.
Så jag ringer upp.

Och då är han JÄTTEROLIG att prata med IGEN! Och det visar sig att han gillar 50-tal och blir helt uppskruvad när jag berättar att jag tillbringat lördagen på Old Style Weekend, och vi har nog rätt mycket gemensamt egentligen. Och han blir så otroligt glad för att jag ringer.

Hmm. Och jag som hittade mannen i mitt liv i lördags... Fast jag har aldrig pratat med honom. Men han känner min kompis improdansaren.

Fortsättning följer.

.........................

Om att åka på Old Style Weekend!

I helgen var det ju GBGLX, ett stort tredagars danspartaj. Ozzy tycker att hon inte unnat sig något i sommar, ber om ledigt och åker till stan för att dansa. MEN! Då ska ju vissa inte gå på lördagens danskväll, utan istället åka på Old Style Weekend! Hmmm... Det är ju den där bilträffen jag velat åka på i flera år... fan... va köster de då? 250 spänn? Avbokar min plats på lördagens dansfest, och hänger på retrogänget till Old Style istället.

Jag har nog aldrig spenderat tusen spänn på något mer prisvärt.

FY FAAAAAAAN VAD ROLIGT!!!! Hjälper till att sälja grejer för Retro delux (kompis affär, nyöppnad, fantastisk), säljer en klänning för 1100 spänn, tittar på SJUUUUKT SNYGGA KILLAR och SJUUUUKT SNYGGA BILAR, dricker några folköl, kollar på SJUUUKT BRA BAND som spelar, och jag dansar så skorna går sönder. Folk runtomkring blir asglada av våra retro outfits och retro hair-do's och tokdansande och fotoblixtarna ljungar kring oss. Jag skuttar omkring och jublar av tjoahadelittanlejjjj!

Nästa år ska jag och Vintagegirl campa där hela eventet, sälja grejer åt Retro delux och göra vintage-frisyrer på folk mot betalning. Haddirajjjj!

Ja, och så såg jag ju mannen i mitt liv också. Jag har sett honom förr. Och jag såg på honom att hela hans kropp bara vrålade av lust att bjuda upp mig. Men han vågade inte. Kyckling!

......................

Om att slösa pengar på sig själv!

Jag är världsmästare i att snåla mot mig själv. Speciellt på somrarna. Jag jobbar arslet av mig, och har inte åkt på en resa på åratal. Så den här helgen fick det vara nock.

Och shit... vad gött man mår när man spenderar lite på sig själv! Så nu är det spikat:

Maj: New York och Harlem för att fira mr Lindy Hop - Frankie Mannings 95-årsdag. (Jag har ju fan aldrig varit utanför Europa ens!)
Juli: (förutom sommarjobb) En vecka i Herräng.
Augusti: OLD STYLE WEEKEND!

Nu jädrar ska det slösas.

Fast först måste det nog sparas lite ja... Just det ja.

....................

THE END